grunden för segregationsproblemen

Interpellation 2004/05:268 av Fridolin, Gustav (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-12-15
Anmäld
2004-12-15
Besvarad
2005-01-25
Sista svarsdatum
2005-01-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 december

Interpellation 2004/05:268

av Gustav Fridolin (mp) till statsminister Göran Persson om grunden för segregationsproblem

I Sverige finns stora problem med segregation. Ett reellt utanförskap drabbar människor med utländsk bakgrund och leder till maktlöshet, utslagning och andra stora samhällsproblem. Gemensamt för riksdagens partier brukar vara att vi ser någorlunda lika på vilka som är grundanledningarna till att detta utanförskap uppstår, det handlar om diskriminering, bostadssegregation, svårigheter att överföra utländska betyg, generell välfärdsminskning och problem i asylprocessen. För att komma åt detta föreslår vi olika åtgärder. I budgetsamarbetet med regeringen har Miljöpartiet bland annat satsat på lokala antidiskrimineringsbyråer, antidiskrimineringsklausuler i offentlig upphandling och en utredning om den strukturella rasismen i samhället. En särskild kommitté studerar hur diskrimineringslagstiftningen kan förändras till det bättre. Ekonomiska program har sjösatts för att hjälpa utsatta bostadsområden. Regeringen överväger, på vår inrådan, ett återinförande av bostadsanvisningslagen och obligatoriska bostadsförmedlingar. En aktiv politik förs för att bekämpa arbetslösheten och bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning. Gemensamt har Socialdemokraterna och Miljöpartiet argumenterat mot borgerliga förslag på "lösningar" som i stället skulle öka diskrimineringen och utanförskapet, såsom språktest för medborgarskap och lägre löner för invandrade. Men grundförklaringen till utanförskapet har alltså varit gemensam.

Vid en presskonferens i Malmö den 6 december 2004 gav Göran Persson följande uttalande: "Mycket av de problem vi har i integrationsfrågan är ju att vi haft ett mottagande av asylsökande som varit väldigt stort.. Vi har försökt få ordning på det här men har hela tiden mötts av motstånd i riksdagen". I detta uttalande låter i stället påskinas att segregationsproblemen bygger på att Sverige hjälpt för många flyende och hjälpbehövande. Uttalandet är inte bara intellektuellt ohederligt, utan underblåser främlingsfientliga strömningar som under en längre tid påstått just detta; att det är flyktingarna som är problemet snarare än politiken och hur mottagandet sker.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsministern hur hans uttalande från den 6 december ska förstås och om det innebär en förändring av den förda politiken för integration.

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:268, grunden för segregationsproblemen

Interpellationsdebatt 2004/05:268

Webb-tv: grunden för segregationsproblemen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 104 Jens Orback (S)
Fru talman! Gustav Fridolin har frågat statsministern hur ett uttalande vid en presskonferens den 6 december 2004 ska förstås och om det innebär en förändring av den förda politiken för integration. Interpellationen har överlämnats till mig. Gustav Fridolin sammanfattar i interpellationen på ett bra sätt den gemensamma och grundläggande syn på utanförskapets problematik som finns hos de partier som är representerade i riksdagen. Han nämner också flera olika åtgärder för att motverka diskriminering och utanförskap som genomförts i samverkan mellan regeringen och samarbetspartierna, några på förslag av Miljöpartiet. Genom aktiva åtgärder, inte minst inom arbetsmarknadspolitiken, har vi klarat ganska väl att möta den problematik som Gustav Fridolin beskriver. Det går dock inte att bortse från att det stora flyktingmottagandet under främst mitten av 1990-talet i kombination med en samtidig och stark konjunkturnedgång inneburit påfrestningar för det integrationspolitiska arbetet. Volymen i sig är inte huvudorsaken till segregationsproblemen men har inneburit utmaningar som vi har haft och fortsatt har ett gemensamt ansvar för att möta. Att minska segregationen och verka för att alla människor ska ha samma möjligheter att få ett arbete och egen försörjning är en av regeringens viktigaste uppgifter. Den politik som förts med denna inriktning ligger fast, och regeringens ambition är att fortsätta pågående samarbete med samarbetspartierna för att motverka utanförskap. Jag välkomnar också nya idéer och konkreta förslag från andra håll om hur segregationsproblematiken ska kunna lösas, och jag hoppas själv kunna bidra till detta nu och fortsättningsvis och inte minst i den kommande särskilda riksdagsdebatten om segregationen.

Anf. 105 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Tack, Jens Orback, för svaret! Jag får också säga tack till statsministern, som är upphov till den interpellation vi nu debatterar. Han förtjänar på sitt sätt ett tack för det uttalande som fälldes på en presskonferens den 6 december. Det är lite intressant. Här har vi i den samlade oppositionen när regeringen har lagt fram förslag om förändringar i flyktingpolitiken gång på gång sagt, hävdat och menat att det innebär att Sverige kommer att ta emot färre flyktingar, att asylrätten kommer att urholkas och att människors möjlighet att fly från förföljelse, tortyr, krig, miljöförstöring eller vad det månde vara och få asyl i ett land där deras skyddsbehov bedöms på en riktig grund försvagas. När vi har sagt det har man sagt att det inte alls är det som lagförslaget som regeringen har lagt fram handlar om. Det är en lagteknisk justering. Det är något man tvingas göra på grund av andra saker. Det kommer inte att innebära en urholkning av asylrätten. Vi har alltså mötts av en total oförståelse för vårt försvar av asylrätten. Men så kom då presskonferensen den 6 december. Jag tänker citera för protokollet vad Göran Persson yttrade. "Mycket av de problem vi har i integrationsfrågan är ju att vi haft ett mottagande av asylsökande . som varit väldigt stort. - - - Vi har försökt att få ordning på det här men har hela tiden mötts av motstånd i riksdagen." Det klär ju verkligen av den socialdemokratiska flyktingpolitiken. Här säger Göran Persson att man har försökt lösa det här. Man har försökt se till att färre flyktingar ska kunna söka sig till Sverige men tyvärr mött motstånd av riksdagen. Man har gjort det för att lösa integrationspolitiken. Det är lite problematiskt. Det sätter den socialdemokratiska argumentationen i en helt annan dager till exempel vad gäller att fördröjningen av avskaffandet av Utlänningsnämnden har berott på skäl man inte har kunnat överblicka. Man har försökt se till att så få flyktingar som möjligt ska kunna få asyl i Sverige. Det är något som jag beklagar. Nu när jag lyssnar på regeringens svar på min interpellation och lyssnar på statsrådet Orback är det uppenbart att man till viss del backar från det som sades på presskonferensen i Malmö. Man säger nu till och med att volymen i sig, att det kommit många flyktingar, inte är huvudorsaken till integrationsproblemen. Det beror på andra saker. Man säger det vi brukar vara överens om, att det beror på diskriminering, problem på arbetsmarknaden och andra problem som vi måste försöka lösa. Då inställer sig givetvis den fråga jag vill ställa till Jens Orback: Vilken politik är det som gäller? Är det den som Göran Persson gav uttryck för på en presskonferens i Malmö om att mycket av de problem vi har i integrationsfrågan beror på att vi har haft ett mottagande av asylsökande som har varit väldigt stort och att man ska försöka få ordning på det trots att riksdagen trilskas? Eller är det den som vill komma till uttryck i interpellationssvaret här i dag, att problemen i integrationspolitiken snarare handlar om diskriminering, problem på arbetsmarknaden, bostadssegregation och annat som vi ska försöka lösa, inte volymen på mottagandet av asylsökande? Jag vill inte säga att jag är helt enig med det svar Jens Orback lämnar. Jag menar att Sverige som är ett relativt rikt land och ett mycket stort land skulle ha kunnat ta emot många fler asylsökande och kunnat klara det på ett bra sätt om vi hade haft en integrationspolitik som fungerat bättre i vissa hänseenden. Jag tror att vi hade kunnat lösa de problemen. Jag ser inte kopplingen mellan det, som man menar, stora mottagandet och segregationsproblemen. Sverige tar ju jämfört med många mycket fattigare länder emot väldigt få flyktingar. Men jag ser att det är en skillnad mellan Orbacks svar och det uttalande som fälls av statsministern den 6 december. Jag tycker att det är trevligt att man nu har sansat sig, och jag vill veta vilken politik som är regeringens. Är det Perssons eller är det Orbacks?

Anf. 106 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Först har jag en liten kort kommentar till Gustav Fridolin kring den presskonferens som var i Malmö. Jag känner mig särskilt angelägen att vara med i den här debatten just utifrån att Persson var i Malmö och säkert blev inspirerad av den beskrivning han fick av Malmös utveckling. Det tror jag Gustav tål att höra också. De första tre åren på 90-talet försvann 25 % av alla arbetsplatser i staden. Förvärvsfrekvensen sjönk från 78 % till 60 %, och detta slog oerhört hårt mot dem som hade svagast position på arbetsmarknaden. Invandrarna var en sådan grupp, flyktingarna också. Just under åren 1993-1995 kunde du heta Persson, och Fridolin också för den delen, i Malmö och inte få jobb, inte bli kallad till en enda anställningsintervju. Om du var flykting från Bosnien, som vi tog emot rätt många av just under den här tiden då Balkankrisen var i sin linda och vi tog emot rätt många flyktingar från Balkan, var det ännu svårare. Jag tror att det är det Persson vill ge uttryck för på presskonferensen. Något annat som jag fångade i samma TT-meddelande som du klippt så fint var att Göran Persson öppnade upp för en eventuell ny storstadssatsning. Jag har inte haft tillfälle att hälsa den nya ministern välkommen hit. Jag hoppas att vi tillsammans ska ta tag i de här frågorna. Hur ser den nya ministern på storstadssatsningen? Själv anser jag att storstadssatsningen var helt nödvändig. Den tydliggjorde också en ideologisk skillnad mellan höger och vänster, där vi som ser det här som sociala utanförskapsproblem omfördelar resurser från rika till fattiga. Det var egentligen en Robin Hood-politik, där områden som Rosengård, Angered och Rinkeby fick en resursförstärkning som var på upp till 2 miljarder under fem år. Den innebar också att vi kunde testa nytt, pröva nytt och tänka annorlunda, och vi hade extra resurser för att klara av de stora problem som vi inte har bara i Sverige utan delar med många av de ganska heterogena samhällen vi lever i. Jag vill passa på, nu när jag har möjlighet att fråga den nya ministern, hur han ser på möjligheten att ha en ny storstadssatsning, 2.0 till exempel, framöver? Persson har signalerat att han inte utesluter en sådan storstadssatsning. Vi är många socialdemokratiska riksdagsledamöter som inte bara hoppas på att han inte utesluter det utan aktivt verkar för en sådan. Jag vill gärna veta hur ministern ser på detta.

Anf. 107 Jens Orback (S)
Fru talman! Jag kanske kan få börja med att besvara Luciano Astudillos fråga och återkomma till det som Gustav Fridolin tar upp. Storstadssatsningen ser jag som en verksamhetsstart. Många talar om den som ett projekt, men jag ser det som starten på en reguljär verksamhet där man nu utvärderar de goda verksamheterna och ser vad som inte fungerar, för att göra reguljär politik av det. När man sedan gör reguljär rikspolitik utesluter jag inte att det behövs satsningar för det. Men jag ser inte framför mig en stor experimentverkstad som storstadssatsningen delvis var. Mycket var lyckat. En del var mindre lyckat. Vi har lärt oss en hel del för att se vad som ska bli rikspolitik. När vi gör rikspolitik av det utesluter jag inte att det behövs resurser för det. Gustav Fridolin, jag ser inte motsättningen. Jag tycker att man också måste ha förståelse för att utmaningen blir större om fler flyktingar kommer hit. Under 1993 och 1994 tog vi emot 60 000 flyktingar, inte minst med hänsyn till att vi hade ett krig i Europa. Det var, precis som Luciano Astudillo säger, under en mycket djup lågkonjunktur. Det är klart att utmaningarna blir större, men även innan detta hade vi problem med segregationen. Segregationen i sak finns där och är inte avhängig av det exakta antalet. Men utmaningen ökar. Så tycker jag att man rätt logiskt kan förklara detta. Då ser jag inte en skiljelinje mellan min linje och den som statsministern gav uttryck för. Målet för integrationspolitiken är allas lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Min hållning som integrationsminister är att i möjligaste mån skapa en integrationspolitik inom vårt generella välfärdssystem. Men det finns också stunder i livet då man behöver extra stöd. Vi behöver det när vi är små, vi behöver det när vi är äldre, och vi behöver det också när vi kommer nya till ett land. Det kan innebära när vi själva flyttar ut eller när någon flyttar till vårt land. Därför ser jag framöver extra satsningar i de områden där behoven är som störst. Man talar mycket om hur vi ska stödja den som kommer hit, men jag skulle under den här debatten också vilja tala lite om efterfrågedelen. Det är otillständigt att människor med god utbildning stängs ute från chansen att använda den. Därför har vi gett Diskrimineringsombudsmannen förstärkta och utökade resurser. Därför ger vi extra stöd till antidiskrimineringsbyråer. Därför har vi också omfattande studier kring mekanismerna bakom strukturell diskriminering. Därför har vi nu också sagt till Integrationsverket att göra praktikprövningar för att på ett vetenskapligt sätt kartlägga omfattningen av diskriminering. Jag ska be att få återkomma till andra åtgärder som visar hur kuggarna har tagit i för den politik som vi bedriver. Jag ser inte, Gustav Fridolin, någon skiljelinje mellan det uttalande som statsministern gjort och mitt svar i den här interpellationsdebatten.

Anf. 108 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Låt mig först till Luciano Astudillo säga att vi är eniga om problembeskrivningen. Vi är eniga om att vi har ett stort problem med segregation i Sverige. Vi har ett stort problem med utanförskap. Vi har ett stort problem med maktlöshet. Vi är också eniga om att det är större i vissa delar av Sverige än i andra. Jag kommer själv inte så långt från Lucianos hemtrakter, och min bror arbetar som lärare på en skola i Rosengård. Vi vet att problemen finns. Vi är eniga i problembeskrivningen. När man ser att det finns problem och börjar diskutera lösningar är det viktigt att man inte bara ser problemen utan också funderar på hur problemen uppstod. Jag och Luciano möttes i riksdagen för ett tag sedan i en debatt som gällde om man skulle avskaffa bidraget till eget boende. Luciano sade att man skulle göra det, och jag sade att man inte skulle göra det. Jag vill vara säker på att när vi diskuterar det gör vi det utifrån hur vi ska lösa problemet och inte utifrån en missuppfattning om var problemet har uppstått. Vi kan diskutera nya storstadssatsningar. Jag välkomnar, precis som Luciano, att man öppnar upp för det och att man öppnar upp för att man gör det på ett sätt så att man drar erfarenhet av det vi lärde oss av den förra storstadssatsningen. Vi bör definitivt diskutera hur vi kommer åt diskrimineringen med en hårdare lagstiftning, hur vi öppnar upp arbetsmarknaden, hur vi gör krisstudier, hur vi kommer åt den strukturella diskriminering eller rasism som samhället har i sina strukturer både lagmässigt, myndighetsmässigt och i den sfär som ligger utanför den offentliga sektorn. Men vi måste också, när vi tar den här diskussionen, försöka krypa in under täcket på det som statsministerns uttalande tyvärr gav uttryck för. Vi har varit rädda när vi har diskuterat, framför allt flyktingpolitik, att det inom socialdemokratin finns en uppfattning om att det som skapar problemen är att vi har så många människor här. Hade vi inte haft några flyktingar här hade vi inte behövt diskutera integrationsproblem. Jag ser det inte så som statsrådet Orback, att utmaningen blir större om fler flyktingar kommer hit. Strukturerna blir tydligare om fler människor är här. Problemet blir givetvis mer utbrett och drabbar fler människor om fler människor är här. Om vi hade en enda flykting i Sverige och den blev diskriminerad och utestängd från arbetsmarknaden vore det givetvis ett lika stort problem för den personen som om den människan är en av många tusen. Integrationsproblematiken och segregationspolitiken finns där oavsett hur många människor vi diskuterar. Det är ganska viktigt att veta. Det är det som missas när man hör vad statsministern sade på presskonferensen. Han säger att mycket av de problem vi har i integrationsfrågan är att vi har haft ett mottagande av asylsökande som har varit väldigt stort. Han avslöjar att man har försökt rätta till det och få ordning på det, men att man hela tiden har mötts av motstånd från riksdagen. Man har alltså försökt rätta till detta genom förändringar i flyktingpolitiken. Det är den kopplingen som statsministern gör i sitt uttalande som Jens Orback inte gör. Det är där jag menar att det finns en skillnad. Jens Orback säger inte att vi måste komma åt integrationspolitiken genom att ändra i flyktingpolitiken. Jens Orback säger tvärtom att volymen i sig inte är huvudorsaken. Jag välkomnar det. Jag tycker att det är en bra omsvängning i regeringspolitiken. Frågan är om statsministern är med på Jens Orbacks uttalande. Jag hoppas att jag slipper höra sådana här uttalanden i framtiden. De avviker från den gemensamma värdegrund som jag menar att vi har, alla partier som sitter i den här riksdagen. Jag hoppas givetvis också att vi till riksdagen slipper få fler förslag om flyktingpolitiska förändringar som sedan förkastas. Nu finns ju inte bara misstanken, utan nu finns konstaterandet att det har lämnats förslag som syftar till att minska flyktingmottagandet i Sverige därför att man har sett problem med flyktingmottagandet och trott att integrationsproblematiken och segregationsproblematiken ligger i antalet flyktingar, inte i diskrimineringens struktur.

Anf. 109 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Om vi är överens om problembeskrivningen måste ju Gustav se att när 25 % av alla arbetsplatser försvann de tre första åren på 90-talet, när förvärvsfrekvensen sjönk från 78 % till 60 % under samma period, är det klart att de flyktingar som kom från Bosnien till vår stad i Malmö, där Persson var och höll den här presskonferensen, fick det väsentligt mycket svårare. Det var inte bara 1993, utan också 1994, 1995, och 1996. 1997 lyckades vi faktiskt vända utvecklingen. Därefter har vi sett en stigande förvärvsfrekvens i vår stad. Det finns naturligtvis kopplingar mellan de här politikområdena. Detta betyder inte att det är flyktingarnas fel att problemen blir större, men visst finns sambanden. Det måste du också kunna se. Vi fick igenom EBO tack vare Moderaterna. Vi kan ha olika syn på om det är bra eller dåligt flyktingmottagande. Jag anser att det är väldigt dåligt flyktingmottagande att människor tvingas in i trånga utrymmen, att de bor dåligt, att barnen sover dåligt och misslyckas i skolan och så vidare. Där har vi olika syn. Den debatten kan vi ta en annan gång. Till Jens vill jag avslutningsvis säga: De facto försvinner 2 miljarder kronor från de här områdena när storstadssatsningen löper ut. Det är sista året nu. De pengarna behövs. Resurstillskottet till de här utsatta områdena kommer att behövas framöver också. Jag tror kanske på mindre experimentverkstad. Vi har lärt oss mycket. Vi behöver göra det vi har lärt oss. Vi behöver språkvårdsskolor, bredda rekryteringen på högskolan och individualisera introduktionen. Det gäller allt det som vi är bra på. Ministern ska känna ett starkt stöd från oss från storstäderna i alla fall. Vi tror på en storstadssatsning 2.0. Lycka till i det arbetet.

Anf. 110 Jens Orback (S)
Fru talman! Till Gustav Fridolin vill jag säga att det är två saker som behövs när vi ska inkludera människor som kommer hit i den svenska gemenskapen. Det är dels att få bort diskriminerande strukturer dels att ge extra resurser. Gustav måste väl ändå hålla med om att om man ska ge extra resurser till en eller till två, är det en större utmaning att ge dem till två. Det är större utmaningar för systemet att hjälpa fler. Det tycker jag inte är så konstigt. Det tror jag var en tanke som statsministern hade. När det gäller storstadssatsningen är detta en viktig fråga för regeringen. Det har också statsministern sagt i sin senaste regeringsförklaring. Jag tror att det behövs resurser. Vi går in i en budgetförhandling och ser om vi kan omfördela eller sätta in nya resurser. Det är väldigt mycket som måste göras. Jag har själv ett fokus i regeringen just när det gäller etableringen när man kommer hit som ny och börjar. Det är en traditionell socialdemokratisk politik att ge goda starter. Då får inte asylprövningen ta för lång tid. Då får inte vägen till arbete förlängas därför att sfi inte kan gå samtidigt. Då måste vi få en stor professionalitet i arbetsförmedlingen när det gäller att hjälpa dem som inte har erfarenhet av svensk arbetsmarknad. Det finns väldigt mycket att göra på det här området. En del av det avser jag att komma tillbaka till i riksdagsdebatten på fredag. Jag håller med Luciano Astudillo om att det här är en väldigt viktig fråga. I dag bor en och en halv miljoner människor i bostadsområden som har lägre sysselsättningsgrad än 70 %. Det antalet ska vi minska. Vi måste då också avsätta stora resurser och arbeta med diskriminerande strukturer.

Anf. 111 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag är för en ny storstadssatsning. Det var positivt att det beskedet kom fram i den här interpellationsdebatten. Jag är också för en integrationspolitik som till mycket liten del handlar om att ge ekonomiskt stöd till människor och till den stora delen handlar om att bryta diskrimineringen, att ge människor möjlighet att lösa den diskriminering de utsatts för till exempel genom lokala diskrimineringsbyråer, att bryta bostadssegregationen genom en annan bostadspolitik där det finns billigare lägenheter i fler områden än vad det gör i de flesta större städer i dag samt att se till att arbetsmarknaden är öppen för fler, bland annat genom case studies och, återigen, en hårdare diskrimineringslagstiftning. Den integrationspolitiken handlar inte om kostnaderna utan om att bryta strukturer. I tidningen kan vi i dag läsa om fallet Mehmet. Mehmet fick permanent uppehållstillstånd i Sverige på grund av att han var förföljd i Turkiet för över 30 år sedan. Under de senaste åren, när läget blivit lite bättre i Turkiet, har han varit där nere en del, men han har också varit i Sverige. Men sist han kom hem till Sverige, efter att ha blivit sjuk och velat komma närmare sina barn och barnbarn vilka bor i Sverige, fick han veta att hans permanenta uppehållstillstånd inte längre gäller. Det är indraget, efter över 30 år, därför att han varit för mycket i Turkiet under de senaste åren. När man hör om denna typ av missförhållanden är det ganska självklart att misstanken slår en att vi har en flyktingpolitik som handlar om att hålla människor borta, att man inte vill att flyktingar ska komma till Sverige. När man hör vad Göran Persson sade på presskonferensen i Malmö får man detta bekräftat: "Mycket av de problem vi har i integrationsfrågan är ju att vi haft ett mottagande av asylsökande . som varit väldigt stort." Man har alltså försökt minska asylmottagandet och trott att integrationsproblematiken skulle lösas på det sättet. Där drar vi olika slutsatser, jag och statsministern. Det verkar också som om Jens Orback och statsministern där drar olika slutsatser. Det är nämligen en halv pudel du gör här. Du säger att det inte handlar om volymen utan om andra saker när man ska bryta segregationsproblemen. Det är välkommet, men då hoppas jag att vi också får en annan flyktingpolitik.

Anf. 112 Jens Orback (S)
Fru talman! Först fick jag en känsla av att Gustav Fridolin bestämt sig för vad han ska säga oberoende av vad man säger själv. Jag hoppas dock att folk som lyssnar på den här debatten kan dra sina egna slutsatser. Sedan stärktes denna fundering av en annan teori när Gustav Fridolin plötsligt sade att jag har sagt ja till en ny storstadssatsning. Jag har inte själv hört att jag har sagt det. Storstadssatsningen var en verksamhetsstart med många olika försök, och den har vi nu lagt bakom oss. Nu ska vi se hur vi kan göra rikspolitik av detta. Det finns alltså två skäl, som jag ser det, till att Gustav Fridolin för den här debatten. Han har bestämt sig för vad jag ska säga innan jag har sagt någonting, och nu får jag också ett exempel på att han tolkar detta på olika sätt. Då tycker jag också att tolkningen av vad Göran Persson har sagt kommer i ett annat ljus.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.