Omfattningen av brottet hets mot folkgrupp vid åberopande av religionsfriheten

Interpellation 2005/06:163 av Ruwaida, Yvonne (mp)

av Ruwaida, Yvonne (mp)

den 12 december

Interpellation 2005/06:163 av Yvonne Ruwaida (mp) till justitieminister Thomas Bodström (s)

Omfattningen av brottet hets mot folkgrupp vid åberopande av religionsfriheten

16 kap. 8 § brottsbalken reglerar brottet hets mot folkgrupp. Det anges således bland annat att den som i uttalande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Högsta domstolen har i sin dom av den 29 november 2005 i mål nr B 1050-05 angående hets mot folkgrupp funnit att lagrummets förarbeten inte stämmer överens med själva lagstiftningen utan att förarbetena gör fler gärningar brottsliga än själva lagstiftningen. Högsta domstolen uttalar således att det följer av lagstiftningens förarbeten att yttranden av sådant slag som skett ska anses ge uttryck för missaktning i bestämmelsens mening. HD uttalar därefter att den sedan tidigare slagit fast att sådana uttalanden om en lagregels innebörd som har gjorts i lagförarbeten eller rättspraxis måste kunna frångås när detta krävs enligt den konventionstolkning som kommer till uttryck i Europakonventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheternas (Europakonventionen) avgöranden. Detta medför att bestämmelsen om hets mot folkgrupp tolkas så restriktivt att de uttalanden som gjorts om homosexuella, i det aktuella fallet, inte kunde omfattas av bestämmelsen.

Värt att notera i sammanhanget är att Lagrådet, som granskar regeringens förslag till lagstiftning ur ett konstitutionellt och europarättsligt perspektiv, vid sin granskning av lagrådsremissen med förslag till skärpningar av 16 kap. 8 § BRB den 9 november 2001 inte med ett enda ord anmärkte att den föreslagna lydelsen av 16 kap. 8 § BrB skulle strida mot Europakonventionen. Av de tre domarna i lagrådet var en tjänstgörande i HD och en förutvarande ledamot av HD med särskild specialisering inom frågor om folkrätt och särskilt Europakonventionen. Detta betyder att såväl ansvarigt utskott som riksdagen vid beslut om 16 kap. 8 § i dess lydelse föreslagen av riksdagen hade uppfattningen att den var i full enlighet med bland annat Europakonventionen.

Högsta domstolen har, liksom Kalmar tingsrätt, tillämpat Europakonventionen i målet. Göta hovrätt synes knappt ha varit medveten om konventionens existens. Tingsrätten och HD har tillämpat i huvudsak samma avgöranden från EG-domstolen men har kommit till motsatt resultat. Vilket ställningstagande EG-domstolen i verkligheten skulle göra, det kommer vi tyvärr aldrig få reda på på grund av HD:s avgörande. Känt är dock att EG-domstolen, till skillnad från HD, har ett evolutivt synsätt på rättstillämpning och att EG-domstolen utvecklar rättspraxis och i synnerhet rätten till skydd för privatlivet i frågor som rör sexuella minoriteter på ett sätt som stärker minoriteternas skydd. Således tvärtemot vad HD nu gjort.

Med anledning av det ovan anförda har jag följande frågor till Tomas Bodström:

1.   Avser statsrådet att initiera någon åtgärd när det gäller motiven till 16  kap. 8 § BrB?

2.   Avser statsrådet att vidta någon åtgärd för att säkerställa att regeringens lagstiftningsförslag, inom statsrådets ansvarsområde, fullt ut beaktar de konsekvenser som Europakonventionen medför och som uppenbarligen inte gjorts i det aktuella fallet?

3.   Avser statsrådet i övrigt att vidta någon åtgärd med anledning av Högsta domstolens dom?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2005-12-12 Anmäld: 2005-12-12 Besvarad: 2006-01-24 Sista svarsdatum: 2006-01-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.