Ökad miljöhänsyn i skogsvårdslagstiftningen

Interpellation 2015/16:790 av Jens Holm (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-09-06
Överlämnad
2016-09-06
Anmäld
2016-09-08
Svarsdatum
2016-09-15
Besvarad
2016-09-15
Sista svarsdatum
2016-09-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

 

Den största delen av Sveriges yta är täckt av skog och den största delen av den skogen brukas. I skogsvårdslagen slås det fast att det ska tas lika stor hänsyn till miljön som till produktionsintressen. Det har länge funnits ett ensidigt överslag mot produktionsintressena. I Sverige är det exempelvis långt mindre än 1 procent av alla slutavverkningar som behäftas med någon form av krav på hänsyn till miljön eller av sociala skäl. Kalhyggen är norm i svensk skogsskötsel och de som berörs av avverkningar har sällan möjlighet att utöva inflytande över en slutavverkning.

Det var därför glädjande att regeringen i mars i år tillsatte en utredning om hur miljöhänsynen i skogsvårdslagstiftningen ska kunna öka. I regeringens pressmeddelande kunde man läsa följande: ”Regeringens förväntan är att utredningens förslag ska leda till förbättrad miljöhänsyn i skogen.” (18/11-15). I utredningsdirektivet fanns också med uppdrag om hur allmänhetens deltagande i skogsbruket ska kunna öka liksom vilken slags sanktioner som kan behövas vid brott mot skogsvårdslagstiftningen. Men i anslutning till politikerveckan i Almedalen i somras beslutade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht helt oväntat att entlediga utredaren Charlotta Riberdahl.

Någon ny utredare har därefter inte tillsatts av regeringen. Enligt uppgift ska utredningen fortfarande vara färdig till den 31 mars 2017 (vilket i sig är en förlängning från det ursprungliga förslaget den 31 december 2016). Dessutom har landsbygdsministern uttalat att arealmål för att skydda skog är ”mindre bra” och att man i stället för att skydda mer skog ska kunna förlita sig på ”ny teknik” (TT 31/8). Det här går helt stick i stäv med riksdagens egna arealbaserade mål för skydd av skog samt kraftiga tillskott i budgeten för att skydda mer skog och annan värdefull mark.

Med anledning ovanstående har jag ett antal frågor till statsrådet Sven-Erik Bucht:

 

  1. När bedömer statsrådet att en ny utredare kommer att tillsättas?
  1. När ska utredningsuppdraget senast redovisas?
  1. Är det statsrådets bedömning att arealbaserade mål för skydd av skog är betydelsefullt för att nå miljökvalitetsmålet Levande skogar?
  1. Avser statsrådet att vidta ytterligare åtgärder för skydd av skog och annan värdefull mark?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2015/16:790, Ökad miljöhänsyn i skogsvårdslagstiftningen

Interpellationsdebatt 2015/16:790

Webb-tv: Ökad miljöhänsyn i skogsvårdslagstiftningen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Tina Ghasemi har frågat mig vad som får mig att tro att en ungdomsgaranti som den som fanns på 1990-talet och som sedan tidigare har fått så mycket kritik skulle fungera 25 år senare. Hon har även frågat om jag inte anser det vanskligt att göra förändringar när det gäller socialavgifterna för unga innan regeringen har några konkreta åtgärder som faktiskt kan skapa fler jobb för unga och som ökar incitamenten för företagen att anställa fler.

Låt mig börja med att säga att den höga ungdomsarbetslösheten är en av regeringens högst prioriterade arbetsmarknadspolitiska utmaningar. Unga ska inte vara långtidsarbetslösa. Regeringen är övertygad om att framgång i kampen mot ungdomsarbetslösheten förutsätter bred mobilisering och samverkan mellan bland andra arbetsmarknadens parter, kommuner och landsting, det privata näringslivet och det civila samhällets organisationer.

Sammansättningen av arbetslösa ungdomar ser annorlunda ut i dag än tidigare. Andelen elever som inte är behöriga till ett nationellt program i gymnasieskolan har ökat. Läsåret 2013/14 var det 13,1 procent. Av dem som 2011 påbörjade en gymnasieutbildning fick endast 63 respektive 7 procent en gymnasieexamen eller ett studiebevis inom tre år. Den låga genomströmningen försämrar ungdomars möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden eller gå vidare till fortsatta studier. I syfte att fler ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning har regeringen beslutat om direktiv till utredningen En attraktiv gymnasieutbildning för alla (dir. 2015:31).

Jobbgarantin för ungdomar som infördes 2007 av den tidigare regeringen har kantats av stora problem. Ungdomar har fått vänta tre till sex månader på att få ta del av åtgärder från Arbetsförmedlingen, och väl i jobbgarantin har få ungdomar fått insatser som motsvarar hela sitt arbetsutbud.

Regeringen avser att stegvis införa en 90-dagarsgaranti för arbetslösa ungdomar. Denna syftar till att sätta en bortre gräns för hur länge en ung person ska kunna vara arbetslös, innan han eller hon erbjuds ett jobb, en insats som leder till ett jobb eller en utbildning. Denna gräns ska successivt kortas till 90 dagar. Garantin kommer att utgöras av befintliga arbetsmarknadspolitiska insatser för arbetslösa ungdomar inklusive de nya insatserna traineejobb och utbildningskontrakt. I december 2014 tillsattes en delegation med uppdrag att verka för att främja statlig och kommunal samverkan och utveckling av nya samverkansformer, Delegationen för unga till arbete. Delegationen ska verka för att arbetsmarknadspolitiska insatser mot ungdomsarbetslöshet får större genomslag på lokal nivå.

Kritiken mot tidigare kommunalt ungdomsprogram och ungdomsgarantin på 1990-talet var bland annat att ungdomarna förlorade kontakten med Arbetsförmedlingen och att det fanns stora regionala skillnader i genomförandet av de två programmen. Den nuvarande 90-dagarsgarantin bygger på samarbete mellan Arbetsförmedlingen och kommunsektorn i genomförandet av garantin och att Arbetsförmedlingen följer ungdomarna noga.

Traineejobb införs inom välfärdssektorn och bristyrkesområden som en form av subventionerad anställning. Målgruppen är arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år. Anställningen ska kombineras med en yrkesutbildning inom området för anställningen.

Utbildningskontrakt är en annan viktig del av 90-dagarsgarantin för arbetslösa ungdomar som nu införs. Utbildningskontrakt syftar till att arbetslösa ungdomar i åldern 20-24 år ska studera inom kommunal vuxenutbildning eller på folkhögskola med målsättningen att fullfölja en gymnasieutbildning. Inom ramen för kontraktet ska det vara möjligt att studera på såväl hel- som deltid. Om studierna bedrivs på deltid ska de kombineras med arbete, praktik eller annan insats inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. En förutsättning för utbildningskontraktet är lokal samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kommunen.

När det gäller slopad nedsättning av socialavgifter för unga visar studier från bland annat Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, att nedsättningen generellt har haft små effekter på sysselsättningen i förhållande till dess kostnad. Regeringen anser att resurserna i stället ska riktas till de ungdomar som står långt ifrån arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland unga, 20-24 år, utan gymnasieutbildning uppgick 2014 till drygt 40 procent. Dessutom finns en grupp unga som varken arbetar eller studerar och som står helt utanför arbetsmarknaden, i vissa fall sedan flera år. Även i denna grupp finns det unga som är i behov av stöd. För dessa ungdomar är regeringens satsningar i vårpropositionen för 2015 på fler utbildningsplatser inom bland annat kommunal vuxenutbildning, utbildningskontrakt och traineejobb mycket viktiga. Dessutom beslutade regeringen i juni 2015 om direktiv till en samordnare för unga som varken arbetar eller studerar (dir. 2015:70).


Anf. 2 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag vill tacka Ylva Johansson för svaret. Dock blir jag bekymrad. Ni vill införa en 90-dagarsgaranti som lösning på hur ni ska få bukt med ungdomsarbetslösheten. Det känns både oansvarigt och idélöst. Ni prövade detta på 90-talet, då under namnet utvecklingsgarantin.

När Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering utvärderade garantin 2002 visade det sig att effekten var noll. Kommuner som inte införde garantin hade till och med lägre arbetslöshet än de som gjorde det. Trots detta är det en av få arbetsmarknadspolitiska åtgärder som regeringen har som lösning för att råda bot på arbetslösheten. Det är faktiskt inte sjyst mot den unga generationen. Ni har som regering en skyldighet att föra en ansvarsfull jobbpolitik.

Jag må vara för recycling, men inte när det kommer till dåliga politiska förslag. Men det handlar inte bara om att ni dammar av gamla och verkningslösa politiska förslag utan också om alla era löftesbrott till väljarna. Inför valet slog Socialdemokraterna fast att 90-dagarsgarantin för unga skulle vara det första regeringsbeslutet som S skulle ta när ni bildade regering. Alltså skulle regeringen fatta beslut om detta för över ett helt år sedan. Men vi vet att det inte har hänt.

Nyligen uppgav du, Ylva Johansson, att 90-dagarsgarantin kan vara på plats först till valet 2018 - ett löftesbrott.

De 30 000 traineetjänster som ni skyltade med före valet har minskat till blygsamma 3 200, alltså 26 800 färre än man lovade. Det är också ett löftesbrott.

I nuläget är frågan om det blir några traineetjänster över huvud taget. Jag tror att vi är många som känner löftessvek efter löftessvek. Saker som ni säger att ni ska göra gör ni inte. Saker som ni säger att ni inte ska göra gör ni.

Ett av de få vallöften som vänsterregeringen faktiskt har infriat är skattechocken i fråga om ungdomsjobb. I vårbudgeten beslutade regeringen att höja arbetsgivaravgifterna för unga, vilket är ett hårt slag mot ungas möjligheter till jobb.

Nya siffror från riksdagens utredningstjänst visar att regeringens politik slår mot ungas möjligheter till jobb runt om i landet. De ökade kostnaderna för höjningen av arbetsgivaravgiften motsvarar 50 000 heltidstjänster. Tusentals jobb riskerar alltså att försvinna till följd av Stefan Löfvens och regeringens politik.

Samtidigt som vi i Nya moderaterna lägger fram förslag för att underlätta för unga att få sitt allra första jobb går regeringen i motsatt riktning och tredubblar arbetsgivaravgifterna för dem. För varje ung anställd innebär det en ökad kostnad på 40 000 kronor om året. Att göra det dyrare att anställa leder inte till att fler får jobb - tvärtom.

Herr talman! Det finns tyvärr endast en enda garanti i regeringens så kallade jobbpolitik, och det är att jobben kommer att bli färre när man gör det dyrare att anställa, halverar RUT-avdraget och minskar ROT-avdraget. Listan kan göras lång.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsminister Ylva Johansson följande: Vad får arbetsmarknadsministern att tro att ungdomsgarantin, som sedan tidigare har fått stor kritik, skulle kunna fungera 25 år senare? Jag undrar också om inte arbetsmarknadsministern anser att det är vanskligt att göra förändringar i socialavgifterna för unga innan regeringen har några konkreta åtgärder som faktiskt kan skapa fler jobb för unga och som ökar incitamenten för företagen att anställa fler.


Anf. 3 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Till Ylva Johansson vill jag säga: Jaha, nu börjar vi igen - en ny termin med nya goda ansatser och många idéer. Vi har ännu inte sett regeringens budget, och vi har hört en del nyheter. Det ska bli spännande att se, till exempel när det gäller 90-dagarsgarantin, hur mycket pengar man avsätter till detta. Ansatsen är nämligen väldigt stark, och man tror att man ska få många människor i jobb eller utbildning.

Det är klart att detta är en av våra största utmaningar. Jag håller med om det arbetsmarknadsministern sa i sitt svar om att ingen ungdom ska vara långtidsarbetslös. Det är vi helt överens om. Det är verktygen vi kanske inte är helt överens om. Det sägs att ungdomsgarantin kommer att kosta 5-6 miljarder. Då undrar jag hur mycket det blir per ungdom. Hur mycket kommer varje jobb eller utbildningsplats att kosta?

Jag undrar också vilka det är som kommer att komma i fråga för den här typen av åtgärder. Ska man tvinga in ungdomar i detta - att komma in i den kommunala sektorn och till exempel jobba inom äldreomsorgen - eller ska de aktivt ha sökt jobb för att komma i fråga? Finns det några som helst krav, eller kommer det att gälla alla?

Jag läste i Göteborgs-Posten i går om ett företag som erbjöd 100 nya jobb men inte fick en enda sökande. De gick till Arbetsförmedlingen i juni månad, och de har ännu inte fått några sökande. Då blir man ju alldeles förfärad, eftersom det finns en så stor ungdomsarbetslöshet. Det handlar kanske om 140 000 ungdomar. Företaget kräver ingen utbildning och ingen erfarenhet, utan de sökande får utbildning på jobbet. De kommer att få en kollektivavtalsenlig lön. Då undrar man ju vad felet är. Varför söks inga jobb?

Vi har väl inte svaret här i dag, men jag reagerade på det Arbetsförmedlingens tjänsteman sa. Reglerna säger att arbetslösa som får a-kassa är skyldiga att söka jobb aktivt och att Arbetsförmedlingen är skyldig att informera kassan om så inte sker. Nu kanske inte alla dessa ungdomar har a-kassa, men ändå. Måste man inte söka vissa jobb?

Det är naturligtvis livsnödvändigt att Arbetsförmedlingen ska förmedla alla lediga jobb som finns till de ungdomar som står utan jobb. Vi kan ju inte göra så att vi i stället ska ha in dem i den typen av åtgärder som ungdomsgarantin kommer att ge, alltså traineeplatser i offentlig sektor och inom det kommunala. Det kan säkert vara gott och väl, men det kan inte vara en åtgärd där de som redan går på knäna inom äldreomsorgen och annat ska klara av att lösa ungdomsarbetslösheten.

Vad gör alltså ministern för att se till att Arbetsförmedlingen faktiskt förmedlar alla jobb och får in unga på de jobb som finns? Det gäller särskilt jobb som inte kräver någon utbildning. Det är en fråga. Jag vill också fråga vilka som kommer att komma i åtnjutande av den här garantin. Gäller det alla, eller kommer det att gälla vissa? Vad kommer det att kosta?


Anf. 4 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Jag tror att vi ska påminna oss om vilket resultat den politik Tina Ghasemi och Katarina Brännström nu lovordar faktiskt fick.

Under de åtta åren blev resultatet att skolresultaten sjönk som en sten. Allt fler ungdomar lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper för att söka in på gymnasieskolan, och det är allt fler ungdomar som lämnar utan att ha fullständig gymnasieexamen. Ungdomsarbetslösheten är så hög att Sverige får EU-stöd. Andra länder i EU betalar alltså till oss för att vi har så hög ungdomsarbetslöshet och för att den gamla regeringen inte klarade av att lösa detta. Arbetslösheten bland de ungdomar som saknar gymnasiekompetens är 40 procent.

Det blev resultatet av den politik man nu lovordar som så otroligt framgångsrik, med sänkta arbetsgivaravgifter och en stelbent hantering av Arbetsförmedlingen. Jag tycker att det är lite tråkigt att man hamnar i en moderat retorik i stället för att faktiskt bry sig om de problem vi har att lösa. De är nämligen stora.

Jag ska svara på de frågor som ställts. Vad är det som skiljer - jag tolkar frågan så - den 90-dagarsgaranti regeringen nu inför med den som gällde på 90-talet? Ja, vi har lärt av de misstag som faktiskt gjordes då. Då förde man över ansvaret på kommunerna och hade inte koll på varje individ. Nu gör vi inte på det sättet, utan ansvaret är kvar hos staten. Det är staten som har ansvaret, men vi inbjuder kommunerna till samarbete. Det är ett samarbete som nu grundläggs ute i 286 av Sveriges 290 kommuner, och det går väldigt bra både i arbetet med att söka upp varenda ung människa som inte arbetar eller studerar och i arbetet med att bygga hållbara strukturer mellan kommunen och Arbetsförmedlingen så att man kan samarbeta runt unga som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Är det vanskligt att ta bort en åtgärd som av den samlade expertisen och erfarenheten bedöms som dyr och ineffektiv? Det gäller alltså den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar. Nej, det är inte vanskligt, särskilt inte i en uppåtgående konjunktur när vi har ökad efterfrågan på ungdomar på arbetsmarknaden.

Katarina Brännström undrar lite upprört om vi ska tvinga ungdomar att arbeta. Ja. Ungdomar ska arbeta eller studera, och gör de inte det ska de i alla fall inte ha något stöd från Arbetsförmedlingen. Det är det krav vi ställer: Alla människor som kan arbeta ska arbeta, eller studera för att skaffa sig de kunskaper de behöver för att kunna arbeta. Det är den politik den här regeringen står för.

Vi tänker inte lämna ungdomar i passivitet, som den gamla regeringen gjorde. Den hade ett aktivitetsförbud för ungdomar när de skrev in sig på Arbetsförmedlingen; det skulle dröja tillräckligt lång tid innan någonting hände. Nej, det har vi inte råd med. Ungdomar ska arbeta eller studera, och det kommer den här regeringen att se till att vi lyckas med.


Anf. 5 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag förstår faktiskt inte alls er logik, Ylva Johansson. Ert svar på den höga ungdomsarbetslösheten är alltså att ni ska höja skatten på jobben och höja skatten för företag att anställda. Ni ska också återanvända gamla förslag som redan har dömts ut. Är det era två konkreta förslag, att höja skatten på jobben och återanvända förslag som redan har dömts ut?

Till och med myndigheterna är ju kritiska. Under sommaren har vi kunnat läsa om svidande kritik från Arbetsförmedlingens generaldirektör. Han är på flera punkter kritisk till regeringens skattehöjningar, som han anser skadar arbetsmarknaden. Det gäller arbetsgivaravgiften för ungdomar, halveringen av RUT-avdraget och ett minskat ROT-avdrag. Arbetsförmedlingen vittnar för övrigt om att det kommer att ta lång tid innan traineejobben kommer i gång, vilket ytterst drabbar alla unga och de långtidsarbetslösa.

Regeringens politik skapar faktiskt oro på arbetsmarknaden. Höjda arbetsgivaravgifter oroar till exempel Svensk Handels utredningsinstitut, och man varnar för betydande negativa sysselsättningseffekter för unga. I detaljhandeln, samt i hotell- och restaurangnäringar med små marginaler, sker nu uppsägningar.

Var är er jobbpolitik, Ylva Johansson? Svaret kan inte vara att vi ska höja skatten på jobb och höja skatten för företag att anställa, samt återanvända gamla förslag som vi förkastade redan på 1990-talet.


Anf. 6 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Vi har ännu inte sett resultatet av den rödgröna regeringens politik, då man under det här året har styrt med Alliansens budget; så är det faktiskt. Då kan vi glädjande konstatera att arbetslösheten sakta har sjunkit. Det går alltså ganska bra med Alliansens politik, så jag tycker inte att arbetsmarknadsministern ska döma ut den helt och hållet.

Ungdomsarbetslösheten har varit väldigt hög i flera årtionden. Detta är inget nytt. För regeringen Persson var det ett stort misslyckande.

Vi gjorde det billigare att anställa ungdomar. Ni gör det dyrare. Det är väldigt svårt att se hur det ska kunna bli fler jobb, riktiga jobb. Det är möjligt att man ska kunna komma i åtgärder. Vi får väl se om ni kan klara av det. Men det blir statligt betalda jobb i kommunal sektor i stället för riktiga jobb. Så tillåt mig att tvivla en del på resultatet.

Det är bra att arbetsmarknadsministern säger att man inte kommer att få något stöd om man inte gör som det är sagt och att det ska finnas ett visst tvång i det här. Men jag fick inte svar på vad det här kommer att kosta, Ylva Johansson, och hur många platser det blir nästa år. Det vore ju rätt intressant att få veta vad det är vi talar om i verkligheten när det gäller ungdomsgarantin, inte bara fagra ord utan vad resultatet faktiskt ska bli.


Anf. 7 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Det är lärorikt att lyssna på Tina Ghasemi. Det är framför allt två lärdomar som man kan dra. Den ena är att det inte är ett gott råd att skriva replikerna i en debatt före debatten, för då blir det lite knepigt för den som lyssnar att förstå logiken i det Tina försöker säga. Arbetsmarknadsministern svarade ju på frågan vad som är skillnaden på den tidigare garantin och den nuvarande garantin. Då kommer Tina upp här, håller ett färdigskrivet inlägg och låtsas som att hon inte har hört vad arbetsmarknadsministern sagt. Det är ingen bra debatteknik; det kan man lära sig.

Det andra som man kan lära sig av Tina Ghasemis interpellationsdebatt här i dag, herr talman, är om faran i att bygga sin argumentation på illa underbyggda stopprepliker från mindre begåvade talskrivare på det moderata partikansliet. Vad är det som får mig att tro att ungdomsgarantin, som fanns på 90-talet och som fått så mycket kritik, skulle fungera i dag? Detta är en klassisk usel stoppreplik som någon tjänsteman på partikansliet har skrivit. Och det må väl vara hänt att den kan användas i stridens hetta vid något tillfälle, men att föra en debatt på en så illa underbyggd argumentation faller platt till marken.

När det gäller de andra frågorna om socialavgifterna för unga har arbetsmarknadsministern beskrivit hur den arbetsmarknadspolitiska åtgärden som man har satsat långt över 100 miljarder på inte har fungerat och hur samtliga forskare och olika organ som har tittat på den har dömt ut den som, precis som arbetsmarknadsministern säger, ineffektiv och dyr. Det vill säga: Det blev inga fler jobb för unga, men den kostade en massa pengar som vi kunde ha använt till någonting annat i stället.

Handels gjorde en koll på sina två största avtalsområden och gjorde en rapport om det. De konstaterade att när reformen om sänkt arbetsgivaravgift för unga hade varit i kraft i ett antal år var det färre unga anställda på Handels två största avtalsområden, och det är avtalsområden som anställer många unga. Det finns alltså inga belägg för att den reformen på något sätt fungerade för det som den syftade till. Den syftade till att minska ungdomsarbetslösheten, men det misslyckades. Det är väldigt viktigt att komma ihåg.

Vad som är spännande nu är naturligtvis att följa det som kommer att hända framöver, och det ska man naturligtvis göra i en seriös debatt, gå vidare och se vilka reformer det är som fungerar. Vi socialdemokrater och arbetsmarknadsministern är naturligtvis intresserade av en sådan seriös debatt.

Vi hade i arbetsmarknadsutskottet i dag besök av Riksrevisionen. De har initierat ett nytt arbetssätt, att mer proaktivt följa upp om regeringens budgetförslag kan leda till den måluppfyllelse som är tänkt. Om man tar den debatten på allvar, herr talman, tycker jag att den kan vara väldigt spännande och intressant att följa. Där känner jag ett mycket gott självförtroende. Man har identifierat problemet med ungdomsarbetslösheten som att det är utbildning som saknas, att den stora gruppen arbetslösa är de som inte har gymnasiekompetens. När vi nu sätter in åtgärder för att rätta till det som är problemet känner jag mig väldigt tillfreds med att ta den debatten och se på uppföljningen på ett seriöst sätt i framtiden.


Anf. 8 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag hade egentligen bara tänkt lyssna på den här debatten. Men jag blev förvånad när jag hörde den och vill understryka det som Patrik Björck säger.

Vi pratar en hel del om läsa-skriva-garantin. Och det är viktigt att läsa svaret från arbetsmarknadsministern. När arbetsmarknadsministern svarar på Tina Ghasemis fråga, både skriftligt och muntligt, tycker jag att det blir konstigt när Tina Ghasemi fortsätter att upprepa att det är samma sak regeringen genomför nu som den tidigare regeringen gjorde.

När det gäller detta med samverkan med kommunerna och traineejobb står det i svaret om bristyrken inom den privata sektorn. Det tycker jag att Katarina Brännström borde läsa.

Det är dyrt att ge företag bidrag på det här sättet om det inte garanterar nya jobb. Den sänkta arbetsgivaravgiften för att anställa unga har ju gått till företag som redan haft unga anställda. Det har alltså inte skapat nya jobb. Däremot har det subventionerat redan befintliga arbeten.

Jag måste ställa en fråga till Tina Ghasemi, eftersom hon nämner att man per automatik skulle säga upp de unga när man inte längre får ekonomiskt stöd för dem. Innebär det att de företagare som haft anställda som har fyllt år - för de flesta unga tenderar att fylla år och därmed passera gränsen för när företagarna får de sänkta arbetsgivaravgifterna - har sagt upp alla som blivit 26 och 27 år? Vad har hänt i företaget? Eller är det en genomtänkt idé att man inte ska ha kvar unga, att de bara ska få vara där en kort tid medan man har bidrag för dem och sedan ska man inte ha dem kvar?

Om Tina Ghasemi nu hävdar att hon har fakta på bordet, vilket jag inte tycker att hon har, borde hon kunna redovisa hur många av de unga som har blivit uppsagda när de fyllt år och arbetsgivaren därmed inte längre fått de här bidragen.


Anf. 9 Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Herr talman! Tina Ghasemi har uppfattat att politiken har bytt riktning, och det är helt riktigt. Nu är det slut med ineffektiva skattesänkningar som lösningen på alla problem. Det var en politik som inte löste jobbfrågan utan tvärtom lämnade oss med en oerhört hög och svår arbetslöshet. Det är en politik som har lett till att Sverige har stora underskott. Det är en politik som har lett till att arbetsgivarna har svårt att rekrytera personal nu när det går bra och man skulle vilja expandera.

Det är rätt uppfattat, Tina Ghasemi, att det är en ny inriktning i politiken. Nu ska vi lösa ungdomsarbetslösheten på riktigt. Och det som ska döma mig och regeringen är verkligheten. Vi ska inte vara styrda av ideologiska dogmer. Vi ska vara styrda av pragmatism. Det som fungerar ska vi fortsätta med. Det som inte fungerar ska vi sluta med.

Det som inte har fungerat är den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar. Den var oerhört dyr. Precis som Patrik Björck sa har man satsat drygt 100 miljarder på en politik som har haft föga effekt på ungdomsarbetslösheten. Den tar vi bort.

I stället satsar vi på det som nu efterfrågas, att ungdomar ska få rätt kompetens för de jobb som finns. De som inte har gymnasiekompetens ska få stöd att kunna få det. För att lösa detta kommer det att kräva samverkan med såväl arbetsgivare som kommuner och arbetsförmedling. De ungdomar som inte har rätt kompetens för de yrken där de lediga jobben finns får en kombination av anställning och yrkesutbildning till de yrken där vi i dag har en allvarlig brist. Ett sådant yrke är undersköterska. Det riskerar att leda till att vi inte klarar att upprätthålla en tillräcklig kvalitet i välfärden och i äldreomsorgen om vi inte gör stora satsningar på att utbilda fler undersköterskor.

Katarina Brännström frågar: Vad ska resultatet bli? Resultatet ska bli att vi löser ungdomsarbetslösheten på riktigt. Ingen ung människa ska gå arbetslös mer än max 90 dagar. Det är det resultatet jag ska mätas emot.

Vi kommer att vidta de åtgärder som krävs för att vi ska klara det. Vi börjar med utbildningskontrakt och traineejobb, men det finns mycket mer i verktygslådan. Framför allt handlar det om att möta varje individ individuellt. Behöver vi göra justeringar så gör vi det. Vi ska se till att resultatet inte blir något att skämmas för när vi möter väljarna 2018.

Låt oss jämföra med den gamla regeringen. Den utlovade oerhört stora effekter av yrkesintroduktionsanställningarna. Det är en bra metod som vi ska fortsätta med och en anställningsform som har potential och kan växa. Men man måste se verkligheten. Det gick inte alls så fort som den gamla regeringen trodde. Då gäller det att vara pragmatisk och få saker och ting att fungera på riktigt.

Herr talman! Regeringen var bunden av en borgerlig budget fram till i våras när vi kunde lägga vår vårändringsbudget. Men en sak vill jag ha sagt: Regeringen har ingen gång under det gångna året bedrivit borgerlig politik.

Det första som hände när jag tillträdde som arbetsmarknadsminister var att vi ändrade styrningen av Arbetsförmedlingen. Nu är det tillåtet att jobba flexibelt, att inte vara hårt styrd av tidsgränser, att möta individerna individuellt, att göra insatser från första dagen och att samarbeta med andra. Det ger effekt på arbetslösheten.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.