den 25 april
Interpellation 2001/02:414
av Lars Ohly (v) till statsminister Göran Persson om kritik mot Sverige från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheternaI början av april 2002 lämnade FN:s kommitté för mänskliga rättigheter en rapport om tillståndet för dessa rättigheter i Sverige. Kritiken mot Sverige är stundtals mycket stark och de observationer som görs i rapporten manar till stark eftertanke. Kommittén anser att Sverige bryter mot inte mindre än 13 artiklar i FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna vilket inte är ett bra betyg.
Rapporten om de mänskliga rättigheterna i Sverige bygger i viss mån på den redogörelse som regeringen lämnat till kommittén. I samband med detta har även Svenska Helsingforskommittén för de mänskliga rättigheterna och Fonden för mänskliga rättigheter lämnat in en s.k. parallellrapport. Denna parallellrapport har legat till grund för en del av den kritik som framkommit.
Rapporten är omfattande och den visar på den stora kunskap som finns i frivilligorganisationerna när det gäller mänskliga rättigheter i Sverige. Denna kunskap borde regeringen använda sig av i större utsträckning än i dag är fallet då den är både oberoende och bygger på frivilligt engagemang.
En av punkterna i rapporten där kritiken är mycket stark rör det sätt på vilket regeringen hanterat händelserna efter den 11 september. Liksom kommittén anser jag att det är nödvändigt att vidta åtgärder av olika slag för att bekämpa terrorism men samtidigt får dessa åtgärder inte riskera att kränka de mänskliga rättigheterna.
När det gäller åtgärder vidtagna i Sverige så kritiseras de utvisningar av två egyptiska medborgare som skedde i höstas. Grunden för kritiken är såväl att de utvisats till ett land där de riskerar sin personliga säkerhet och t.o.m. sitt liv som att Sverige inte följt upp de garantier som man anser sig fått från Egypten att männen trots allt var säkra. Kommittén anser att det måste utarbetas trovärdiga system vilka ska försäkra att det mottagande landet kommer att leva upp till den utvisades mänskliga rättigheter.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter uttrycker också en oro för att personer med utländsk bakgrund riskerar att utsättas för brott mot de mänskliga rättigheterna genom att misstänksamheten mot personer med utländsk bakgrund ökar. Ökade möjligheter till avlyssning och övervakning riskerar att drabba personer med utländsk bakgrund i högre grad än andra och risken för att brott mot rätten till privatliv och andra rättigheter sker är stor.
Kommittén kräver av Sverige att man vidtar åtgärder för att se till att kampen mot terrorism inte blir en källa till brott mot de mänskliga rättigheterna. En rekommendation är att regeringen bör genomföra en kampanj för att motverka de stereotypa beskrivningar av personer med utländsk bakgrund som ofta finns, detta gäller i synnerhet personer med muslimsk eller i övrigt arabisk härkomst.
När det gäller rapporten från FN:s kommitté för det mänskliga rättigheterna har regeringen inte kommenterat denna offentligt eller meddelat riksdagen hur man tänkt sig att hantera den starka kritik som framkommit. Det anser jag är oroväckande och det visar vilken prioritet regeringen lägger vid de mänskliga rättigheterna i Sverige, inte minst efter den 11 september. Jag anser att det nu är viktigare än någonsin att försvara dessa rättigheter.
Mina frågor till statsministern blir således:
1.Avser statsministern att presentera rapporten och den skarpa kritik mot Sverige som framkommit i rapporten från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna och därmed initiera en offentlig debatt?
2.Avser statsministern att utöka samarbetet med frivilligorganisationer när det gäller mänskliga rättigheter i Sverige?
3.Avser statsministern att vidta åtgärder för att försäkra att personer som utvisats från Sverige inte utsätts för brott mot de mänskliga rättigheterna så som beskrivits ovan?
4.Planerar statsministern några åtgärder för att tillse att de mänskliga rättigheterna för svenska liksom utländska medborgare inte riskerar att kringskäras, vad gäller rätten till privatliv och yttrandefrihet, i samband med kampen mot terrorismen?