Kritik mot förslaget om ny sjukskatt

Anf. 22 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Mats Persson har frågat mig om jag avser att dra tillbaka förslaget om ny sjukskatt med anledning av den massiva kritiken.

Mats Persson påstår att regeringen saknar en plan för att komma till rätta med problemen med de stigande sjuktalen. Det stämmer inte. Redan i september 2015 beslutade regeringen om ett brett åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro. Åtgärdsprogrammet har lett till ökad medvetenhet om allvaret i sjukskrivningsfrågan och därigenom till ökad mobilisering i frågan. Detta har bidragit till att ökningstakten för sjukfrånvaron nu avtar och att Försäkringskassan har skrivit ned sjukpenningprognosen för första gången på mycket länge.

Försäkringskassan, arbetsgivare och hälso- och sjukvården är alla viktiga aktörer i åtgärdsprogrammet. Ett stort antal åtgärder har vidtagits i syfte att utveckla dessa aktörers roll i sjukskrivningsprocessen. Jag vill nämna några särskilt viktiga.

Försäkringskassan har fått i uppdrag att stärka sin sjukförsäkringshandläggning och ett resurstillskott på 250 miljoner kronor för detta arbete. Till följd av regeringsuppdraget har Försäkringskassan vidtagit ett flertal åtgärder för att utveckla handläggningen av sjukpenningärenden. Detta bedöms vara en bidragande orsak till att ökningstakten för sjukpenningtalet nu börjar avta. Denna bedömning delar jag med flera instanser. Bland annat Svenskt Näringsliv tar upp detta i sitt remissvar till förslaget om hälsoväxling.

Försäkringskassan har också fått i uppdrag att genomföra breda informationsinsatser beträffande sjukförsäkringen.

Överenskommelsen med SKL om en kvalitetssäker och effektiv sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess är ett av regeringens viktigaste verktyg för att stimulera kvalitetshöjande insatser inom hälso- och sjukvården. Årets överenskommelse omfattar 1,5 miljarder kronor. De utvecklingsinsatser som har vidtagits inom ramen för överenskommelsen har bidragit till att sjukskrivning i större utsträckning ses som en del av vård och behandling. Det handlar till exempel om utbildning av läkare i försäkringsmedicinska frågor och vidareutveckling av rehabiliteringskoordinatorsfunktionen för att främja kontakterna mellan vården och patientens arbetsgivare.

För att sjukskrivningsprocessen ska fungera väl krävs det också att sjukskrivna anställda får ta del av de åtgärder på arbetsplatserna som behövs i varje enskilt fall för att möjliggöra återgång i arbete. I detta ingår att arbetsgivaren kan få stöd i arbetet med att minska sjukfrånvaron när det behövs. Försäkringskassan har därför fått i uppdrag att utvärdera och utveckla stödet till arbetsgivarna. Uppdraget genomförs i samråd med arbetsgivarföreträdare. Regeringen har dessutom vidtagit åtgärder i syfte att säkerställa kompetensutvecklingen för företagshälsovårdsläkare.

Min bedömning är att vi har tagit ett stort kliv framåt i arbetet med att skapa en väl fungerande sjukskrivningsprocess. Den snabba ökningen av sjukfrånvaron som pågått sedan 2010 har nu bromsats upp. Det återstår fortfarande att vända utvecklingen.

Detta är en av regeringens mest prioriterade frågor. Arbetet får inte avstanna. De vidtagna åtgärderna ska följas upp, och åtgärdsprogrammet ska utvecklas. I detta ingår att arbeta vidare med förslaget om hälsoväxling. Regeringen har dessutom erbjudit parterna på arbetsmarknaden möjligheten att i stället komma överens om trovärdiga lösningar som kommer att minska sjukfrånvaron. Om parterna inte kommer överens om ett alternativt förslag kommer regeringen att överväga att lägga fram lagförslaget om hälsoväxling.

Anf. 23 Mats Persson (L)

Herr talman! Tack för svaret, socialförsäkringsministern!

Att bli sjuk kan drabba oss alla. Sjukdom är inte alltid något man själv kan hjälpa, utan den kan drabba mig som människa av en slump eller av orsaker som ligger utanför min egen kontroll. Därför har vi i Sverige valt en modell som jag tycker är väldigt bra: Hela samhället delar på risken i händelse av sjukdom.

Hur ska vi då dela den risken, ta ansvar för samhället tillsammans och tillsammans ta ansvar för dem som drabbas av arbetsoförmåga och sjukdom? När man utformar framtidens socialförsäkringar måste man naturligtvis utforma reglerna på ett sätt så att vi inte gör det svårare för människor som är sjuka eller som har varit sjuka att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Det förslag som regeringen nu lägger fram innebär att en arbetsgivare - offentlig eller privat - får en ökad kostnad på någonstans mellan 12 000 och 15 000 kronor per år för en långtidssjukskriven. Detta innebär ju att vägen tillbaka till arbetsmarknaden blir längre för den som i dag står utanför eller för den som har en sjukdomshistoria.

Detta blir också väldigt tydligt när man hör handikapporganisationerna uttala sig om regeringens förslag. Man ser en risk för att det höjer trösklarna ytterligare för den som lever med någon form av ohälsa eller funktionsnedsättning, och man känner en rädsla för att arbetsgivaren nu kom-mer att tveka att anställa den som har en sjukdomshistoria eller en kronisk sjukdom.

Arbetsmarknaden präglas redan i dag av att det är väldigt svårt för den som har en funktionsnedsättning eller som har varit sjukskriven att komma in på arbetsmarknaden. Att göra det ännu svårare för den som har en sjukdomshistoria eller nedsatt arbetsförmåga att komma tillbaka till arbetsmarknaden när det är tufft redan i dag är ett mycket, mycket märkligt förslag.

Herr talman! Jag tycker att man måste se sjukförsäkringen som en del av hela den samlade politiken för full sysselsättning, för att människor ska kunna arbeta och för att människor ska kunna gå tillbaka till arbete. Då måste man också utforma reglerna på ett sätt så att det är möjligt för den som har nedsatt arbetsförmåga, en funktionsnedsättning eller som har varit sjukskriven att också komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Med klinisk precision ser dock regeringen nu till att göra det dyrare för arbetsgivaren att anställa och därmed minska möjligheten för den som har en sjukdomshistoria att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det är ett steg i helt fel riktning. Det är tvärtemot det som Sverige behöver just nu.

Det vi i stället skulle behöva göra för att minska den kostnadsutveckling vi ser i sjukförsäkringen är att införa ytterligare en karensdag efter den 14:e dagen i sjukförsäkringen och att på ett mycket tydligare sätt se till att Försäkringskassan lever upp till de regler som finns och tydligt prövar individens arbetsförmåga, något som vi från undersökningar vet inte sker i dag.

Det är den typen av politik vi skulle behöva för att bryta det ökade antalet sjukfall och samtidigt ta ansvar för att skapa en arbetsmarknad där alla behövs, alla får plats och där det är möjligt för den som har en sjukdomshistoria och som i dag har väldigt svårt att komma in på arbetsmarknaden att komma tillbaka in på densamma.

Min fråga till socialförsäkringsministern är: Vad är det ministern ser som Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv och De Handikappades Riksförbund inte ser? Vad är det ministern ser som den samlade massiva kritiken inte ser?

Anf. 24 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Tack, Mats Persson, för den här interpellationen!

Mats Persson tar upp många olika saker, och lite fundersam blir jag ju. Var har Mats Persson varit de senaste sex åren? Mellan 2010 och 2014, när Mats Perssons parti satt i regering, steg ju sjuktalen med 55 procent, om än från låga nivåer. Med den politik som den dåvarande regeringen förde lyckades man samtidigt genomföra 100 000 utförsäkringar av människor som hade någon form av ohälsa.

Detta ledde till att en mycket, mycket stor andel människor gång efter annan snurrade runt i sjukförsäkringssystemet samtidigt som sjuktalen steg och, precis som Mats Persson väldigt tydligt påpekar, samtidigt som prövningarna vid de tidiga tidsgränserna sjönk till under 50 procent. Detta innebär att individen tog hela risken. Man fick inte de prövningar som skulle göras av arbetsförmågan vid de tidiga tidsgränserna, och sedan drabbades man av en utförsäkring.

Detta leder inte människor tillbaka till hälsa, vilket också de ökade sjuktalen tydligt visade oss.

Det regeringen har gjort sedan vi tillträdde hösten 2014 är att genomföra ett historiskt brett åtgärdspaket där vi riktar oss till arbetsgivare, till Försäkringskassan, till hälso- och sjukvården och faktiskt även till medborgare i stort genom att lyfta upp och sätta sjukskrivningsfrågan på agendan på ett helt annat sätt än vad ni lyckades med under era år.

Vi kan också se att vi nu faktiskt håller på att vända utvecklingen. Med regeringens åtgärder har ökningstakten in i sjukförsäkringen halverats senaste året. Vi har en plan. Vi genomför åtgärder, och vi ser resultat, på riktigt, för människor.

Det som dock är alarmerande och som jag som ansvarig minister har att ta hänsyn till i det här läget är att vi just nu, trots detta, fortfarande har 200 000 svenskar i vår sjukförsäkring och att vi alltjämt ser en ökning. Det är alltså inte tillräckligt. Vi har inte vänt utvecklingen.

Prognosen just nu säger att vi 2020 riskerar att ha en kvarts miljon människor som inte är på arbetsmarknaden utan som sitter på bänken i vår sjukförsäkring. Det är en oacceptabel situation för en regering som tycker att det är viktigt att tillvarata människors arbetsförmåga och att ge människor möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden igen.

Det som framför allt är problemet är just att det inte fungerar tillräckligt väl ute på arbetsplatserna när det gäller de tidiga insatserna. Regeringens förslag till hälsoväxling innebär ingen fördyring för arbetsgivarna. Det är ett kostnadsneutralt förslag, där arbetsgivarna kompenseras genom att vi också sänker arbetsgivaravgiften. Faktum är att det är de privata arbetsgivarna, de små företagen, dessutom med de lägsta sjuktalen, som kommer att vara vinnare på det här.

Funktionsnedsattas möjligheter på arbetsmarknaden är ett problem. Det är jag den första att skriva under på. Där behöver vi göra många olika insatser, men det är inte förslaget till hälsoväxling som är problemet, utan problemet är att vi har en diskriminering på arbetsmarknaden, och det är där vi behöver fokusera på att bryta denna utveckling.

Jag kommer tillbaka till det i mitt nästa inlägg.

Anf. 25 Mats Persson (L)

Herr talman! Tack för svaret, socialförsäkringsministern!

Jag noterar i debatten att ministern vid flera tillfällen har sagt att den massiva kritiken mot förslaget är överdriven och att man överdriver förslagets negativa konsekvenser.

Kritiken är ju massiv, inte bara från de mindre företagen och de större företagen, utan även från Sveriges Kommuner och Landsting, som är en offentlig arbetsgivare. Kritiken är massiv också från de organisationer som företräder människor som står långt från arbetsmarknaden eller som har en funktionsnedsättning. De känner oro över det förslag som regeringen och ministern nu har gått fram med.

Vad innebär då detta förslag? Förslaget innebär att en arbetsgivare som har en långtidssjukskriven får en ökad kostnad på någonstans mellan 12 000 kronor och 15 000 kronor varje år. Det är helt riktigt som ministern säger att förslaget också innebär att arbetsgivaren får en lägre kostnad, eftersom arbetsgivaravgiften ska sänkas. Den kostnaden motsvarar ungefär 50 kronor per månad och anställd.

Den som gör sin matematik inser att om man då har någon som är långtidssjukskriven ska man ha 25-30 andra anställda som går till jobbet varje dag för att kalkylen ska gå ihop för föreståndaren på förskolan eller småföretagaren som har ett plåtslageri.

Oavsett om det är en privat eller offentlig arbetsgivare är det den risken som de här organisationerna nu känner kommer att göra det svårare att bli anställd för den som har en funktionsnedsättning eller en sjukdomshistoria eller för den som har varit sjukskriven tidigare. Arbetsgivaren kommer att välja någon annan i stället för den som har den erfarenheten eller bakgrunden.

Den kritiken tycker jag att vi ska ta på allvar. Den kritiken pekar på att förslaget riskerar att skapa en arbetsmarknad med ännu högre trösklar, att arbetsmarknaden fungerar ännu sämre och inte sänker antalet sjukskrivningar. Redan i dag har arbetsgivaren, offentlig eller privat, starka ekonomiska drivkrafter att ha friska medarbetare.

Det är inte så att enhetschefen på förskolan eller småföretagaren inte märker av om någon anställd inte kommer till jobbet eller om någon anställd är sjukskriven. Det märks i verksamheten, och det finns redan i dag ett sjuklöneansvar som innebär kostnader för arbetsgivaren.

Förslaget innebär med klinisk precision att det blir svårare för den som har en funktionsnedsättning, som har en sjukdomshistoria eller som tidigare har varit sjukskriven att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det står i skarp kontrast till den arbetsmarknad vi behöver skapa, där alla människor behövs, där alla har en roll att fylla, där trösklarna måste bli lägre, inte högre.

Jag ställde tidigare en fråga som jag inte fick svar på. Jag upprepar min fråga. Vad är det ministern ser som Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv och De Handikappades Riksförbund inte ser? Vad är det i deras kritik som ministern inte vill lyssna till? Vad är det i deras kritik som ministern menar inte håller eftersom regeringen avser att lägga fram och driva igenom detta förslag?

Anf. 26 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Mats Persson har inte råd att kasta sig med generella floskler. Jag tror inte att Sverige har råd att kasta sig med generella floskler om vilken arbetsmarknad som vi önskar. Vi måste jobba med konkreta åtgärder för att hantera en situation där Sverige gång efter annan har varit nästan världsledande när det gäller sjuktal. Det drabbar företag, arbetsgivare och enskilda individer som slås ut från arbetsmarknaden. Vi måste vidta alla åtgärder vi kan för att vända utvecklingen.

Jag skulle vilja peka på några mycket viktiga saker som Mats Persson försöker ge i sin bild av regeringens förslag till hälsoväxling. Han kallar den dessutom lite föraktfullt för sjukskatt.

Det handlar om en mer rättvis fördelning av kostnaderna för sjukskrivningarna över arbetsmarknaden, inte ökade kostnader för arbetsgivarna. Det är tråkigt att Mats Persson bidrar till en missvisande bild.

Det här handlar om att de arbetsgivare på den svenska arbetsmarknaden som de facto har låga sjuktal, över tid har haft låga sjuktal, också kommer att bli vinnare på regeringens förslag. Men de arbetsgivare som över tid har dragits med höga sjuktal, till exempel kommuner och landsting, framför allt i kontaktyrken som toppar sjuktalen, kommer att få en högre kostnad. De kommer att få möjlighet att påverka kostnaden själva genom att arbeta bättre förebyggande, genom att arbeta bättre med den arbetsplatsnära rehabiliteringen samt genom att skapa förutsättningar för människor att komma tillbaka till arbete och hälsa igen efter en sjukdom. Det är oerhört viktigt att påpeka att detta har varit den ena grundbulten i regeringens förslag.

Den andra grundbulten har varit att skydda de grupper på arbetsmarknaden som har en svag ställning. Därför är de undantagna i regeringens förslag. De omfattas inte av regeringens förslag. Arbetsgivarna kommer inte att ha några ökade kostnader för de personer som har en tidigare sjukdomshistorik eller har någon form av anställningsstöd på grund av antingen en svag ställning på arbetsmarknaden eller en funktionsnedsättning.

Det är viktigt att påpeka detta eftersom dessa bilder bidrar till en missvisande debatt.

Det som också är oerhört viktigt att säga när Mats Persson talar om massiv kritik är att, ja, det finns kritik, framför allt från arbetsgivarorganisationerna. Det finns en oro från handikapporganisationerna. Jag för också en dialog med dem. Vi tar naturligtvis in handikapporganisationernas synpunkter när vi tittar på remissvaren för att se vad som kan förbättras ytterligare för att skapa trygghet. Men vi löser inte problemen med selektion på arbetsmarknaden genom att lägga ned ett förslag som vi tror kan bidra till att få tillbaka fler av de 200 000 svenskar som nu har slagits ut från arbetsmarknaden på grund av sjukskrivning.

Jag måste avsluta det här inlägget med att påpeka att vi har öppnat en möjlighet för parterna på arbetsmarknaden, fack och arbetsgivare, att om de är kritiska mot förslaget lägga fram en egen lösning. Regeringen kommer i så fall inte att gå fram med förslaget till hälsoväxling. Det har vi varit tydliga med från dag ett. Jag träffade så sent som i går arbetsgivarna på den landstingskommunala sidan och facken.

Anf. 27 Mats Persson (L)

Herr talman! Det är tråkigt att ministern tycker att jag sysslar med floskler när jag tar upp den kritik som flera remissinstanser har fört fram i debatten. Förslaget leder till att trösklarna in på arbetsmarknaden blir högre. Förslaget leder till att arbetsmarknaden fungerar sämre. Det är inte mina floskler. Det är vad som står svart på vitt i de remissvar som har kommit in på regeringens förslag.

På vilket sätt blir det enklare att komma tillbaka till arbetsmarknaden när kostnaden ökar för arbetsgivaren att anställa och när risken för arbetsgivaren ökar? På vilket sätt blir det enklare att komma tillbaka till arbetsmarknaden i dag? Det är svårt att förstå hur det är tänkt att fungera.

Ministern har varit tydlig i dag. Regeringen kommer att gå fram med förslaget. Det var många som hade en förhoppning om att regeringen skulle dra tillbaka förslaget eftersom kritiken har varit så massiv.

Samtidigt blir jag lite förundrad. Ministern säger att om det mot förmodan skulle vara så att arbetsmarknadens parter kommer fram med något annat förslag är regeringen beredd att dra tillbaka förslaget. Det har varit uppenbart utifrån reaktionerna att arbetsmarknadens parter inte kommer att lägga fram något annat förslag. Men viktigast av allt: Jag undrar om regeringen tror på sin egen politik. Vem har egentligen ansvar för politiken i Sverige? Vem har ansvar för hur arbetsmarknaden och sjukförsäkringen fungerar? Jag trodde att det var regeringen, men regeringen säger att om någon annan lägger fram ett förslag kan regeringen tänka sig att dra tillbaka förslaget. Det är otroligt märkligt agerat.

Jag konstaterar, herr talman, att svaret har varit tydligt. Regeringen kommer att gå fram med förslaget, och min definitiva bedömning och den massiva kritiken från remissinstanserna visar att förslaget kommer att göra att arbetsmarknaden kommer att fungera sämre. Det är mycket olyckligt.

Anf. 28 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)

Herr talman! Mats Persson pratade tidigare om att lyssna. Jag konstaterar att han inte lyssnar på vad jag säger i den här interpellationsdebatten. Han har en förberedd agenda och förberedda inlägg som han håller sig till.

Ja, det finns kritik från arbetsgivarorganisationerna och handikapporganisationerna. Regeringen tittar på vad vi kan förbättra i förslaget till hälsoväxling. Expertmyndigheter i form av Inspektionen för socialförsäkringen, IFAU, TCO, Saco, till stora delar LO, arbetstagarorganisationerna, vilka tillsammans företräder ungefär 3 miljoner arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden, talar om för mig att förslaget behövs. Det behövs starkare ekonomiska drivkrafter för arbetsgivarna när det gäller framför allt de långa sjukskrivningarna. I dag har arbetsgivare i Sverige inget ekonomiskt ansvar. Det innebär att för en undersköterska inom hemtjänsten i en kommun som blir sjukskriven på grund av utmattning, vilket ofta leder till långa sjukskrivningar, har arbetsgivaren ett kostnadsansvar under de första två veckorna. Lagom till dag 90, när en vikarie finns på plats, finns inte drivkrafterna för arbetsgivaren på samma sätt. Den personen riskerar att bli permanent utslagen från arbetsmarknaden. Det är dyrt för Sverige, dåligt för arbetstagarna, företagen och verksamheterna.

Mats Persson vet uppenbarligen mer än jag i fråga om att arbetsmarknadens parter kan komma överens. Jag träffade de landstingskommunala arbetsgivarna i går, och jag träffar de statliga arbetsgivarna i morgon. De arbetar på bra med egna initiativ för att möta oron inför de ökande sjukskrivningarna.

Överläggningen var härmed avslutad.