förbränning av fossila bränslen

Interpellation 2001/02:231 av Hansson, Roy (m)

Interpellationen är återtagen

Händelser

Återtagen
1899-01-01
Inlämnad
2002-02-04
Anmäld
2002-02-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 5 februari

Interpellation 2001/02:231

av Roy Hansson (m) till statsrådet Lena Sommestad om förbränning av fossila bränslen

När den energipolitiska överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet presenterades 1997 sade den då ansvarige ministern: "möjligen kommer det att krävas en och annan droppe olja". Detta var inte sant. I stället har det behövts berg av stenkol, för förbränning i Danmark.

Svensk energipolitik, eller möjligen frånvaron av en realistisk energipolitik, har varit en lång lidandets historia. Särskilt gäller detta inom kärnteknikområdet där ärenden dragits i långbänk och många motsägelsefulla, "oåterkalleliga" och dyrbara politiska beslut torgförts över tiden.

Partierna bakom uppgörelsen måste även varit fullt medvetna om att stängningen av Barsebäck 1 skulle innebära ett behov av ökad import och därmed negativ inverkan på hälsan, miljön och klimatet, genom det ökade behovet av att förbränna fossila bränslen.

Produktionen i ett block i Barsebäck motsvarar förbränning av tre ton stenkol i minuten, vilket ger utsläpp som motsvarar utsläppen från 1 000 000 personbilar.

Vidare måste uppgörelsepartierna varit medvetna om att det inte skulle vara möjligt att stänga Barsebäck 2 i juli 2001, med hänsyn till nödvändigheten att upprätthålla säker effektbalans i södra Sverige.

Energiomställningsprogrammet från 1997, på totalt drygt 9 miljarder kronor, har som mål att på sikt få fram ett resultat på tre TWh. Detta motsvarar inte den förlorade produktionskapaciteten i Barsebäck, som är 4,6 TWh per reaktor, dvs. totalt 9,2 TWh.

En förutsättning för vårt välstånd är tillgången på elenergi till rimliga priser och med garanterad säker tillförsel.

Vad gäller priser är det naturligtvis så att konstruerad elbrist, utlandsberoende och samlade skatter på hissnande 30 miljarder kronor leder till stigande elpriser.

Regeringen har nyligen konstaterat att vårt importbehov kan bli mycket högre än vad det någonsin tidigare varit. Skulle dessutom en produktionsanläggning som Barsebäck 2 tas ur drift skulle elbristen bli mycket besvärande.

En fråga som diskuteras är huruvida klimatet påverkas av ökade utsläpp från förbränning av fossila bränslen. Sannolikt kan alla vara överens om att denna påverkan inte förändras beroende på i vilket land förbränningen sker. När vi importerar elenergi från Danmark, framställt genom förbränning av kol, så har vår import bidragit till ökade utsläpp. Lösningen på denna fråga är att vi inte importerar elenergi från Danmark, Tyskland eller Polen, utan det bästa vi kan göra för att minska utsläppen för vår del är att producera elenergi utan att förbränna fossila bränslen. Detta gäller oavsett om det är "en och annan droppe olja" eller berg av kol.

När beslut om energiförsörjningen fattats tidigare, har kunskap funnits om begränsningar i möjligheter att överföra energi. Därmed har det varit klart att det inte skulle vara möjligt att upprätthålla en säker effektbalans. Oaktat detta har beslut fattats om avveckling av väl fungerade produktionsanläggningar som säkerställt just effektbalansen.

Regeringen har även här tidigare konstaterat att förutsättningar för fortsatt avveckling inte finns. Det hade naturligtvis varit långt bättre att detta konstaterats tidigare så att kapitalförstöring och onödiga elimportkostnader inte uppkommit, och att försörjningsosäkerhet inte hade behövt råda.

När nu kunskap finns, vilket flera betydande organisationer som LO, Svenskt Näringsliv och Svensk Energi framhållit, är inte förutsättningarna för fortsatt avveckling av kärnkraften uppfyllda förrän tidigast flera år framåt.

Regeringen har i skrivelsen (2001/02:22) konstaterat att det inte inom rimlig tidsrymd finns förutsättningar att avveckla produktionsanläggningar, utan att det finns behov av att ta i drift ytterligare produktionskapacitet. Skrivelsen anger vidare att det är viktigt att det förs en ansvarsfull energipolitik som på "kort och lång sikt tryggar tillgången på el och annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga med omvärlden för att främja en god ekonomisk och social utveckling i Sverige".

Beslutet att stänga Barsebäck 1 var i grunden felaktigt, och beslutet har inneburit att vårt beroende av import ökat till betydande kostnader för landet. Hittills 8,5 miljarder kronor, och fram till 2017 lika mycket. Därtill har sårbarheten vad gäller energiförsörjning påtagligt ökat med uppenbar risk för betydande störningar vid kalla vinterdagar. Det är vidare uppenbart att beslutet att stänga Barsebäck 1 inneburit ett dramatiskt ökat hot mot miljön, genom den stora kvantitet utsläpp, som blivit följden genom nödvändigheten att ersätta bortfallet med förbränning av kol. Detta gäller oaktat att utsläppen inte skett i vårt land.

Regeringen har konstaterat att tidigare beslut att stänga Barsebäck 2 år 2001 inte varit möjligt, eftersom uppsatta förutsättningar inte varit uppfyllda. Vidare konstateras i regeringsskrivelsen att dessa förutsättningar inte kommer förändras de närmaste åren, varför den aviserade prövningen 2003 förefaller vara helt meningslös.

Av något märkligt skäl finns i vår lagstiftning (lagen om kärnteknisk verksamhet [1984:3] § 6) ett förbud mot att genomföra forskning och utveckling inom kärnteknikområdet. Det måste väl ändå anses orimligt att det i vår lagstiftning finns inslag som förbjuder teknikutveckling?

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till biträdande miljöministern:

1.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta vad gäller kontrollstationen 2003 vad avser stängningen av Barsebäck?

2.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att vårt importbehov av stenkolsframställd elenergi minskar?

3.Avser statsrådet att agera för att upphäva lagen som förbjuder forskning och utveckling inom kärnteknikområdet?

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.