Förändring i jaktförordningen

Anf. 33 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Fru talman! Sten Bergheden har frågat mig om regeringen kommer att vidta åtgärder för att vargstammen ska kunna förvaltas på ett hållbart sätt, så att beslut om skydds- och licensjakt ska kunna genomföras inom utsatt tid. Sten Bergheden vill också veta när regeringen har för avsikt att genomföra dessa åtgärder.

Daniel Bäckström har frågat mig på vilket sätt och när jag avser att säkerställa att lagakraftvunna beslut ska kunna verkställas innan tilltänkt licensjaktperiod löpt ut.

Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig hur jag och regeringen resonerade när man valde att gå emot riksdagens tillkännagivanden till regeringen samt om jag och regeringen har för avsikt att tillse att det skyndsamhetskrav på förvaltningsdomstolarna man har talat om ska bli verklighet. Jonas Jacobsson Gjörtler vill vidare veta hur jag kommer att agera ifall skyndsamhetskravet inte uppnås.

Jag vill tacka de tre interpellanterna för att de lyfter dessa viktiga frågor. Eftersom de tre interpellationerna delvis behandlar samma fråga besvarar jag dem i ett sammanhang.

Regeringen eftersträvar en hållbar och effektiv rovdjursförvaltning där bland annat jaktbeslut tas med god framförhållning. Det är viktigt att de viltarter som hör till landets viltbestånd bevaras.

Regeringen beslutade den 25 februari 2016 om en ändring i jaktförordningen som innebär att länsstyrelsens beslut om jakt efter de stora rovdjuren björn, varg, järv, lo och kungsörn ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det beslutades även om ett skyndsamhetskrav för ärenden om jakt efter de stora rovdjuren.

Det är viktigt att överklagandeprocessen effektiviseras så att beslut kan fattas i god tid före jakttidens start. För att ytterligare effektivisera handläggningen övervägs att överprövningen av länsstyrelsens jaktbeslut samlas hos en förvaltningsrätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens beslut om ändrad beslutsordning följer Högsta förvaltningsdomstolens beslut från december 2015 om att jakt efter varg och andra arter som skyddas av art- och habitatdirektivet ska kunna överklagas till domstol.

Det är regeringens ambition att bringa ordning i rovdjursförvaltningen och skapa förutsättningar för väl underbyggda beslut om jakt. Det var därför som regeringen förra året lade ett antal uppdrag för att få en fördjupad förståelse för vargen och hur den bäst ska förvaltas. Regeringen kommer under innevarande år att aktivt fortsätta att arbeta för en mer hållbar rovdjursförvaltning.

Anf. 34 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag tackar framför allt för att ministern tog sig tid att komma hit i dag och besvara den interpellation som jag ställde för nästan två månader sedan. Det är bra att ministern har prioriterat denna interpellation.

Låt mig först och främst klarlägga att vargen inte är utrotningshotad. Det finns ca 200 000 vargar över hela världen. Varg jagas i stort sett över hela världen för att den ska hållas på rimlig nivå och för att minska skador på tamdjur och vilda djur.

I övriga Europa finns inte den vargdiskussion som finns i Sverige. Där är det fullt naturligt att man jagar varg för att man ska kunna ha och freda tamboskap. Men i Sverige styr Miljöpartiet denna fråga i regeringen, och man värnar mer om vargen än om landsbygdens folk och tamboskap.

När jag nyligen besökte Värmland talade vi en hel del om landsbygd, landsbygdsutveckling och ökad matproduktion. En av de frågor som ständigt återkom var vargfrågan. En fårfarmare berättade att han blivit av med hälften av sina får förra året. Rivna får låg döda och ihjälskrämda i hela hagen.

Detta skapar utebliven dräktighet och en stor oro både bland folk och djur på landsbygden. Folk på landsbygden förlorar pengar och upphör med sin djurproduktion.

Att komma hem och se sina djur ligga rivna och döda i hagen och inse att hela djuruppfödningen är i spillror skapar en oro som jag tror att ministern kanske inte riktigt förstår.

Fru talman! Uppenbart är i alla fall att ministern inte har lyckats lugna dessa människor på landsbygden.

Faktum är att ministern har det yttersta ansvaret för vargpolitiken, för regelverket och för den landsbygdsutveckling som nu hämmas av en för stor vargstam i Sverige.

Fru talman! År 2013 revs det över 400 får i landet och ca 40 hundar. Därutöver drabbades en del andra djur av vargangrepp.

Jag anser att det är fullt rimligt att man ska ha rätt att avliva den varg som angriper tamboskap och andra djur. Så gör man i övriga Europa och världen.

Men landsbygdsministern gör det nu möjligt att överklaga såväl skyddsjakten som licensjakten. Därmed kan vargen i lugn och ro äta upp tamboskapen medan de rättsliga kvarnarna i Sverige mal och regeringen sitter still och tittar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi har bestämt att Sverige ska ha en vargstam som ligger på 170-270 vargar. I dag har vi förmodligen närmare 600 vargar, det vill säga nästan tre gånger så mycket varg som riksdagen har förordat.

Jag vill gärna ha svar från ministern på tre enkla frågor:

Stämmer det som alla människor jag träffar på landsbygden säger att det är Miljöpartiet som styr vargfrågan i regeringen?

Tänker ministern återuppta diskussionen med EU om att bryta upp art- och habitatdirektivet och flytta vargen från rödlistade djur i bil. 4 till bil. 5?

Kommer vi att ha vargjakt nästa säsong?

Anf. 35 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret på min fråga.

Vargfrågan är en lång följetong. De senaste turerna, som gör det angeläget att åter ta en diskussion om detta, har en koppling till det beslut som regeringen fattade i slutet av februari. I ett slag valde man att riva upp den ordning som riksdagen beslutat om och som riksdagen också har gjort tydliga tillkännagivanden till regeringen om vid ett par tillfällen. Senast detta skedde var i höstas när allianspartierna tog ett utskottsinitiativ som handlade om att regeringen skulle fullfölja intentionerna bakom den rovdjurspolitik som riksdagen beslutade om 2013.

Bakgrunden till detta är förstås att det är angeläget för oss alla att säkerställa att vi har en rovdjurspolitik och rovdjursförvaltning som tar hänsyn till såväl vargens bevarandestatus som viktiga socioekonomiska aspekter såsom människors rädsla och människors önskan att kunna leva, verka och hålla djur i hela landet.

Efter att ha tagit del av landsbygdsministerns svar ställer jag mig fortfarande frågan hur regeringen tänker göra för att ta hänsyn till dessa socioekonomiska effekter. Hur ska man göra för att möta människors rädsla och oro för den egna tamboskapen? Hur ska man göra för att bygga en acceptans för vargens närvaro?

Jag tror att det enda sättet att bygga en acceptans för vargens närvaro är att säkerställa att vi har en fungerande rovdjursförvaltning. Det är något som riksdagen tidigare fattat beslut om men som regeringen nu väljer att riva upp.

Landsbygdsministern tar i svaret upp det beslut som fattades av regeringen den 25 februari 2016. En sak som tas upp där och som skulle kunna vara positivt är ett skyndsamhetskrav. Ministern redogör för att det finns ett skyndsamhetskrav för ärenden om jakt efter de stora rovdjuren.

En fråga man ställer sig är: Vad innebär det? Vad är ett skyndsamhetskrav? Innebär det att det ska komma ett besked inom en vecka, två veckor, en månad, två månader eller sex månader? Hur lång tid innebär det att ett ärende hanteras skyndsamt? Alla de människor i landet som har tamboskap i områden där varg finns vill ha ett besked och ett svar på den frågan.

En annan fråga man ställer sig är utifrån det besked som regeringen gett om att man vill samla uppgifterna om överklagande till en förvaltningsdomstol. Det tror jag i grunden är bra. Det är klokt att göra så. Men hur ska förvaltningsdomstolen kunna klara att hantera detta? Skickar regeringen med några resurser? När kommer detta att preciseras? I landsbygdsministerns svar framgår bara att man överväger att prövningen ska läggas hos en förvaltningsrätt. När kommer ett konkret besked i den frågan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis vill jag säga att det är ett stort problem i hela landet. Vi hör väldigt ofta om problem i delar av landet som Värmland och Dalarna där man har levt med problemet väldigt länge. Men om vi tittar på hur det ser ut just nu är det ett problem som sprider sig. Vargarna finns på fler håll i vårt land. De flesta angreppen förra året skedde i Stockholms län. Så blir det om man inte har ordning och reda i förvaltningen. Jag vill gärna höra ministern utveckla sina svar på de frågorna.

Anf. 36 Daniel Bäckström (C)

Fru talman! Tack för detta svar, landsbygdsministern. Vi är än en gång samlade i kammaren för att reflektera och debattera över detta oerhört viktiga område som handlar om rovdjurspolitik, vargens förekomst och de socioekonomiska effekter som det föranleder i många bygder i vårt land.

Det är många olika aspekter som belyses i svaret. Man kan reflektera över vilka signaler som sänds från regeringen. Det senaste halvåret har frågorna varit oerhört omdiskuterade. Det handlar om juridiska spörsmål, varför det inte blir någon förvaltningsjakt i stora delar av Sverige och vem det egentligen är som styr i den här typen av frågor.

Jag kan konstatera att det är väldigt stora värden som står på spel. Uppfattningen hos berörda människor är väldigt tydlig. Det är uppenbart att det är domstolarna som har stoppat jakten och att det är där som problematiken sitter.

Men människor känner heller inte någon särskilt stor tilltro till det politiska systemet, beskeden som lämnas eller processerna som pågår. Det är illavarslande. I förlängningen kommer det att bli en än större problematik om vår legitimitet i det politiska samtalet om hur vi fattar beslut som ska ha effekt ute i landet. Det är beklagligt att den här typen av frågor ska stanna upp i juridiska processer i stället för att man tar ansvar regionalt.

Vi har debatterat detta flera gånger de senaste åren, och svaren återupprepas. Visst finns det ett engagemang för att lösa frågorna, men det borde vara betydligt starkare. Nu ser vi uppföljningen från älgförvaltningen och avskjutningsrapporterna från bland annat Värmland det senaste året. Vi kan konstatera att det har förändrats år från år.

Går man tillbaka och tittar på hur det såg ut innan vargens utbredning ägde rum i Värmland är det en oerhört stor skillnad i dag jämfört med för 20 år sedan. Vi talar om en tjugondel av den då tilldelade licensen som nu diskuteras inför höstens jakt. Det är oerhört stora förändringar.

Det är ungefär 13 000 personer som löser statligt jaktkort i Värmland. Nästan alla jagar älg, och de flesta berörs. Många jaktlag funderar på att helt ställa in jakten. Markägare ger upp tanken på att det ska kunna finnas jakt. Man tappar arrenden och inkomster, lanthandlare tappar intäkter, och så vidare. Hundförare slutar att bedriva aktiv hundverksamhet. Man har gett upp hoppet om att man ska kunna släppa dem på sina egna marker.

Om vi tittar på 2015 års siffror sköts det knappt 3 300 älgar av de tilldelade 4 300 i höstas. År 2012 var den tilldelade kvoten ungefär 8 500. Då sköts det 6 500 djur. Det är en skillnad på 3 000 älgar. Samtidigt räknar vi med att vargen tar i samma omfattning 3 000 älgar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hörde i går en rapport från Lässeruds jaktlag i västra Värmland där man har fått en tilldelning på två vuxna djur och tre kalvar på ett område med 5 000 hektar. Det är en minskning med 60-70 procent sedan förra året. Om man bedömer situationen utifrån hösten blir frågan: Var är vi nästa år?

Anf. 37 Lars-Axel Nordell (KD)

Fru talman! Vargfrågan är en fråga som berör och upprör, och många är engagerade i frågeställningarna. Vi har från riksdagens sida varit väldigt tydliga och har i modern tid vid två tillfällen gjort tydliga tillkännagivanden till regeringen.

Före jul fastslog den svenska förvaltningsdomstolen att EU:s unionsrätt kräver att bestämmelserna i art- och habitatdirektivet kan prövas i medlemsstaternas domstolar. Som vi har hört här tidigare i debatten har det följts upp av regeringen som beslutat om att frågan kan avgöras i allmän förvaltningsdomstol.

Jag och Kristdemokraterna menar att det innebär ett bakslag för den rovdjurspolitik som riksdagen fastslagit där inriktningen är att de myndigheter som har den största sakkunskapen ska fatta besluten om jakt på rovdjur och att långdragna domstolsprocesser ska undvikas.

I och med Högsta förvaltningsdomstolens utslag har det uppstått en situation där ett överklagande i sig, oavsett hur sakligt välgrundat det är, kan skapa en domstolsprocess som i praktiken omöjliggör jakten. Denna situation riskerar att skapa stor frustration och undergräva tilltron till rättsordningen och dess möjligheter att hantera rovdjursförvaltningen.

Min fråga till landsbygdsministern är: Anser regeringen att det är rimligt att frågan på detta sätt ska avgöras av jurister i domstol och inte av myndigheter med expertkompetens som arbetar på uppdrag av oss folkvalda?

Anf. 38 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Jag är själv landsbygdsbo och jägare och jagar älg. Jag känner till problematiken mycket väl. Jag har också en mycket stor förståelse för de djurägare som drabbats så hårt som är fallet på många orter i svensk landsbygd.

Det finns många som följer debatten i dag i medierna, i tv och också här i kammaren. Den bild som de fyra alliansföreträdarena försöker ge här behöver nog också få en annan spegling.

Helst skyller man på andra.

Här har vi en regering som har ambitionen att få ordning och reda i detta, där det inte är ordning och reda i dag. Den jaktförordning som Sverige har i dag var det alliansregeringen som satte på plats. Den har skapat oordning, och den har skapat hur många överklagande- och rättsprocesser som helst. Den jaktförordning som alliansregeringen satte på plats är ett stort misslyckande, påstår jag.

Jag hör här fyra alliansföreträdare som säger: Strunta i vad Högsta förvaltningsdomstolen säger! Strunta i vad EU-kommissionen säger om Naturvårdsverket som sista instans! Är det Berghedens, Danielssons, Jacobsson Gjörtlers och Nordells åsikt? Är det Moderaternas, Centerpartiets och Kristdemokraternas åsikt att Sveriges regering ska strunta i vad Högsta förvaltningsdomstolens utfall har gett vid handen? Tala om det för mig!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi tittar tillbaka på historien ser vi att vi under sju år har haft licensjakt på varg i Sverige. Av de sju åren har alliansregeringen haft fem år. Av de fem åren blev det under två år ingen jakt. Man tilldelade 93 vargar, och det sköts 50 eller 10 i snitt. Av dessa sju år har samarbetsregeringen haft två år. Det har tilldelats 92 vargar, och det har skjutits 58 - alltså 29 djur i snitt. Detta är realiteter.

Oaktat detta utfall och alla dessa överklagandeprocesser som försvårar hanteringen och förvaltningen på ett bra sätt måste vi få ordning och reda i detta. Det kan inte få fortsätta på det här sättet. Regeringen tar frågan på mycket stort allvar. Vi har satt igång ett flertal processer, men alla är inte klara ännu. Jag måste få återkomma till dem i nästa inlägg.

Vad är då gjort? För att få vetenskapligt belägg för vad som är gynnsam bevarandestatus har vi begärt två oberoende av varandra vetenskapliga analyser. Båda har kommit fram till antalet 300 vargar. Vi har i dag 415 vargar. Man har i undersökningen även tagit stor hänsyn till genetik, och det har visat sig att det behövs en invandrad individ vart femte år. Det uppfyller vi också.

Det finns också en del andra åtgärder, som jag måste få återkomma till i nästa inlägg.

Anf. 39 Sten Bergheden (M)

Herr talman! Tack, ministern, för försök till svar! Jag fick faktiskt inte svar på någon av de frågor jag ställde till ministern och som jag hade önskat att vi skulle få ett klarläggande av. Ministern kanske kan notera det hela.

Den första frågan löd: Är det som människorna säger ute på landsbygden - att det är Miljöpartiet som styr hela vargpolitiken i regeringen?

Den andra frågan löd: Tänker ministern ta initiativ till att försöka diskutera art- och habitatdirektivet med EU igen för att flytta vargen från de rödlistade i bilaga 4 till bilaga 5, det vill säga att göra vargen jaktbar och därmed slippa överklagandeprocesser i Sverige?

Vargen är inte utrotningshotad. Den här regeringen har lyckats få vargen att nå de högsta noteringarna någonsin när det gäller varg i detta land under överskådlig tid. Det är inte regeringen som tar ansvar för detta, utan det är de människor som bor på landsbygden som får betala med rivna djur och hundar, en nedlagd älgjakt och en utveckling på landsbygden som gör att vi inte längre kan producera mat i den utsträckning vi hoppas på här i landet.

Det är ministern som har ansvar för detta i dag. Ministern får gärna försöka skylla på den gamla regeringen. Vi har säkert gjort fel i den också, men i dag är det ministern som har ansvar för alla dessa frågor. Det är ministern som kan göra något. Han har nästan hela riksdagen bakom sig, förutom kanske ett par partier, när det gäller att agera i de här frågorna. Vi förväntar oss att någonting kommer att hända.

Den tredje frågan löd: Kommer vi att ha vargjakt i Sverige nästa år?

Dessa tre frågor önskar jag att ministern kan försöka svara på i nästa inlägg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är värre än så. Just för tillfället har Naturvårdsverket tagit fram nya planer för hur man ska skydda så kallade genvargar här i landet, alltså speciellt värdefulla vargar för populationens skull. Jag kan mycket väl förstå att man försöker hitta anledningar till att skydda dessa. Men här vill man införa sådana långtgående åtgärder som att det helt plötsligt är den som har tamboskap som måste ta in sina djur för att vargen fritt ska kunna härja i området. Detta är ytterligare en sak där det är regeringen som har det yttersta ansvaret för att genom regleringsbrev, lagar och regler se till vilken varginriktning vi ska ha här i landet.

Min fråga blir: Ställer ministern upp på det man nu har tagit fram, att man ska skydda genvargar mer än man skyddar tamboskapen i dessa områden? Skulle det innebära samma sak här i Stockholm? Om en genvarg kommer hit och tar hundar och andra sällskapsdjur, till exempel, kommer den då att avlivas eller inte? Eller kommer den att få hålla på här precis som den ska få göra ute på landsbygden?

Jag skulle gärna vilja ha en reflektion över detta. Är det här rimligt? I övriga Europa jagar man varg. Man håller undan vargen från tamboskap för att kunna utveckla produktionen av mat i de här länderna. I detta land har vi en regering som i stället låter vargstammen växa och landsbygden betala priset. Det är ingen bra utveckling för landsbygden, och ministern är ansvarig.

I detta anförande instämde Erik Ottoson (M).

Anf. 40 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret! Jag tvingas dock, liksom Sten Bergheden före mig, konstatera att jag inte fick svar på de frågor jag ställde. I stället börjar landsbygdsministern tala om att regeringen har tagit en massa initiativ och lagt ut ett antal uppdrag för att få fördjupad förståelse för vargen, hur den bäst ska förvaltas och så vidare.

Kanske är detta en del av problemet, för det är så här regeringen nu gör på område efter område. När regeringen inte vet vad den vill sätter man igång en väldig massa processer. Man slänger ut en massa bollar i luften, och så hoppas man att några av bollarna så småningom ska landa på ett sätt så att man kan lotsa dem genom riksdagen och få till någon form av politik och beslut.

Jag menar att det är bekymmersamt när man inte vet vad man vill. När regeringen inte själv kan tala om vad man vill och formulera uppdrag utifrån det blir det också svårt att komma framåt. Och vad värre är: Detta skapar en väldig osäkerhet ute i landet. Regeringens agerande just nu gör att människor är oroliga. Vad kommer det att bli av det här? Hur ska regeringen göra för att försöka få ordning på detta?

Jag fick som sagt inte svar på mina frågor. Regeringen talar om ett skyndsamhetskrav. Landsbygdsministern upprepar det från talarstolen. Jag vill veta vad detta skyndsamhetskrav innebär. Vad innebär det? Hur snabbt kommer ärendena att hanteras? Är det en vecka, två veckor, fyra veckor eller sex månader? Har det någon betydelse? Om tidsgränsen innebär att vi talar om flera månader har det ingen praktisk betydelse. Det tror jag att landsbygdsministern inser. Därför är det viktigt med en precisering av vad skyndsamhetskravet innebär.

Jag vill också gärna veta vad regeringen och landsbygdsministern avser att göra om det visar sig att skyndsamhetskravet inte kan fullföljas. Vad är ministern i så fall beredd att göra?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag frågade även om det som regeringen har redogjort för i medierna tidigare, nämligen att man överväger att samla överklagandena till en förvaltningsdomstol i Luleå. När kommer det ett slutligt besked om detta? Är regeringen beredd att skjuta till några resurser som ger förutsättningar för att det här över huvud taget ska kunna fungera?

Slutligen vill jag haka i den tråd som andra debattörer har tagit upp här. Det handlar delvis om ett problem som kommer av EU:s art- och habitatdirektiv. För att få en långsiktig lösning på detta tror jag att det är viktigt att regeringen, liksom alliansregeringen gjorde, fortsätter att föra samtal med EU för att försöka komma framåt och nå en mer konstruktiv lösning så att vi kan skapa bättre förutsättningar för en fungerande vargförvaltning.

Min direkta fråga till landsbygdsministern är: Är du och regeringen beredda att föra den diskussionen med EU?

Anf. 41 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Jag önskar att den här frågan skulle få diskuteras på en nivå som bär frukt och ger en långsiktig lösning. Den skulle tjäna på att vår diskussion präglas av konstruktivitet och framåtanda och att vi lägger bort prestigen. Det är ändå rätt viktigt att se framåt och att se nuläget som det är. Jag upplever inte att insikten om det alltid är på plats hos dem som utreder men också gör värderingarna kring vilka beslut som ska fattas. En vädjan till regeringens representanter är att man ska se konstruktivt framåt när det gäller hur vi ska lösa detta.

I mitt förra inlägg belyste jag älgavskjutning och pågående älgförvaltningsarbeten. Jag kan konstatera att läget är riktigt allvarligt när det gäller älgförekomst och möjligheter att bedriva älgjakt framöver i Värmland. Det tror jag inte handlar om politik, utan det handlar om fakta om hur älgstammen faktiskt ser ut och hur mycket älg som går åt till att föda vargstammen som finns i Värmland.

Det här har oerhört stora socioekonomiska effekter. En del i det fortsatta arbetet är att se till att det här utreds på en så bra nivå som möjligt och så ordentligt som möjligt. Jag har också en vädjan om att landsbygdsministern tar initiativ för att få till ytterligare utredningar som belyser de här stora värdena som står på spel när det handlar om socioekonomiska effekter.

Jag tror att alla tjänar på att man har ett så brett perspektiv som möjligt i den här frågan och att det finns underlag för kommande beslut. I svaret från landsbygdsministern betonas att man vill få en fördjupad förståelse för vargen. Jag hoppas att det handlar om villkoren i vargfrågan överlag och inte om att förebygga för att fler ska acceptera den nivå som är nu.

Det är ett antal viktiga aspekter kopplade till de åtgärder som regeringen och ministern har vidtagit, och då är frågan kring hur förändringarna ska kunna säkerställa att det blir licensjakt inför kommande vintrar oerhört relevant. Det skulle vara intressant att höra landsbygdsministern utveckla det ytterligare.

Sedan undrar jag vilka typer av underlag som ministern väntar sig att berörda myndigheter ska ha för att kunna fatta så bra beslut som möjligt inför kommande vinter. Jag hoppas att det blir ett beslut som i praktiken renderar i att en aktiv förvaltning kan genomföras och inte bara att det ska kunna tas ett beslut, som ministern sa i sitt svar. När bedömer ministern att de här reglerna ska kunna tillämpas och vara i fullt bruk?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att ministern väljer att svara på de här frågorna. Annars kommer jag att repetera dem, för det här är frågor som kommer att vara oerhört viktiga för det fortsatta arbetet med att få en balans i förvaltningen och också för att få den här frågan att gå åt rätt håll.

Välkommen till Värmland inför kommande älgjakt! Den är oerhört hotad just nu i hela länet.

Anf. 42 Lars-Axel Nordell (KD)

Herr talman! Landsbygdsministern frågade i sitt svar om vi har åsikten att man ska strunta i Högsta förvaltningsdomstolens beslut. Det var inte riktigt det min fråga handlade om, utan jag sa tvärtom: Anser regeringen att det är rimligt att frågan avgörs av jurist i domstol, eller är det mer rimligt att det görs av myndigheter med expertkompetens och som arbetar på uppdrag av folkvalda? Det var min fråga, och den vill jag gärna ha svar på.

Jag tycker att det är mer rimligt att det just är experter och förtroendevalda snarare än domstolar som ska avgöra och ta hänsyn till de här socioekonomiska förhållandena och konsekvenserna.

Vi vill ha en smidig ordning. Man bör kunna omklassa hotstatusen i direktivet. Det har inte gjorts på många år. EU-kommissionen hade fått i uppdrag av miljökommissionären att se över hur art- och habitatdirektivet skulle kunna ändras, men tyvärr var de svenska regeringspartierna med och bildade majoritet i Europaparlamentet för att rösta för en rapport som nyligen slog fast att art- och habitatdirektivet inte under några omständigheter skulle ses över.

Med anledning av det undrar jag: Är det Socialdemokraternas och regeringens linje att förhindra en översyn av direktivet? Jag ser det som otroligt viktigt att en sådan kan göras.

Anf. 43 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag vill tacka för debatten så här långt. Jag har suttit och lyssnat och kunde inte riktigt låta bli att hoppa in här nu.

Jag skulle vilja börja som landsbygdsministern gjorde och säga att jag också är landsbygdsbo, jägare och jakthundsägare. Jag jagar älg i vargrevir. Den här regeringen vill ha en politik som värnar såväl människor som våra rovdjur och andra djur. Vi vill ha en långsiktig och livskraftig vargstam.

Jag tycker att Daniel Bäckström talade bra om framåtanda och om att vi ska ha ett konstruktivt förhållningssätt till det här. Men jag kan undra om man har sett hur det är ställt med vargen i dag. Den var utrotningshotad i Sverige tidigare. År 1983 kom två vargar in som grundade den nuvarande stammen. Sedan kom det in en varg till 1991 och därefter två hanar som förökade sig första gången 2008. Vi har alltså haft fem framgångsrika invandrare på sju generationstider, ca 35 år. För att vi ska ha en genetiskt livskraftig och bra vargstam måste vi se till att ha en fungerande invandring av vargar, och vi måste också slå vakt om den genetiska variationen. Vi har också ytterligare några vargar, Tivedenvargar till exempel, här i Sverige, men de har ännu inte gett sitt bidrag till populationen genom att föröka sig med andra vargar.

Vargen omfattas av art- och habitatdirektivet. Det gör att den har ett särskilt skydd och alltså inte är ett jaktbart vilt hur som helst, och det kan vi inte bara ändra här i den här kammaren. Jag tror inte att vi vill det heller, för då skulle vi öppna för vad som helst sedan. Det är inte förenligt med EU-rätt och med EU-rättsliga principer att inte kunna överklaga de här besluten i domstol. Vill då Lars-Axel Nordell att vi ska bryta mot de EU-rättsliga principerna här i Sverige och göra det här till något slags High Chaparral för att det gäller en viss art? Jag tror inte det. Vi ska ha ordning och reda. Den här regeringen tar fram underlag så att vi kan fatta underbyggda och bra beslut. Det ska vara ett rättssäkert sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har försökt öka acceptansen och förståelsen. Och vi har ökat anslagen till förebyggande arbete och nya metoder. Det är den vägen vi måste gå; vi ska inte bråka om vad som har hänt.

Jag tror inte att vi löser allting genom att skjuta alla vargar. Då skjuter vi oss själva i foten. Det vi måste göra är att se till att ha en livskraftig vargstam här och nu, en vargstam som vi kan leva med och så att vi kan ha våra tamdjur här.

Anf. 44 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Det var intressant att höra Daniel Bäckström säga att vi måste ha en seriös debatt om det här så att vi kan hitta lösningar. Vi vill försöka hitta en praxis som håller.

Till Lars-Axel Nordell vill jag säga att det är på det sättet att Högsta förvaltningsdomstolen har sagt att det här måste prövas i förvaltningsdomstol. Då måste vi följa det.

Tyvärr har Nordell och Bäckström kollegor från Moderaterna som försöker skapa en helt annan bild. De sysslar med bondfångeri i kubik när de försöker skapa en bild av att det är den här regeringen som är ansvarig för att det finns så många vargar, trots att det under Alliansens tid vid makten inte sköts någon varg på två år och under fem års tid sköts i snitt tio vargar. Det har aldrig skjutits så många vargar som under den här regeringens tid. Det måste finnas någon måtta för hur man försöker smutsa ned den andre. Och det behövs viss självkritik.

De moderata ledamöterna försöker också skapa en bild av att den här regeringen försöker försvåra och fördröja rättsprocesser. Den här regeringen gör det omvända. Vi försöker få ordning och reda. Vi har faktiskt ett utslag från Högsta förvaltningsdomstolen. Moderaterna struntar alltså i det utslaget.

Utöver de saker som jag nämnde i mitt förra inlägg lät vi Riberdahl titta också på rättsperspektivet i fråga om detta. Den utredningen kom fram till att det inte är förenligt med EU-rätten. Den 18 december 2015 kom Högsta förvaltningsdomstolen fram till exakt samma slutsats. Överklagandeprocessen kan inte hanteras som jaktförordningen är, utan den måste tas till domstol. Det räcker inte med Naturvårdsverket. Jaktförordningen måste kunna överklagas och komma in i processen.

Så har också skett i år. Trots att vi har en jaktförordning enligt vilken Naturvårdsverket är sista instans har det överklagats i domstol, eftersom Högsta förvaltningsdomstolen har sagt att det ska vara på det sättet.

Det här hoppas jag att ni funderar på, Sten Bergheden och Jonas Jacobsson Gjörtler, när ni försöker driva er linje och försöker smutsa ned den andre. Det är ni som har skapat oordning, och ni vill fortsätta med det.

Vi har även fått en ny jaktförordning på plats. Enligt den finns det ett skyndsamhetskrav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver det har vi nu remitterat ett förslag som innebär att man ska kunna utse en specialdomstol så att överklaganden inte hamnar i flera förvaltningsdomstolar. Förslaget är att det ska vara Förvaltningsrätten i Luleå. Ett eventuellt överklagande där ska hanteras i Kammarrätten i Sundsvall.

Utöver det finns det ett förslag om att besluten på länsstyrelsenivå måste fattas mycket tidigare. Förslaget är den 15 september, förutom det år då miniminivåer ska fastställas. Då ska det vara den 1 oktober. Vi ska komma ihåg att de beslut länsstyrelserna tog i fjol togs den 10 och 11 november. Enligt förslaget som är ute på remiss ska besluten tas betydligt tidigare så att det ska bli ordning och reda.

Den här regeringen är besjälad av att få ordning och reda. Det måste bli ordning och reda på det här. Jag tycker faktiskt att den förra regeringen hanterade det på ett dåligt sätt. Den här regeringen har fått ärva detta. Men nu är ambitionen att det ska bli ordning och reda. Om det här inte räcker är jag beredd att vidta ytterligare åtgärder.

Anf. 45 Sten Bergheden (M)

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret.

Alla lyssnare kan återigen konstatera att de frågor som jag ställt till ministern fortfarande inte har besvarats. Vem är det som styr vargpolitiken i Sverige? Är det Miljöpartiet? Kommer vi att ha vargjakt nästa år? Och kommer ministern att ta tag i den viktigaste frågan, nämligen åka ned till EU och se till att flytta vargen från den rödlistade bilaga 4 till bilaga 5? Det är det det handlar om.

Vi kan stå här och diskutera vår vargförvaltning precis hur länge som helst om vi inte kan hantera vår vargförvaltning själva utan bara kan skylla på EU. Vi måste återta den här frågan till Sverige. Det är självklart.

Ministern borde kunna svara på om han vill plocka bort vargen från de rödlistade i bilaga 4 och flytta den till bilaga 5. Det är nödvändigt om vi ska kunna sköta en viltförvaltning av vargen.

Skyndsamhetskravet har tagits upp här tidigare. Vad är skyndsamhetskravet för när en domstol ska bli färdig före en eventuell ny licens eller skyddsjakt? Är det en vecka? Är det en månad? Är det tre månader? Eller är det ett år? Detta kommer nämligen att bli nästa bekymmer, även om ministern försöker framhålla att man löser problemet på det sättet. Ärendena kan ligga i svenska domstolar precis hur länge som helst, om inte ministern är tydlig med hur lång tid skyndsamhetskravet är tänkt att vara.

Herr talman! Jag är besviken på att vi inte har fått några svar här i dag på de enkla frågor som vi har ställt i interpellationerna. Man har struntat fullständigt i den oro som finns ute på landsbygden runt om i landet. Man låter domstolar och annat fortsätta driva frågan i stället för att ta makten över både lagar och regler när det gäller detta.

Anf. 46 Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

Herr talman! Tack, landsbygdsministern!

Nej, landsbygdsministern, vi är inte ute efter att skapa någon oro eller skicka en massa skuld åt olika håll. Jag har ställt ett antal konkreta frågor men kan konstatera att jag inte har fått svar på någon av dem. Jag ska upprepa dem så att landsbygdsministern får möjlighet att svara på dem i sitt sista inlägg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den första frågan gäller vad regeringen vill med rovdjurspolitiken. Vilken är regeringens linje? Vad vill ni uppnå?

Den andra frågan är: Vilka garantier har regeringen för att skyndsamhetskravet kommer att uppfyllas?

Den tredje frågan, som följer av den andra, är: Vilka tidsintervall ser man framför sig vid överprövningarna? Hur lång tid kommer det att få ta?

Den fjärde frågan gäller: Om det inte går att uppfylla skyndsamhetskravet, vilka åtgärder är ministern då beredd att vidta?

Den femte och sista frågan är: Är regeringen och landsbygdsministern beredda att föra samtal med EU om att lyfta art- och habitatsdirektivet för att säkerställa att vi kan åstadkomma en mer välfungerande rovdjursförvaltning framöver?

Anf. 47 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Jag hoppas att landsbygdsministern använder sina avslutande två minuter till att besvara samtliga frågor. Vad planeras konkret? Och vad förbereds från ministerns sida, på departementet och inom regeringen? Det handlar om att vi ska ha ett ledarskap som presterar konkreta resultat.

Det finns alltid en historiebeskrivning. Den kan man diskutera i det oändliga. Men utmaningen för nuvarande ansvarig minister är att i så stor utsträckning som möjligt visa initiativförmåga och åstadkomma resultat i frågan. Det är en ministers möjlighet och också ett oerhört stort ansvar. De här frågorna håller nämligen på att rinna oss ur händerna.

När det gäller älgförvaltningsfrågorna och hur vi ska kunna ha en hållbar älgstam i ett län som Värmland, som av många tidigare har bedömts som ett av världens bästa områden för älg - 80-talet var fantastiskt - ser vi nu hur tilldelningen men också avskjutningen minskar i hela länet år för år. Det är oerhört allvarligt. När så många vargar springer runt dagligen behövs det mycket mat. Frågan är om det är socioekonomiskt och samhällsekonomiskt rätt att så stor del av älgbeståndet ska gå till vargföda.

Det finns ett 30-tal revir. Vi vet absolut vilka de praktiska förutsättningarna är när det handlar om tamboskapshållning, om jaktmöjligheter och om landsbygdens förutsättningar. Frågan är av största vikt för landsbygdens möjlighet att utvecklas i Värmland. Jag förväntar mig att det inte bara är ord om att det är ett starkt engagemang, utan också ett engagemang från regeringen som visar sig i praktisk, konkret, framgångsrik och resultatinriktad politik.

Anf. 48 Emma Nohrén (MP)

Herr talman! Jag kan konstatera att det finns ett slags populism i debatten från framför allt Moderaterna. De säger att det bara är att åka ned till EU och berätta hur man ska göra med art- och habitatdirektivet. Ska vi då också passa på att flytta lodjur och björnar från samma bilaga? Vi har faktiskt en fungerande jakt och stam.

Det ställs minimikrav på 870 lodjur och 1 400 björnar i Sverige. De ingår i samma bilaga som vargen. Man har sagt att vargen ska vara livskraftig. Som ett golv behövs det 300 vargar, men då måste det finnas ett genutbyte med den övriga sammanhängande stammen som ska uppgå till minst 1 700 djur. Därför måste invandringen säkerställas så att det sker ett genutbyte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är lätt att säga att man bara ska åka ned till EU och ta tag i det här, men man måste nog också förstå vad man säger, vad det skulle innebära och inse att det inte fungerar så.

Den här regeringen gör det som är rätt. Vi vill ha en långsiktig politik för en livskraftig vargstam och en politik för att både människor och djur ska kunna leva tillsammans. Det genomför vi nu genom att ta fram underlag för beslut som håller i framtiden. Vi ska ha rättsligt på fötterna när det gäller överklagandeprocesser och se till att det finns medel för en ökad förståelse och för ett förebyggande arbete så att vi kan leva tillsammans med rovdjuren och inte verka emot dem.

Anf. 49 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Jag diskuterar gärna den här frågan fler gånger, och jag hoppas att man då kan diskutera den på ett - som Daniel Bäckström säger - seriöst sätt. Det handlar om att se framåt. Men det blir ju problem när vissa ledamöter försöker att ge en bild som svärtar ned motståndaren och när man inte har ett uns av självkritik.

Det här är en väldigt viktig fråga där det gäller att hitta en balans. Det finns många olika intressen som står emot varandra, så det är viktigt att vi hanterar frågan på ett korrekt sätt som är rättssäkert. Det finns ett utslag från Högsta förvaltningsdomstolen, och regeringen kommer att följa det, oavsett vad Moderaterna säger.

Vi har högt ställda mål för att få ordning och reda. Det är viktigt att besluten fungerar i alla led. Vi räknar med att ha på plats en ny jaktförordning under maj månad som innebär - vi får se vad remisserna säger - att det ska inrättas en specialdomstol och att besluten ska fattas mycket tidigare. Om besluten eventuellt överklagas ska de behandlas på ett skyndsamt sätt. Det är ovanligt att man skriver in ett skyndsamhetskrav. Det innebär att ärendet går före andra ärenden.

Sedan vet jag inte om det här räcker, det törs jag inte garantera, men om det inte räcker är regeringens ambition att vidta ytterligare åtgärder, för vi måste få ordning och reda. Den gamla jaktförordning som vi nu lever med och som den gamla alliansregeringen satte på plats har skapat oreda på det här området.

Överläggningen var härmed avslutad.