migrationsverkets resurser
Interpellation 2003/04:370 av Ekström, Anne-Marie (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-03-18
- Anmäld
- 2004-03-18
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2004-03-31
- Sista svarsdatum
- 2004-04-01
- Besvarad
- 2004-04-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 mars
Interpellation 2003/04:370
av Anne-Marie Ekström (fp) till statsrådet Barbro Holmberg om Migrationsverkets resurserI Migrationsverkets regleringsbrev anges ett mål att beslut ska fattas i asylärenden inom sex månader och att den totala väntetiden för en asylsökande ska vara högst tolv månader.
Trots det var det endast 50 % av de beslut som fattades under 2003 som avgjordes inom sex månader. I budgeten för 2004 fick Migrationsverket minskade anslag. Även om Migrationsverket nu håller på att införa snabbare och effektivare handläggning så riskerar ändå handläggningstiderna att försämras eftersom det finns ett stort antal gamla ärenden som väntar på avgörande. Minskade anslag innebär minskade personalresurser. Det håller inte att som i dag ena året utöka antalet anställda på Migrationsverket för att nästa år igen minska personalen när antalet asylsökande förväntas sjunka.
Det arbete som personalen ska utföra kräver kompetens och erfarenhet. Det är människors framtida liv de har i sina händer. Det hjälper inte att utbilda personalen i hur man ska utreda barn om samma personal måste sluta året därpå. Det är naturligtvis svårt att göra prognoser om antalet asylsökande i en föränderlig värld. Därför krävs en flexibel organisation vilket också Migrationsverket själva föreslår att få genomföra i budgetunderlaget för 2005-2007 som lämnats till regeringen.
Enligt statistik från Migrationsverket var 6 689 ärenden som inte avgjorts hos Migrationsverket mer än tolv månader gamla. Detta motsvarar 16 % av alla ej avgjorda ärenden. Migrationsverket begär också extramedel för att kunna arbeta av dessa gamla ärenden som ligger.
Jag instämmer i att det är nödvändigt att bevilja Migrationsverket extra pengar för att det snabbt ska kunna fattas beslut om de gamla ärendena, både av ekonomiska skäl och av humanitära skäl. Långa väntetider kostar pengar i mottagningssystemet. Folkpartiet avsatte för år 2004 i sitt budgetförslag 70 miljoner kronor utöver regeringens förslag till själva asylprocessarbetet för att minska kostnaderna i mottagningssystemet.
De människor som får vänta länge bryts ner av passivitet och ovisshet. I många fall är det barn som far mycket illa. När de gamla ärendena behandlas måste särskild hänsyn tas till barnens bästa. De långa handläggningstiderna vid Migrationsverket medför att den totala handläggningstiden blir lång. Samma särskilda hänsyn till barnens bästa måste också tas vid avgöranden hos Utlänningsnämnden i de ärenden som är gamla. Oavsett om det är ett första överklagande eller en ny ansökan.
Mina frågor till statsrådet är
1. Avser statsrådet att verka för att regeringen anslår extra medel till Migrationsverket och Utlänningsnämnden för att de ska ges möjlighet att hantera gamla ärenden och nå de av regeringen uppsatta målen om väntetider?
2. Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder så att de asylsökande barn som har vistats längre i landet än tolv månader, som är den handläggningstid som regeringen satt som mål för asylprocessen, får en snabb behandling där särskild hänsyn tas till portalparagrafen om barnens bästa?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:370
Webb-tv: migrationsverkets resurser
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:95 Onsdagen den 14 aprilProtokoll 2003/04:95 11 § Svar på interpellation 2003/04:370 om Migrationsverkets resurser
Protokoll från debatten
Anf. 65 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Anne-Marie Ekström har frågat mig om regeringen kommer att verka för extra medel till Migrationsverket och Utlänningsnämnden för att de ska ges möjlighet att hantera gamla ärenden och nå de av regeringen uppsatta målen om väntetider.
Anne-Marie Ekström har även frågat vad regeringen kommer att vidta för åtgärder för att asylsökande barn, som har vistats längre än tolv månader i Sverige - som är den handläggningstid som regeringen satt som mål för asylprocessen - ska få en snabb behandling där särskild hänsyn tas till portalparagrafen om barnets bästa.
Jag vill inledningsvis påpeka att den minskning som skett av Migrationsverkets förvaltningsanslag i år främst kommer att påverka verkets administration och förvaltning och inte asylprocessen.
Handläggningstiden i asylprocessen påverkas av flera faktorer. Asylärenden är många gånger mycket komplexa. Långa handläggningstider beror ofta på oklara identiteter och i vissa fall på bristande medverkan från den asylsökande när det gäller att klarlägga hans eller hennes identitet. Merparten av de asylsökande saknar i dag identitetshandlingar. Regeringen har lagt fram förslag till riksdagen för att komma till rätta med detta problem.
Regeringen har lämnat förslag till riksdagen att det nuvarande systemet med prövning av nya ansökningar efter lagakraftvunnet beslut ska avskaffas. Utlänningsnämnden, som i dag har till uppgift att pröva nya ansökningar, avlastas genom denna ordning och kan i stället ägna sig helt åt sin huvudsakliga uppgift, nämligen överprövning av Migrationsverkets beslut. Genom att Utlänningsnämnden kan avgöra fler överklagade ärenden minskar också balanserna hos nämnden. Den totala handläggningstiden bör därför minska och med detta också den oro och osäkerhet som en utdragen process för med sig, inte minst för barnen.
Trots att antalet asylsökande ökat och att utredningarna blivit mer komplexa avgjorde såväl Migrationsverket som Utlänningsnämnden fler asylärenden förra året än under året innan och den genomsnittliga handläggningstiden har förkortats. Av de asylärenden som verket avgjort hittills i år har 52 % avgjorts inom sex månader och endast 7 % har fått positiva beslut.
Vad sedan gäller asylärenden rörande barn har Migrationsverket i sin verksamhetsplanering för de senaste åren genomgående prioriterat dessa ärenden. Verket har nyligen stärkt sina utbildningsinsatser, och ett särskilt nätverk av handläggare för barnfrågor har inrättats. I varje enskilt ärende beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Från och med i år har verket dessutom infört strängare interna återrapporteringskrav när det gäller just ärenden som rör barn.
För barn utan legal vårdnadshavare i landet, så kallade ensamkommande barn, finns särskilda bestämmelser och rutiner. Såväl Migrationsverket som Utlänningsnämnden har utarbetat uppföljningsrutiner som ska tillgodose kravet på snabb handläggning för att nå regeringens mål om tre månaders handläggningstid.
Handläggningstiderna är en viktig fråga för regeringen, och självfallet följer regeringen utvecklingen och analyserar fortlöpande vilka konsekvenser antalet asylärenden har på handläggningstiderna samt de ekonomiska följderna därav för att bedöma behovet av åtgärder.
Målet är fortsatt att Migrationsverket ska uppfylla de av regeringen uppsatta verksamhetsmålen om tre respektive sex månaders handläggningstid i asylärenden. Jag vill också i detta sammanhang påminna om att regeringen i morgon kommer att lämna 2004 års ekonomiska vårproposition till riksdagen.
Anf. 66 Anne-Marie Ekström (Fp)
Herr talman! Jag tackar migrationsministern för svaret, men jag kan inte påstå att jag är nöjd med det. Jag är inte heller överraskad att ministern löser de problem jag tar upp med patentmedicinen. Genom att man avskaffar möjligheten att göra nya ansökningar försvinner alla högar på Migrationsverkets och Utlänningsnämndens bord, och Sverige blir fritt från människor som kommer hit och söker asyl fast de inte har några skäl - åtminstone inte i de beslutande instansernas ögon.
Varför kan inte ministern i stället tala om hur viktigt det är att vi får en rättssäker asylprocess först? Den som känner att han eller hon har fått sin sak prövad på ett säkert och humant sätt behöver inte söka på nytt. Jag vet att diskussioner är på gång. Varför inte nämna det?
Nya ansökningar är bara en av de faktorer som förlänger asyltiden. Bristande resurser hos Migrationsverket och svårigheter att få resedokument till dem som ska återvända bidrar i hög utsträckning till långa väntetider.
Herr talman! Migrationspolitiken är en fråga med många bottnar. Det är inga lätta frågor att hantera. Där tror jag att ministern och jag är överens. De personer som söker asyl i Sverige har i de allra flesta fall något skäl att göra det. Det kanske just är att skaffa sig och sin familj en bättre framtid än de kan få i sitt hemland.
På det problemet finns flera lösningar. Genom att tillåta arbetskraftsinvandring i större utsträckning skulle belastningen på asylsystemet kunna minska. Genom att stödja utvecklingsarbetet i de länder som flyktingarna kommer från får de större möjligheter att stanna kvar i sitt hemland. Det är egentligen vad alla vill. Ingen lämnar sitt hemland utan orsak.
Herr talman! Det är viktigt att komma ihåg att de beslut som fattas av Migrationsverket och Utlänningsnämnden berör enskilda människors liv och framtid. Då måste man vara mycket noggrann. Min åsikt är att om man är osäker när det gäller om det finns skäl eller inte ska man hellre fria än fälla, särskilt när barn är inblandade eller när man har varit länge i landet, till exempel längre än de tolv månader som man har som mål för att fullfölja processen.
Självklart ska de som kommer hit för att begå kriminella handlingar - det finns tyvärr sådana - ut ur landet fortare än kvickt.
Herr talman! När det gäller resurserna till Migrationsverket, som var min huvudfråga, stämmer ministerns svar inte med vad Migrationsverket säger. I ett pressmeddelande från den 27 februari anger Migrationsverket att ett nytt sätt att arbeta på sikt kommer att bidra till att korta väntetiderna - förhoppningsvis är det då ett mer säkert sätt också - men att de gamla ärendena belastar verksamheten och att verket därför begär extra pengar för att få möjlighet att arbeta av ca 12 000 gamla ärenden.
Vid ett besök hos Migrationsverket i Solna i februari uppgav personalen där att den upplevde de gamla ärendena som en belastning som gjorde att man aldrig kom i fatt. Och varför stämmer inte ministerns och Migrationsverkets uppfattningar överens? Jag har också en annan fråga till ministern. Varför kan man inte behandla dessa ärenden snabbt men med en human inställning, särskilt när barn är inblandade?
Eftersom ministern hänvisar till vårpropositionen kommer förmodligen extra pengar att tilldelas Migrationsverket - eller?
Anf. 67 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! När jag möter migrationsministern i interpellationsdebatter brukar jag försöka påpeka lite grann hur det ser ut i verkligheten för dem som söker asyl i Sverige.
Riksdagens tvärpolitiska flyktinggrupp gjorde under påskuppehållet en resa till Bosnien och Hercegovina och mötte där flera flyktingar som hade sökt asyl i Sverige men som hade utvisats till ingenting, till trånga lägenheter, till hot om vräkning, till att barn ska leta efter någonstans att bo och till risk för förföljelse.
Jag mötte en liten flicka som jag lärde känna här i Sverige, Nadina Imamovic. Det är en liten bosnisk flicka med en svår ögonsjukdom, för vilken det finns vård i Sverige men inte i hennes hemland. Hennes syn hade blivit sämre, och jag såg att de solglasögon som skyddar hennes ögon från det ljus som är så farligt för hennes syn inte längre är tillräckligt stora när ansiktet har växt. Jag såg att hon behövde fortsatt vård. Men svensk flyktingpolitik hade inte någon plats för henne eller ens för att ge henne vård. Ansökan om att få komma till Sverige och prova ut nya glasögon har avslagits.
Anne-Marie Ekström frågade vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att asylsökande barn som har vistats längre än tolv månader i Sverige ska få en snabb behandling där särskild hänsyn tas till portalparagrafen om barnets bästa. Svaret som riksdagen får från migrationsministern är tomt.
En mening lyder:
"Verket har nyligen stärkt sina utbildningsinsatser och ett särskilt nätverk av handläggare för barnfrågor har inrättats."
Riksdagens tvärpolitiska flyktinggrupp besökte Migrationsverket och fick då informationen att det som har hänt är att man har gett utbildning, tack och lov, till dem som ska jobba med ensamkommande flyktingbarn och hoppas att den kunskap som de har fått möjligen ska spridas till de andra i verket i framtiden. Men inga utbildningsinsatser har gjorts för att de som behandlar barn som kommer med familjer ska kunna se barns specifika asylskäl i enlighet med vad flera frivilligorganisationer med Rädda Barnen i spetsen har krävt.
En annan mening i interpellationssvaret lyder:
"I varje enskilt ärende beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver."
Ja, nog brukar det stå så i besluten, och det är väl tur med tanke på att det är portalparagrafen i vår utlänningslagstiftning. Men att man beaktar barnets bästa och barnets rätt till hälsa och utveckling betyder inte att man över huvud taget väger in det tungt i besluten.
Vi har mötts av information om 13-åringar som lurats in i bilar för att sedan skjutsas ut ur Sverige till inga anhöriga alls. Vi har sett hur man försöker bedöma ensamkommande flyktingbarns ålder så att de ska komma över den magiska gränsen vid 18 års ålder och inte behöva få skydd som ensamkommande flyktingbarn. Vi har talat om Nadina. Och i vår förra interpellationsdebatt talade vi om en tjetjensk flyktingfamilj där barnen har blivit apatiska av en ständig och utdragen väntan i Sverige som aldrig vill ta slut. Slutligen fattade regeringen beslut om tillfälliga uppehållstillstånd och bara ett nytt datum att vänta ut.
Mot bakgrund av den fråga som Anne-Marie Ekström ställer vill jag upprepa: Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta för att asylsökande barn som har vistats längre än tolv månader i Sverige ska få en snabb behandling där särskild hänsyn tas till portalparagrafen om barns bästa? Tänker man ge utökade utbildningsinsatser till Migrationsverket så att också de som jobbar med barn som kommer med familjer kan bli utbildade om barns flyktingskäl, kanske en särskild insats för att lära sig om barns specifika asylskäl? Avser man att göra några lagändringar för att stärka portalparagrafen om barns bästa, kanske ett lagfästande av barnkonventionen som vi har skrivit under och som flera professorer har krävt? Eller kan man tänka sig en amnesti för de flyktingar som har väntat alltför länge i Sverige, längre än regeringens utlovade tolv månader, så att också en ny instansordning kan komma i gång utan att man har en alltför stor ärendehög på bordet?
Anf. 68 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Jag ska först säga till Anne-Marie Ekström när det gäller regeringens förslag till riksdagen om att avskaffa rätten till ny ansökan att jag inte alls tror att detta kommer att innebära att alla högar på Utlänningsnämnden och på Migrationsverket kommer att försvinna. Det kommer de definitivt inte att göra. Men trots allt går ungefär 25 % av Utlänningsnämndens resurser till att avgöra nya ansökningar. Och nya ansökningar måste alltid tas med förtur. Det innebär att även barnärenden och andra ärenden blir liggande lite längre. Jag menar att det är ett förslag som kommer att bidra till att lösa en del av de strukturella problem som vi har inom asylprocessen i dag.
Anne-Marie Ekström frågade varför jag inte nämner förbättringar i asylprocessen. Det tycker jag var en väldigt berättigad fråga. Det är helt riktigt. Det borde jag verkligen ha gjort. Regeringen fattade till exempel den 15 januari beslut om ett särskilt rättssäkerhetspaket som handlade om ett regeringsuppdrag till Migrationsverket. En del av det paketet innebär att Migrationsverket får i uppdrag att förbättra asylutredningarna så att man på ett tidigare stadium tar in ombuden i själva asylprocessen men också att beslutsfattarna sitter med vid utredningarna. En mycket preliminär utvärdering av det projekt som har föregått detta beslut visar att andelen överklaganden har minskat. Man får så att säga en bättre grund att stå på, en bättre utredning. Och väldigt många, både ombud och sökande, upplever att man har beaktat alla de skäl som har åberopats i ansökan. Det är alltså helt riktigt att det är på gång.
Vi arbetar också med att öka öppenheten i andra instans och förändra och reformera den andra instansen inom asylprocessen. Som riksdagens ledamöter är väl medvetna om har detta varit en lång process där Lagrådet avstyrkte det förslag som regeringen lade fram för ett och ett halvt år sedan. Men det är en process som pågår. Och jag har löpande kontakter med de olika politiska partierna för att se hur vi kan komma fram så snart som möjligt. Där delar jag nämligen helt Anne-Marie Ekströms uppfattning och även Gustav Fridolins uppfattning om att det är nödvändigt att göra någonting åt detta och se till att vi ökar öppenheten och rättssäkerheten i andra instans.
Anne-Marie Ekström säger att det inte finns någon människa som kommer till Sverige utan att ha något skäl. Det är helt riktigt. Väldigt många människor som kommer till Sverige har också väldigt starka skäl, vilket också Gustav Fridolin pekar på. Man kommer från fattigdom, man kanske är arbetslös, och det finns en rad olika mycket starka personliga skäl, men det är inte alltid asylskäl. Det här är naturligtvis ett dilemma som vi har att hantera. Det är oerhört svårt. Jag kan verkligen förstå den upplevelse som Gustav Fridolin hade när han åkte runt i Bosnien, vilket jag också gjorde för ett år sedan, och mötte alla dessa människor som kämpar i ett samhälle som ännu inte riktigt har kommit på fötter i alla delar.
Anf. 69 Anne-Marie Ekström (Fp)
Herr talman! Det är bra att migrationsministern är medveten om att vi måste ha en rättssäker asylprocess.
En tanke har slagit mig några gånger när det har diskuterats om att det ska vara så väldigt dyrt med en ny asylprocess. Om en ny rättssäker process kostar så mycket mer än det i dag kostar innebär det väl att den asylprocess som vi har i dag är väldigt rättsosäker. Innan man kan ta bort rätten till ny ansökan måste man, menar jag, få till detta med en rättssäker asylprocess. Då försvinner nog många nya ansökningar.
Jag kommer tillbaka till barnen. Jag håller med Gustav Fridolin om att Sverige inte följer barnkonventionen och det som står i portalparagrafen i utlänningslagen - att hänsyn ska tas till barnens bästa.
Jag var med på resan till Bosnien. Precis som Gustav Fridolin sade träffade vi ett antal personer som hade återvänt från Sverige. Vi återkommer säkert till den resan ytterligare gånger, migrationsministern.
Vad jag nu vill ta upp är två mörka ögon som saknade glädje. De var tomma och ledsna. De tillhörde en elvaårig pojke som för fyra veckor sedan lämnade Sverige och sina skolkamrater i Malmö. Nu bodde han tillsammans med sin mamma, pappa och lillebror samt tre andra personer i ett rum på 25 kvadratmeter. Alla levde på
en
kvinnas pension. Hennes man försvann vid massakern i Screbrenica.
Om en månad skulle den som ägde huset komma tillbaka och sälja det. I Bosnien har man nämligen rätt till det hus som man ägde före kriget. Om en månad kommer pojken med de mörka ögonen inte att ha någonstans att ta vägen. Ett internflyktingläger eller gatan är alternativet eftersom pojkens familj inte hade hus eller lägenhet före kriget.
Hur ska hans mamma eller pappa få arbete när arbetslösheten är 40 %? Röda Korset och andra hjälporganisationer delar ut 5 000 portioner mat om dagen i Sarajevo, men det skulle behövas 20 000. De som får de här portionerna är bara de allra mest behövande.
Pojken hade den dagen vi var där för första gången gått i bosnisk skola. Han talade svenska bättre än han talade bosniska - han hade bott i Sverige i tre år.
Att skicka tillbaka ett barn till en sådan miljö kallar jag inte för att se till barnets bästa. Visst finns det de som kan återvända till Bosnien och som har hus och släktingar. Men vi träffade också folk från UNHCR. De sade till oss att man måste beakta varje familj individuellt för att se om de har något att återvända till.
Kan migrationsministern tänka sig att medverka till att man tar mer individuell hänsyn till exempel när det gäller Bosnien och de som ska återvända dit, särskilt när barn är inblandade?
Herr talman! Den pojke som jag här beskrivit har varit med om mycket. Bland annat har han varit på flykt i hela sitt liv. Men det finns också andra barn som har upplevt hemskheter i sitt hemland - upplevelser som de själva inte kan förklara eller förstå. De kan ha sett sin mamma våldtas och sin pappa dödas. De här barnens skäl måste man också ta hänsyn till.
För att kunna lyssna på barn krävs det en utomordentlig kompetens, vilket barnläkare framhåller. Jag vet att migrationsministern själv har lyssnat på barnläkare som har berättat om barns särskilda behov. Men jag håller med Gustav Fridolin om det som han tidigare sade om Migrationsverket och dess barnkompetens.
Anf. 70 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Att ett avskaffande av rätten till ny ansökan inte är en patentlösning när det gäller de problem som vi diskuterar här i dag vet vi, och det kommer vi att återkomma till. Snarare är det ett sätt att ta bort den sista säkerhetsventilen i ett system som hela riksdagen är överens om är fullständigt rättsosäkert. Det är att förvandla ett rättsosäkert system till ett rättsvidrigt system. Den debatten kommer!
Jag talade om ett antal enskilda ärenden men inte för att ministern skulle kommentera dem utan därför att man i de enskilda ärendena ser systemet. I ögonen på den snart helt blinda Nadina Imamovic eller i ögonen på den pojke som Anne-Marie Ekström talade om ser man vad svensk flyktingpolitik handlar om. Där ser man att vi inte ser till barns egna asylskäl.
Jag nämnde i mitt tidigare inlägg ett antal saker som skulle kunna göras för att vi skulle kunna se till barns egna asylskäl. Det kan gälla särskilda kunskapsinsatser från Migrationsverket också för dem som handhar barn som kommer hit med familj. Det kan också gälla lagändringar, ett verkligt lagfästande av barnkonventionen så att det inte bara blir en portalparagraf som det är lätt att hänvisa till utan någonting som måste väga tungt - ja, tyngst - i asylprocessen eller en särskild amnesti för dem som har väntat väldigt länge.
Jag skulle vilja ha en kommentar från migrationsministern - tyvärr får jag nog läsa den i morgon i protokollet eftersom jag nu måste avvika från kammaren för ett annat engagemang - om varför det är så svårt att få i gång en diskussion i Sverige med migrationsministern om möjligheten till amnesti.
Vi kommer att få en ny instans- och processordning - även om man ibland har kunnat vädra viss oro efter uttalanden från regeringen. De måste kunna börja med sitt arbete utan att ha en hel hög med gamla ärenden att behandla, för annars får vi samma fiasko som när Utlänningsnämnden en gång infördes.
För att kunna göra detta krävs det att de som har väntat alldeles för länge får beskedet: Ni får stanna i Sverige. Ni får bygga ert liv här, och ni får behandla de trauman ni har från de länder som ni tidigare har flytt från. Beskedet får inte vara: Vi vet aldrig när ni ska få ett besked.
Kan vi få en amnesti i Sverige?
Anf. 71 Barbro Holmberg (S)
Herr talman! Som en kommentar till Gustav Fridolin, som alltså får läsa protokollet senare, vill jag säga att vi när det gäller barnets bästa i utlänningslagen har en paragraf som säger att hänsyn ska tas till barnets bästa. Barnets bästa ska beaktas i alla ärenden.
Det innebär att barnets bästa ska beaktas i alla led av asylprocessen, från mottagande till utredningar av barn och till hur man fattar beslut om humanitära skäl men också vid ett återvändande, så att man ser till att ett återvändande så långt som möjligt sker utan att barn tar skada.
En rad olika saker har gjorts. Jag ska inte räkna upp alla dessa, men det finns en rad milstolpar i den svenska utlänningsrättens historia när det gäller åtgärder för att förbättra för asylsökande barn. Detta är ett arbete som hela tiden måste fortgå. Vi måste hela tiden skaffa nya kunskaper på det här området.
Det är helt riktigt som Gustav Fridolin säger, nämligen att utbildning av barnhandläggare på Migrationsverket är någonting som har skett och någonting som fortsätter att ske. Bland annat har man inom region Stockholm arbetat fram en särskild manual tillsammans med Linköpings universitet, Tema Barn, och tillsammans med en docent i barnpedagogik - detta just för att hitta en manual om hur man ska utreda barn i den speciella situation som en asylutredning är. Den här manualen är nu helt klar, och Migrationsverket har av regeringen fått i uppdrag att utveckla och fortsätta med utbildningen av handläggare av barnärenden.
Gustav Fridolin efterlyste också en översyn av lagen. Ja, det är precis det som pågår. Vi har en parlamentarisk kommitté som ska vara färdig med sitt uppdrag i juni. Man håller på med en översyn av utlänningslagen, särskilt när det gäller vissa delar av utlänningslagen. Bland annat gäller det humanitära skäl som ska förtydligas. Utredningen har också ett speciellt uppdrag att se över hur barnets bästa har beaktats - man gör en genomgång av detta. Utredningen kommer, som sagt, med sitt betänkande i juni.
När det gäller amnestin är svaret nej. Av flera olika skäl tänker inte jag som migrationsminister medverka till att det blir en amnesti. Om man talar om rättssäkerhet "med ena tungan" kan man inte i nästa minut tala om amnesti, för då sätter man hela rättssystemet ur spel. Då säger man att alla som har kommit hit får stanna. Man prövar inte ens deras skäl på något sätt. Då är jag mycket mer tilltalad av det som Anne-Marie Ekström i början talade om, nämligen att vi måste hitta metoder och få resurser för att kunna beta av de gamla ärendena.
Migrationsverket har i dag utvecklat sina metoder så att alla inkommande ärenden handläggs och bedöms väldigt snabbt.
Man har ett problem med de gamla ärendena, den ryggsäck som man bär på. Det är här vi måste hitta metoder och resurser för att komma till rätta med det. Men det är min absoluta och bestämda åsikt att var och en som kommer till Sverige och söker asyl ska få sin sak prövad. Jag menar att amnesti - som jag tycker dessutom är ett dåligt ord eftersom det för tankarna till brottslighet - är någonting som jag inte kommer att medverka till.
Anf. 72 Anne-Marie Ekström (Fp)
Herr talman! Jag måste säga att jag är nöjd med att man försöker jobba med detta, men jag tycker att det känns lite absurt när man säger att man ska ta fram en manual för hur barns ärenden ska hanteras. Man läser sig inte i en manual till hur man utreder barns ärenden. Jag fick samma uppfattning som Gustav Fridolin när vi var i Solna, att de som har utbildats och har barnkompetens är de som handlägger ensamkommande barns ärenden och i sin tur är rådgivande åt andra handläggare som har hand om barn i familjer. Jag tycker inte att det är tillfredsställande.
Man hinner inte säga så mycket under den korta tid som man har till förfogande, men jag skulle vilja ställa en fråga till migrationsministern. Jag kallar det inte för amnesti, men jag tycker att det är viktigt att man behandlar varje ärende individuellt. Men det finns ärenden som rör människor som har varit här väldigt länge, längre än de tolv månader som ju är den tid inom vilken ärendena ska klaras ut. Kan migrationsministern tänka sig att se till att de som har funnits länge i landet självklart ska få sina ärenden individuellt behandlade men att man tar mycket mycket stor hänsyn både till det de återvänder till och till hur länge de har varit i Sverige, hur länge de har gått i skolan och vad de har för olika förutsättningar? Efter vår resa i Bosnien har vi förstått, precis som Gustav Fridolin sade, att för de allra flesta finns det ingenting att återvända till.
Anf. 73 Barbro Holmberg (S)
Fru talman! Manualen är utarbetad tillsammans med Linköpings universitet med människor som är experter på psykologi och på hur man samtalar med barn. Denna vetenskapliga kunskap har översatts till Migrationsverkets situationer, nämligen när man ska samtala med barn i dessa speciella, känsliga situationer som det innebär att vara ett asylsökande barn. Det är kunskap som utvecklas inom Migrationsverket så att man ska kunna utreda, det vill säga ta fram barns egna asylskäl i asylutredningarna. Det är den utbildningen som man nu ska försöka sprida.
Återigen: Alla som söker asyl i Sverige måste få en individuell bedömning, och man måste gå igenom varje enskilt fall. Det är grunden för den rättssäkerhet som vi alla så väldigt mycket värnar om. Vad vi måste göra är att se till att Migrationsverket fortsätter med sitt utvecklingsarbete. Man har i flera år hållit på att utveckla arbetet så att man ska kunna handlägga ärenden så snabbt som möjligt. Det är inte bara papper som läggs i olika högar. Det här är människor som finns i våra kommuner, barn som går i våra skolor. Att få ned handläggningstiderna är en fråga som är ytterst viktig både för regeringen och för myndigheterna liksom för riksdagen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.