Anf. 39 Patrik Jönsson (SD)
Herr ålderspresident! Infrastrukturministern slår sig för bröstet för regeringens satsning på kollektivtrafiken på grund av corona. Det är riktigt att kollektivtrafikbolagen är i behov av den, men den är inte tänkt att på något vis användas till att implementera ERTMS. Jag vill vara tydlig med att regeringen bara anslår 2 miljarder nästa år, medan Sverigedemokraterna anslår hela 8 miljarder för att kompensera för de stora brister i intäkter som vi ser och som förmodligen är i klass med intäktsbortfallet 2020 även 2021.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men om vi håller oss till ämnet ERTMS kan jag konstatera att flera EU-länder precis som vi har valt att bromsa utrullningen och inte kommer att hinna klart till 2030, som är målet. Det kommer med all sannolikhet att behöva revideras. Det tror jag att infrastrukturministern ser en stor möjlighet eller sannolikhet i.
När det gäller frågan om stöd till tågoperatörerna är ERTMS ett kostsamt projekt för branschens operatörer. För varje fordon som ska utrustas med ERTMS kostar det i genomsnitt ca 10 miljoner för en pilotinstallation. Det är alltså inte att man sätter en pilot i loket, utan det är det första loket som kallas för pilotinstallation. Därefter kostar det drygt 3 miljoner för serieinstallation, alltså kommande lok. Det är en kostnad som operatörerna tvingas ta på sig men som de inte ser någon egen vinning av.
Det kan tyckas att en kostnad på mellan 3 och 10 miljoner per lok är en liten kostnad, men då måste man beakta att för bara till exempel Green Cargos del är det runt 400 lok som måste utrustas med den nya tekniken. Jag har inte räknat på det och vet inte om det finns 2 000 eller 2 500 lok i landet, men det är många som ska utrustas. Om vi därtill lägger själva verkstadsjobbet som måste utföras blir det ett par dagars arbete per lok, detta inom en bransch som redan i dag upplever bemanningsproblem. Vissa äldre lok saknar dessutom dokumentation, vilket försvårar och fördröjer installationsarbetet.
Branschen, som redan i dag har brist på resurser och personal, har dessa stora problem. Enligt Gustaf Engstrand på Tågföretagen kommer varken de kommersiella eller de regionala trafikbolagen att hinna utrusta sina tåg till 2023, då det är meningen att ERTMS-tekniken ska implementeras på bland annat Södra stambanan. I synnerhet är det oroande att man väljer just Södra stambanan, som har så mycket trafik.
Infrastrukturministern är säkert medveten om att ett för tidigt införande av ERTMS-systemet riskerar att få till följd att det uppstår fordonsbrist och driftsstörningar i stora delar av järnvägsnätet, då tåg som inte är utrustade med tekniken inte kan köra på de banor som utrustats med ERTMS. Att med dessa kända faktorer implementera ERTMS på stambanorna i ett tidigt skede är förenat med en uppenbar risk för såväl stora driftsstörningar som fordonsbrist.
När det gäller svaret på min fråga om ministern är villig att ompröva sitt ställningstagande att inte ge stöd till tågoperatörerna i arbetet med att ombordinstallera ERTMS tolkar jag det som ett nej. I svaret hänvisas till eventuella möjligheter att söka EU-stöd, som Eneroth tog upp och som, om jag har sett rätt, kan täcka upp till halva kostnaden för installationen, samt till miljökompensationen på 400 miljoner per år till 2025. Men först och främst är det inte säkert att EU-stödet kommer att kvarstå när kostnaden för ERTMS skenar i väg i andra länder, och miljökompensationens syfte är ju inte att implementera ERTMS.
Green Cargo blöder, och SJ blöder. Varifrån ska de få pengar? Visst kan vi ge dem ägartillskott, men då blir det en snedvridning av konkurrensen. I slutändan blir det kunden, det vill säga resenären eller transportköparen, som får betala genom höjda priser, och detta leder ju inte till en överflyttning av vare sig gods eller resenärer från väg till järnväg. Jag beklagar regeringens inställning i denna fråga.
Min fråga till infrastrukturministern är: Har ni någon tanke på att ändra inställning?