Till innehåll på sidan

kurdernas situation i den irakiska delen av Kurdistan

Interpellation 2002/03:284 av Ullenhag, Erik (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2003-04-10
Anmäld
2003-04-10
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-04-24
Sista svarsdatum
2003-05-05
Besvarad
2003-05-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 april

Interpellation 2002/03:284

av Erik Ullenhag (fp) till utrikesminister Anna Lindh om kurdernas situation i den irakiska delen av Kurdistan

Befolkningen i den irakiska delen av Kurdistan känner i dag en djup oro för vad som kommer att hända efter det att kriget mot Irak avslutats. De kurdiska ledarna i regionen har sett kriget som en möjlighet att äntligen få bort Saddam Hussein från makten. Samtidigt fanns det vid inledningen av kriget ett påtagligt hot om att Turkiet skulle gå in militärt i den Irakiska delen av Kurdistan. Tack vare internationellt tryck, främst genom att USA motsatte sig turkisk närvaro i norra Irak, har en turkisk inmarsch hitintills förhindrats.

Turkiet, Iran och Syrien utsätter alla sina kurdiska befolkningar för olika typer av förtryck. Om kurderna i norra Irak efter kriget får ett stort självstyre i en federativ statsbildning kommer det sannolikt leda till att kurder i andra länder ställer ökade krav på frihet från förtryck och på mer självstyre. Efter kriget finns det därför en uppenbar risk att Turkiet, Iran eller Syrien militärt försöker gå in i den irakiska delen av Kurdistan för att stoppa att självständighetssträvanden sprider sig till de nämnda länderna.

Trots att kriget nu pågår är det centralt att fokusera på vad som händer efter krigets slut. Sverige har en moralisk skyldighet att bidra till återuppbyggnaden av Irak, ge humanitärt stöd och försöka skydda kurder och andra minoriteter i området. Det har funnits röster i den svenska debatten som fört fram den absurda ståndpunkten att det är USA och Storbritannien som bär ansvaret för återuppbyggnaden eftersom de startat kriget. Även om det krig som nu pågår vilar på en bräcklig folkrättslig grund är det ett mycket cyniskt resonemang att säga att det endast är de krigförande staterna som ska ta ansvar för återuppbyggnaden. En sådan handlingslinje skulle enbart leda till att de människor som efter krigsslutet kommer att ha behov av hjälp drabbas.

Turkiets strävan efter EU-medlemskap gör att EU har en god möjlighet att sätta tryck på den turkiska regeringen. Men det finns självklart även behov av att utnyttja FN-systemet. Fredsbevarande styrkor som bär FN-flagg har en högre legitimitet än om det är enskilda stater som tar ansvar för den framtida säkerheten i regionen.

Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Anna Lindh.

1.Hur avser ministern att agera inom EU och FN för att se till att ett internationellt tryck upprätthålls mot Turkiet, Syrien och Iran så att inget av dessa länder försöker förhindra ett ökat självstyre i den irakiska delen av Kurdistan?

2.Vilka humanitära insatser planerar ministern att Sverige ska genomföra i den irakiska delen av Kurdistan efter det att kriget avslutats?

3.Avser ministern att verka för att FN vid krigsslutet tar initiativ till att sända fredsbevarande trupp till den irakiska delen av Kurdistan för att säkerställa tryggheten för kurderna i denna region?

4.Avser ministern att verka för att Sverige medverkar militärt i en eventuell FN-insats i den kurdiska regionen i Irak?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:284, kurdernas situation i den irakiska delen av Kurdistan

Interpellationsdebatt 2002/03:284

Webb-tv: kurdernas situation i den irakiska delen av Kurdistan

Protokoll från debatten

Anf. 35 Anna Lindh (S)
Fru talman! Det ställs många frågor i interpella- tionen. Det här är en fråga som, såvitt jag ser, inte ställs i interpellationen. Jag föreslår att interpellanten ställer en skriftlig fråga, för att få ett ordentligt ut- tömmande svar. Vi försöker att informera både genom ambassader och konsulat i de länder där vi får den här typen av problem. Vi har haft det förut i andra länder. Vi för- söker nu sätta in åtgärder i Bolivia. Det är självklart en fråga om att informera så mycket som möjligt för att se till att de här problemen kan undvikas. Jag föreslår att interpellanten ställer en skriftlig fråga om exakt vilka informationsinsatser som görs.

Anf. 36 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Gustav Fridolin har frågat statsmi- nistern om han avser att kritisera Israels våld mot internationella fredsaktivister, om han avser att kriti- sera Israels ockupation av de palestinska områdena och israeliskt våld och övergrepp mot det palestinska folket, vilka åtgärder statsministern ämnar vidta för att skydda de svenska fredsaktivister som befinner sig på de ockuperade områdena och om han avser att verka för en stadig internationell närvaro inom FN:s ram för att säkerställa att den israeliska armén inte kränker palestinier. Interpellationen har överlämnats till mig för be- svarande. Regeringen delar Gustav Fridolins uppfattning att Israels agerande på de ockuperade områdena är oac- ceptabelt. Israel har naturligtvis rätt att bekämpa terrorism, men inte med medel som bryter mot den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna. Hit hör utomrättsliga avrättningar, kol- lektiva bestraffningar, bristande rättssäkerhet och att oskyldiga civila dödas. Regeringen har vid flera tillfällen kritiserat den is- raeliska ockupationen och begärt att de israeliska styrkorna dras tillbaka från palestinska områden. Sverige och EU har påtalat kränkningarna av den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna vid de associeringsrådsmöten som hålls med Israel i enlighet med associeringsavtalet. Vi har även framfört kritik inom FN och inom ramen för de bilaterala relationerna med Israel. Det avser vi att fortsätta att göra, så länge det behövs. Även om en omstart i fredsprocessen nu förefaller ligga inom räckhåll är situationen på de palestinska områdena fortfarande djupt oroande. Det är därför positivt om enskilda organisationer engagerar sig i försöken att reducera våldet och öka respekten för mänskliga rättigheter. Det är djupt olyckligt om per- soner som arbetar för fred kommer till skada genom att de utsätts för våldshandlingar. Israel måste visa besinning i sitt handlande på de palestinska område- na. Frågan om en internationell fredsstyrka på de pa- lestinska områdena har aktualiserats vid ett flertal tillfällen under de senaste åren. Sverige och EU står sedan länge bakom kravet på en internationell närva- ro i regionen. Det finns dock problem: En sådan styr- ka kräver parternas godkännande, såvida inte säker- hetsrådet tvingar fram en insats under FN-stadgans kapitel VII. Frågan om styrkans säkerhet måste också lösas. Israel har hittills inte accepterat omvärldens krav på internationell närvaro och säkerhetsrådet har inte varit förmöget att fatta beslut om en sådan styrka. Den palestinska regeringsombildningen och of- fentliggörandet av Kvartettens färdplan kan skapa förutsättningar för ett genombrott i fredsansträng- ningarna. Sverige och EU anser att färdplanen stakar ut en framkomlig väg mot fred och mot en palestinsk stat som lever fredligt vid sidan av Israel. Det är nu av största vikt att hela det internationella samfundet verkar för att förmå parterna att genomföra planen.

Anf. 37 Anna Lindh (S)
Fru talman! Tack, Anna Lindh, för svaret även om jag hade uppskattat om statsministern, som var mott- agare av min interpellation, deltog i debatten. Det har funnits en debatt och en kritik och också uttalanden i medierna från Israels ambassadör i Sverige som har indikerat att det finns en uppfattning om att Sveriges regering faktiskt har två ståndpunkter: en som före- träds av utrikesministern och en annan som företräds av statsministern. De rapporter vi fick i går om att färdplanen nu har accepterats av Israels regering och att man äntligen godkänner palestiniernas okränkbara rätt till sin stat är ett fall framåt. Samtidigt som en splittrad israelisk regering försöker vinna omvärldens förtroende mör- dar en allt annat än splittrad israelisk armé fredsakti- vister i området. Jag vill peka på några meningar i Anna Lindhs svar. Anna Lindh säger att det är "positivt om enskil- da organisationer engagerar sig i försöken att reduce- ra våldet och öka respekten för mänskliga rättighe- ter". Detta måste ses som ett erkännande för det ar- bete som till exempel International Solidarity Move- ment bedriver. Vi måste ställa oss frågan: Vad händer om dessa människor tvingas lämna Israel och Mellanöstern på grund av det våld som den israeliska armén utför? Vad gör de i dag? Jo, de genomför demonstrationer och protester mot Israels bygge av det som kallas för skammens mur. De reparerar vägar och vattenled- ningar som förstörts av armén. De observerar soldater vid vägspärrar. De bor i hus som hotas av rivning. De hjälper elever att ta sig förbi stridsvagnar på vägen till skolan. De ställer sig i vägen för skövling av hus och av FN administrerade flyktingläger. De skyddar med sin blotta närvaro kvarvarande olivlundar. Dessutom är dessa människor de som på ett säkert sätt kan rap- portera hem till sina länder vad som faktiskt pågår, eftersom de ofta utgör den enda utländska närvaron på plats. Fredsaktivisternas närvaro har baserats på tron att Israel i rädsla för internationella protester skulle sko- na utländska medborgare. Utan ett stopp för arméns våld kan därför inte fredsaktivisterna upprätthålla sin närvaro på de ockuperade områdena. Palestinierna kommer återigen att lämnas helt ensamma med det dagliga övervåldet. Världens regeringar, den svenska regeringen, måste protestera mot den israeliska ar- méns våld mot fredsaktivisterna. Anna Lindh fortsätter i sitt svar med att säga att "det är djupt olyckligt om personer som arbetar för fred kommer till skada genom att de utsätts för vålds- handlingar. Israel måste visa besinning i sitt handlan- de på de palestinska områdena." Det är en kritik. Tyvärr anser jag det inte vara en tillräckligt stark kritik. Vi har sett att den 16 mars blev amerikanska Ra- chel Corrie upprepade gånger överkörd av en israe- lisk bulldozer. Den 5 april blev amerikanen Brian Avery skjuten i huvudet med skarp ammunition, och hans ansikte söndertrasades. Han sköts, oprovocerat, av soldater i en israelisk bandvagn. Den 11 april sköts Tom Hurndall i bakhuvudet av israelisk militär i Rafah. Han är nu hjärndöd. Vad innebär det att visa besinning? Är det att en aktivist bli skadad på ett år? Är det okej att skada aktivister men inte att döda dem? Nej, givetvis är det inte så regeringen och Anna Lindh menar. Det tror jag inte heller. Men jag vill att regeringen tydligare och starkare uttrycker den kritik som jag hoppas att den har på ett sådant sätt att den hörs hela vägen till den israeliska regeringen, och att regeringen tydligt visar att den inte kommer att acceptera våld mot fredsaktivister, varken svenska eller andra. Det finns givetvis ett bättre alternativ än att freds- aktivisterna agerar i Israel. Det vore att man fick till stånd en internationell övervakning inom FN:s ram. Anna Lindh säger också i sitt svar att säkerhetsrådet inte har varit förmöget att fatta beslut om en sådan styrka. Därför undrar jag: Vilka ansträngningar kommer den svenska regeringen att göra för att förmå säkerhetsrådet att fatta ett sådant beslut?

Anf. 38 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Eftersom den israeliska regeringen nu har accepterat färdplanen, vilket skett efter att svaret skrevs, vill jag börja med att säga att vi tycker att det är positivt. Det är dock bara första steget. Det viktiga nu är att den israeliska regeringen aktivt visar att den också är beredd att genomföra fredsplanen. Dit hör att man ska lämna ockuperade områden och att man måste få ett stopp för bosättningarna. Vi har till vår glädje sett att de krav som ställs på den palestinska sidan - när det gäller att arbeta med den palestinska administrationen, utse ny regeringen med mera - har trätt i kraft. Självklart måste den nya palestinska administrationen, den nya regeringen, också göra allt för att få stopp på terroristattentaten. De har börjat, och nu måste även den israeliska re- geringen visa att den är beredd att fullgöra sina åta- ganden i färdplanen. Detta är viktigt eftersom det ligger till grund för alla de fortsatta fredssamtalen, de fortsatta fredsförhandlingarna. Från den svenska regeringens sida menar vi att det klart skulle underlätta färdplanens genomförande, och att få fred i området, om vi hade många utomstående på plats. Därför är humanitära organisationer viktiga i det arbete som sker - både genom att underlätta för den palestinska befolkningen och genom att med sin närvaro bidra till att minska spänningar. Därför har vi från regeringens sida reagerat starkt när vi sett att humanitära organisationer, eller för den delen fredsaktivister, behandlas illa eller - som vi sett i några fall - till och med attackeras med dödlig ut- gång. Det är självklart inte acceptabelt. När det handlar om att visa besinning gäller det i första hand att arbeta efter färdplanen, fredsplanen, och lämna de ockuperade områdena. Men det handlar också om att upphöra med den typen av militära ak- tioner. Som utrikesminister sitter jag delvis i ett dilemma när det gäller fredsaktivisterna. I dagsläget är läget nämligen så osäkert att vi avråder svenska medborga- re från att åka dit. Samtidigt är jag väl medveten om att de humanitära organisationer som reser dit gör viktiga insatser för palestinierna. Vad kan vi då göra för att få dit grupper - överva- kare och observatörer - för framtiden? Som jag sade är färdplanen i dagsläget det viktiga. Enligt färdpla- nen ska man i området ha så kallade monitorer för att övervaka att färdplanen följs. Det har hittills funnits ett motstånd mot detta från den israeliska sidan. Jag har svårt att förstå det. Jag är övertygad om att det i den pågående konflikten är till glädje för alla att ha övervakare på plats, att ha monitorer på plats som kan se till att minska spänningarna och övervaka att färd- planen verkligen följs. Detta arbetar Sverige aktivt med. Vi hoppas att eventuellt också få en FN-resolution som ännu tyngre markerar färdplanens roll. Men antingen det blir i form av en resolution i säkerhetsrådet eller om vi arbetar som hittills med färdplanen spelar monitorer en viktig roll i det arbetet. Sverige kommer att bidra till det på alla sätt vi kan.

Anf. 39 Anna Lindh (S)
Fru talman! Tack för de förtydliganden som gavs i Anna Lindhs svar. När det gäller diskussionen om färdplanen är det uppenbart att det inom den palestinska administratio- nen har funnits en större vilja att snabbt och tydligt få den genomförd än bland israelerna. Jag instämmer alltså i vikten av detta och hoppas att Sverige på ett tydligt och bra sätt kan agera för att pressa det arbetet framåt. Jag hoppas att Göran Persson i samband med den planerade resan till Israel och Palestina tydligt klargör att detta är den svenska regeringens linje. Jag hoppas att han klargör att den svenska regeringslinjen är att det finns en tydlig kritik mot varje form av övervåld från Israels sida, en tydlig kritik mot våldet mot pa- lestinierna och våldet mot fredsaktivister. Jag hoppas också att han tydligt klargör vikten av att vi får fred i området. Jag har kanske lite enklare än Anna Lindh att för- stå det israeliska motståndet mot monitorer, mot nå- gon form av övervakning, mot att man kan övervaka hur de palestinska civila behandlas. Jag har nämligen sett och förstått hur man behandlat de fredsaktivister som varit på plats. Man vill inte att saker och ting förs fram i ljuset. Israelerna vill inte att det ska synas hur de agerar vid vägspärrar, hur den israeliska armén beter sig mot det palestinska folket, vilka trakasserier de dagligen blir utsatta för. Därför är det viktigt att vi får fram dessa monitorer, för det är också viktigt att fredsaktivisterna kan stanna kvar. Jag tror att det israeliska motståndet mot överva- kare, mot monitorer, kommer att bestå, och därför är det är viktigt med ett FN-beslut. Jag skulle därför gärna se att ministern på något sätt konkretiserade hur man kommer att agera för att få till stånd ett beslut enligt FN-stadgans kap. 7 så att man kan åka ned till området och övervaka hur det hela går till. Jag vill understryka att den här interpellationsde- batten på ett sätt känns väldigt viktig också i förhål- lande till andra interpellationsdebatter som Anna och jag haft i riksdagen. Runtom i Sverige och världen sitter fredsaktivister och funderar på sin roll. De fun- derar över vilket bra arbete de skulle kunna utföra i området genom att skydda elever som på väg till skolan tvingas passera stridsvagnar, eller genom att föra information till medier och regeringar i hemlan- det. De är i dag osäkra på om de över huvud taget vågar eller kan åka ned. Hela fredsrörelsens roll i Mellanöstern blir givet- vis ifrågasatt när Israel så hårdhänt går fram mot fredsaktivisterna, när de skadar och mördar fredsakti- vister, när de inte bryr sig om deras grundläggande mänskliga rättigheter. Därför är en stark kritik mot den israeliska regeringen viktig, och därför är det också viktigt att jag får svar på den fråga som ännu inte tydligt har besvarats, nämligen: Hur kommer den svenska regeringen att agera för att skydda de svens- ka fredsaktivister som finns i området och dem som planerar att åka ned? Anna Lindh ger ett erkännande när hon säger att fredsaktivisterna har en roll eftersom de kan fungera stabiliserande, och inte minst för att de kan skydda palestinierna och agera mot den israeliska arméns övervåld. Men även om man avråder dem från att åka ned måste man se till att de som trots allt åker får ett skydd när de tar det ansvar som världssamfundet inte tar och inte har tagit. Därför undrar jag om jag kan få ett svar också på den frågan.

Anf. 40 Erik Ullenhag (Fp)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag tror att det framför allt är de breda humanitära organisa- tionerna som i dag kan göra en viktig insats för att lugna läget på marken. Även om också de har motar- betats av den israeliska regeringen, och deras tillträde har försvårats, har de ett betydligt bättre skydd. Jag vill därför som svensk utrikesminister rekommendera att man, när man engagerar sig, gör det i de humanitä- ra organisationerna. Jag avråder i dagsläget från att åka till området som fredsaktivist. Det är för riska- belt. Via de humanitära organisationerna kan man dock göra ett viktigt humanitärt arbete och dessutom bidra till att vi får en överblick av hur läget ser ut på marken. I stället för att fredsaktivister utsätter sig för allt- för stora risker hoppas jag att vi så snart som möjligt får monitorer på marken. Antingen får vi ett FN- beslut om hela färdplanen eller också får vi försöka genomföra färdplanen ändå. När nu alla parter har godkänt färdplanen räknar jag med att alla parter, inklusive den israeliska regeringen, därmed också accepterar de olika delarna i den. Det gäller bland annat monitorer. Det är viktigt att vi kan ta det steget så snart som möjligt. Vi sitter inte i säkerhetsrådet, men vi arbetar aktivt för detta i våra kontakter med andra länder både i FN och naturligtvis framför allt i EU eftersom det är EU som i stor utsträckning drivit färdplanen. Låt mig avslutningsvis säga att det jag säger inte bara gäller mig utan det står för hela den svenska regeringen. Om detta är jag och Göran Persson över- ens.

Anf. 41 Anna Lindh (S)
Fru talman! Det var ett tydligt klargörande det sista vi hörde här. Det är också ingenting som jag har tvivlat på. Det är någonting som har tvivlats på ge- nom uttalanden från till exempel den israeliske am- bassadören i Sverige och representanter direkt från den israeliska regeringen. Man har sett två linjer, en linje som varit mer im- populär impopulär i Israel som Anna Lindh varit uttolkare för och en annan linje som Göran Persson varit uttolkare för. Det var också därför som jag gärna velat ta debatten med statsministern, och det är därför som det sista klargörandet är så viktigt. Jag hoppas att det är så tydligt som Anna Lindh säger. Jag förutsätter att den kritik som nu har fram- förts kommer att framföras under Göran Perssons besök i området. Det finns ingen motsättning mellan de humanitära organisationernas arbete och fredsaktivisternas arbe- te. Båda har de en väldigt viktig roll i området, båda fungerar de stabiliserande och båda kan de rapportera hem om vad som händer och kan rapportera om den israeliska arméns övertramp. Jag inser och säger att fredsaktivisterna utsätter sig för väldigt stora risker. Men det är ett viktigt ar- bete de gör när de bor i hus som hotas av rivning, när de försöker skydda hus mot skövling och av FN ad- ministrerade flyktingläger, när de försöker skydda olivlundar och när de observerar soldater i vägspär- rarna. Just det arbetet är ett arbete som i dagsläget bara kan utföras av fredsaktivisterna och av de humanitära organisationerna. Därför är det också ett väldigt vik- tig arbete. Jag vill gärna återigen ha en konkretisering av hur man kan tänka sig att skydda de svenskar som finns i området och de svenskar som planerar att resa ned, även om man från den svenska regerings sida kanske helst ser att de humanitära organisationerna utför arbetet. Sedan vill jag också ha ett klargörande om hur re- geringen nu vidare kommer att framföra sin kritik. Kommer den att framföras av Göran Persson under sammanträdet och mötena i området? Kommer man då att säga som ministern sade att det aldrig någonsin är acceptabelt att skada fredsaktivister och att mörda fredsaktivister som den israeliska armén har gjort?

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.