Fri entré på statliga museer

Anf. 79 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! John Weinerhall har frågat mig om regeringen kommer att skjuta till mer skattepengar till museerna för fri entré.

Fri-entré-reformen genomfördes år 2016. De statliga museimyndigheterna fick då ökade anslag för att kunna fortsätta att bedriva högkvalitativ utställningsverksamhet även när möjligheterna till entréintäkter begränsades. De medel som tillfördes respektive museimyndighet var väl avvägda och möjliggjorde att alla fritt skulle kunna ta del av de berörda museernas basutställningar.

Reformen innebar också att de berörda museerna skulle kunna fortsätta ta ut entréavgift av vuxna för tillfälliga utställningar medan barn och unga upp till och med 18 år skulle ha fri entré till samtliga utställningar.

Regeringen har i flera sammanhang, bland annat i propositionen Kulturarvspolitik (prop. 2016/17:116), framhållit vilket värde ett tillgängligt kulturarv innebär för den enskilde såväl som för det gemensamma. Regeringen lägger stor vikt vid att fri-entré-reformen bidrar till allas lika tillgång till det gemensamma kulturarvet.

Nationalmuseum befinner sig i en speciell situation efter att ha slagit upp portarna till ett i många hänseenden nytt museum. Det är glädjande att nya Nationalmuseum lockar så många människor till besök och därmed till möten med konst och kulturhistoria. Det ligger givetvis i allas intresse att myndigheten har en väl fungerande verksamhet på lång sikt. Regeringen för en kontinuerlig dialog med myndigheten om dess verksamhet och dess resurser.

Anf. 80 John Weinerhall (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar kulturministern för svaret, även om det inte till fullo besvarade mina funderingar om fri entré på statliga museer.

Precis som ministern var inne på är tillgänglighet till statliga museer viktigt för enskilda människor och för samhället i stort.

Den dåvarande rödgröna regeringen införde 2016 fri entré på 18 statliga museer för att få fler besökare till museerna. Det gjordes också med förhoppningen att nya grupper skulle hitta till museerna och ta del av deras kulturutbud.

Vi moderater gjorde en annan prioritering i budgeten för 2019 eftersom vi anser att skattekollektivet inte ska finansiera vuxnas besök på museer. Den nyligen tillträdda regeringen har dock aviserat att den fria entrén på statliga museer ska vara kvar medan vi moderater som sagt vill ta bort den.

Det är trots allt så att kulturen är större än det som bedrivs i statlig regi. Räknar vi in alla museer, även väldigt små, finns det drygt 1 700 stycken i vårt land. De sysselsätter ca 6 000 årsarbetskrafter och inbringar 5,5 miljarder i intäkter, som härrör från totalt 26,5 miljoner museibesök. Det finns museer som är centrala - vid hovstaten och universitet/högskolor, som samtliga är statliga - regionala, lokala, privata, stiftelseägda och ideellt drivna.

Fru talman! Vi moderater tycker att fri entré på museer är en dålig idé ur flera olika aspekter. Vi tycker som tidigare nämnts att det inte är skattekollektivets uppgift att betala för museibesök för vuxna och arbetande människor. En stor del museibesökarna är också turister, vilka rimligtvis borde få betala för sig. En annan viktig aspekt är att det bidrar till en skev konkurrens, där privata museer måste ta ut entréavgift för att gå runt medan staten med sin beskattningsrätt till synes verkar ha en outsinlig kassa att finansiera vuxna människors museibesök med.

Förutom de principiella argumenten mot fri entré finns det också goda praktiska argument för att fri entré är en dålig idé. Visst kan man konstatera att besökarantalet blir större med fri entré, men det har också en baksida, nämligen att kostnaderna ökar. Med fler besökare krävs högre säkerhet och mer städning, och kostnader för konservering och så vidare blir högre. Enligt Nationalmuseums överintendent beräknas museet få ett underskott på 30 miljoner kronor i år därför att museet underkompenseras för den fria entrén. Överintendenten har i ett uttalande sagt att regeringen har två alternativ: att låta museet ta ut avgift eller att kompensera för de ökade kostnaderna.

Givet att ministern inte tydligt har tagit ställning för något av nyss nämnda alternativ är min fråga till ministern fortsatt om hon tänker tillföra mer skattepengar till museerna för fri entré eller om hon kan tänka sig att avskaffa fri entré och låta vuxna människor gå på museum på egen bekostnad.

Anf. 81 Viktor Wärnick (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill till att börja med biträda min kollega John Weinerhall i hans funderingar över och synpunkter på fri entré på statliga museer. Det är en högst relevant fråga han har lyft upp.

Så som reformen har varit utformad har det visat sig att den främst gynnar relativt välinformerade och välbeställda innerstadsbor här i Stockholm, sådana som redan tidigare skulle haft råd att betala för sin entré. Det har också visat sig att dessa personer bara blivit mer frekventa i sitt museibesökande. Samtidigt har reformen finansierats av hela skattekollektivet i Sverige, således även av alla som bor i mitt hemlän Gävleborg. Den absoluta majoriteten av de museer som har haft fri entré är dock inte belägna i landsbygdslänen utan i Stockholm.

Min fråga till ministern är därför: Hur ser ministern på det moraliskt tveksamma i att hela svenska folket är med och finansierar en fri-entré-reform som främst gynnar storstäderna och storstadsbor?

Anf. 82 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Herr talman! Först vill jag tacka för interpellationen och möjligheten att diskutera frågan om fri entré, som i grunden handlar om tillgången och tillgängligheten till vårt gemensamma kulturarv, som jag vet att vi alla brinner för.

Politiska reformer handlar i stor utsträckning om att beskatta, att subventionera och att satsa på det sätt som man utifrån sin ideologiska utgångspunkt tror påverkar samhället i bäst riktning. Denna princip gäller för såväl regering och opposition som för Miljöpartiet och Moderaterna. Jag kan konstatera att Moderaterna väljer att lägga resurser på andra saker som också är vuxna människor till gagn.

God tillgänglighet till vårt gemensamma kulturarv menar regeringen och jag innebär ett stort värde både för den enskilde och för det gemensamma. Vad gäller utvärderingen av fri-entré-reformen vet vi att det är lite för tidigt att titta på det. Det har varit lite svårt att mäta. Myndigheten för kulturanalys har ett uppdrag att titta på besöksutvecklingen för att kunna särskilja vad som härrör från fri-entré-reformen och vilka grupper som museerna når.

För några år sedan, 2017, tittade man på besökare på fem museer, varav tre hade infört fri-entré-reformen. Där såg man en tydlig ökning av förstagångsbesökare på museerna. Det är en signal. Men vi kommer att få besökssiffrorna från förra året lite senare i vår, och det ska bli intressant att se om mätmetoderna har kunnat förfinas för att se om nya besökare till museerna har fångats upp. En ambition med reformen är ju att öka tillgängligheten och att ekonomin inte ska vara ett hinder.

Apropå kopplingen till barn och unga vet vi att många går på museerna gemensamt som familj, och där kan en vuxens entréavgift vara det som fäller avgörandet, även om barnen och de unga går in med fri entré.

Jag vill också kort kommentera detta med Stockholmscentreringen. Vi ska komma ihåg att det som regeringen har att förfoga över med lagstiftningen och med våra direkta statliga anslag är de statliga museerna. Det finns några som inte ligger i Stockholm, och de beräknas få 860 000 besökare. Detta är naturligtvis väldigt positivt, och det ska vi inte glömma bort i debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag värnar också om mångfalden av museer i vårt land. I kultursamverkansmodellen fördelar vi medel till de regionala museerna, och det finns länsmuseer i samtliga delar av Sverige. Hälften av dessa har fri entré i dag, och jag diskuterar gärna hur vi kan fortsätta att stärka museisektorn i hela Sverige. När det gäller vårt gemensamma kulturarv och statens museer menar dock jag och regeringen att det är en god prioritering att ge alla människor fri tillgänglighet till det kulturarv, den historia och den kunskap de innebär.

Jag vill också kommentera frågan om Nationalmuseum. Det är viktigt att påpeka att Kulturdepartementet har en pågående dialog med museet om dess ekonomiska situation. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte enbart handlar om fri-entré-reformen. Nationalmuseum slog upp dörrarna till ett i princip helt nytt museum efter fem års stängning. Det är stora ytor och helt andra säkerhetsförutsättningar och också klimatmässiga förutsättningar i byggnaden, och kostnaderna går inte enbart att hänföra till fri-entré-reformen. Men där har vi en dialog, och det ligger självfallet i både mitt och allas intresse att ha en väl fungerande verksamhet på Nationalmuseum såväl nu som på sikt.

Anf. 83 John Weinerhall (M)

Herr talman! Det är klart att det är viktigt med tillgänglighet. Detta har vi pratat om tidigare, och det är vi nog överens om. Det som jag fortfarande har funderingar om är subventioneringen av vuxnas entréavgifter. Politik handlar trots allt om prioriteringar.

På vänstersidan i svensk politik verkar man ofta ha en massa pengar att sätta sprätt på. Det finns bara ett problem med detta, och det är att det alltid är någon annans pengar. Låt oss inte glömma vems pengar det är. Det är alla som genom arbete, tidigare arbete, företagande och sparande och som redan betalar bland världens högsta skatter som skapar det värde som politiker fördelar. Som moderat är det en självklar utgångspunkt att det är de som skapar värdet som också har rätt till det i första hand och inte politiker. Nobelpristagaren i ekonomi, Milton Friedman, sa en gång att det inte finns några gratisluncher. Det är min egen översättning, givet att vi inte får prata engelska i denna kammare. Men det verkar regeringen ibland tro att det gör.

Har man utgångspunkten att det inte i första hand är politiker som äger rätten till människors intjänade pengar kommer med detta också den självklara respekten för skattebetalarnas pengar. Jag måste därför fråga kulturministern två saker. Är det hennes åsikt att alla som redan tyngs av den tunga skattebördan ska behöva betala för turister och vuxna som har råd att betala för sig själva, i stället för att museerna ska ha möjlighet att ta ut avgift? Och hur ser hon på den snedvridna konkurrens som det blir när 18 statliga museer har fri entré med skattesubvention och nästan 1 700 museer i Sverige inte har denna möjlighet genom skattemedel?

Anf. 84 Viktor Wärnick (M)

Herr talman! Vi moderater tycker att arbetande vuxna med egen betalningsförmåga kan betala för sig när de besöker museer, oavsett vem som är huvudman för det museum som besöks. En aspekt som bör lyftas upp i denna debatt är hur detta påverkar icke-statliga museer, alltså de museer som inte får ta del av fri-entré-reformen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För ett antal månader sedan besökte den moderata kulturkommittén Fotografiska museet i Stockholm, som påpekade hur kundbasen naturligtvis i högre grad dras till det som är avgiftsfritt, även om museet är otroligt framgångsrikt, glädjande nog.

Jag tänker också på bland annat Flygmuseet hemma i Söderhamn i Gävleborgs län. Det är ett museum som drivs på ideell basis och som vi är otroligt stolta över där hemma, men som inte har tillgång till fri-entré-reformen.

Min fråga är: Varför ska privata - icke-statliga - framgångsrika museer ha en konkurrensnackdel gentemot de statliga museerna med fri entré, som betalas av skattebetalarna?

Anf. 85 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag börjar med att kommentera John Weinerhalls fråga om politiska prioriteringar. Satsningen på fri entré gynnar vuxna - varför inte satsa på barn i stället? Det är den synpunkt jag hör lite grann i argumentationen. Jag vill invända mot detta. Det handlar om prioriteringar. Fri-entré-reformen togs bort i M-KD-budgeten från i vintras. Vad jag inte förstår med John Weinerhalls resonemang är varför man då också tog bort de 100 miljonerna till kulturskolan. De går verkligen till barn och unga. Varför valde man då inte att ta de pengar man tog bort från fri entré och satsa dem på annan kultur som man tycker är mer förtjänstfull? Vi vet att det finns stora klyftor mellan olika grupper vad gäller tillgängligheten till kultur i Sverige. Det har att göra med var man bor i landet samt kön och ålder. Inte minst gäller detta barn och unga.

Jag vill återkomma till att vi har ett gemensamt kulturarv som också är statligt ägt. Det säger jag med anledning av båda mina motdebattörers kommentarer. Det handlar om samlingar som vi har en gemensam tillgänglighet till. Museerna har ett uppdrag som är bredare än att finnas med på ett slags utbudsmarknad som en besöksanledning. Det handlar också om att man ska främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning. Museet ska kunna vara en allmän plats att återkomma till igen och igen. Jag och regeringen menar att vuxnas, barns, ungas och äldres tillgång till våra gemensamt ägda museer med våra gemensamt förvärvade och ägda samlingar är en demokratifråga. Vi står fast vid att fri-entré-reformen är bra för Sverige. Sedan handlar det också om de museer som vi har möjlighet att direkt stötta på det här sättet.

Anf. 86 John Weinerhall (M)

Herr talman! Nu är det här en debatt om fri entré till statliga museer, inte om kulturskolan. Men jag kan svara på frågan om varför vi tog bort detta. Det är en helt annan sak än statlig verksamhet som staten bedriver i form av museer. Kulturskolan är en kommunal verksamhet. I samband med att vi tog bort de här 100 miljonerna, som är en förhållandevis liten del i sammanhanget i budgeten, sköt vi till ganska många miljarder i statsbidrag till kommunerna. Då kan jag i stället vända på frågan och fråga kulturministern varför hon inte har större tilltro till de kommunpolitiker som sedan ska fördela de här statsbidragen. Man kan exempelvis använda dem till den kommunala kulturskolan. Det kan tänkas.

När den rödgröna regeringen införde fri entré på statliga museer var det som tidigare nämnts för att man hade en förhoppning om att fler som inte tidigare gått på museum skulle göra det. Vi kan samtidigt konstatera att det är en ganska skev fördelning i befolkningen bland dem som ändå går på museum. Enligt en rapport från Myndigheten för kulturanalys är det fyra gånger så stor andel personer med eftergymnasial utbildning bland dem som går på museum som bland befolkningen i stort. Nära hälften av alla besökare på museerna är från det egna länet, och en tredjedel är utländska besökare, det vill säga turister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag ser på detta med mina moderata glasögon måste jag erkänna att jag inte kan göra annat än att förhålla mig kraftigt skeptisk till fri entré. Jag förstår inte riktigt hur ministern verkligen kan anse det vara rimligt att med skattebetalares pengar betala museibesök för människor som har råd att betala för sig samt för turister från andra länder. Jag ser gärna att ministern utvecklar sitt svar om det lite grann.

I detta anförande instämde Viktor Wärnick (M).

Anf. 87 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag är kulturminister i en regering som står för att museerna, som är våra gemensamma kunskapsinstitutioner, ska vara öppna och inbjudande verksamheter. Som det står i museilagen ska museerna utifrån sina ämnesområden främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning, som jag sa tidigare. Ett museum ska kunna upptäckas såväl av ett barn som av en vuxen. Som jag sa är detta en del av våra gemensamma tillgångar som man av demokratiska skäl ska ha stor tillgång till. För dem som väl har upptäckt museet är det positivt att museet blir en plats att komma tillbaka till om och om igen.

Efter att nu snart tre år med fri entré passerat har många av de statliga museerna fler besökare än någonsin, samtidigt som de bedriver en mångfasetterad verksamhet mot en bredd av målgrupper. I de fall det har gått att analysera har Myndigheten för kulturanalys kunnat se att gruppen förstagångsbesökare vid museerna ökat. Det gäller även unga vuxna. Detta är väldigt positivt.

Vi ser att fri-entré-reformen och museilagen, med det som den innebär av tilltro till professionens bedömningar, samt museernas höga tillitskapital hos allmänheten just nu sammantaget skapar ett vitalt Museisverige med en både uppskattad och angelägen verksamhet. Med tanke på tillgången till vårt gemensamma kulturarv och synen på museerna som en arena för demokrati, fri åsiktsbildning och lärande står jag och regeringen fast vid att fri entré-reformen är bra för vårt samhälle och bra för både vuxna och unga i vårt land.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.