Anf. 44 Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)
Herr talman! Jag tackar Lars Eriksson för hans inlägg.
Markus Wiechel ställer några följdfrågor. En sak blir dock väldigt uppenbar, och det är hur bostadspolitik har debatterats i riksdagens kammare genom åren. Om Markus Wiechel slår upp ett protokoll från 1965, närmare bestämt protokollet från den 7 april, ser han att det då debatterades bostadspolitik i den dåvarande riksdagen.
Den riksdagen, som inte innehöll vare sig Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna, biföll ett regeringsförslag om nybyggnad av 100 000 lägenheter varje år under tio års tid. Det är det Markus Wiechel kallar miljonprogrammet. Miljonprogrammet beslutade man om under en tid då det inte fanns särskilt mycket invandring av det slag Markus Wiechel varnar för eller upplyser om, beroende på vilken synvinkel man har. Det genomfördes dock under en tid då det rådde stor bostadsbrist.
Bostadsbrist kan råda på grund av många olika skäl, och i mitt huvudanförande var jag mycket tydlig med att det naturligtvis kommer att ha betydelse för behovet av bostäder när vi har en nettoinvandring till landet. Men att helt och hållet fokusera på denna fråga - nästan nitiskt, men även i viss mån på ett sätt som gör att man bortser från alla andra bitar som har med bostadspolitik att göra - låter sig endast göras om man verkligen har ett väldigt enkelspårigt sätt att se på bostadspolitik.
Om man tittar tillbaka till den 7 april 1965, alltså nästan på dagen 50 år sedan, ser man alltså att bostadspolitik debatterades även då. Jag är glad att man i alla fall då lyckades höja blicken och se de behov som fanns. Det handlar om att se till människan och de behov som finns av att ha ett tryggt boende - oavsett vem som behöver bostäderna. Det gagnar näringslivet, och det gagnar unga, studenter och nyanlända - människor som på grund av olika saker väljer att bosätta sig på just den orten.
Vi ska vara glada att Stockholm, Göteborg och Malmö växer. Det gäller även många andra kommuner och orter, som Lars Eriksson framförde; över hälften av landets kommuner rapporterar bostadsbrist. Det är någonting positivt för vårt land att dessa orter växer. Man kan inte bortse från att ett bostadsbehov kommer att uppstå, vare sig man gör en sådan instruktion som Sverigedemokraterna har i sitt partiprogram eller ser till behovet att uppfylla den efterfrågan som finns.
Det handlar om att kunna skapa en bra grogrund för näringsliv, för samhällsutveckling och för att Sverige fortsatt ska kunna vara en framgångsrik nation på många olika områden. Däribland ligger en av mina andra portföljer, nämligen it-området. Det är någonting vi har framför ögonen, och den bilden delar vi inom regeringen. Vi må ha lite olika vägar fram utifrån bostadspolitiskt program, men vi har samma vision om att Sverige ska ha en framgångsrik strategi när det gäller att försöka hitta lösningar på stora utmaningar.
Bostadspolitiken har under många år varit en stor utmaning, och den utmaningen har jag åtagit mig att ro i hamn. Därför har vi ett mål om att minst 250 000 bostäder ska byggas fram till 2020.