Kommande vinter-OS

Anf. 45 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Fru talman! David Josefsson har frågat utrikesministern om ministern och regeringen är beredda att likt andra länder agera och sätta OS i Kina i diplomatisk bojkott. Hampus Hagman har frågat utrikesministern om Sverige likt flera andra demokratiska länder kommer att genomföra en diplomatisk bojkott av kommande vinter-OS i Peking. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna.

Jag vill först peka på att utrikesministern har framhållit att regeringen ser allvarligt på situationen för mänskliga rättigheter i Kina, inklusive situationen i Xinjiang och Hongkong. Vi tar återkommande upp mänskliga rättigheter i våra kontakter med kinesiska myndighetsföreträdare liksom i internationella sammanhang, såsom i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

De olympiska spelen är en hyllning till idrotten. Jag är därför glad att svenska idrottare deltar i vinter-OS i Peking. Jag önskar dem all framgång i tävlingarna.

Pandemin pågår fortfarande och påverkar oss alla. Den svenska regeringen avser på grund av pandemin att inte närvara vid vinter-OS i Peking, precis på samma sätt som vid sommar-OS i Tokyo.

Anf. 46 David Josefsson (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Den 4 februari invigs vinter-OS i Beijing. Detta sker samtidigt som den kinesiska regimen blir alltmer auktoritär mot sin egen befolkning och alltmer aggressiv mot omvärlden.

I december uppmärksammades fallet med tennisspelaren Peng Shuai, som anklagade en toppolitiker för sexuella trakasserier och därefter kidnappades av myndigheterna och försvann, för att sedan återkomma i olika uppenbart regisserade sammanhang där hon drog tillbaka sina anklagelser.

Allt fler rapporter visar också att övergreppen mot den muslimska minoriteten i Xinjiang intensifierats de senaste åren. Detta är övergrepp som nu drabbar minst 1 miljon människor.

I Hongkong kringskärs yttrandefriheten när nyhetsmedium efter nyhetsmedium släcks ned eller görs om till propagandaorgan. Samtidigt omöjliggörs demokratiska val.

I Sydkinesiska sjön och kring Taiwan uppträder kinesiskt stridsflyg och kinesiska örlogsfartyg alltmer aggressivt.

Fru talman! För några år sedan, 2015, kidnappades den svenske medborgaren Gui Minhai i Thailand för att kort därefter uppträda i ett regisserat utspel i kinesiska medier. För två år sedan dömdes han till tio års fängelse i en rättegång som den svenska ambassaden inte ens fick närvara vid.

Med anledning av Kinas alltmer flagranta övergrepp har flera länder, med USA, Australien och Storbritannien i spetsen, meddelat att man kommer att bojkotta de olympiska spelen diplomatiskt. Inga officiella företrädare för landet eller regeringen kommer alltså att vara där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är viktigt att påpeka: Den här interpellationsdebatten handlar inte om en idrottslig bojkott av OS. Att våra vinteridrottare ska delta i OS och kämpa för svenska medaljer är det ingen som ifrågasätter. Debatten handlar om huruvida officiella företrädare för Sverige ska besöka de olympiska spelen och därmed understödja den kinesiska regimens möjlighet att använda spelen i propagandasyfte, eller om vi ska använda spelen som ett tillfälle att göra en diplomatisk markering mot Kina att deras beteende inte är acceptabelt.

Det är inte acceptabelt vad gäller kinesiska medborgare som Peng Shuai. Det är inte acceptabelt vad gäller övergreppen i Xinjiang eller Hongkong. Det är inte acceptabelt vad gäller svenska medborgare som Gui Minhai. Och det är inte acceptabelt vad gäller aggressionerna i Sydkinesiska sjön eller mot Taiwan.

Fru talman! Statsrådet säger nu att företrädare för den svenska regeringen inte avser att åka till Beijing men att det beror på pandemiläget, och han jämför med OS i Tokyo. Det svaret ger såklart upphov till ett antal följdfrågor. En diplomatisk bojkott är en viktig signal till både den kinesiska regimen och omvärlden om hur Sverige ser på regimens övergrepp mot såväl sina egna som våra medborgare.

Jag vill därför fråga statsrådet: Vad är det som gör att statsrådet och regeringen väljer att inte gå med i en diplomatisk bojkott? Vad är det för rekvisit som statsrådet menar krävs för att Sverige ska ta till ytterligare diplomatiska åtgärder men som nu inte är uppfyllt? Finns det några andra diplomatiska åtgärder som statsrådet menar är mer lämpade för att markera mot den kinesiska regimen, och vilka åtgärder är det i så fall? Eller anser statsrådet att situationen är sådan att Sverige inte med diplomati behöver markera ytterligare mot Kina?

Anf. 47 Hampus Hagman (KD)

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! På regeringens hemsida går det att läsa om en satsning som kallas Drive for Democracy. Vi kan läsa att Sverige ska stå upp för demokratiska principer i alla sammanhang och kritisera demokratiska underskott. Vidare kan vi läsa att det demokratiska perspektivet ska genomsyra arbetet på Utrikesdepartementet och all utrikespolitik.

På sidan swedenabroad.se går det att läsa att Sverige kommer att göra allt som går för att vara en stark röst och aktör för demokratisk utveckling i världen. Vi kommer att arbeta intensivt de kommande åren för att bistå med välbehövligt stöd till demokratiska institutioner, processer och försvarare.

De här texterna publicerades vintern 2019 och 2020, och i utrikesdeklarationen samma vinter lyfte utrikesministern fram initiativet och talade om att allianser skulle byggas med likasinnade länder.

När nu kommande vinter-OS ska hållas i ett land som inte bara lider av ett demokratiskt underskott utan faktiskt måste klassas som en av världens värsta diktaturer har ett antal likasinnade länder, däribland Australien, Litauen, Storbritannien och USA, uttalat att man genomför en diplomatisk bojkott. Mot bakgrund av regeringens texter och ord kunde man tro att Sverige skulle följa dessa länder - man kunde rent av tro att Sverige skulle vilja ta på sig ledartröjan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det gör inte Sverige. I måndags meddelade Anders Ygeman i en intervju som finns på SVT att regeringen inte åker till OS i Peking, men detta är inte en diplomatisk bojkott; skälet är coronasituationen i världen. I och med detta valde regeringen alltså inte bara att avstå från att markera. Man valde att markera att man inte markerar.

Vi har hört ministern säga att regeringen återkommande tar upp mänskliga rättigheter i kontakter med kinesiska myndighetsföreträdare. Det hoppas jag - allt annat vore en skandal, fru talman. Men detta räcker inte.

På regeringens hemsida står det att Sveriges kritik ska höras. Men vad regeringen säger i kontakten med kinesiska myndighetsföreträdare hörs inte. Demokratikämparna behöver se och höra vår kritik mot Kina. Andra demokratier runt om i världen behöver se och höra vår kritik mot Kina.

Jag har ett antal följdfrågor till regeringen utifrån det svar som har lämnats i dag. Till att börja med vill jag fråga varför regeringen poängterar att samma sak gäller nu som gällde vid sommarens OS i Tokyo. Ser regeringen verkligen ingen skillnad på demokratin Japan och diktaturen Kina? Om det inte vore pandemi, hade det verkligen inte funnits något som motiverade skillnader i bemötandet av dessa länder?

Vidare undrar jag vilka framgångar regeringen har haft i de kontakter med kinesiska myndighetsföreträdare som Anders Ygeman talar om. Avslutningsvis vill jag, apropå att regeringen har talat om att bygga allianser med likasinnade länder för demokrati, fråga ministern: Hur påverkas möjligheterna att bygga dessa allianser av att vi i Sverige markerar att vi inte deltar i en diplomatisk bojkott?

Anf. 48 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Fru talman! Den första frågan är ju om svenska aktiva ska delta i spel eller idrottstävlingar som äger rum i länder där demokrati saknas eller diktatur finns eller där det sker systematiska övergrepp på mänskliga rättigheter. Detta ska ju de aktiva och deras förbund avgöra själva.

Den andra frågan är: Om det sker en sådan tävling och svenska idrottare deltar, ska då den svenska regeringen vara där och stötta idrottarna i deras prestation? Det är ju i den kapaciteten jag som idrottsminister skulle åka.

Frågan är alltså helt enkelt om diktatur i ett land ska förhindra att den svenska regeringen stöttar svenska idrottare, och mitt principiella svar på den frågan är nej. Jag menar att vi inte ska låta diktaturer förhindra att vi stöttar svenska idrottare och svenska idrottsprestationer.

Nästa fråga är om jag ska åka till Kina eller inte, och där verkar det ändå finnas en samstämmighet bland oss tre om att jag inte ska åka till Kina. Däremot önskar interpellanterna Hampus Hagman och David Josefsson att jag skulle ange andra motiv för att inte åka till Kina. Det kan man naturligtvis alltid fundera över.

Jag tror ju att vi är helt överens i synen på Kina. Jag tror också att vi är helt överens om att vi ska ta alla chanser och möjligheter som ges att framföra vår kritik mot den kinesiska regimen och mot kinesiska övergrepp.

Jag vill också passa på att ställa en fråga till Hampus Hagman och David Josefsson, för ni har ju ändå ett ganska högt tonläge här i debatten. Min fråga tillbaka är helt enkelt: Har ni era partier bakom er? Önskar Moderaterna och Kristdemokraterna antingen att vi inte ska delta i spelen eller att vi ska ha en diplomatisk bojkott mot spel och den här typen av arrangemang? Det skulle vara intressant för kammaren att höra detta. Om ni inte har era partier bakom er hoppas jag att ni också för den här diskussionen i era egna partier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att jag med detta svarade på åtminstone de flesta frågor som Hampus Hagman och David Josefsson ställde. Det var ju ganska många.

Anf. 49 David Josefsson (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret, även jag inte tror att statsrådet svarade på någon av mina frågor om den diplomatiska relationen mellan Sverige och Kina och vilka åtgärder han tyckte behövdes.

Idrottsminister Anders Ygeman säger att vi nog alla är överens i synen på Kina. Jag tror inte att vi är överens i synen på Kina eftersom vi pratar om diplomatisk bojkott medan Anders Ygeman inte gör det. Anders Ygeman talar om en idrottslig bojkott, och där är vi absolut alla överens. Ingen har föreslagit en idrottslig bojkott. Det vi frågar är: Är regeringen beredd att gå med den resten av den fria världen i en diplomatisk bojkott?

När vår utrikespolitiske talesperson i Moderaterna Hans Wallmark fick frågan sa han att han oförblommerat skulle stödja ett sådant initiativ om regeringen tog det. Vi har våra partier bakom oss. Men uppenbart har Anders Ygeman och hans parti en annan åsikt.

Fru talman! När jag lyssnar idrottsministern blir min tolkning att regeringen hade hoppats kunna flyga under radarn i den här frågan. Jag tror att regeringen själv inser att vinter-OS om några veckor kommer att bli en propagandaföreställning i stil med OS i Beijing 2008. Vissa människorättsorganisationer har till och med dragit paralleller mellan OS i Berlin 1936 och årets vinterspel, utifrån den politiska kontexten med en regim som vill visa upp sig i all sin glans för omvärlden och för den egna befolkningen. Där vill rimligen inte vare sig statsminister Magdalena Andersson, utrikesminister Ann Linde eller ens idrottsminister Anders Ygeman vara.

Samtidigt är det ju uppenbart att den här frågan är känslig. Jag kan inte tolka det på annat sätt när utrikesministern skickar idrottsministern till kammaren för att debattera två interpellationer om Sveriges diplomatiska relation med Kina.

Regeringen försöker landa i en klassisk svensk kompromiss: Man vill inte bli beblandad med det kinesiska propagandamaskineriet i det här läget, men man vill inte heller riskera att reta upp den kinesiska regimen. Därför blir det inget tydligt ställningstagande. Det blir ingen officiell representant som reser, men när frågan ställs på sin spets som här i dag är det pandemin som statsrådet hänvisar till.

Fru talman! Det finns flera bekymmer med det ställningstagandet. Det kanske mest uppenbara är att man inte tar ställning. Men det blir ändå ett ställningstagande i sig självt, precis som Hampus Hagman poängterade tidigare, för när allt fler länder meddelar att de kommer att bojkotta OS i Beijing sticker det ut när länder som Sverige väljer att inte göra det. När man inte vill stöta sig med den kinesiska regimen ställer man sig också vid sidan av den fria världens ställningstagande.

Jag får upprepa mina frågor: Vad är det som gör att regeringen väljer att inte gå med i en diplomatisk bojkott? Om inte kidnappning av svenska medborgare, kidnappning av kvinnor som säger sig ha blivit utsatta för sexuella övergrepp, angrepp på det fria ordet och demokratin i Hongkong och övergrepp på miljontals människor i Xinjiang räcker för att Sverige ska bojkotta OS diplomatiskt, vad är det då som krävs för att Sverige ska skärpa tonen mot Kina?

Anf. 50 Hampus Hagman (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Även jag kan svara tydligt på den fråga som ställdes av statsrådet. Kristdemokraterna stöder en diplomatisk bojkott av OS i Peking. Vi har våra partier bakom oss, både jag och David Josefsson.

Vi har ställt frågor till utrikesministern om en diplomatisk bojkott av Peking-OS. Vi har inte ställt frågor om huruvida regeringen hejar på svenska idrottare i tävlingarna. Jag säger detta för att det går att göra båda sakerna samtidigt. Det går alldeles utmärkt. När Vita husets pressekreterare berättade om USA:s diplomatiska bojkott konstaterade hon samtidigt att Team USA, som de säger, har Vita husets fulla stöd.

Det finns ingen motsättning här. Jag tycker att det är ett svek mot demokratirörelsen i Kina, i den mån den finns, och demokratiaktivister runt om i världen att låtsas som om det finns en motsättning.

En diplomatisk bojkott hade varit en mycket viktig markering. Det hade varit en signal till uigurerna och till demokratikämpar i Hongkong om att Sverige ser dem och står vid deras sida. Det är värt att kämpa vidare för mänskliga rättigheter. Det hade varit en signal till våra vänner, länder som Australien och Litauen som står under hård ekonomisk press från Kina, om att vi står sida vid sida med dem. Det hade varit en signal till Sveriges medborgare om att vi inte deltar i propagandauppvisningar med en av världens värsta diktaturer.

Slutligen hade det varit en signal till diktaturen. Vi står för mänskliga rättigheter. Vi står för demokrati. Vi är inte beredda att delta i uppvisningar med den som kränker dessa grundläggande rättigheter. Det finns gränser, och dessa har passerats för länge sedan.

Om nu regeringen verkligen inte tror på att sälla sig till våra vänner och genomföra en diplomatisk bojkott hade det funnits betydligt bättre sätt att gå ut med detta. Den tyska regeringen har precis som Sveriges regering valt att inte åka och inte heller göra en diplomatisk bojkott. Jag tycker förstås att den tyska regeringen har landat i fel slutsats, men det är ändå värt att notera att de i samband med att de meddelade detta riktade hård kritik mot Kina och talade om att driva på för att stoppa import av varor som gjorts av tvångsarbetare i framför allt Xinjiang.

Här har vi en markant skillnad mellan den svenska regeringen och den tyska regeringen. I stället för att rikta rak kritik mot Kina betonar den svenska regeringen att man agerar på precis samma sätt nu som man gjorde vid sommar-OS i Tokyo.

Jag fick inte heller svar på någon av mina frågor. Ser man verkligen ingen skillnad mellan demokratin Japan och diktaturen Kina? Hade det verkligen inte funnits något som motiverade skillnader i bemötandet av dessa länder? Vilka framgångar har regeringen haft i kontakterna med myndighetsföreträdare? Den frågan ställde jag också. Inte heller den blev besvarad. Hur påverkas möjligheterna att bygga allianser med våra likasinnade av att Sverige inte deltar i en diplomatisk bojkott?

Anf. 51 Statsrådet Anders Ygeman (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Först vänder jag mig till Hampus Hagman. Jag framförde kritik mot Kina när jag framförde detta besked. Du har möjligtvis läst någon medieuppgift där det har saknats, men det gjorde jag. Det finns ingen skillnad mellan Sverige och Tyskland i det avseendet. Det framgår också av det interpellationssvar som jag tidigare läste upp för kammaren och som Hampus Hagman har haft möjlighet att ta del av innan.

Det finns naturligtvis stora skillnader mellan Kina och Japan. Den likhet som finns är att vi hade covid under spelen i Japan och att vi har covid under spelen i Kina. Det är det som åsyftas i den meningen, ingenting annat. Det tror jag också att Hampus Hagman förstår. Det var skälet till att jag inte svarade på den, som jag uppfattade det, retoriska frågan.

Jag kommer inte att delta i några propagandajippon, som Hampus Hagman och David Samuelsson försöker få det att låta som. Den frågan kan vi lämna därhän. Jag kommer inte att åka till Peking, och jag har redovisat skälen för det.

Men, fru talman, det blir lite intressant med dessa högröstade toner från Hampus Hagman och David Samuelsson, som har hela sina partier bakom sig. Det är ju inte första gången det hålls olympiska spel i Kina, i Peking. Det var senast när Kristdemokraterna och Moderaterna satt i regeringsställning. Då valde man naturligtvis att delta vid spelen. Man åkte dit. Med er retorik skulle man kunna kalla det för att man deltog i propagandajippon för regimen.

Jag skulle vilja läsa upp ett citat från dåvarande idrottsministern, Lena Adelsohn Liljeroth, Moderaterna: Någon svensk bojkott har aldrig varit aktuell. Den svenska regeringens linje har hela tiden varit att det är bättre att vara på plats i Kina.

Så låter det när Moderaterna och Kristdemokraterna sitter i regeringsställning.

Anf. 52 David Josefsson (M)

Fru talman! Statsrådet tipsade en ledamot i en tidigare interpellationsdebatt om att namnen står här framme. Är det flera interpellanter kan man alltid läsa på skärmen om man har svårt med namn.

Jag tycker till att börja med att den stora skillnaden mellan OS 2008 och OS i år är att det har hänt väldigt mycket i Kina på 14 år. Det är precis det som vi försöker lyfta fram i den här interpellationsdebatten. Bara det som har hänt de senaste månaderna aktualiserar frågan om en diplomatisk bojkott. Jag tänker bland annat på det som har hänt i Hongkong och i Xinjiang och med Peng Shuai, som kidnappades i december.

Jag tycker att denna debatt, fru talman, är ganska talande för socialdemokratins oförmåga att ta ställning i utrikespolitiken. Trots att interpellationen handlar om Sveriges diplomatiska relation till Kina och om huruvida vi diplomatiskt ska bojkotta OS i Beijing skickar utrikesministern idrottsministern att svara. Och när frågan om en diplomatisk bojkott ställs hänvisar idrottsministern till pandemin.

I valet mellan att ställa sig bakom USA:s demokratiskt valde president Joe Biden eller den auktoritäre Xi Jinping vill Ann Linde inte ta debatten, och Anders Ygeman vill inte ta ställning. Sverige, och framför allt Ann Linde och Anders Ygeman, riskerar därmed att hamna på fel sida av historien, men man riskerar också att hamna på fel sida i geopolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När den fria världens aktörer markerar mot regimen i Beijing vill Sverige balansera på en slak lina. Man kunde ha valt att markera mot regimen i Beijing tillsammans med Joe Biden, men man väljer att inte göra det.

Jag tycker, fru talman, att Sverige borde vara en fyrbåk för demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i världen. Men vi har inte en utrikesminister som vill vara det. Vi har inte ens en idrottsminister som vill vara det.

Med det får jag tacka för den här debatten, fru talman.

Anf. 53 Hampus Hagman (KD)

Fru talman! Precis som David Josefsson sa har det hänt rätt mycket här i världen sedan Adelsohn Liljeroth var idrottsminister för 14 år sedan. Statsministern har sagt att man ska vända på stenar i Regeringskansliet. Jag föreslår att idrottsministern vänder på den sten som nyhetsrapporteringen har legat under.

Regeringens inställning till frågan om en diplomatisk bojkott är ett svek. Det är ett enormt svek.

Det finns en rad skäl att göra detta.

Kina är som sagt en av världens värsta diktaturer. Regimen begår systematiskt övergrepp mot de mänskliga fri- och rättigheterna. Förföljelsen av etniska minoriteter ökar. Uigurer diskrimineras, frihetsberövas och sätts i interneringsläger, där de utsätts för tvångarbete, tortyr och steriliseringar. Regimen har ignorerat de internationella överenskommelserna kring Hongkong och monterat ned demokratin där. Människor som står upp för sina allra mest grundläggande rättigheter fängslas. Kinesiskt stridsflyg hotar regelbundet demokratin Taiwan.

Behövs det fler skäl så är kidnappningen av den svenska medborgaren Gui Minhai ett. Hoten mot svenska politiker och mot svenska journalister är ytterligare skäl. Behövs det ännu fler skäl kan jag säga att chefen för Säpo i ett pressmeddelande som publicerades i måndags säger att bland annat Kina utgör ett av de största hoten och att de under senare år intensifierat sin säkerhetshotande verksamhet.

Fru talman! Listan med skäl för att genomföra en diplomatisk bojkott av Peking-OS begränsas egentligen bara av talartiden här i kammaren.

Anf. 54 Statsrådet Anders Ygeman (S)

Fru talman! Först vill jag be David Josefsson om ursäkt för att jag kallade honom Samuelsson. Jag ber om ursäkt för det. Det var fel. Tyvärr står det bara ett namn här, men jag borde ändå ha känt till att David Josefsson heter David Josefsson och inget annat. Jag ber om ursäkt för detta.

Däremot, fru talman, är det något som skorrar väldigt falskt i den här diskussionen. När Moderaterna och Kristdemokraterna sitter i regeringsställning är det enda riktiga att åka till Peking och delta med pompa och ståt. Och när Moderaterna och Kristdemokraterna sitter i opposition är det fel att vara hemma från spelen i Peking för att man anger fel skäl. Man har inte ens orkat med att följa hela rapporteringen i pressen.

Ännu mer falskt, fru talman, skorrar det när man säger: 2008, det var ju länge sedan. I inlägget innan sa Hampus Hagman: Under lång tid borde man ha gjort det här. Men uppenbarligen var det inte så långt tillbaka som 2008.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig ändå för kammarens gottfinnande säga att den kinesiska revolutionen och enpartistaten tillkom 1949. Det är 59 år innan den moderata och kristdemokratiska regeringen valde att skicka sin idrottsminister till Kina för att vara med och, med era egna ord, legitimera den demokratiska diktaturen.

Lite mer stringens hade man kanske kunnat önska av två partier som aspirerar på regeringsmakten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.