Regeringens förtroende för Josep Borrell

Anf. 49 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! Hans Wallmark har med anledning av EU:s höge representant Josep Borrells resa till Moskva tidigare i februari frågat mig om Sverige på förhand hade sanktionerat resan, om Sverige ställt sig bakom Josep Borrells uttalande om att inga fler sanktioner mot Ryssland är aktuella från EU:s sida, vad jag avser att göra åt att många punkter inför utrikesministrarnas möten inte förs upp som formella diskussionspunkter, samt vilken analys jag gör av vad Borrells besök i Moskva medför för konsekvenser för EU.

Markus Wiechel har frågat om jag kände till Josep Borrells resa till Moskva och hur jag såg på den, vilka konsekvenser resan enligt mig kommer att få för EU respektive för relationen mellan EU och Ryssland, om jag framfört synpunkter till kommissionen, samt hur jag ser på avgångskrav som ställts mot Josep Borrell.

EU:s höge representant har initiativrätt inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. För medlemsstater som Sverige, som eftersträvar ökad effektivitet och större genomslag för EU:s gemensamma politik, är detta viktigt. Vi bör värna den höge representantens möjligheter att göra uttalanden och på andra sätt utföra EU:s politik. Naturligtvis ankommer det på den höge representanten att på ett korrekt vis företräda den politik som har beslutats i rådet.

Den höge representantens resa hade diskuterats med medlemsstaterna, dels under aktuella frågor vid rådets möte den 25 januari, dels i de förberedande kommittéerna i Bryssel. Det är emellertid viktigt att påpeka att sådana diskussioner inte syftar till att detaljstyra den höge representantens agerande.

Jag kommer inte att verka för att Borrell ska avsättas. Sammantaget delar vi Borrells slutsatser från hans resa till Ryssland. Jag träffade EU:s utrikesministrar den 22 februari - i måndags - för att diskutera nästa steg rörande EU:s relation till Ryssland, och resultatet av Borrells resa togs i beaktande där.

Vid EU-nämndens sammanträde den 22 januari informerade jag om att regeringen inte utesluter ytterligare restriktiva åtgärder. Detta var också vad jag framförde vid rådets möte den 25 januari. Jag uppfattade att det redan då fanns en samsyn i rådet om att sanktioner var ett alternativ. Jag har senare, den 19 februari, också samrått med EU-nämnden om denna ståndpunkt.

Jag noterade att den höge representanten efter presskonferensen i Moskva förtydligade att nästa steg för EU skulle diskuteras vid utrikesrådets möte den 22 februari och att sanktioner inte var uteslutna. Detta var han ännu tydligare med i sitt anförande i Europaparlamentet efter resan.

Jag delar den frustration som Hans Wallmark ger uttryck för avseende dagordningen för utrikesministermötena. Jag kan upprepa det jag har sagt i EU-nämnden: Vi vill kunna förbereda oss väl, och jag vill samråda med riksdagen på ett bra sätt. Jag själv och andra svenska företrädare framför återkommande synpunkter om dagordningen och påminner om vårt behov av parlamentarisk förankring. Det kan noteras att dagordningen för rådets möte i går hade en bättre balans mellan aktuella frågor och diskussionspunkter. Jag hoppas att detta beror på att den höge representanten och utrikestjänsten har tagit till sig av våra synpunkter.

Händelserna runt Borrells resa visar på behovet av ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och den höge representanten. Vi behöver i alla lägen ha en gemensam förståelse av EU:s politik. Långsiktiga och strategiska diskussioner kan bidra till detta. Det var därför välkommet att Ryssland diskuterades vid rådets möte i går.

Det är centralt att EU förblir enat i sin gemensamma Rysslandspolitik, som baseras på de fem vägledande principer som vi återbekräftade senast i oktober förra året. Dessa fem principer innefattar ett principiellt ställningstagande mot Rysslands aggression i östra Ukraina, stärkt engagemang i östliga partnerskapet, motståndskraft mot ryska påverkansoperationer, selektivt engagemang med Ryssland i frågor av intresse för EU och stöd till det civila samhället i Ryssland.

Principerna förblir ett flexibelt ramverk för att över tid kunna bemöta negativt ryskt agerande och samtidigt pröva Rysslands beredvillighet att samarbeta i frågor där EU har ett intresse. Jag delar Borrells slutsatser efter hans möte att Ryssland i nuläget inte visar någon större vilja till konstruktiv dialog eller samarbete.

Anf. 50 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Det är ju några som har extraanmält sig till debatten, så vi får väl se detta som ett förband till morgondagens stora utrikespolitiska debatt i samband med den deklaration som kommer att presenteras. Det finns väl skäl att tro att både EU och Ryssland kommer att beröras där.

Fru talman! Jag tror att vi alla har respekt för att man kan ha en dålig dag på jobbet. Problemet är att man inte får ha alltför många dåliga dagar om man är EU:s höge representant och ansvarig för den utrikespolitiska linjen inom EU. Enligt mig har Borrell lite för många dåliga dagar, och den i Moskva var exceptionellt dålig.

Man får ju säga att tajmningen - som det heter på modern svenska, fru talman - kunde ha varit bättre när Borrell uppsökte och träffade Lavrov och när han dessutom generades. Det är inte jag som påstår det, utan detta är den recension som Josep Borells resa till Moskva har getts av oberoende bedömare och medier. EU:s höge representant har ju också tagit den till sig, för när han återrapporterade till Europaparlamentet var han betydligt mer ödmjuk och insåg vilka gropar han hade trampat i.

För att markera den dåliga tajmningen kan man nämna skenrättegångarna mot Aleksej Navalnyj efter Putins kalsongförgiftning av honom. Man kan också nämna det våld som visas mot de modiga demonstranter som kräver frihet och rättfärdighet i Ryssland och som slås ned, fängslas och grips. Till detta kommer tre diplomater som kastas ut på helt oriktiga grunder, vilket också Sveriges utrikesminister har bekräftat när det gäller den svenska diplomaten.

Att i det läget åka till Moskva och dessutom vara ganska oförberedd är inte bra. Det kan beskrivas som exceptionellt dålig tajmning. Vad man förstår av utrikesministerns svar är dessutom att andra länder - och jag antar, hoppas och utgår från att Sverige var ett av dem - hade förklarat vad som var på väg att hända. Det här med Navalnyj och demonstrationerna var ju ganska uppenbart, men tre diplomater skulle också kastas ut i princip i samband med att Borrell befann sig i Ryssland.

Fru talman! Jag tycker att Josep Borrell är ganska bra på uttalanden. Det jag efterlyser är handling från EU:s sida. Handling kan bara uppstå om länder som Sverige är pådrivande, ställer krav och utkräver ansvar, inte så mycket mot Josep Borrell som mot de länder som förstör säkerhetsordningen. Detta sker nu i Europa, men det gäller också Kinas agerande i Hongkong och mot Xinjiang samt hoten i Taiwan. Detta kräver åtgärder - inte bara en varm faxmaskin på Josep Borrells rum.

Fru talman! Utrikesministern hänvisade också till det möte som EU:s utrikesministrar hade i går. För mitt vidkommande får hon gärna utveckla lite mer vad som sas och exakt hur det kom sig. Svaret är ju avgivet före det uppdaterade mötet, så utrikesministern får gärna säga någonting om vad som hände vid överläggningarna.

Den brutala sanningen är ju att verkligheten går i fel riktning när det gäller Ryssland. Som jag sa har vi sett en skenrättegång mot Navalnyj, demonstrationer som slås ned och diplomater som kastas ut på oriktiga grunder. Det, fru talman, kräver handling - inte ord.

Anf. 51 Markus Wiechel (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret och för denna väldigt angelägna debatt, som, precis som Hans Wallmark sa, säkerligen är en början på morgondagens mycket intressanta och roliga debatt.

Josep Borrells resa till Moskva var inte särskilt lyckad; det kan nog de allra flesta hålla med om. Utrikesministern sa i sitt svar att hon delar Borrells slutsatser om resan, men det här har ju egentligen ingenting att göra med själva förtroendet för honom som person och hans sätt att agera.

Utrikesministern sa också att det är viktigt att han i sin roll har ett stort eget handlingsutrymme och eget ansvar. Det stämmer naturligtvis, och det är just mot bakgrund av det här som det är extra viktigt att han agerar korrekt och att han kan klara av att hantera situationer som den vi såg i Moskva. Det gäller inte minst vid besök i auktoritära länder som Ryssland, som ju är ett direkt säkerhetshot mot Sverige och EU och som för närvarande bedriver krig i Europa.

I EU:s nuvarande utrikeschef ser vi i stället det motsatta. Vi har sett hur man har slagit ned fredliga demonstranter i samband med detta besök. Vi har fått se hur Borrell helt felaktigt - hoppas jag - har sagt att EU inte kommer att införa några ytterligare sanktioner mot Ryssland. Vi såg hur han passivt stod vid den ryske utrikesministerns sida samtidigt som Ryssland hånfullt kunde utvisa tre europeiska diplomater, varav en som bekant var svensk. Vi såg hur de löjeväckande skenrättegångarna mot oppositionsledaren Aleksej Navalnyj pågick utan några vidare krav från Borrell om frigivning eller några vidare krav på att få möta oppositionsledaren eller dennes stab.

Vi har helt enkelt sett hur han gång på gång har tabbat sig och att han inte kunde hantera den här situationen. Utrikesministern tycker ändå inte att han borde avgå - det tycker jag är märkligt - trots den skada det har orsakat EU:s medlemsländer.

Fru talman! Alla kan ha en dålig dag, precis som Hans Wallmark sa. Alla kan ha en dålig dag på jobbet. Alla kan misslyckas ibland. Men det finns gränser.

Socialdemokraten Josep Borrell är EU:s främste representant för utrikesfrågor. Han finns till för att unionen ska få ett starkt genomslag för en gemensam linje. Han finns till för att våra intressen gentemot länder som Ryssland ska tillvaratas. Resultatet av den här skandalresan var det motsatta. Borrell kom att bli Rysslands nyttige idiot när Sverige och resten av EU förödmjukades. Borrell kommer att användas av Putin som ett verktyg för att slå mot Europa. Det jag ställer mig frågande till är hur Sveriges regering kan tycka att det är okej med en sådan representant.

Anf. 52 Sara Gille (SD)

Fru talman! EU:s utrikeschef Josep Borrell är en av EU:s främsta företrädare. Självklart ska vi värna om den höge representantens möjligheter att göra uttalanden och på andra sätt utföra EU:s politik. Men det innebär inte att den högste representanten får göra vilka uttalanden som helst, utan han måste följa rådets beslut i olika frågor och företräda den politik som det beslutas om där. Så långt är vi eniga.

Men, fru talman, vad är det egentligen den här soppan handlar om? Jo, att EU:s utrikeschef Josep Borrell har rest till Moskva och där haft en pressträff tillsammans med den ryske utrikesministern Sergej Lavrov, där han tydligt meddelat att EU inte planerar några nya sanktioner mot Ryssland. Vi har också fått se hur EU:s utrikeschef och den ryske utrikesministern sida vid sida framförde kritik mot USA:s politik. Men ingenting nämndes om vare sig Rysslands omfattande aggressioner, som utmanar det europeiska säkerhetsläget, eller om Rysslands brott mot internationell rätt.

Fru talman! Den 17 januari arresterades den ryske oppositionsledaren Alexej Navalnyj. Trots att flera medlemsstater i EU har krävt sanktioner på högsta nivå har Borrell tydliggjort att det inte finns några ambitioner över huvud taget från EU:s sida att införa nya sanktioner mot Ryssland till följd av vad som har hänt Navalnyj.

Utöver detta har tre utländska diplomater, däribland en svensk, nyligen utvisats för att de påstås ha deltagit i en demonstration till förmån för Navalnyj och för demokrati och yttrandefrihet.

Fru talman! Ryssland är en diktaturstat som om och om igen kränker rätten till yttrande- och åsiktsfrihet.

Det som är upprörande i den här soppan är att EU:s främste företrädare i utrikesfrågor inte tar tydlig ställning mot diktaturen Ryssland, som utför ett omfattande förtryck av politiska motståndare. Det här är alltså EU:s utrikeschef som visar att han kan strunta i att följa rådets politik; han kan göra som han vill.

Trots att Borrell har handlat emot rådet och misskött sitt uppdrag samt trots alla hans uttalanden meddelar utrikesminister Ann Linde att hon inte tänker kräva hans avgång.

Han saknar förtroende efter det här. Fru talman! Jag saknar svar på varför han över huvud taget ska få sitta kvar, med tanke på hans agerande och hans brist på förtroende. Det räcker inte att enbart diskutera Borrells resa. Sverige måste tydligt ta ställning och verka för hans avgång.

Anf. 53 Jessika Roswall (M)

Fru talman! Tack, utrikesministern! Tack även Hans Wallmark och Markus Wiechel för att ni har ställt de två interpellationerna gällande Borrells besök i Moskva och mötet med Lavrov!

Vi är väldigt många som tycker att det är högst problematiskt att en högt uppsatt EU-företrädare på eget initiativ väljer att representera EU med en högst personlig linje.

När man sitter på den position som Borrell för närvarande sitter på förväntas tydlighet, särskilt när man genomför den här typen av resor. Resan var av politiskt känslig karaktär, och det var dessvärre en stor avsaknad av tydlighet i Borrells framträdande. Utrikesutskottet i Europaparlamentet hade dessutom uttryckt att han inte skulle åka över huvud taget. Nu gjorde han det, och jag instämmer med övriga i den här debatten i att det inte kan ses som något annat än ett misslyckande. Den omfattande kritik - Wallmark talade om en recension - som utspelade sig i efterdyningarna var talande nog.

Förutom det faktum att den höge representanten uppenbarligen inte hade gjort sin läxa inför mötet har det beskrivits som förnedrande för EU. Markus Wiechel talade om förtroendet för EU, och Hans Wallmark hade en fråga i sin interpellation som är väldigt tydlig, nämligen vad det här besöket får för konsekvenser för EU. Jag tycker inte att utrikesministern i sitt svar tydligt nog förklarade vad det kommer att få för konsekvenser för EU, så jag önskar att jag kan få lite ytterligare svar i den delen.

Den ryske utrikesministern Lavrov sa under mötet med Borrell bland annat att EU är en opålitlig partner. Han sa också att europeiska ledare som Angela Merkel och Emmanuel Macron ljugit om förgiftningen av oppositionskritikern Navalnyj. Lavrov kritiserade även öppet USA om Kuba. Borrell besvarade inte kritiken mot vare sig EU eller USA och meddelade också att EU inte alls planerar nya sanktioner mot Ryssland. Det här är anmärkningsvärt.

Fru talman! Det här är inte bara felaktigt, utan det påverkar också allvarligt EU:s förtroende att driva utrikespolitik. Borrell själv har uttalat: "Utrikespolitik kan inte reduceras till skriftliga uttalanden från mitt kontor." Det gör ju knappast saken bättre.

Jag tolkar utrikesministerns svar här i dag som att hon delar Borrells slutsatser från hans resa till Moskva. Men jag undrar, förutom min tidigare fråga om vad det här får för konsekvenser för EU, om hon inte tycker att det är förtroendeskadande och allvarligt när EU:s högste representant inte står upp för våra gemensamma värderingar och markerar mot Ryssland, exempelvis när Lavrov kritiserar EU eller påstår att Merkel har ljugit om förgiftningen.

Avslutningsvis, fru talman, har jag en fråga till utrikesministern. Hon refererade till mötet i går med utrikesministrarna. Vid detta möte deltog, såvitt jag förstår, Antony Blinken. Då undrar jag ifall Antony Blinken sa något om ifall det finns kritik även från USA med anledning av att Lavrov ju även kritiserade USA vid det här mötet.

Anf. 54 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! Sverige verkar för en större effektivitet och genomslagskraft i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. En viktig del av det är att den höge representanten har initiativrätt att driva en politik som gynnar EU:s intressen. Samtidigt ska han, precis som interpellanterna har sagt, framföra en politik som speglar medlemsstaterna, särskilt i en viktig och känslig fråga som den gemensamma Rysslandspolitiken. Gårdagens diskussion om Rysslandspolitiken var ett led i att säkerställa denna samsyn.

Jag kan konstatera att innan Borrells resa var det några få medlemsländer som tyckte att han inte skulle resa. En dominerande majoritet tyckte att han skulle resa, inklusive Sverige. I går var det ingen som krävde hans avgång, inte ett enda land, inte någon, utan det var ett unisont stöd för Borrell. Han har i efterhand klargjort mycket tydligt att det var ett missförstånd att det inte fanns några ytterligare sanktioner. Det fanns inte det, för de beslutade vi om i går eftersom bland annat jag och många med mig drev det - och det blev ytterligare sanktioner.

Rent tekniskt går det till så att vi fattar beslut om att det ska bli sanktioner, och sedan gör man en listning på personer. Efter avstämning, för oss i EU-nämnden, kommer det formella beslutet. Vi hoppas att det denna gång ska gå hyfsat fort.

Jag vet av egen erfarenhet att möten med Lavrov kan vara väldigt utmanande. Men svåra tider kräver svåra samtal, och det var därför som jag reste dit, främst som representant för OSSE men också för Sverige, som Finlands utrikesminister Pekka Haavisto var där i förra veckan och som Borrell reste dit.

EU har en mycket tydlig femprincipslinje när det gäller Ryssland, vilket jag redogjorde för i mitt svar. Det var detta Borrell skulle diskutera, vilket han också gjorde.

Hans slutsats liksom min och Haavistos är att Ryssland inte vill samarbeta med EU. Man vill samarbeta med enskilda länder i enskilda frågor. Därför är det ännu viktigare att EU står samlat och inte underminerar den höge representanten utan ger honom EU:s stöd. Det handlar inte om Josep Borrell utan om EU:s höge representant.

Det är centralt att EU står enat i sin Rysslandspolitik och att vi kraftfullt försvarar de intressen och värderingar EU har. Vi vet alla vilka problem som finns i Ryssland, och det går definitivt åt fel håll på flera sätt. Man varken EU eller för den delen Sverige gynnas av att den höge representantens roll undergrävs.

Jag kan konstatera att Borrell kunde ha varit tydligare i sin framställning av EU:s principfasta Rysslandspolitik. Det åligger den höge representanten att tydligt företräda rådets överenskomna politik i sina kontakter med Ryssland.

Slutligen: Nej, Antony Blinken hade inte någon kritik mot Borrell.

Anf. 55 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Utrikesministern säger att man inte ska undergräva EU:s höge representant, och det är alldeles riktigt. Problemet är att EU:s höge representant undergräver sin egen roll.

Jag vill understryka, också i relation till några av de tidigare inläggen, att min attack inte riktar sig mot Europa eller EU. Jag är glad över unionen och gemenskapen och positiv till att vi har en hög representant. Ytterst verkar han dock, även om han har lite fri dragningsrätt, på de villkor som andra länder ger, det vill säga medlemsstaterna. Så min kritik mot Borrell drabbar med större kraft medlemsstater som Sverige, för det är de som sätter ramarna inom vilken EU:s höge representant agerar.

Fru talman! Låt mig vara väldigt frank. En annan regering än den socialdemokratiska hade nog avrått Josep Borrell att under de förutsättningarna åka till Moskva.

Fru talman! Jag vill också vara tydlig med att jag aldrig har kritiserat vår utrikesminister för hennes resa till Moskva. Jag tycker att den var rimlig och riktig. Givet det som skedde i Moskva under Borrells besök var det rätt att Finlands utrikesminister Pekka Haavisto också var där.

Jag måste dock säga att jag är förvånad över att en medlemsstat som Sverige tycker att det är rimligt att EU:s höge representant befinner sig i Moskva samtidigt som Ryssland tänker kasta ut en svensk diplomat, en tysk diplomat och en polsk diplomat utan saklig grund.

Jag tycker att det är fel att en medlemsstat som Sverige säger att det är okej att EU:s höge representant befinner sig i Moskva samtidigt som skenrättegång pågår mot Aleksej Navalnyj efter att han har kalsongförgiftats av Putin.

Jag tycker att det är fel, framför allt givet resultatet av Josep Borrells resa, att man inte kunde göra mer för att stå på demonstranternas och oppositionens sida.

Det är inte en kritik mot EU. Det är inte en kritik mot funktionen EU:s höge representant. Men det är en kritik mot vilka villkor medlemsstater ger till EU:s höge representant.

Fru talman! Liksom utrikesministern tycker jag att det är bra att Sverige har varit drivande när det gäller ytterligare sanktioner.

Det är också glädjande att man nu använder den nya lagstiftningen som vi i Sverige kallar Magnitskijlagstiftningen. Det innebär att man nu jagar ett antal personer som rent praktiskt har varit ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter i Ryssland.

Till detta kommer att det finns en öronbedövande majoritet i Sveriges riksdag som tycker att man ska lägga till andra sanktioner, till exempel mot Nord Stream 2.

Jag antar att ministern tog upp detta under måndagens möte, och jag är övertygad om att detta kommer att bli föremål för morgondagens utrikespolitiska debatt.

Fru talman! Det är positivt att regeringen tillsammans med likatänkande länder har drivit igenom andra dagordningar, för det gör det möjligt för oss i parlamenten att demokratiskt följa, granska och ställa krav på medlemsstaternas representanter. Det är en kraftig frontförflyttning till det bättre jämfört med tidigare. Det, fru talman, är bra.

Anf. 56 Markus Wiechel (SD)

Fru talman! Jag är också positivt inställd till de sanktioner som utrikesministern har försökt driva igenom och som vi vet har kommit till mycket tack vare att en majoritet i EU-nämnden ville det.

Jag vill också passa på att berömma utrikesministern, och det sker ju inte varje dag men kan behövas ibland. Hon är ofta väldigt snabb i sin roll och har en skarp analysförmåga. Just därför blir jag lite fundersam när det gäller hur man har agerat i detta fall där Borrell har misskött sin roll så kapitalt att egentligen hela EU får skämmas.

Det finns nämligen ett antal basala åtgärder som han borde ha vidtagit på plats i syfte att inte minst symboliskt markera var unionen står. Han är som sagt EU:s höge representant för utrikesfrågor och symboliserar hela EU. Att då inte till exempel markera klart och tydligt mot uppenbara brott mot mänskliga rättigheter, skenrättegångar och så vidare är märkligt. Att till exempel inte åka därifrån när Ryssland utvisar tre diplomater från Europa är också ytterst märkligt.

Frågan är: Var går gränsen för hur mycket Sverige kan tåla att den höge representanten missköter sitt uppdrag? Jag tycker personligen att den gränsen har passerats. Var går gränsen egentligen?

Anf. 57 Sara Gille (SD)

Fru talman! Jag förstår fortfarande inte varför Sveriges utrikesminister inte kommer att verka för Borrells avgång. Ministern måste börja vara rakryggad. Hon är ju trots allt Sveriges utrikesminister.

Jag önskar få svar på exakt vad för ytterligare restriktiva åtgärder det är som utrikesministern nämner, när hon och regeringen nu inte tänker verka för Borrells avgång. Inte minst mot bakgrund av det fiasko vi såg vid besöket är extra viktigt med en kraftfull markering. Kan vi ens förvänta oss detta från utrikesministern?

Anf. 58 Jessika Roswall (M)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Jag uppfattar att utrikesministern talar om att det inte gynnar EU att undergräva den höge representanten. Jag hade gärna hört mer om det motsatta, det vill säga när den höge representanten undergräver EU och vad det får för betydelse.

Jag tänkte ta upp ett uttalande: Lägg er inte i våra inre angelägenheter - det är oacceptabelt! Så löd svaret från det ryska regeringskvarteret i Kreml efter att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, ECHR, uppmanat Ryssland att släppa oppositionspolitikern Navalnyj. Ryssland markerar att landet inte längre följer ECHR:s uppmaningar. Den ryske justitieministern kallar beslutet för ett exempellöst ingripande i de ryska domstolarnas arbete. Det är hårda men tydliga ord.

Relationerna till Ryssland är väldigt ansträngda. Hans Wallmark talade i sitt första inlägg om tajmning. Jag är enig med utrikesministern om att det var välkommet att utrikesministrarna i går beslutade om sanktioner mot Ryssland. Moderaterna har länge krävt tuffare tag. Situationen i Ryssland är allvarlig, med försämringar för demokrati och mänskliga rättigheter.

Min avslutande fråga, fru talman, är: Hur tänker utrikesministern verka för att regeringen ska bli tydligare gentemot Ryssland och för att ska EU tala med en enig röst, så som utrikesministern själv lyfte upp?

Anf. 59 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! För att börja med svaret på hur vi ska markera mot Borrell: Vi kommer inte att markera mot Borrell. Som jag sa tidigare var det ingen av EU:s 27 regeringsrepresentanter - 27 utrikesministrar från socialdemokratiska regeringar, borgerliga regeringar och blandregeringar - som krävde Borrells avgång. Det fanns tvärtom stöd för hur han har hanterat situationen efteråt, för han insåg ju själv att det inte hade blivit bra. Då blev han väldigt tydlig med att det kommer att komma sanktioner och med hur vi ska hantera kritiken mot de tre diplomaterna, vår kritik av Navalnyjs skenrättegång och så vidare.

När det gäller restriktionerna är det inga restriktioner mot Borrell, utan det är restriktioner mot Ryssland. Enligt Magnitskijsanktionsregimen går det till så att man listar ett antal personer som varit ansvariga för MR-övergreppen. Det är detta som görs nu: Man sätter upp ett antal personer. Det är de som får restriktioner, inte Borrell.

Det är väldigt viktigt att Sveriges roll och politik gentemot Ryssland är tydlig och principfast. Jessika Roswall frågade hur vi ska bli ännu tydligare. Jag har svårt att säga att man kan vara tydligare än vad jag och Sverige är mot Ryssland. Det innebär dock inte att vi har en isoleringspolitik, utan vi har tvärtom en tvåspårspolitik gentemot Ryssland. Vi konstaterar hela tiden när Ryssland bryter mot MR och folkrätten, som till exempel i Ukraina. Då ska vi vara tydliga i kritiken, men där det finns intresse till exempel när det gäller klimat, hälsa och miljö ska vi kunna ha samarbete och mellanfolkliga kontakter.

Vi har en strategi för att främja den demokratiska utvecklingen i Ryssland. Julia Navalnaja ringde upp mig i fredags, och vi hade ett långt samtal. Det är viktigt att vi har kontakter med oppositionen om hur arbetet ska bedrivas. Jag hade också ett långt samtal med Volkov, som är Navalnyjs politiska chef. Hur ska man främja den demokratiska utvecklingen i Ryssland samtidigt som de så kallade utländska agenterna har utökats? Man kallar alltså personer och organisationer för utländska agenter bara för att de bedriver verksamhet som får stöd från andra länder. Hur ska vi göra detta? Vi har nästan 400 miljoner i stöd till demokratiinsatser i Ryssland, men det blir svårt när de måste sätta en stämpel på sig själva att de är utländska agenter. Det är stigmatiserande och problematiskt, men man kan ändå stödja dem på olika sätt.

Inom EU-kretsen ställer vi oss helt bakom de fem vägledande principerna för EU:s relation till Ryssland. Där är EU:s kontakter med civilsamhället en särskilt viktig komponent.

Anf. 60 Hans Wallmark (M)

Fru talman! Jag tror att det var fler än jag som blev förundrade när Josep Borrell meddelade att det inte skulle bli några ytterligare sanktioner. Nu visade det sig att han fick äta upp det där flera gånger om. Han gjorde sin canossavandring i Europaparlamentet, och EU:s utrikesministrar kunde redan vid gårdagens möte i Bryssel samla sig bakom de första sanktionslistorna i enlighet med den så kallade Magnitskijlagstiftningen. Det är bra. Men det var just därför jag och andra blev förvånade, för att uttrycka det milt, att han kunde meddela att det inte skulle bli några sanktioner. Det var ju inte sanktionerat, för att uttrycka det på det sättet. Men resultatet i måndags blev långt bättre än Borrells uttalande i Moskva.

Jag tycker att det är bra att man nu använder den nya lagstiftning som finns på plats och som vi kallar Magnitskijlagstiftningen. Jag önskar dessutom att vi skulle få se fler länder som driver på när det gäller att använda Nord Stream 2 som ett sanktionsverktyg. Till detta lär vi återkomma i morgon, fru talman.

Utrikesministern nämnde de fem vägledande principerna, och jag tycker att några av dem är bra. Samtidigt tror jag att det är viktigt att säga att det inte handlar om en enspårspolitik eller en tvåspårspolitik eller ens en trespårspolitik, utan det handlar om att vi ska driva rätt sorts politik. Då får det inte vara så att man bakom formuleringar om klimat, miljö och mellanfolkliga kontakter döljer den kritik som man har.

Bland principerna finns Rysslands aggression mot Ukraina. Kriget fortsätter sedan 2014. När det gäller starkt engagemang i det östliga partnerskapet har det precis i dagarna kommit meddelande om vad som händer i Georgien. Och vi har det som händer i Moldavien, så det verkar inte gå alldeles i rätt riktning. Och så måste vi ha motståndskraft mot ryska påverkansoperationer som pågår.

Fru talman! Min avslutande fråga är: Håller inte utrikesministern med om att Borrells resa till Moskva blev ett misslyckande?

Anf. 61 Markus Wiechel (SD)

Fru talman! Det är nästan som om Hans Wallmark har läst mina tankar, för just den frågan hade jag också tänkt ta upp här. Jag har hittills inte hört att utrikesministern själv har benämnt resan som ett misslyckande, vilket är tråkigt med tanke på att hon själv har skött sig väldigt bra vid sin egen Moskvaresa. Det är inte resan i sig som är problemet, utan det är hur man agerar under en sådan resa och hur man tacklar denna typ av regimer.

Ryssland är inte vilken regim som helst. Den bedriver krig i Europa. Den är ett tydligt säkerhetshot mot inte bara Sverige utan mot hela EU. Den önskar att destabilisera EU på olika sätt. Underrättelseverksamheten i Sverige är större än på väldigt lång tid, kanske större än någonsin.

Det finns alltså flera skäl till att man ska ha tydliga synpunkter på Borrells resa till Moskva och kontentan av denna resa. Men jag stannar vid den fråga som Hans Wallmark också ställde: Hur ser utrikesministern själv på detta?

Anf. 62 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! Det är viktigt att Sverige och EU står enade i sin gemensamma Rysslandspolitik. Mot bakgrund av utvecklingen i Ryssland är ett balanserat och strategiskt genomförande av principerna mer angeläget än på länge. Detta kräver ett nära samarbete både mellan medlemsstaterna och med den höge representanten. Det ligger inte i Sveriges intresse att det uppstår en splittring i hur Rysslandspolitiken utformas eller att den höge representanten undermineras.

Det var positivt att medlemsländerna i går bekräftade den samsyn som finns och att vi är överens om inriktningen för nya restriktiva åtgärder, eller sanktioner som vi brukar säga i Sverige, mot Ryssland.

Regeringen kommer att fortsätta att verka både inom EU och bilateralt för att bryta den negativa trend som gäller civilsamhällets utrymme, demokrati och mänskliga rättigheter i Ryssland. Det är centralt att vi upprätthåller stöd till civilsamhällesorganisationer och stärker det mellanfolkliga arbetet. Genom enighet i EU och stöd till den demokratiska utvecklingen i Ryssland bygger vi säkerhet i vårt eget område.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.