Insolvensutredningens förslag
Interpellation 2009/10:186 av Frid, Egon (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-01-15
- Anmäld
- 2010-01-18
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2010-01-27
- Sista svarsdatum
- 2010-02-01
- Besvarad
- 2010-02-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 januari
Interpellation
2009/10:186 Insolvensutredningens förslag
av Egon Frid (v)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
För över ett år sedan, i september 2008, presenterade 2007 års insolvensutredning sitt delbetänkande Vägen tillbaka för överskuldsatta, SOU 2008:82. Förslagen planerades träda i kraft den 1 januari 2010. Men ännu har ingen proposition kommit från regeringen.
Utredningens föreslog främst tre förslag till förändringar av skuldsaneringslagen. För det första att skulderna inte behöver vara lika gamla som i dag. För det andra att skuldsanering ska beviljas trots att det är osäkert om gäldenärens betalningssvårigheter är permanenta. Slutligen föreslogs att den betalningsperiod som bestäms vid skuldsanering kortas från fem år till tre år.
Vänsterpartiet anser att utredningens förslag är en bra början, men att det behövs en rad ytterligare åtgärder för att komma till rätta med situationen för överskuldsatta.
I Sveriges djupa lågkonjunktur, med bland annat växande arbetslöshet, ökar nu de ekonomiska problemen för många människor. Redan under 2008 slog antalet ansökningar om betalningsföreläggande till kronofogden alla rekord och passerade miljonstrecket för första gången. Sedan det sista kvartalet 2008 har kronofogden sett en stor ökning. Det är tydliga siffror på att allt fler människor har svårt att betala sina räkningar.
Vänsterpartiet är djupt oroat för situationen för överskuldsatta och för att lågkonjunkturen kommer att leda till att allt fler människor hamnar i skuldsättning.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till statsrådet:
1. Vilka initiativ har ministern tagit för att Insolvensutredningens förslag, Vägen tillbaka för överskuldsatta SOU 2008:82, snarast möjligt ska föreläggas riksdagen för beslut?
2. När avser ministern att beredningen av Insolvensutredningens förslag, Vägen tillbaka för överskuldsatta SOU 2008:82, ska resultera i en proposition?
3. Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att komma till rätta med situationen för överskuldsatta?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:186
Webb-tv: Insolvensutredningens förslag
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:70 Fredagen den 5 februariProtokoll 2009/10:70 6 § Svar på interpellation 2009/10:186 om Insolvensutredningens förslag
Protokoll från debatten
Anf. 1 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Egon Frid har ställt frågor om beredningen av förslagen i betänkandet
Vägen tillbaka för överskuldsatta
(SOU 2008:82) och när en proposition kommer att lämnas. Egon Frid har också frågat mig vilka ytterligare åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med situationen för överskuldsatta.
Långvarig överskuldsättning leder till mänskligt lidande och utanförskap. Det var utgångspunkten när den förra borgerliga regeringen under ledning av justitieminister Gun Hellsvik lade fram förslaget till skuldsaneringslag. Lagen har hjälpt många att komma tillbaka från vad som annars skulle kunna bli ett permanent utanförskap. Trots detta är det många överskuldsatta som i dag inte beviljas skuldsanering. Detta var också skälet till att den nuvarande regeringen våren 2007 tillsatte den utredning som har föreslagit utökade möjligheter till skuldsanering.
Reglerna om skuldsanering måste innehålla en rimlig balans mellan å ena sidan att överskuldsatta i vissa fall ska kunna befrias från betalningsskyldighet och å andra sidan att värna rätten för den som sålt något på avbetalning eller lånat ut pengar att i möjligaste mån få tillbaka sina pengar. Detta kräver noggranna överväganden.
Regeringskansliet arbetar för att så fort som möjligt kunna presentera ett förslag till en reformerad skuldsaneringslag. Min ambition är att presentera förslag till ändringar i lagen under våren 2010.
Anf. 2 Egon Frid (V)
Fru talman! Insolvensutredningen har lagt fram två delbetänkanden, och det betänkande jag avser att diskutera med justitieministern i dag är delbetänkandet
Vägen tillbaka för överskuldsatta
.
Problemet är inte de föreslagna ändringarna inom skuldsanering, det vill säga att skuldsanering blir mer tillgänglig, att fler kommer att erbjudas skuldavskrivning och att skuldavskrivningstiden föreslås kortas till tre år. Det stora problemet är att regeringen inte tar ansvar för den stora gruppen evighetsgäldenärer och att regeringen inte presenterar något lagförslag om att genomföra förslagen i
Vägen tillbaka för överskuldsatta
.
Ett annat stort problem är att regeringen inte tar sikte på förebyggande åtgärder för att förhindra att fler blir skuldsatta och hamnar på obestånd. Varje person som behöver skuldsanering kan ju i sig upplevas som ett misslyckande, men med dagens ordning är det dock gäldenären som får bära den absolut största delen av ansvaret och bördan.
Konsekvenserna av en havererad ekonomi är och förblir större för en enskild person än för till exempel ett finansinstitut. Konsekvenserna för hushåll och familjer som tvingas leva på existensminimum är enorma och pressande. Oftast finns barn som lever i dessa familjer med en oerhört pressad och utsatt ekonomi. Detta drabbar alla vuxna, liksom barnen.
Vilka problem avser regeringen att lösa med sitt eventuella kommande förslag till lagändringar? För vem är obestånd ett problem, enligt regeringen? För gäldenären som tvingas leva på existensminimum? För samhället, staten och kommunerna, som i många fall - men bara i vissa fall - måste bistå med försörjningen? För borgenären som riskerar att inte få betalt för sina fordringar? Är det statistiken som ska snyggas till, eller vill regeringen komma till rätta med problemen med överskuldsättning och evighetsgäldenärernas problem i sin helhet? Vill regeringen arbeta rehabiliterande eller förebyggande eller både och? Hur många personer med överskuldsättning kan samhället acceptera? Var går gränsen för att skuldsanering ska anses lyckad? Vad är samhällets ansvar vid misslyckade krediter och avtal, med kreditförsäljningar och snabbkrediter, till exempel sms-lån?
Om regeringens avsikt är att råda bot på överskuldsättningsproblemen behövs fler åtgärder. För att avhjälpa en del av dagens ökade problem är det nödvändigt att Insolvensutredningens förslag i
Vägen tillbaka för överskuldsatta
blir verklighet.
Mina frågor till ministern är därför befogade. Vad planerar regeringen att genomföra? När planerar regeringen att genomföra Insolvensutredningens förslag i
Vägen tillbaka för överskuldsatta
? Vad mer avser ministern att göra för evighetsgäldenärerna?
Ministerns svar i dag är kort, om man ser till de problem som ministern oftast presenterar och de förslag hon säger sig stå bakom.
Det är också lite märkligt att ministern i dag inte kan vara tydligare med att presentera när man planerar att genomföra en reformerad skuldsaneringslag. Vi vet att vi har en kort vår framför oss. Vi vet att den 23 mars är sista datum för avlämnande av propositioner som ska avgöras i vår. Och på den propositionslistan finns inte de här förslagen med. Så jag hoppas verkligen att justitieministern har något nytt och spännande att komma med i dag.
Anf. 3 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Först ska jag gärna säga att jag är mycket väl medveten om de tidsbegränsningar som finns när det gäller propositioner till riksdagen. Jag är också medveten om att det finns en lag som gör att jag inte kan pressa igenom propositioner via Lagrådet i den takt som vi skulle önska. Lagen förbjuder mig nämligen att ha mer än fyra lagråd. Vi har faktiskt en ganska besvärlig arbetssituation som beror på riksdagens sommaruppehåll och de tidsgränser som finns.
Vad jag säger i det här svaret är att det är min ambition att presentera ett förslag under våren, och det ligger fast.
Men låt mig gå tillbaka till det som är bekymret. Överskuldsättning är inget nytt problem. Det har funnits länge. Under många år har många människor hamnat i den här situationen. Det var ett av skälen till att alliansregeringen i princip omedelbart tillsatte den utredning som vi nu diskuterar, och det handlar om de förslag som lades fram i den utredningen.
Det hade varit möjligt för tidigare regeringar att agera skyndsamt och göra något, men det gjordes inte.
Mitt problem handlar om två saker. Det ena är att man, när man går igenom de synpunkter som har kommit på dessa förslag som i många fall är väldigt radikala, ser att det är tunga remissinstanser som har allvarlig kritik eller som tycker att detta ska göras i en stegvis ordning. Det finns alltså många synpunkter. Det är riksbank, finansinspektion, Centrala studiestödsnämnden - ja, listan är väldigt lång. Då är det återigen de olika intressena och perspektiven som står emot varandra.
Det är nödvändigt för mig och för regeringen att gå igenom detta. Vi kan inte bara se problemet ur ett perspektiv, utan vi tvingas beta av det här. Det är en avvägning som självklart inte är helt enkel.
Men jag har ett väldigt stort engagemang för de här människorna. När man under lång tid sitter i en överskuldsättning är problemen nämligen sådana att man inte tar sig ut själv. Då måste det finnas regler för det.
Vi har sett att de regler som vi har i dag kanske är sådana att ribban är för hög för att man ska orka. Då behöver vi göra detta på ett begåvat sätt. Samtidigt har vi naturligtvis anledning att också titta på andra åtgärder. Jag kanske inte ska dra upp det i den här debatten, men vi har en ordentlig diskussion om konsumentkreditlagstiftningen till exempel. Vi kommer att gå in och lägga fram förslag som innebär att vi ska ha kreditprövning och annat och lite bättre ordning på torpet när det gäller de korta snabba lånen. Det är viktigt.
Då kan man säga att det också borde ha kommit snabbare. Mitt besked är: Kreditinstituten har alla möjligheter att redan i dag göra det som man vet snart blir lag. Det måste ligga i allas intresse att människor klarar av att betala sina lån, så här behövs det ett samarbete.
Men, som sagt, när det gäller de förslag som finns i den här utredningen och som är väldigt många, vill jag säga, är min ambition att vi ska kunna presentera en modernisering som innebär att vi underlättar för fler att komma på fötter från överskuldsättning. Det förslaget ska förhoppningsvis kunna läggas fram under våren.
Jag säger inte "förhoppningsvis" för att jag inte tror det, utan därför att jag vis av erfarenhet vet att saker kan vara problematiska.
Sedan är det mitt bekymmer att riksdagen behöver sommaruppehåll och att vi måste vara klara i mars för att över huvud taget få något beslut tillräckligt snabbt. Men man måste också när det gäller sådana här frågor ta intryck av remissinstansernas synpunkter, och det gör jag.
Anf. 4 Egon Frid (V)
Fru talman! Det är signifikativt för den här regeringen att ta speciella hänsyn och fördröja förslag som är radikala och som är viktiga för en stor del av människorna. I det här fallet är det evighetsgäldenärerna som vi diskuterar.
I övriga fall har regeringen skyndsamt genomfört lagförslag och nya lagar och förändringar för människor som har drabbat oerhört negativt.
Sedan är det alltid intressant att se vilka perspektiv som dras fram i en sådan här diskussion. Att Gun Hellsvik som justitieminister i början av 90-talet lanserade skuldsaneringen berodde ju på den enorma finanskris som var då. Det fanns naturligtvis särskilda skäl till det. Vilken sittande regering som helst hade fått ta ansvar för att göra det.
Det fanns en stor skillnad mellan Sverige och andra länder. Finland genomförde till exempel absolut preskription på grund av finanskrisen i början av 90-talet. Och i Sverige har vi fått en skuldsaneringslagstiftning.
Sedan var den förra regeringen inte overksam på det här området. Det är också justitieministern mycket väl medveten om. Redan den 1 januari 2007 genomfördes det en reformerad skuldsaneringslagstiftning, och det var naturligtvis den förra regeringen som hade förberett det lagförslaget.
Det måste vara ett personligt nederlag för justitieminister Beatrice Ask att inte få genomföra något lagförslag enligt delbetänkandet
Vägen tillbaka för överskuldsatta
under våren. Om justitieministern verkligen har det engagemang i den här frågan som hon varje gång jag har haft möjlighet att debattera den med henne framhåller att hon har tycker jag att det borde vara en prioriterad fråga.
Vi vet att Jan Ertsborns delbetänkande
Vägen tillbaka för överskuldsatta
presenterades i september 2008. Det är en avsevärd beredningstid som har gått sedan dess.
Jag, mitt parti och många är engagerade i den här frågan. Jag tänker på alla som jobbar med den här frågan ute i Sveriges kommuner. Jag tänker också på alla evighetsgäldenärer, alla som är på obestånd och som är beroende av en skuldnedsättning, en skuldavskrivning, och som är beroende av förebyggande åtgärder och mycket mer långtgående förslag som till exempel absolut preskription.
Det är inte konstigt att människor är förtvivlade och oerhört besvikna över att det inte är så bra och radikala och, som jag naturligtvis håller med om, progressiva förslag. En moderatledd regering orkar inte genomföra de här förslagen.
Jag håller naturligtvis med ministern om att fallerade krediter bör innebära ett delat ansvar mellan borgenär och gäldenär. Men som jag sade inledningsvis: Gäldenärerna bär en orimligt stor börda i dag i relation till borgenärsintressena. Det är det här som vi måste förändra, så att gäldenärerna får en avlastning i relation till borgenärerna.
Den frivillighet som ministern efterfrågar ser vi ingenting av. Då skulle borgenärerna ha haft förståelse för gäldenärernas situation, för de överskuldsattas situation, och i mycket större utsträckning ha träffat frivilliga överenskommelser. De gör inte det. Vi är tvungna att få en lagstiftning som markerar att vi vill avlasta bördan för evighetsgäldenärerna, för de överskuldsatta, och sätta press på borgenärskollektivet, så att de faktiskt bidrar till att hjälpa människor som är på obestånd.
Anf. 5 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Skälet till att jag tog upp lite historik är att jag märker hur Egon Frid och andra försöker göra det här till någon vänsterfråga. Det finns då anledning att påpeka vilka det är som har lagt fram förslag. Den justering som vi gjorde 2007 var egentligen en enklare processuell förändring och inte så mycket annat.
Det här är verkligen ingen fråga där jag tycker att Vänstern kan ha en särskilt hög tuppkam. Det hände ju inte någonting under lång tid, trots att problemet fanns.
Jag tycker inte att detta är något nederlag för mig själv. Det är aldrig det. Det är ju inte min heder som är det intressanta, utan det är det faktum att vi har ett problem. Vi har massor av människor som har stora skulder och som lever på existensminimum, om ens det, och som inte får sin framtid att fungera. Det tycker jag är det stora problemet.
Då finns det en sak som jag också tycker att man ska diskutera. Egon Frid frågade: Vad ska vi göra mer?
Kronofogdemyndigheten bedömer att det kanske är 100 000 personer som redan med dagens regler skulle kunna komma i fråga för det här men som inte söker. De känner inte till detta eller orkar inte ta sig till den process som kan ge dem en möjlighet till skuldsanering. Det kan bero på att man tycker att ribban är hög. Men jag tror tyvärr också att det är många som inte vet att den här möjligheten finns. Här finns det faktiskt utrymme att redan i dag göra mer. Departementet för hela tiden en diskussion med Kronofogdemyndigheten om hur vi ska arbeta med detta.
Jag är inte nöjd med dagens regler, så jag vill inte ta det som en argumentation för det. Men jag konstaterar att redan med dagens regler finns det mer som skulle kunna uträttas. Det behöver vi jobba med hela tiden.
Vi ska komma fram med ett förslag, självklart. Men det som var skälet och som jag försökte beskriva är att utredningen tog rätt radikala grepp för att verkligen få en förändring till stånd. Det har många tyckt till om. Det som är uppenbart i remissvaren, föga förvånande, är att de här principerna står emot varandra. Det är en avvägning som man måste göra, inte minst i den ekonomiska situation som vi befinner oss i just nu.
Det tar lite tid. Så är det. Det här är en viktig fråga på Justitiedepartementet. Vi jobbar mycket med den i regeringen. Vi ser problemet, och vi jobbar också för att se till att de som har sämst ekonomi ska ha en bättre möjlighet framöver.
Våra skattesänkningsförslag har varit betydelsefulla för dem med lägst inkomster. Det finns mycket mer att göra. Vi jobbar med kreditlagstiftningen för att få något.
Det är helt sant: Jag är också förvånad över att inte fler kreditgivare redan från början gör en kreditprövning innan de ger ut lån. Det är oseriöst. Seriösa aktörer tar naturligtvis initiativ här. Det är ett gemensamt intresse att se till att den som tar ett lån faktiskt kan betala och den som köper en vara faktiskt kan betala.
Man måste diskutera olika modeller. Där har det tyvärr slarvats. Jag blev lite uppretad häromdagen. Någon sade: Varför har det blivit så här? Jag sade att det var fel redan från början. Då konstaterade man att Moderaterna röstade för. Det gjorde ju hela riksdagen i princip när det gällde de moderna kreditprövningsregler som vi då inte har.
Det var uppenbarligen fel redan från början. Det var bara det att vi inte förutsåg vad som skulle hända med sms-lån och annat.
Så kan det vara ibland. Vi måste vara självkritiska. Vi måste se de här problemen. Min uppgift nu är att gå igenom de synpunkter som har kommit in, försöka göra avvägningar och föra argumentationen för att vi ska få en modernare, bättre och mer användbar lagstiftning på det här området.
Under resans gång måste vi jobba med att de som skulle kunna komma i fråga för en skuldsanering också kommer till skott och söker den.
Anf. 6 Egon Frid (V)
Fru talman! Det räcker inte att vara självkritisk, justitieminister Beatrice Ask. Nu handlar det om att agera. Jag lovar att Vänsterpartiet kommer att fortsätta att ha en hög tuppkam i den här frågan som vi har haft tidigare också. Naturligtvis kommer det att ligga ett stort ansvar på en rödgrön regering efter valet 2010, som vi förhoppningsvis kommer att vinna, att den här lagstiftningen kommer i hamn.
Allt tyder på, och Beatrice Ask har inte gett några andra signaler i dag, att de här viktiga lagförslagen och de viktiga förslag om en reformerad skuldsaneringslag som finns i delbetänkandet
Vägen tillbaka för överskuldsatta
inte kommer att genomföras under våren. Det innebär att det blir en rödgrön regering som kommer att få genomföra de här förslagen. Det är inte fel i sig, men det är tragiskt och oerhört betungande för de människor som är drabbade att de här progressiva och oerhört viktiga förslagen för evighetsgäldenärer inte får genomföras under den tid som man hade kunnat göra det.
Som jag och många andra tolkar det blockerar moderaterna i regeringen den här frågan på grund av att de inte orkar ta fajten med borgenärsintressena. Vi måste ha en seriösare kreditgivning över huvud taget. Vi kan inte acceptera det sätt på vilket vissa krediter ges. Det finns viss handel i dag som är oseriös som drabbar den här gruppen människor också.
Vi behöver en reformerad och bättre balanserad kreditgivning som ger människor bättre förutsättningar att ha en god och planerad ekonomi. Det är regeringens ansvar nu att i första läget och direkt genomföra de förslag som finns för en förkortad och reformerad skuldavskrivning som skulle, som Beatrice Ask själv efterfrågar, skapa möjlighet för många fler att få den viktiga skuldnedsättningen.
Anf. 7 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det räcker inte med att vara självkritisk, säger Egon Frid. Det är klart att det inte räcker. Man ska agera också. Då får man hoppas att vi inte ska ha en rödgrön regering efter valet. Det blev tyvärr inget gjort tidigare, trots enorma problem och alla de överskuldsatta som vi har lidit med.
Det var skälet för oss att snabbt tillsätta en utredning. Det var säkerligen utredningens skäl till att lägga fram ett radikalt förslag. Men det är också ett ansvar att väga in de olika synpunkter som kommer under ett remissarbete och de olika aspekter som finns på den här frågan. Det tycker jag är viktigt.
I den här diskussionen måste man komma ihåg - jag tror inte att Egon Frid har någon annan uppfattning - att skuldsanering inte bara handlar om de skuldsatta som objekt. Det handlar mycket om deras eget ansvar och deras förmåga. Skuldsanering innebär stora krav på de människorna. Det är tuffa krav, även om vi skulle förändra dem i enlighet med utredningens förslag.
Det är viktigt att ta fasta på att det finns en vilja hos de flesta att reda ut sin ekonomi och försöka göra rätt för sig. Det är då det blir sorgligt, tycker jag, att vi redan i dag vet att vi har många som skulle kunna få den möjligheten men som inte söker och kommer till skott. Det hoppas jag verkligen att vi kan göra något åt under resans gång, eftersom riksdagen trots allt måste ha sommaruppehåll och vi inte har lagliga möjligheter att skynda på processen mer än vad vi redan gör.
Det här är en viktig fråga. Det är en fråga som har prioriterats av alliansregeringen och som vi arbetar hårt med. Vi försöker hitta rimliga avvägningar. Min ambition är att under våren presentera det förslag som vi tycker är den avvägning som måste göras.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.