Anf. 24 Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Herr talman! Tack, Mats Persson, för den här interpellationen!
Mats Persson tar upp många olika saker, och lite fundersam blir jag ju. Var har Mats Persson varit de senaste sex åren? Mellan 2010 och 2014, när Mats Perssons parti satt i regering, steg ju sjuktalen med 55 procent, om än från låga nivåer. Med den politik som den dåvarande regeringen förde lyckades man samtidigt genomföra 100 000 utförsäkringar av människor som hade någon form av ohälsa.
Detta ledde till att en mycket, mycket stor andel människor gång efter annan snurrade runt i sjukförsäkringssystemet samtidigt som sjuktalen steg och, precis som Mats Persson väldigt tydligt påpekar, samtidigt som prövningarna vid de tidiga tidsgränserna sjönk till under 50 procent. Detta innebär att individen tog hela risken. Man fick inte de prövningar som skulle göras av arbetsförmågan vid de tidiga tidsgränserna, och sedan drabbades man av en utförsäkring.
Detta leder inte människor tillbaka till hälsa, vilket också de ökade sjuktalen tydligt visade oss.
Det regeringen har gjort sedan vi tillträdde hösten 2014 är att genomföra ett historiskt brett åtgärdspaket där vi riktar oss till arbetsgivare, till Försäkringskassan, till hälso- och sjukvården och faktiskt även till medborgare i stort genom att lyfta upp och sätta sjukskrivningsfrågan på agendan på ett helt annat sätt än vad ni lyckades med under era år.
Vi kan också se att vi nu faktiskt håller på att vända utvecklingen. Med regeringens åtgärder har ökningstakten in i sjukförsäkringen halverats senaste året. Vi har en plan. Vi genomför åtgärder, och vi ser resultat, på riktigt, för människor.
Det som dock är alarmerande och som jag som ansvarig minister har att ta hänsyn till i det här läget är att vi just nu, trots detta, fortfarande har 200 000 svenskar i vår sjukförsäkring och att vi alltjämt ser en ökning. Det är alltså inte tillräckligt. Vi har inte vänt utvecklingen.
Prognosen just nu säger att vi 2020 riskerar att ha en kvarts miljon människor som inte är på arbetsmarknaden utan som sitter på bänken i vår sjukförsäkring. Det är en oacceptabel situation för en regering som tycker att det är viktigt att tillvarata människors arbetsförmåga och att ge människor möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden igen.
Det som framför allt är problemet är just att det inte fungerar tillräckligt väl ute på arbetsplatserna när det gäller de tidiga insatserna. Regeringens förslag till hälsoväxling innebär ingen fördyring för arbetsgivarna. Det är ett kostnadsneutralt förslag, där arbetsgivarna kompenseras genom att vi också sänker arbetsgivaravgiften. Faktum är att det är de privata arbetsgivarna, de små företagen, dessutom med de lägsta sjuktalen, som kommer att vara vinnare på det här.
Funktionsnedsattas möjligheter på arbetsmarknaden är ett problem. Det är jag den första att skriva under på. Där behöver vi göra många olika insatser, men det är inte förslaget till hälsoväxling som är problemet, utan problemet är att vi har en diskriminering på arbetsmarknaden, och det är där vi behöver fokusera på att bryta denna utveckling.
Jag kommer tillbaka till det i mitt nästa inlägg.