Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Folkomröstning i Burma

Interpellation 2007/08:584 av Streijffert, Magdalena (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-09
Anmäld
2008-04-09
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2008-04-23
Svar fördröjt anmält
2008-04-23
Besvarad
2008-05-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 april

Interpellation

2007/08:584 Folkomröstning i Burma

av Magdalena Streijffert (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Burma styrs sedan 1962 av en av världens hårdaste militärjuntor. Åsiktsförtryck, tvångsförflyttningar, systematiska våldtäkter, tortyr och slavarbete är en del av vardagen för det burmesiska folket. När hundratusentals munkar började demonstrera fredligt i höstas slöt många upp vid deras sida. De fredliga demonstrationerna blev dock brutalt nedslagna av militärjuntan, men bilder nådde omvärlden och många reagerade och agerade. Bland annat utnämnde FN ett särskilt sändebud, Ibrahim Gambari, som fick till uppgift att försöka få i gång en dialog mellan militärjuntan och oppositionen i Burma. EU skärpte sina ekonomiska sanktioner genom att införa hinder för landets handel med timmer, metaller och ädelstenar. De nya handelssanktionerna är dock bara en väldigt liten del av Burmas handel med EU.

Tyvärr har det hänt väldigt lite i Burma. Även om militärjuntan har utlyst folkomröstning om en ny konstitution är förslaget som lagts fram odemokratiskt. Den konstitution som juntan nu vill driva igenom ger armén 25 procent av platserna i parlamentet, platser som det burmesiska folket inte kommer att kunna tillsätta genom demokratiska val. National Leauge for Democracy, som leds av Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi, har vädjat till omvärlden att fördöma valet om inte ett antal krav uppfylls – alla politiska fångar måste släppas, inklusive de journalister och bloggare som arresterats under den senaste tiden, NLD:s kontor måste få öppna och deras aktivister måste få delta i valkampanjen, och militärjuntan måste tillåta internationella observatörer. Tyvärr verkar inte militärjuntan gå något av dessa krav till mötes. Arresteringarna av människor som har annan politisk åsikt fortsätter och det finns ingen om helst vilja till dialog från militärjuntans sida.

Vilka åtgärder kommer utrikesministern att vidta från Sveriges sida för att stödja oppositionen i Burma?

Vilka åtgärder kommer utrikesministern att vidta inom Europeiska unionen för att föra upp frågan om ytterligare sanktioner mot Burma?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:584, Folkomröstning i Burma

Interpellationsdebatt 2007/08:584

Webb-tv: Folkomröstning i Burma

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 8 Carl Bildt (M)
Fru talman! Magdalena Streijffert har med anledning av folkomröstningen i Burma den 10 maj, alltså i morgon, frågat mig vilka åtgärder som jag avser att vidta för att stödja oppositionen i Burma och för att föra upp frågan om ytterligare sanktioner i EU. Jag kan inte annat än instämma i skepsisen mot militärregimens syfte med att hålla en folkomröstning om en ny författning, liksom allmänna val år 2010. Processen som har lett fram till förslaget om ny författning har, trots överenskommelser, varit en regimstyrd process som saknat genuin förankring hos den demokratiska oppositionen och etniska minoriteter. I förslaget till författning framgår dessutom att omfattande privilegier förbehålls regimen. Som Magdalena Streijffert påpekar viks exempelvis 25 procent av platserna i det blivande parlamentet för militären. Därtill ges militären en generell rätt att ta över makten vid behov. Det finns också all anledning att hysa tvivel om processen inför folkomröstningen eftersom ett förbud om att kritisera konstitutionen kvarstår och vissa samhällsgrupper inte tillåts delta vid folkomröstningen - däribland de i Burma talrika munkarna och nunnorna. Oroande rapporter tyder även på att olika riktade åtgärder, däribland hot, har riktats mot oppositionen inför folkomröstningen. Tyvärr verkar juntans utspel vara ett försök att ta loven av den internationella kritiken. Just därför är det viktigt att fortsatt samarbeta med grannländerna i regionen och därigenom sätta press på regimen. Senast vid mitt besök till Indonesien diskuterade vi detta utförligt. EU:s utrikesministrar uppmanade militärregimen den 29 april att folkomröstningen den 10 maj ska genomföras enligt internationellt vedertagna normer och att internationella valobservatörer ska välkomnas till Burma. EU upprepade också kravet om att alla politiska fångar måste friges, inklusive Aung San Suu Kyi, och framhöll att endast en process som inkluderar oppositionen och minoritetsgrupper kan leda till försoning och stabilitet. Vidare betonades att EU är fortsatt berett att se över, anpassa eller skärpa sina åtgärder beroende på hur situationen utvecklas i landet. Inom EU fortsätter vi nu diskussionen om ytterligare sanktionsåtgärder för att stå beredda att agera i det fall situationen i landet försämras. Det är dock viktigt att sanktionerna är så riktade att de drabbar regimen och dess intressen och inte den redan mycket utsatta befolkningen. Från svensk sida studerar vi bland annat olika möjligheter till ytterligare så kallade riktade sanktioner. Den desperata situationen för Burmas invånare visar på vikten av EU:s humanitära hjälp till det burmesiska folket. Hjälpen måste utformas så att den inte kan utnyttjas av regimen, och åtgärder mot regimen måste utformas så att de i möjligaste mån inte försvårar den humanitära hjälpen. Det är också viktigt att stödja dem som arbetar för en demokratisk utveckling. På det sättet kan vi också på olika sätt gynna den långsiktiga utvecklingen. I stället för att läsa upp resten av det skriftliga svaret som Magdalena Streijffert har fått ska jag säga följande. Interpellationen inlämnades i en något annorlunda situation, och svaret är också författat i en något annorlunda situation. Vi har nu en synnerligen desperat situation i Burma, där fokus måhända just nu måste ligga på kortsiktiga åtgärder för att försöka hjälpa de människor som kan hjälpas. Nu måste vi koncentrera insatserna på att ha ett så massivt tryck som möjligt på regimen för att de hjälparbetare som väntar runt om Burmas gränser ska släppas in för att hjälpa kanske miljoner människor som riskerar att komma i kläm, eventuellt förlora allt, och eventuellt till och med förlora livet. Regimen insisterar på att folkomröstningen ska hållas i morgon. Det framstår som ett synnerligen dåligt skämt i denna situation. Det kommer självfallet inte att bli möjligt att över huvud taget göra detta i delar av landet. Det är på detta som vår uppmärksamhet nu måste koncentreras. Jag ber om ursäkt för att jag avvek något från det inlämnade svaret, men jag tror att situationen har gjort det nödvändigt att något avvika från svaret.
Magdalena Streijffert (S)
Anf. 9 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Ett stort tack till utrikesministern för hans svar. När jag skrev min interpellation anade jag föga, precis som utrikesministern sade, att en cyklon vid namn Nargis skulle dra genom Burma och lämna en fruktansvärd förödelse. 100 000, eller kanske 250 000, människor har fått sätta livet till i denna katastrof. Siffrorna är osäkra, och vi vet fortfarande inte riktigt hur det ser ut. Över en miljon människor är hemlösa, detta i ett land som redan tidigare är svårt sargat, och har levt i ett politiskt förtryck sedan 1962. Landet är isolerat och oerhört fattigt. De överlevande riskerar nu att drabbas av epidemier, inte minst på grund av bristen på rent vatten. Det är en mänsklig tragedi, och den förvärras av det styre som finns i Burma i dag. Trots att militärjuntan för ovanlighetens skull har sagt sig vara positiv till hjälp utifrån försvåras hjälparbetet av att militärregimen inte släpper in hjälpen utan hjälparbetarna tvingas vänta på visum. Flera internationella hjälporganisationer vittnar om att hjälpen är förberedd. Tonvis med mat, mediciner, tabletter för vattenrening, tält, filtar och myggnät finns men kommer inte in i landet, trots att siffrorna över antalet döda fortsätter att stiga och hjälpbehovet är enormt. En miljon människor är i behov av akut hjälp. Regimen syns inte och gör ingenting. Och antagligen är skälen politiska. Trots att man i denna katastrof skulle behöva all hjälp och allt stöd från regimen ska man ändå, precis som utrikesministern sade, hålla folkomröstningen i morgon, även om man skjuter fram den i vissa av de värst drabbade områdena. Vi kan konstatera att det är en folkomröstning som tyvärr bara är ett spel för gallerierna och ett sätt för militärjuntan att legitimera sin makt. Konstitutionsförslaget, som i korthet bland annat garanterar militären minst 25 procent av platserna i parlamentet och ger militären en generell rätt att ta över makten vid behov, är inte ett demokratiskt förslag. Oppositionen har inte fått möjlighet att uttrycka sina åsikter. Alla människor får inte möjlighet att gå och rösta, och militärjuntan har sagt nej till att låta internationella observatörer bevaka valet. Utrikesministerns svar i denna fråga är glädjande. Jag hoppas att Sverige och EU också utifrån ovanstående grunder fördömer valet och fortsätter att trycka på regimen, framför allt i detta läge så att hjälporganisationer får komma på plats. Men när det gäller vilka åtgärder som Sverige och EU ska vidta för att fortsätta att sätta press på militärjuntan i det långa loppet är diskussionen om riktade sanktioner inte något nytt. Jag delar utrikesministerns åsikter att sanktioner ska vara riktade så att de drabbar regimen och dess intressen och inte den redan mycket utsatta befolkningen. Men jag anser att arbetet för att hitta dessa sanktioner tar alldeles för lång tid. Finansiella sanktioner i form av att man spärrar generalernas bankkonton utomlands och fryser tillgångar för de företag eller personer som har en nära koppling till militärjuntan är några exempel på smarta sanktioner som bland annat USA har infört. Jag tycker också att Sverige och EU ska vara drivande för att FN ska införa ett vapenembargo mot regimen. Vi vet att dessa vapen används för att förtrycka folket. Människor som vågar uttrycka sina åsikter försvinner eller fängslas. Byar tvångsflyttas, barn arbetar som slavar, och kvinnor våldtas systematiskt. I dag säljs vapen från framför allt Kina och Indien, men också från Ryssland, Serbien, Ukraina och länderna i Asean. När det gäller Asean skulle EU i samband med frihandelsavtal också kunna driva på i fråga om villkor för deras handel med Burma. En annan intressant idé som har framförts bland annat av freds- och konfliktforskaren Peter Wallensten är ett samlat företag som är redo att investera i Burma om det blir demokratiskt. Det skulle ge juntan en morot för att genomföra reformer. Fru talman! Jag tror inte att utrikesministern och jag har olika åsikter i frågan. Vi har samma mål. Vi vill att Burma ska bli ett demokratiskt land där mänskliga rättigheter respekteras och följs, där makten utgår från folket, och där människor slipper leva under förtryck och rädsla. Men min fråga blir: När kommer de riktade sanktionerna att framföras inom EU? Jag tycker att det tar för lång tid. Finns det andra åtgärder som vi kan vidta för att fortsätta att sätta press på regimen eftersom det bara blir värre? Jag skulle alltså gärna vilja ha svar på när de riktade sanktionerna kommer.
Carl Bildt (M)
Anf. 10 Carl Bildt (M)
Fru talman! Magdalena Streijffert och jag har diskuterat detta i andra sammanhang vid olika tillfällen, och vi gör i grunden samma bedömning. Låt mig dock säga att min prioritet just nu inte är sanktioner, vare sig smarta eller dumma. Just nu är min prioritet massiv hjälp. Vi måste inse att det just nu är ett annorlunda läge. Vi måste bryta regimens motstånd mot de hjälpinsatser som är absolut oundgängligen nödvändiga. Det är klart att det handlar om politik. Regimen är rädd för att det ska komma in utländska hjälparbetare och andra. Det finns i regionen omfattande resurser, bland annat amerikanska helikoptrar. De har använts i tidigare katastrofinsatser i Indonesien och Bangladesh. Helikoptrar är absolut oundgängligen nödvändiga i sådana här situationer för att ge utsatta människor mat, läkemedel och annat. Det finns inga kommunikationer. Det är klart att regimen förvägrar dessa helikoptrar att komma in i landet. Vi måste försöka bryta detta motstånd för att få in helikoptrar, hjälpinsatser, nödhjälp och läkare. Sedan ska jag kanske inte så högt säga - jag hoppas att de inte lyssnar på vad vi säger i Sveriges riksdag än - att det är klart att när alla detta kommer in är det ofrånkomligt att detta också kommer att ha en politisk effekt. Det är självfallet också detta som gör att de är lite skeptiska. Men nu har vi ett i grunden förändrat läge när det gäller situationen i Burma. Med all sannolikhet är regimen i dag ytterligt desperat, inte bara därför att den förlorar kontrollen över sitt folk utan därför att den förlorar sitt folk i bokstavlig mening genom denna katastrof. Och jag tror inte att det kommer att vara möjligt att hålla emot i ett läge när folk måhända får klart för sig att hjälpen finns runt gränserna men inte släpps in. Då kan den politiska situationen förändras relativt snabbt. Detta vet jag ingenting om, eller i varje fall relativt lite. Men jag kan se att dynamiken nu är helt annorlunda och att vi ska rikta trycket - FN:s generalsekreterare har till exempel uttalat sig mycket skarpt i frågan - på att bryta motståndet mot isoleringen för att få in hjälparbetare, utan en politisk agenda just nu. Nu handlar det om att hjälpa människor. De ska inte göras ansvariga för en rutten regim. Men sedan ska vi vara medvetna om också i denna mer eller mindre slutna kammare att om vi nu lyckas bryta isoleringen och hjälpa människorna kanske vi bereder vägen för någonting annat också. Arbetet med de smarta sanktionerna fortsätter alltså. När kommer detta? Ja, det är inte dagens agendapunkt. Men låt oss se om vi får återkomma till den debatten. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att det ska kunna bli en annan situation. Men just nu är det hjälpen till människorna som är det primära.
Magdalena Streijffert (S)
Anf. 11 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Självklart håller jag med utrikesminister Carl Bildt om att vi nu måste prioritera och fokusera på att få in hjälpinsatser, så att de miljoner människor som behöver akut hjälp också får det. Precis som utrikesministern sade kan det också få politiska effekter. Den andra frågan som jag tar upp i min interpellation till utrikesministern handlar om stödet till de demokratiska krafter som finns inne i landet och i norra Thailand. Självklart, som sagt, handlar det just nu om det humanitära stödet. Här är det glädjande att den svenska regeringen snabbt erbjöd hjälp och att Sverige har ökat sitt engagemang kring biståndet. Den andra delen handlar om stödet till den burmesiska oppositionsrörelsen som i dag består av mycket mer än bara demokratiaktivister. Där ingår förutom de politiska organisationerna som jobbar med demokratiutveckling och mänskliga rättigheter även kvinnoorganisationer som jobbar för kvinnors rättigheter, organisationer som jobbar med flyktingbarns rätt till skolgång och organisationer som jobbar med sjukvård och med frågan om hiv och aids. De tar sig in i de värst drabbade områdena där inbördeskriget fortfarande rasar och dit de internationella organisationerna inte når. Burma är ett fattigt land, men det finns en mycket stark och aktiv demokratirörelse vars engagemang sträcker sig utanför det strikt politiska, och det finns en god grund att bygga på. Mot bakgrund av detta menar jag att det svenska biståndet till de burmesiska oppositionella och de burmesiska flyktingarna i exil måste fortsätta att öka. Och precis som utrikesministern själv tar upp i sitt svar är stödet till de demokratiska krafterna inom och utanför Burma till dubbel nytta genom att det såväl påskyndar en process som förbereder landet för ett regimskifte. Det handlar om att förmedla kunskaper och erfarenheter till främst demokratiförespråkare och exilorganisationer som arbetar för en demokratisering av Burma. Ironiskt nog, och jag tyckte också att utrikesministern tog upp det, kan tragedin med Nargis vara den faktor som gör att militärregimen i Burma faller. Folkets rädsla övergår till ilska när de ser den likgiltighet som regimen visar inför det lidande folket. Trots att de visste om att stormen skulle komma förvarnade de inte befolkningen. Trots förödelsen var det under första dagen endast civila och munkar som var ute och hjälpte till med röjningsarbetet. Trots att över en miljon människor är i akut behov av hjälp, försenar militärjuntan de hjälpsändningar som väntar utanför den thailändska gränsen. Detta kan vara droppen som efter 40 år av diktatur och förtryck kan leda till en väg mot försoning och demokrati. Det hände i Ache efter tsunamin. Kanske kommer det också att hända i Burma efter Nargis, och då behöver den burmesiska oppositionen vårt stöd. Jag vet att biståndspolitik inte är utrikesministerns fråga utan Gunilla Carlssons fråga. Men vet utrikesministern hur mycket av de 110 miljoner som nämns i svaret som går till humanitär hjälp och hur mycket som går till stöd för den demokratiska oppositionen, för demokratiutveckling och mänskliga rättigheter? Även om jag vet att det humanitära biståndet är väldigt viktigt, kanske man kan öka biståndet också till demokratiutveckling och mänskliga rättigheter i Burma. Jag hoppas och tror att det här kan göra att vi ser en diktatur som faller, och då behöver oppositionen vårt stöd.
Carl Bildt (M)
Anf. 12 Carl Bildt (M)
Fru talman! Det konkreta svaret på frågan om hur mycket av de 110 miljonerna som är humanitärt och hur mycket som är politiskt är att det vet jag inte. Men jag skulle utgå från att den absoluta huvuddelen är humanitärt, av den enkla anledningen att det normalt är det som kostar pengar. Om vi talar om stöd till den demokratiska oppositionen är det i dessa sammanhang relativt begränsade resurser som krävs. Men det är ett relativt omfattande stöd vi ger i alla fall. Vi ger stöd till både enskilda organisationer och NGO:er i Sverige som sysslar med detta och till exilbaserade oppositionella organisationer. Två exempel som brukar nämnas är radiostationen Democratic voice of Burma, som finns i Oslo, och Euro Burma Office, som finns i Bryssel och som egentligen är den inofficiella företrädaren i Europa för den burmesiska oppositionen och den burmesiska exilregeringen. Det är i dessa sammanhang relativt begränsade pengar, men långsiktigt väldigt viktiga insatser. Det som vi har diskuterat i de omfattande diskussioner som vi har haft inom EU, där Sverige har tillhört de pådrivande, har inte bara varit att vi ska studera möjligheten av lite smarta sanktioner för den händelse att vi skulle hamna i den situationen att det skulle behövas. Vi har också sagt att vi från EU:s sida måste förbereda ett omfattande hjälppaket till den tidpunkt då det sker en öppning i Burma. Detta arbete kanske skulle ha kunnat vara lite mer avancerat än vad det nu är, för det är möjligt att vi hamnar i den situationen att vi måste rycka in relativt snabbt. Det finns anledning inte bara i denna kammare utan också i EU-diskussionen att nu aktivera detta. Jag är rätt säker på att detta kommer att stå på dagordningen när EU:s utrikesministrar träffas i slutet av maj. EU:s speciella sändebud, Piero Fassino, är på väg till Stockholm, eller var i alla fall på väg till Stockholm. Det är fullt möjligt att även han har anledning att ändra planen i ljuset av vad som har inträffat. Men tanken var att vi här skulle ha en dialog om möjligheten till både ett dialogförsök som nu har diskuterats - allting har kommit i ljuset av en ny utveckling - och smarta sanktioner men också om hur vi kan utarbeta det mer långsiktiga positiva paketet för att stabilisera och hjälpa Burma när regimförändringen kommer. Men som sagt är vi nu i en fundamentalt ny situation där åtminstone den omedelbara agendan ser annorlunda ut. Då får vi hantera den omedelbara agendan, försöka bryta motståndet mot hjälpsändningarna och hjälpa människorna. Därefter får vi återkomma och se hur den politiska situationen utvecklas. Men både i den omedelbara delen och i den mer långsiktiga delen tror jag att Magdalena Streijffert och jag i grunden är rätt eniga.
Magdalena Streijffert (S)
Anf. 13 Magdalena Streijffert (S)
Fru talman! Jag vill tacka utrikesminister Carl Bildt för debatten. Precis som han avslutningsvis sade tycker vi i grunden väldigt lika i denna fråga. Naturligtvis vill vi båda att Burma ska bli ett demokratiskt land där mänskliga rättigheter följs. Sedan kommer jag att fortsätta att vara drivande i frågan om att hitta riktade sanktioner långsiktigt. Förhoppningsvis kan man i stället hitta ett paket som hjälper oppositionen i Burma till en fredlig väg för demokrati och mänskliga rättigheter, men vägen dit tror jag är lång. Men självklart måste prioriteten vara att få in hjälpsändningar i landet, och förhoppningsvis ger det också effekter. Jag kommer ihåg utrikesministern som en optimist vid vår förra debatt om Burma. Jag hoppas att denna oerhörda mänskliga tragedi för något gott med sig. Jag hoppas att det burmesiska folket vågar ställa sig upp och säga nej till kommande folkomröstning och vågar uttrycka sina krav på demokrati och mänskliga rättigheter. När de gör det ska de också känna att de har omvärldens stöd. Som ett tack för denna debatt och med en förhoppning om olika paket och förslag om ökat bistånd till demokratirörelsen vill jag överlämna det konstitutionsförslag som den demokratiska oppositionen med de olika etniska minoriteterna med stöd av Sidapengar tillsammans har författat. Låt oss hoppas att det är denna konstitution som får gälla i det framtida Burma.
Carl Bildt (M)
Anf. 14 Carl Bildt (M)
Fru talman! Tack! Låt mig bara säga att jag ser fram emot nästa interpellationsdebatt med Magdalena Streijffert om detta av den enkla anledningen att jag tror att den behövs. Nu är vi ett läge där perspektiven har förändrats dramatiskt. Om några månader är vi i ett annorlunda läge. Riktigt hur annorlunda och i vilken riktning vet vi inte, men då kommer det att finnas anledning att diskutera den här saken.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.