Resurser för omställning till ny myndighet
Interpellation 2007/08:25 av Astudillo, Luciano (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-09-27
- Anmäld
- 2007-09-27
- Besvarad
- 2007-10-16
- Sista svarsdatum
- 2007-10-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 september
Interpellation
2007/08:25 Resurser för omställning till ny myndighet
av Luciano Astudillo (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
Den 1 januari slås Ams och länsarbetsnämnderna samman till den nya myndigheten Arbetsförmedlingen. I juni 2007 redovisade Ams för regeringen vilka ekonomiska och personella konsekvenser omorganisationen till den nya myndigheten får.
Ams verksamhet ska under 2008 klaras på en budget som är 500 miljoner kronor lägre än 2006. Omorganisationen leder till att antalet årsarbetskrafter minskas med ca 800 fram till 2010.
En del av neddragningen sker genom att 300 anställda redan i år lämnar ledning, stöd- och serviceverksamhet genom naturlig avgång.
För att klara omställningen till en ny myndighet utan uppsägningar och utan att riskera alltför negativa konsekvenser för kärnverksamheten begär Ams att regeringen skjuter till 160 miljoner kronor nästa år. Vidare begär man 40 miljoner kronor som ersättning för nedläggningskostnader, såsom flyttkostnader och upplupna hyror.
Med anledning av ovanstående resonemang vill jag fråga följande:
Ämnar arbetsmarknadsministern vidta några initiativ för att garantera att omställningen till den nya myndigheten kan ske utan uppsägningar och utan negativa konsekvenser för kärnverksamheten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:25
Webb-tv: Resurser för omställning till ny myndighet
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:10 Tisdagen den 16 oktoberProtokoll 2007/08:10 18 § Svar på interpellation 2007/08:25 om resurser för omställning till ny myndighet
Protokoll från debatten
Anf. 98 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Luciano Astudillo har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att garantera att omställningen till den nya myndigheten kan ske utan uppsägningar och utan negativa konsekvenser för kärnverksamheten. Frågan är ställd utifrån att Ams har begärt mer pengar för omställningsarbetet.
Jag vill klargöra att regeringens tydliga ambition är att skapa en effektiv myndighet som bättre bidrar till en fungerande matchning på arbetsmarknaden och motverkar utanförskapet. Arbetsförmedlingen ska ha en organisation, ett arbetssätt och resurser som klarar detta. Det innebär att myndighetsstrukturen och organisationen måste förändras och bättre anpassas till hur arbetsmarknaden ser ut och fungerar. Regeringen har gett Ams ett uppdrag med tydligt angivna förutsättningar för att genomföra denna förändring.
Jag har också en kontinuerlig dialog med Ams om hur arbetet med omställningen fortskrider. Jag har fullt förtroende för att Ams kommer att genomföra omställningen utifrån de förutsättningar som gäller. Jag är övertygad om att det från årsskiftet kommer att finnas en organisation som är bättre lämpad än dagens att genomföra det som arbetsförmedlingen ska göra, det vill säga att matcha lediga jobb och arbetssökande och öka möjligheterna för personer som står långt från arbetsmarknaden att få arbete.
Anf. 99 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Det finns delar av svaret som jag kan hålla med om. Vi behöver en effektiv myndighet, och vi behöver hela tiden anpassa myndigheten efter de behov som finns på arbetsmarknaden. Det ligger mycket i att hitta en myndighet som behandlar arbetslösa lika oavsett var i landet vi befinner oss.
Interpellationen har sin bakgrund i en del besök som jag gjorde i våras och de nedskärningar som förväntas göras på arbetsförmedlingen. Det är inte bara en omorganisation utan en rejäl nedskärning också. På sikt ska 800 platser bort från arbetsförmedlingen. På en arbetsförmedling berättade de att de hade sparat in på allt som det gick att spara på utan att behöva säga upp personal. Det var förra året.
Jag stötte på en arbetsförmedling där man redan nu tvingades dela på datorer. Handläggarna tvingades dela på datorer för att effektivisera verksamheten.
Den roligaste historien är kanske från Malmö där de arbetsförmedlare som är ansvariga för företagskontakter fick sin tjänstebil indragen och i stället tilldelades cyklar. Det är förvisso bra för miljön och folkhälsan, men man kan börja fundera på var gränsen går för den här så kallade effektiviseringen. Var går gränsen för när servicen till de arbetslösa, som måste vara det viktigaste, inte äventyras och hotas?
När Ams inför budgeten gick ut och begärde 200 miljoner extra för att klara omställningen och generationsskiftet man är inne i och inte fick det i budgetförslaget så blev jag uppriktigt orolig. Ännu mer orolig blev jag när jag läste Bo Bylunds pressmeddelande. Det var ett långt pressmeddelande, ett typiskt generaldirektörspressmeddelande, om man får uttrycka sig så. En mening som återkom två gånger i pressmeddelandet hakade jag upp mig på, nämligen att dagens budgetproposition på kort sikt kan innebära att man tvingas göra vissa besparingar även inom kärnverksamheten. Jag upprepar: tvingas göra vissa besparingar även inom kärnverksamheten.
Det är klart att jag blir bekymrad. Jag slängde i väg ett mejl till Bo Bylund och frågade: Vad innebär detta? Vad är konsekvenserna av att ni inte får de 200 miljoner kronorna?
Jag fick pressmeddelandet tillbaka. Arbetsmarknadsministern säger i sitt svar att han för en kontinuerlig dialog med Ams. Arbetsmarknadsministern kanske kan svara på vilka delar av kärnverksamheten som hotas när de 200 miljonerna inte gavs till Ams för att man skulle klara generationsskiftet. Vilka delar hotas? Det är jag intresserad av att få veta.
Anf. 100 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag tycker att det är bra att Luciano Astudillo delar min uppfattning att vi behöver en organisation av myndigheten som är optimal för uppdraget och att vi försöker koncentrera oss på de politiska områden där vi inte delar uppfattning.
Jag har all respekt för den oro som Luciano Astudillo lyfter fram i den här frågeställningen. Om man har en stor myndighet med många anställda och stor budget kräver naturligtvis omställningen sin tribut av medarbetare, ledning och alla runt omkring. Jag kan dock lugna Luciano Astudillo på en punkt.
Ams begärde en tillfällig ökning av anslaget med 160 miljoner kronor under 2008. Det gjorde man för att klara det som Luciano Astudillo beskriver. Till det ska läggas det faktum att anslagskrediten för Ams uppgår till 151 miljoner kronor för 2007. Enligt Ams prognos i augusti kommer det att finnas ett anslagssparande som just nu uppgår till 120 miljoner kronor. Det gör att jag känner mig lugn för att man kommer att kunna hantera den här förändringen utan att behöva göra det som vi båda är oroliga för, nämligen ingrepp i kärnverksamheten.
Man ska naturligtvis konstatera att i samband med att man gör den förändring som vi har föreslagit och som kommer att träda i kraft den 1 januari när länsarbetsnämnderna upphör och vi får en gemensam organisation av den nya Arbetsförmedlingen kommer vi att få en rad förändringar som minskar behovet av personal inom ledningsfunktionerna och framför allt stöd- och serviceverksamheten.
Av de bedömningar som vi kan göra och som vi har diskuterat med Ams i dag kommer kärnverksamheten, med den nya organisationen, att fungera inte bara bra utan bättre än tidigare.
Anf. 101 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Då tar jag arbetsmarknadsministern på orden. Han lovar här i kammaren att kärnverksamheten inte kommer att hotas, trots att man inte har fått de extra pengar som begärdes för att man skulle klara generationsskiftet.
Det är viktigt att det framgår att det är en skillnad här. Utöver den omorganisation som säkert kan behövas är det en rejäl nedskärning av ambitionerna i arbetsmarknadspolitiken och det stöd som arbetslösa kan få. Det gäller både yrkesutbildning och det möte man får på arbetsförmedlingarna. Det är viktigt att Littorin vågar stå upp för det här i kammaren och säga att man gör detta för att man tror på den här politiken och att han inte duckar för det.
800 anställda inom Ams ska bort. I budgeten ligger en uppräkning av löneanslaget med endast 0,78 procent för nästa år. Om man följer normal löneutveckling ligger även här en nedskärning i personal som måste göras för att man ska klara budgeten.
Säg som det är, herr arbetsmarknadsminister, så blir vi nog mer överens än vad vi trodde från början.
Redan nu klarar inte arbetsförmedlingarna att hjälpa nyarbetslösa. Det är en medveten politik. Det läste jag i Arbetsmarknadsverkets tidning. Statssekreteraren säger: Vi ska fokusera på dem som är långt bort. De som är arbetslösa nu behöver inte komma till arbetsförmedlingen förrän det har gått 300 dagar.
Redan nu sviker Littorin de långtidsarbetslösa när det gäller att ge dem coachning. 15-20 arbetslösa per arbetsförmedling var det löfte som Littorin och jag har haft debatt om här förut och som han hävdar än i dag. När jag tog upp det i Borås skrattade arbetsförmedlarna.
Här är också en tydlig politikskillnad. Redan nu drar man undan mycket av det stöd som många arbetslösa behöver utöver matchningen. Många av de arbetslösa matchar inte mot de jobb som kommer. De behöver lite utbildning. De behöver lite kvalificerad yrkesutbildning. Där har man ju dragit ned rejält på ambitionsnivån.
Det finns, som jag ser det, all anledning att ifrågasätta varenda myndighetsperson som man har anställd och se om den gör nytta. Om det inte är så ska man effektivisera och dra ned. Det finns ju inget egenvärde i att ha statligt anställd personal i en arbetsmarknadsmyndighet.
Det finns också all anledning att hålla sig till de löften som man gav.
Jag känner djup oro över hur Littorin ska klara av det.
Anf. 102 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Det är alltid lika roligt att debattera med Luciano Astudillo. Vi har nu en del erfarenhet. Jag kan lugna Luciano Astudillo: Jag tänker inte ducka. Det här är min åttioåttonde interpellationsdebatt sedan jag började förra året.
Matchningen står i centrum. Vad vi försöker göra, och som vi har diskuterat många gånger, är att se till att för dem som befinner sig relativt nära arbetsmarknaden ska arbetsförmedlingen fungera till sitt namn. Den ska förmedla arbete.
Jag kan konstatera att det fungerar väldigt väl. Hittills i år har arbetsförmedlingen förmedlat 570 000 jobb, eller något i den stilen. Vi vet att det är högkonjunktur, därför är det ungefär hälften av de jobb som tillsätts. Det är alltså upp emot en miljon människor som har bytt arbete under året. Flera kan naturligtvis ha bytt flera gånger under året, så det är inte en miljon nya jobb. Icke desto mindre är min slutsats att matchningen fungerar riktigt bra.
Problemet är den femtedel som ni lämnade efter er, nämligen alla de som står utanför och som har stått utanför länge och för vilka ni inte har haft någon som helst politik under lång tid. Jag är glad över och nyfiken på det arbete som Luciano Astudillo leder i arbetsgruppen. Jag var väldigt intresserad av det seminarium som ni anordnade med Bertil Holmlund. Där konstaterade Bertil Holmlund just det som vi har hävdat hela tiden, nämligen att avtrappningen av a-kassan har varit ett effektivt medel för att se till att flera kommer i arbete. Jag är också glad över nyheten om den finska studien som kom häromsistens och som visar att höjd a-kassa leder till färre i sysselsättning. Det är bra att ni tar till er lite av den erfarenheten.
Det brukar bli så här när man debatterar med Luciano Astudillo. I andra eller tredje replikomgången kommer man långt ifrån ämnet i interpellationen och så handlar det om något annat och naturligtvis viktigare, nämligen vad som är politikens kärna och vad som är skillnaden i politiken oss emellan. Av det som Luciano Astudillo har sagt kan jag läsa ut att räddningen för Sverige är fler Amsåtgärder, högre a-kassa och högre inkomstskatter för låginkomsttagare. Vi har testat den varianten länge nog. Det ledde till det stora utanförskap som vi nu försöker städa upp efter er.
När vi började var vi överens. Det kanske var därför som Luciano Astudillo började prata om alla de andra sakerna så att vi fick lite kött och blod i debatten. Det tycker jag är bra.
Om vi går tillbaka till grundtanken i interpellationen vill jag säga att min absoluta utgångspunkt är att kärnverksamheten i Arbetsförmedlingen, den nya myndigheten som kommer den 1 januari, inte bara ska vara trygg och säker utan dessutom vara organiserad på sådant sätt att det leder till det bästa resultat vi någonsin kan uppnå.
Om man slår ihop ett gäng myndigheter och organiserar dem på ett annat sätt kommer det att innebära en del effektiviseringar. Det säger sig självt. Vi ska naturligtvis utnyttja de knappa resurser vi har till att göra det bästa för den som behöver den hjälp som vi nog båda två tycker är rimlig.
Om myndigheten har begärt 160 miljoner för att klara det generationsskifte som Luciano Astudillo tar upp i sin interpellation finns det, som jag sade, en anslagskredit på 151 miljoner och ett anslagssparande som just nu uppgår till 120 miljoner. Man kommer alltså, mänskligt att döma, till och med att klara av det yrkande som man själv lyfter fram inom ramen för de instrument som står till förfogande.
Vi kommer naturligtvis att göra allt vi kan för att följa upp och se till att verksamheten fokuserar på det som är det viktiga. Vi kommer naturligtvis också att följa upp ekonomin löpande, precis som man alltid gör. Detta kommer vi alltså att göra.
Jag är övertygad om att vi kommer att mötas i fler debatter om just detta också under det kommande riksdagsåret.
Anf. 103 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag ska bara göra en kommentar om detta med att ducka eller ej. Det är så att arbetsmarknadsministern måste komma hit och svara på interpellationer. Även de dagar då han känner att han skulle vilja gå hem och träffa familjen måste han komma hit och svara på viktiga interpellationer som ledamöterna ställer. Vi kommer alltså att ses igen.
Jag ska ta upp den andra delen kring Bertil Holmlund. För övrigt var det inte jag som började flaxa runt och tala om annat. Det är också ett klassiskt grepp. När politiker inte vill stå upp och ta diskussionen om det som det handlar om försöker de ibland glida undan, och det gjorde arbetsmarknadsministern också här. Bertil Holmlund sade också en annan viktig detalj som Littorin inte har lyssnat in, nämligen att a-kassenivån i sig också är ett uttryck för vilket samhälle man vill ha. En låg nivå leder till ökade inkomstklyftor i samhället. En högre nivå leder till minskade klyftor. Där finns en tydlig politisk skiljelinje mellan oss och den borgerliga regeringen.
Bertil Holmlund säger också att om man ska upprätthålla en hög nivå på a-kassan måste man se till att ha en aktiv arbetsmarknadspolitik som kompletterar detta.
Jag ska återgå till det som denna debatt skulle handla om. Littorin har lovat att det inom jobb- och utvecklingsgarantin ska finnas högst 15-20 arbetslösa per arbetsförmedlare. När jag åker ut i landet skrattar de åt mig när det gäller att Littorin säger att man ska fixa detta. Littorin står nu här och lovar att kärnverksamheten inte kommer att äventyras trots att Ams inte fick de pengar som man äskade för att klara av detta.
Jag ska återigen återge vad som sades i Bosse Bylunds pressmeddelande. Där sades det att man kan tvingas dra ned på vissa saker även inom kärnverksamheten. Det är viktigt att ta med sig det.
Jag tar Littorins löfte med mig. Grunden i detta - den politiska kärnan - är att de arbetslösa ska få rätt stöd när de kommer till myndigheten. Det är det viktigaste.
Anf. 104 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Där håller jag med Luciano Astudillo. Det är naturligtvis så att den som är arbetslös ska komma till myndigheten och få rätt hjälp. Det säger sig självt. Frågan är bara om vi med anslagssparande och anslagskredit kan lösa det problem som myndigheten har pekat på. Svaret på den frågan är ja.
När det gäller den första diskussionen som vi hade om att man kommer när det är interpellationsdebatter säger det sig självt att man gör det. Jag gör det, och jag gör det dessutom gärna eftersom jag tycker att det är ett trevligt tillfälle att visa de politiska skillnader som vi har.
Uppenbarligen har ni mycket arbete i denna grupp eftersom det är lite färre interpellationer nu än förra året, men det kanske ändrar sig. Jag såg förresten en i dag, så det kommer säkert fler. Men jag kommer alltså gärna till dessa debatter eftersom det är ett tillfälle att visa på våra skillnader.
Bertil Holmlund sade: Vilken nivå man har på a-kassan återspeglar vilket samhälle som man vill ha.
Det tror jag är helt rätt. Därför är det naturligtvis skönt att konstatera att vi har 80 procent under 200 dagar. Det gör den svenska arbetslöshetsförsäkringen till en av de mest generösa i hela västvärlden. I Danmark har man visserligen 90 procent men med ett betydligt lägre tak. Så effektivt sett är det betydligt lägre än i Sverige. I Norge har man under 60 procent i ersättning från dag ett. Detta säger jag bara för att ta några närliggande exempel. Jag håller alltså helt med om detta.
Sedan vill jag kommentera det sista som Luciano Astudillo sade om 15-20 personer per coach. Jag konstaterar bara att jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga är på sammanlagt 12,8 miljarder. Enligt det underlag som finns ska det vara 15-20 personer per coach. Vi kommer naturligtvis att följa upp även det. Och om det skulle visa sig vara något problem i den ändan får vi återkomma och ska naturligtvis göra det bästa för att återgå till det sista som Luciano Astudillo sade i sitt sista inlägg för att var och en ska få den bästa hjälp som man kan få för att vara rätt rustad för att så snabbt som möjligt återkomma till arbetsmarknaden. Det måste vara målet. Er politik förskräcker i den delen - 140 nya förtidspensionärer varje dag under den förra mandatperioden. Sedan ett år tillbaka är det mer än 400 personer som har fått ett jobb att gå till, en arbetsgemenskap att känna trygghet i och en lön att leva på. Det är jag rätt stolt över.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.