Hizbullahs tv-kanal Al-Manar och antisemitism i statskontrollerad arabisk dagspress

Interpellation 2004/05:374 av Oscarsson, Mikael (kd)

av Oscarsson, Mikael (kd)

den 10 februari

Interpellation 2004/05:374

av Mikael Oscarsson (kd) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om Hizbullahs tv-kanal Al-Manar och antisemitism i statskontrollerad arabisk dagspress

Tv-kanalen Al-Manar kallar sig för "motståndsstationen", och enligt sin hemsida även "Kanalen för araber och muslimer". Al-Manar har blivit en integrerad del i terrororganisationen Hizbullahs mål att nå ut med sitt budskap över hela den arabiska och muslimska världen. Enligt Nayef Krayem, Al-Manars tidigare chef och styrelseordförande, existerar Hizbullah och Al-Manar i symbios med varandra, och sitt politiska stöd får Al-Manar från Hizbullah. Al-Manar drivs av Hizbullahs medlemmar, rapporterar till Hizbullahs företrädare och leds från Hizbullahs generalsekreterare Sayyid Hassan Nasrallahs kontor i Libanon.

I början av år 2001 började Al-Manar sända dygnet runt, sju dagar i veckan. I Libanon är kanalen den tredje populäraste, men under mer händelserika perioder rankas den som populärast, som under den palestinska intifadan och när något särskilt inträffar i Libanon.

En helt ny publik nåddes när Al-Manar började sända över satellit år 2000. Kanalens shiamuslimska representanter uppger att de vill nå ut till den övervägande sunnimuslimska arabvärlden, men kanalen har global räckvidd och kan även ses i Sverige.

Den 1 april 2004 inledde ASBU (Arab States Broadcasting Union) och Arabsat ett gemensamt projekt för att tillhandahålla sina medlemmar ett satellitpaket med världsomspännande spridning. För detta ändamål kontrakterades Globe Cast att sända upp till tio arabiska kanaler, bland annat Al-Manar, till varje större område i världen.

Al-Manar finansieras av sina aktieägare som tillika utgörs av Hizbullahs ledarskap. Enligt företrädare för Al-Manar är de årliga ekonomiska förlusterna omfattande, men täcks av anonyma investerare som har "politiska snarare än finansiella" intressen. Varje år får Hizbullah mellan motsvarande 700 miljoner och 1,4 miljarder kronor från Iran, och en del av dessa pengar uppges gå till Al-Manar som har en årsbudget på motsvarande ca 105 miljoner kronor.

Ytterligare intäktskällor är shiamuslimska församlingar, araber och andra muslimer utomlands som stöder Al-Manar. Uppgifter gör gällande att Al-Manar får omfattande bidrag från muslimska grupper i Europa, USA och Kanada. Under reklamavbrotten uppmanas Al-Manars tittare att sätta in pengar till tv-stationens olika konton som den har i fyra olika libanesiska banker: Beirut Riyad Bank, Banque Libanaise pour le Commerce SAL, Byblos Bank SAL och Fransa Bank.

Alltsedan starten 1996 har Al-Manar haft ett omfattande antal annonsörer, såväl amerikanska som europeiska och libanesiska företag. För att kunna möta efterfrågan på annonsplats har Al-Manar etablerat sitt eget annonsföretag Media-Publi Management. Reklam från västerländska annonsörer sänds enbart lokalt och kan inte ses över satellitsändningarna.

Efter en artikel i Los Angeles Times om Al-Manars västerländska annonsörer upphörde de amerikanska företagen att annonsera i kanalen, medan de europeiska företagen har fortsatt.

Al-Manar har fyra kontor utanför Libanons Bekaadal där huvudkontoret är beläget och tv-stationen drivs. Kontoren finns i Dubai, Egypten, Iran och Jordanien, och ett planeras även att öppnas i London. Härutöver har Al-Manar ett dussintal individuella utrikeskorrespondenter som under 2003 skickade rapporter från Belgien, Frankrike, Irak, Kosovo, Kuwait, Marocko, Ryssland, Sverige, Syrien, Turkiet och USA.

Al-Manars företrädare gör gällande att ett av Al-Manars syften är att "inspirera till vad i västvärlden kallas för självmordsuppdrag".

Nayef Krayem, Al-Manars tidigare chef och styrelseordförande, säger att: "Vi utför inte dessa handlingar, men vi stödjer varje motståndshandling genom våra media. Vi bevakar och uppmuntrar varje motståndsaktion i våra program."

Mellan programmen sänds även musikvideor. Dessa videopaket utgör uppåt 30 % av Al-Manars satellitsändningar. Enligt några av Al-Manars företrädare avser dessa videor att: "hjälpa människor på vägen att utföra vad ni i väst kallar för självmordsuppdrag. Avsikten [med videopaketen] är att de ska vara det första steget i processen att utföra en frihetskampsoperation".

Al-Manars instruktioner och uppmuntranden åt sina tittare att utföra martyroperationer (självmordsattacker) kompletteras och följs i programutbudet upp med att martyrdöden förhärligas när den har inträffat. På Martyrernas dag i november 2004 intervjuade Al-Manar mamman till en martyr. Hon sade bland annat att: "Vi vårdar minnet av martyrens blod. Jag är stolt över min sons martyrskap. Jag är beredd att offra mitt liv. Allt jag vill ha är martyrskap. Jag vill att alla mina barn ska bli martyrer. Jag hoppas att även min man ska bli martyr, och om Allah vill, må jag också dö som martyr. Jämfört med andra, är det jag har offrat ingenting. Det är sant att jag offrade min son, men andra har offrat två eller tre. Jag hoppas att fler av mina söner ska bli martyrer. Prisa Allah. Jag tackar Allah för allt det goda. Han har varit givmild mot oss. Han har välsignat oss med martyrskap. Om Allah vill kommer vi också att bli martyrer precis som de blev." (http://www.memritv.org/Transcript.asp?P1=371)

Under den muslimska fastemånaden ramadan i oktober och november 2003 sände Al-Manar den av Syrien finansierade och producerade tv-serien Al-Shatat (Diasporan) i 29 avsnitt. Serien uppges handla om den judiska historien och sionismens utveckling.

Enligt Al-Shatat har judarna strävat efter att kontrollera världen under många århundraden genom en hemlig världsomspännande judisk regering, som sedan 1800-talet har letts av familjen Rothschild.

Under denna hemliga regerings ledarskap anses judarna vara direkt ansvariga för världshistoriska händelser och katastrofer såsom: utbrottet av det rysk-japanska kriget, mordet på hertig Franz Ferdinand i Sarajevo, första världskrigets utbrott, andra världskrigets utbrott, fällandet av atombomberna över Hiroshima och Nagasaki, hjälp till Hitler att utrota Europas judar, hjälp åt nazisterna att utrota 800 000 ungerska judar i utbyte för frisläppandet av 2 000 välbärgade tyska judar, störtandet av den ottomanska sultanen, avsättandet av tsar Nicholas II, Kishinevpogromerna, rituellt mord på ett kristet barn i Rumänien för att använda hans blod till matse, tortyr och mord på en jude som gift sig med en kristen kvinna, mordet på tsar Alexander III i Ryssland, orsakandet av att den engelska aktiemarknaden kollapsade efter slaget vid Waterloo och igen under det första världskriget i syfte att tjäna miljoner brittiska pund (åt familjen Rothschild), spionage för Tyskland mot Frankrike (Dreyfus), uppfinnandet av kemiska vapen (Chaim Weizmann) och för att sälja dem till både tyskarna och britterna, vägran att acceptera åldriga judiska flyktingar som flydde till Palestina från nazisterna, mord på 100 människor i Egypten under en militärövning före första världskrigets utbrott, avsättandet av den brittiske premiärministern Lord Asquith, att en båtlast med judiska flyktingar sjönk på väg till USA, mördandet av utvandrande judar som försökte ta sig tillbaka till Europa, mord på många andra individer på olika sätt och ett antal andra katastrofer och kriminella handlingar.

Tv-serien producerades av det syriska bolaget Linn. Ledande företrädare för Al-Manar hävdar att även Al-Manar varit involverad i produktionen. Den syriska regeringen förnekade rapporterna om att den syriska statstelevisionen skulle ha varit involverad. I slutet av varje avsnitt tackas emellertid den syriska regeringen för sitt bistånd. Särskilt tack ges till "Försvarsministeriet, kulturministeriet, Damaskus polisbefäl, administrationen för arkeologi och museum, Damaskusdistriktet, Aleppodistriktet, Tartusdistriktet och Tartus hamnadministration".

Al-Shatats manusförfattare, doktor Fatlhallah Omar, hävdar att serien främjar fred. I en intervju i den saudiska dagstidningen Al-Riyadh (den 29 oktober 2003) sade doktor Omar, att: "Serien kan inte under några omständigheter leda till våld och terror som vissa försöker göra gällande. Tvärtom är detta ett vetenskapligt steg framåt i fredsprocessen, eftersom den avslöjar Talmuds förebud inför hela världens ögon. Som ett resultat av det får världens alla människor veta vilka fällor och katastrofer som de hatfyllda sionisterna förbereder för dem. Då, när katastroferna sparas folken, kommer som ett resultat av detta säkerhet och fred att segra."

För en utförligare beskrivning av Al-Shatat, se MEMRI Special Dispatch Series, No. 627, 12 december 2003, www.memri.org/bin/articles.cgi?Page=subjects&Area=antisemitism&ID=SP62703

Textöversatta klipp ur Al-Shatat kan ses under www.memri.org/video/index.html

Den franska vänstertidningen Liberation kallar Al-Manar för en krigsmaskin och rapporterade att Frankrikes premiärminister förklarat för den franska judenheten, att "hela min regering är mobiliserad för att bekämpa denna månghövdade hydra [av antisemitism]".

Den svenska regeringen har dock visat sig vara mindre resolut i denna kamp mot terror och antisemitism, liksom den varit i sina ambitioner och ansatser att förebygga dessa företeelser och fenomen.

Regeringen förefaller ogärna tala om den militanta islamismen och de militanta islamisterna, till synes med rädsla för att kallas islamofobisk och även i tro om att tystnad leder till att problemet löses av sig självt. Regeringen verkar också ha uppfattningen att om vi lyfter upp problemet med den militanta islamismen på agendan så generaliserar vi och sätter på så sätt epitetet militant islamist på alla muslimer.

Men ett sådant förhållningssätt kunde inte vara mer felaktigt. Tystnaden skadar i stället möjligheterna att förebygga den militanta islamistiska terrorn. Tystnaden skadar också de muslimer som inte ställer upp på de blodiga och våldsamma tolkningarna av islam, eftersom de själva är mål för de militanta islamisterna.

Denna verklighetsflykt har genomsyrat regeringens svar på mina tidigare interpellationer om hur regeringen avser stoppa den militanta islamistiska propagandan som sprids genom satellitkanaler med räckvidd ända till Sverige, däribland Al-Manar.

När jag förra året frågade regeringen hur den avser att stoppa denna propaganda medgav statsrådet Mona Sahlin att propagandan är ett problem och att den kan ha samband med den ökande antisemitismen bland muslimer i Sverige och Europa. Samtidigt svarade hon att ett försök att stoppa Al-Manar och liknande kanaler kunde stå i strid med censurförbudet. Detta sade hon trots att vi redan har lagstiftning som förbjuder hets mot folkgrupp och uppvigling, och som i sin tur redan är en begränsning av yttrandefriheten.

Det Parisbaserade satellitföretaget Eutelsat tvingades i december förra året att plocka bort Al-Manar från Hotbird 4 efter ett ingripande av den franska regeringen och i slutändan genom en dom av Frankrikes högsta domstol. I anslutning till den insatsen sattes Al-Manar även upp på det amerikanska utrikesdepartementets lista över terrororganisationer. All samverkan med Al-Manar och dess företrädare blev i USA därmed förbjuden. Samtidigt upphörde Al-Manar frivilligt att sända över satelliten med räckvidd över USA. Åtgärden vidtogs i huvudsak för att förebygga ytterligare förödmjukelse likt den Al-Manar ansåg sig drabbad av i Europa.

Trots alla dessa åtgärder kan Al-Manar fortfarande ses i Sverige genom Arabsats utbud.

Arabsat ägs gemensamt av Arabförbundets medlemsländer, vilka hittills har investerat motsvarande 1,14 miljarder kronor i satelliten. Saudiarabien är största finansiär som har bidragit med nästan 40 % av det totala investeringsbeloppet.

Sammantaget betyder detta, att det är nödvändigt att gå till kärnan av problemet, och att Sverige och västvärlden därför tillsammans utövar politiska påtryckningar mot de stater och regimer som på olika sätt står bakom såväl Al-Manar som andra tv-stationer vilka på regelbunden basis sänder program med liknande antisemitiskt och i övrigt uppviglande innehåll.

Den saudisk-egyptiska kanalen Iqraa-TV är en sådan, liksom den iranska tv-kanalen Sahar som nu sänder den antisemitiska serien "Zahras blå ögon". Exempel på seriens innehåll finns att tillgå på www.memritv.org klipp # 421, 431, 442, 458, 479.

Den arabiska statskontrollerade pressen utgör en annan del av samma problematik: Tidningar som lätt finns att tillgå på Internet och som i vissa fall även finns tillgängliga på de svenska biblioteken innehåller nidbilder av judar framställda i ren nazistisk Der Stürmer-stil. Nedan finns länkar till två exempel från dessa i arabiska mått mätt helt reguljära dagstidningar i Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten som visar att ingen kan blunda för problematiken eller säga att de inte visste:

Al-Watan, Qatar, 29 oktober 2004

http://www.al-watan.com/data/20041029/index.asp?page=cartoon.htm

Al-Ittihad, Förenade Arabemiraten, 27 december 2004

http://www.alittihad.co.ae/caricatures.asp?M=1&A=1&Journal=12/27/2004

Med en sådan syn på judar, som sanktioneras från regimerna i hela den muslimska världen, finns det föga skäl att tro att en Förintelse inte skulle kunna inträffa igen.

De stater och regimer som Sverige måste trycka på för att stoppa Al-Manar är i första hand Saudiarabien, Iran, Libanon och Syrien.

Syftet är dubbelt: a) att förebygga terrorattacker på svenskt territorium, b) att minska syret för den ökande antisemitismen mot judar i Sverige. Kan Sverige samverka med övriga EU-länder är det av godo och möjligen en nödvändighet för att nå bästa effekt. Men Sverige får inte därigenom göra sig beroende av EU:s agerande.

Men det är uppenbart att det inte enbart är Al-Manar som utgör ett problem i detta avseende, utan även arabiska statskontrollerade medier i allmänhet. Det är ett politiskt och geografiskt gränsöverskridande problem, som kräver politisk handlingskraft och mod för att lösas.

Den svenska regeringen måste därför förmå ta initiativ och fatta självständiga beslut för att kunna lösa problem av den här sorten med syftet att förhindra att den antisemitiska och terrorinspirerande propagandan fritt fortsätter att spridas i Sverige med i dag oanade konsekvenser. Att ta initiativ till att förebygga katastrofer är lika viktigt som att ha en fungerande beredskap när katastrofen väl är ett faktum.

Mina frågor är:

Vad avser statsrådet att göra för att stoppa Al-Manar, samt andra kanaler och tv-stationer som via satellit når, inspirerar och uppviglar TV-tittare i Sverige?

Vilka åtgärder, nationellt och internationellt, avser statsrådet att vidta för att stävja den antisemitism som florerar i den arabiska statskontrollerade pressen som finns tillgänglig över Internet och på svenska bibliotek?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd statustext: Interpellationen är besvarad Inlämnad: 2005-02-10 Anmäld: 2005-02-10 Svar fördröjt anmält: 2005-02-25 Besvarad: 2005-04-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.