helikoptrar inom sjöräddningen

De neddragningar som försvaret drabbats av påverkar inte enbart anställda på respektive regementsort utan även befolkningen i övrigt i de berörda orterna. Trygghet som man fått genom närvaron av regementens existens försvinner nu.

I försvarsbeslutet ingår att antalet helikoptrar i försvaret i princip halveras. De tunga helikoptrar med sjöoperativ förmåga baseras i Ronneby i Blekinge, medan övriga baseras i Linköping. I övrigt så baseras helikoptrar för militär räddningstjänst i Luleå respektive Såtenäs medan nuvarande baseringar på Berga respektive Säve avvecklas. Detta leder till att det kommer att ta cirka två timmar för en militär räddningshelikopter att ta sig från Ronneby till skärgården i Stockholm och en knapp timme till Göteborgs skärgård. Detta är ohållbart. Sjöfartsverket visar i en utredning att det kommer att bli en försämring gällande sjöräddningskapaciteten när den militära beredskapen försvinner på Berga och Säve. Sjöfartsverket har av denna anledning fått i uppdrag att handla upp helikopterresurser så att räddningsberedskapen inte försämras i förhållande till nuläget.

I dag finns det kompetens och resurser inom försvaret för sjöräddning. Det borde då vara det mest naturliga att bevara och utnyttja denna. Även i framtiden kommer försvaret att utnyttja helikoptrar för mark- och sjöoperativa uppgifter. Den utbildning och utrustning som krävs för dessa uppgifter omfattar även sjöräddning.

Statsrådet har tidigare varit av meningen att man ska söka kostnadseffektiva lösningar där samhällets samlade resurser utnyttjas effektivt. Detta verkar tydligen inte vara aktuellt längre då lösningen med att köpa in kompletterande sjöräddningskapacitet av civila entreprenörer samtidigt som försvarets kapacitet avvecklas är inget annat än resursslöseri. Någon samordning av de resurser som finns existerar inte och något samarbete departementen emellan tycks inte heller finnas.

De som blir lidande av denna ineffektivitet är de bofasta skärgårdsborna, de hundratusentals sommarbesökare och inte minst färjepassagerare som får sin trygghet hotad och de anställda inom försvaret som besitter värdefull kompetens vilken regeringen vägrar ta till vara eller ännu värre förnekar.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att på bästa möjliga sätt ta till vara redan existerande resurser för sjöräddning som finns inom försvaret?

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att säkerställa att samordningen fungerar på bästa sätt departementen emellan?