Mobiltelefonförbud i klassrum

Anf. 50 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Maria Stockhaus har frågat mig på vilket sätt ett mobiltelefonförbud på nationell nivå bidrar till att öka tilliten till lärarnas professionella förmåga.

I januariavtalet, som regeringen står bakom, ingår flera olika åtgärder för att skapa studiero. En positiv skolmiljö präglad av trygghet, studiero och tillitsfulla relationer utgör en nödvändig förutsättning för att eleverna ska kunna uppnå bra skolresultat. Upplevelser av motsatsen påverkar negativt elevers likvärdiga möjligheter att lära och utvecklas i skolan. En arbetsmiljö präglad av trygghet och studiero främjar också attraktionskraften i läraryrket.

När det gäller mobiltelefoner i klassrummet vill regeringen underlätta för lärarna genom att vända på perspektivet. Utgångspunkten bör vara att elevernas mobiltelefoner inte ska vara med i klassrummet, i stället för tvärtom. Lärare ska dock kunna vara fria att bestämma om mobiltelefoner ska användas vid olika tillfällen, med bestämda syften, när det passar i undervisningen.

Jag har stor tillit till lärarnas professionella förmåga. Med en ändrad ordning för mobiltelefoner avser regeringen att främja studiero och en bra arbetsmiljö för lärarna samt visa respekt för yrkeskårens viktiga uppdrag med alla barns och elevers lärande och utveckling. Utformningen av en sådan ordning måste givetvis analyseras närmare.

Anf. 51 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Den lagstiftning vi har i dag ger lärare och rektorer viktiga verktyg för att skapa trygghet och studiero i skolan. I dag finns det möjlighet att ta om hand mobiltelefoner som stör, och det finns möjlighet för skolor att samla in mobiler i början av en lektion och lämna tillbaka dem när lektionen är slut. Internationella Engelska Skolan har mobilförbud under skoltid; där får eleverna låsa in sina mobiler under skoltid. Allt detta är redan möjligt i dag.

Att läraryrket behöver bli mer attraktivt är vi alla överens om, och det behövs många fler åtgärder för att detta ska lyckas. Lön är en viktig fråga, men även arbetsmiljö är en faktor som många lärare uppger som en anledning att lämna yrket. Det är även en anledning till att studenter lämnar lärarutbildningen eller över huvud taget inte väljer att gå den.

Det finns även många lärare som tar upp bristen på tillit till professionen som en del av arbetsmiljön. Det handlar om att uppdrag, projekt och detaljstyrning på olika nivåer fullkomligt haglar över skolan. Det finns inget problem som skolan inte ska ta hand om eller lösa. All denna detaljstyrning signalerar väldigt tydligt att vi inte litar på professionen. Vi litar inte på rektorer och lärare och deras förmåga att skapa en bra skolmiljö som ger elever den utbildning de har rätt till.

Nu tar jag återigen upp min kommunala erfarenhet, men den är faktiskt ganska värdefull när man kommer in i riksdagen och ska hålla på med skolfrågor. Jag var med om en ganska fantastisk resa där vi förändrade hela styrningen av skolan. Vi rensade bort alla mål och projekt, satte tre tydliga mål för skolan och gav rektorer och lärare full kontroll över hur de jobbar för att uppnå målen. Vi följde naturligtvis upp hur det gick - det säger sig självt, för annars vet vi inte om de lyckas i sitt uppdrag. Detta ledde till att sjukskrivningstalen gick ned, till att lärare stannade i kommunen och faktiskt också till att lärare återvände trots att de fått jobb i en annan kommun, kanske med högre lön. Inte minst förbättrades elevernas resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan om det ska finnas ett mobiltelefonförbud på nationell nivå eller inte kan man se som en liten petitess, men det är det inte. Det är en tydlig signal till lärarna att man inte tror att de har tillräcklig kompetens att klara detta, trots att de har verktygen i lagstiftningen. Eftersom det tyvärr inte är den enda detaljregleringen på statlig nivå finns risken att lärarna helt slutar ta sitt ansvar - det är ju alltid någon annan som lägger sig i eller löser problemet.

Att lagstifta om att eleverna inte ska få ha med sig mobiltelefoner i klassrummet är helt fel väg att gå om man vill arbeta för mer tillit till de professionella i skolan. Varför väljer regeringen att lägga sig i en sådan detalj?

Anf. 52 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Precis som tidigare nämndes är studiero en stor och viktig fråga när vi kommer ut och träffar pedagoger och rektorer på skolorna. Man säger att man ibland känner att man inte har elevernas förtroende. Man har inte föräldrarnas förtroende, och man har inte politikernas förtroende. Man talar tyvärr ofta om klåfingriga politiker, som man känner nedvärderar professionen. Det tar mycket tid både för pedagoger och för rektorer att se hur de kan arbeta så att det ska fungera i skolan.

Jag vet att alla pedagoger vill ha en fungerande arbetsmiljö både för eleverna och för pedagogerna. Där säger man just att klåfingriga politiker gör att man lite grann tappar sin status som lärare - man tappar det förtroende för professionen som finns. Det är därför vi vänder oss mot detta förbud och även mot andra detaljförbud som införs. Man nämner till exempel att ingen skulle tala om för en läkare hur arbetet på sjukhuset ska gå till men att man som pedagog får pekpinnar gällande hur man ska arbeta. Alla har nämligen gått i skolan, så alla vet hur det ska gå till i skolan, säger många lärare.

Klåfingriga politiker är alltså inte bra för skolan, utan vi ska tvärtom höja trovärdigheten i professionen så att människor har förtroende för lärare. Det är förstås viktigt såväl hos politiker som hos elever och föräldrar.

Anf. 53 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Fru talman! Jag tackar för frågorna.

Jag vill ta min utgångspunkt inte i anekdotiska minnen och inte i enskilda berättelser från skolans värld som elever eller föräldrar kan dra sig till minnes - eller för den delen jag själv. Jag väljer i stället att gå på den statistik som finns tillgänglig. Vi diskuterade ju detta i den förra interpellationsdebatten också.

Då är det bara att titta i statistiken. Ta till exempel Skolverkets stora uppföljning av it-användningen i skolan, som kom för några år sedan. Den visade på en massa intressanta saker som har stor bäring på yrkets attraktionskraft. Bland annat efterfrågade lärarna mer kompetensutveckling när det gäller hur man använder it i undervisningen. Men det framkom också att en mycket stor andel av Sveriges lärare störs av mobiltelefonanvändning i skolan. Till exempel sa två tredjedelar av lärarna att de varje dag stördes i undervisningen av sms:ande, chattande eller spelande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som Maria Stockhaus så riktigt påpekar innehåller lagstiftningen i dag bestämmelser. Man kan säga att lagstiftningen inte är neutral. Utgångspunkten för lagstiftningen är att elever får ha med sig det de vill till klassrummet, men i lagstiftningen finns också uttryckliga bestämmelser som säger att om något som en elev har med sig, till exempel en mobiltelefon, stör undervisningen får läraren omhänderta det föremålet. I lagstiftningen står också beskrivet att rektor ska utarbeta ordningsregler för skolan. Vi vet alla att ett förbud mot att ha mobiltelefoner i klassrummet kan finnas med i ordningsreglerna.

Lagstiftningen är alltså inte neutral. Nu vill vi från regeringens sida ändra i lagstiftningen, så att utgångspunkten i stället är att man inte har med mobiltelefoner. Skälet till det är att vi har sett att många lärare och elever får sin undervisning störd av mobilanvändning.

Lärare, föräldrar och alla andra vet också att den lärare som ska lägga tid och kraft på lektionen till att argumentera om detta och rent av omhänderta mobiltelefoner riskerar att förlora värdefulla minuter av den viktigaste resurs vi har i skolan, nämligen undervisningstid. Där borde lärare och elever ägna sig åt det som ökar elevernas kunskaper och för lärandet framåt.

Vi vill helt enkelt vända på steken och säga att utgångspunkten är att man inte har med mobiltelefoner. Vi vill stärka lärarnas yrkesutövning och deras möjligheter att utföra sitt arbete genom att tydligt och klart säga att den lärare som vill tillåta mobiltelefoner ska kunna göra det. Det blir i så fall ett positivt beslut i stället för ett negativt. På intet sätt minskar vi därmed lärarnas handlingsutrymme eller lärarnas möjligheter att göra professionella bedömningar. Vi ökar tvärtom lärarnas möjligheter att utföra sitt viktiga yrke på ett sådant sätt att lektionerna kan fortgå utan onödiga störningar.

Anf. 54 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Ministern hänvisar till statistik där lärarna uppger att de har problem med störningar från mobiltelefoner. Jag tycker att den rimliga fråga man då bör ställa sig är: Varför använder de inte de verktyg som de redan har, i stället för att vi ska lägga oss i och detaljstyra ännu mer? Det är ju just detta som är problemet: Vi detaljstyr, och lärarna förväntar sig att någon annan ska lösa problemen. De blir passiva och tar inte det ansvar som de faktiskt har.

Det är i klassrummet det händer. Det är det som händer där som gör skillnad. En bra lärare som känner att man har tillit i ryggen, en frihet att utforma sin undervisning och känner stöd av rektor har alla möjligheter att nå bra resultat. Så är det inte om man känner att det hela tiden är någon som tittar över axeln eller talar om hur man ska göra och detaljstyr och detaljreglerar, och för den delen även lägger sig i när saker och ting blir föremål för allmän debatt, som detta med mobiltelefoner har blivit. Då går politiken in, för det är lättköpta poänger i medierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att ett sådant här beslut inte är något annat än ren och skär populism. Det är knappast en seriös politik.

Naturligtvis har det gjorts opinionsundersökningar där väljare säger att de tycker att det är klart att mobiltelefoner ska förbjudas, som svar på en enkel fråga, men då har de inte tittat på vad detta innebär för tilliten i hela skolsystemet.

Det finns en annan stor fråga som handlar om detaljstyrning, och den gäller alla riktade statsbidrag. De är också ett stort problem för svensk skola, vilket leder till mycket administration. Nu får vi ytterligare detaljstyrning via en specifik lagstiftning om just mobiltelefoner.

När OECD lämnade sin rapport efter att ha specialgranskat svensk skola var en av de allvarligaste punkter som togs upp detta att alla skyller på varandra i skolsystemet. Det var ingen som tog ansvar för det som händer på den egna nivån, utan man skyllde på någon annan nivå i systemet.

Vi har under lång tid hållit på att lägga oss i detaljer - detta är vi alla skyldiga till, även på kommunal nivå. Då har skolan inte fått arbetsro och inte kunnat ta det ansvar som den faktiskt borde ta. Vi behöver ge skolan stöd och inte lägga oss i detaljer.

Jag tycker nog att de erfarenheter som finns från andra skolor ska tas på allvar, även om man kan ta det som anekdotisk bevisföring. Det är ju inte bara i en enstaka kommun eller på en enskild skola som det har fungerat när man rensar bland målen och låter professionen få frihet. Det finns många studier som pekar på att det är en framgångsmodell.

Frågan om mobiltelefoner kan man tycka är liten. Men symbolvärdet i den blir väldigt stort. Vi talar tydligt om att vi har gett verktyg i skollagen, men eftersom lärarna inte klarar av detta måste politiken gå in och lägga sig i detaljerna igen. För det är ju detta vi gör. Vi säger att vi måste skruva ytterligare i lagstiftningen.

Jag tycker att detta är sorgligt. Tyvärr har jag också sett väldigt många exempel på lärare som tycker precis som jag, nämligen att detta är en tydlig signal om att vi inte litar på Sveriges lärare. Det lärarkåren i Sverige behöver är verkligen inget sådant!

Anf. 55 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag vill också tacka utbildningsministern för svaren. Men att kalla det för anekdotiska bevis passar nog inte i den här diskussionen. På vartenda studiebesök jag gör på skolor talar man om studiero som inte finns. Det finns ingen studiero för pedagogerna när de inte kan utföra sitt arbete, och det finns ingen studiero för eleverna när de inte kan delta i arbetet som de önskar. Alla pedagoger säger att man måste höja respekten för deras profession och att de vill ta bort klåfingriga politiker.

Det låter som en liten detalj när man diskuterar det, men just respekt för lärare känner man tyvärr att det inte heller finns hos föräldrar i alla sammanhang. Vi måste betona att läraryrket är en väldigt viktig profession, en av de viktigaste i Sverige kan vi väl säga, och att vi måste stödja lärarna. Men då gör vi det på annat sätt än genom att vi lägger oss i deras arbete. Vi ska ge dem möjlighet att utföra sitt arbete på ett så bra sätt som möjligt.

Anf. 56 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Både Maria Stockhaus och Marie-Louise Hänel Sandström återkommer i anförandena till påståendet att detta skulle innebära en misstro mot lärarkåren. Det är precis tvärtom.

Den lagstiftning som regeringen tillsammans med Centern och Liberalerna kommer att ta fram inom ramen för januariavtalet har till syfte att säkerställa att det blir trygghet och studiero i våra skolor och att lärarna, som vill upprätthålla en god ordning i klassrummet, känner samhällets stöd.

Den lärare som i dag vill ha en undervisning där eleverna har mobiltelefonerna framme - det kan finnas skäl till det - kommer att kunna fortsätta med det precis på samma sätt som i dag. Den lärare som i dag lägger värdefulla minuter av varje lektion på att tjata och tjafsa om mobiltelefoner kommer att ha samhällets stöd för att säga: Nej, mobiltelefonerna ska inte vara framme. Det är jag som bestämmer om de ska vara framme.

Jag träffar många lärare i mitt uppdrag. Jag träffar också lärare som tycker att det här är klåfingrigt. Men jag träffar många fler lärare som tycker att det skulle vara skönt att slippa den eviga diskussionen om mobiltelefoner med eleverna under undervisningstid.

Därför är jag övertygad om att ett mobilförbud i skolan skulle vara bra för att stärka tryggheten och studieron men också faktiskt för att stärka lärarens profession. Jag ser inte att det på något sätt skulle inskränka lärarens möjligheter att bestämma över det sätt som han eller hon vill utöva sitt yrke på. Tvärtom! Jag ser det som ett sätt att ge den lärare som vill ha trygghet och studiero i sitt klassrum samhällets stöd.

Frågan om mobiltelefoner i klassrummet kan te sig liten, men när vi tänker på hur mycket tid av undervisningen som störs i svensk skola är det ingen liten fråga. Titta på Talis-undersökningen, den stora undersökning som görs av lärarnas och rektorernas arbetsvillkor i OECD-länderna! Den undersökningen visar tydligt hur svensk skola, jämfört med skolan i andra länder, ofta präglas av det vi inte vill se. Det kan vara olika former av försenad ankomst, oordning eller ibland till och med hot och glåpord, i större utsträckning i Sverige än i många andra länder.

Vi kan titta på PISA-undersökningen och se hur elever men också lärare och rektorer beskriver den svenska skolan, och vi kan titta på den stora OECD-granskning som gjordes. Då ser vi att vi har ett problem med trygghet och studiero, och det problemet måste vi hantera.

Mobiltelefoner som stör undervisningen ingår, enligt mitt sätt att se det, som en del av det stora problemkomplexet med trygghet och studiero.

Jag tycker att det blir en positiv åtgärd både för eleverna och för lärarna att vi säkerställer att det blir lättare att tillämpa reglerna. Det regelverk som Maria Stockhaus pekar på i dag och säger är enkelt att tillämpa var jag själv med och formulerade när jag arbetade på Skolverket, och det är ganska många sidor av krånglig juridisk text.

Tänk hur mycket enklare det blir om regeln är den motsatta, om utgångspunkten är att läraren bestämmer. Det tycker jag är en mycket, mycket enklare regel att tillämpa och också en regel som faktiskt ger lärarna stöd i sin professionella frihet, inte inskränkningar.

Anf. 57 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Att vi har disciplinproblem i svensk skola är ingenting nytt. Det har tyvärr pågått under lång tid. Det handlar väldigt mycket om ledarskapet i klassrummet. Att vara en bra ledare i klassrummet handlar om pondus och auktoritet. Men i grunden måste personen som står där i klassrummet känna samhällets tillit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu väljer regeringen att ge sig in i en detaljreglering som handlar om mobiltelefoner. Det finns ju många lärare som också säger att det är ett stort problem att elever har på sig kepsar eller luvtröjor. Då kan man undra om det är nästa steg för regeringen att förbjuda luvtröjor och kepsar i klassrummet.

Vi behöver ha duktiga lärare i klassrummet. Vi behöver ha skickliga ledare i klassrummet. Nu vet jag att det inte är utbildningsministerns område, men ledarskap saknas i lärarutbildningen.

Om vi vill ha de duktiga ledarna i klassrummet måste vi sluta att lägga oss i detaljer. Om regelverket uppfattas som krångligt och lärarna inte har kunskap om vilka möjligheter de har att skapa ordning i sitt klassrum är det där vi ska sätta in stöten och se till att ledarskap ingår i lärarutbildningen och att det är tydligt vilka befogenheter man faktiskt har. Precis som utbildningsministern säger är det ju läraren som till sist bestämmer.

Signalen att vi nu ska besluta ännu mer kring mobiltelefoner i klassrummet är fel väg att gå om man vill skapa tillit. Vi kan inte hålla på med den typen av detaljreglering i Sveriges riksdag. Det är helt oresonligt och skapar fler problem än det löser.

När det här förslaget dyker upp här i kammaren kommer vi naturligtvis att motsätta oss och försöka motarbeta det så gott vi kan. Vi hoppas att vi kan få en majoritet i den här riksdagen som visar den tillit till lärarna som de förtjänar. Vi tror att de kan klara av detta utan mer detaljreglering.

Anf. 58 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Fru talman! På tre möjligheter har Maria Stockhaus inte lyckats förklara hur en tänkt lagstiftning som syftar till att ge lärarna större möjligheter att bestämma i klassrummet skulle underminera lärarens auktoritet.

Maria Stockhaus har heller inte lyckats förklara hur dagens lagstiftning, som faktiskt utgår från att elever har rätt att ha med sig mobiltelefoner till klassrummet om inget annat sägs, på något vis skulle vara bättre för att stärka attraktiviteten i läraryrket jämfört med den regel som nu diskuteras.

Maria Stockhaus har heller inte lyckats förklara hur en lagstiftning som utgår från att eleverna har med sig det de vill till klassrummet skulle vara en neutral lagstiftning, jämfört med en tänkt lagstiftning som utgår från att det är läraren som bestämmer vad som ska vara med i klassrummet när det gäller just mobiltelefoner.

Jag är övertygad om att det här blir en bra lagstiftning. Jag är också övertygad om att lagstiftningen kommer att leda till att det blir lite lättare för lärarna att upprätthålla ordning och trygghet i klassrummet. Det kommer därmed att leda till större möjligheter för många elever, också de elever som i dag blir störda av klasskamraternas mobilanvändande i klassrummet, att lära sig mer i skolan och känna att tryggheten och studieron finns där också för dem.

Jag ser fram emot att lägga fram en lagstiftning som säkrar elevernas trygghet och studiero på ett bättre sätt än dagens lagstiftning och som också kommer att kunna ge lärarna lite mer råg i ryggen och större möjligheter att utföra det viktigaste arbete som finns i svensk skola, nämligen undervisning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.