Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Situationen för unga arbetslösa

Interpellation 2009/10:438 av Jansson, Eva-Lena (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-05-21
Anmäld
2010-05-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2010-05-26
Sista svarsdatum
2010-06-04
Besvarad
2010-06-29

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 maj

Interpellation

2009/10:438 Situationen för unga arbetslösa

av Eva-Lena Jansson (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Det råder en jobbkris i Sverige. Antalet arbetslösa har ökat sedan hösten 2006, då den låg på ca 5 procent, och är nu uppe i drygt 9 procent. När det gäller ungdomsarbetslösheten är den en av Europas högsta och nästan var fjärde ung person är i dag arbetslös. Dess värre finns det oseriösa företag och arbetsgivare som inte drar sig för att utnyttja ungdomars önskan om ett jobb. Många ungdomar vittnar om att man haft lång praktik med låg eller ingen ersättning under förespegling om att man skulle få en fast anställning så småningom. Andra berättar om att man fått provjobba gratis. När väl ungdomar får jobb så är det många som erbjuds otrygga anställningar. Timvikariat eller visstidsanställning är ofta det som erbjuds. Och sedan regeringen ändrade lagen kan arbetsgivare ha personer på visstidsanställning upp till två år.

Nu har det visat sig att även större företag har utnyttjat ungdomar. I programmet Dokument inifrån redovisades hur anställda blev hemskickade utan lön trots anställningsbevis och schemalagda arbetspass, en del blev lurade på sin lön.

Sammantaget kan man konstatera att ungdomars möjlighet till jobb förutsätter en aktiv jobbpolitik, något som saknas i dag. Dessutom behövs tryggare anställningsformer.

Min fråga till arbetsmarknadsminister Littorin är följande:

Avser arbetsmarknadsministern att vidta några åtgärder för att stärka ungdomars ställning på svensk arbetsmarknad?

Debatt

(16 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:438, Situationen för unga arbetslösa

Interpellationsdebatt 2009/10:438

Webb-tv: Situationen för unga arbetslösa

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)
Anf. 157 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag har för avsikt att vidta några åtgärder för att stärka ungdomars ställning på svensk arbetsmarknad. Sven-Erik Österberg har frågat om jag kommer att bjuda in arbetsmarknadens parter för att diskutera ungdomars villkor på arbetsmarknaden och om jag är beredd att se över lagen om anställningsskydd, LAS, i syfte att stärka ungdomars villkor i arbetslivet. Som interpellanterna mycket riktigt påpekat har Sverige en hög ungdomsarbetslöshet. En hög ungdomsarbetslöshet är inte ett svenskt fenomen utan ett problem vi delar med stora delar av Europa. Utmärkande för just ungdomsarbetslösheten är att den ökar snabbt i en lågkonjunktur, men också att den minskar snabbt när konjunkturen vänder igen. Regeringen har sedan den tillträdde arbetat hårt för att minska utanförskapet och för att fler människor ska kunna komma i arbete. Ungdomar har varit och är en viktig grupp i detta arbete. Regeringen har vidtagit en rad viktiga åtgärder för att underlätta för unga personer att komma i arbete, som jag också har redogjort för i flera andra interpellationsdebatter här i riksdagen. Regeringen har gjort det möjligt att enligt lagen om anställningsskydd visstidsanställa en person i upp till två år. Därmed har vi förbättrat förutsättningarna för att bland annat ungdomar ska komma in på arbetsmarknaden. En visstidsanställning är ofta en väg in på arbetsmarknaden för unga. Det är naturligtvis oroande att det finns oseriösa arbetsgivare som försöker utnyttja ungdomar som har eller söker arbete. Arbetsgivare måste självfallet respektera de lagar och kollektivavtal som gäller på arbetsmarknaden. Jag utgår från att berörda fackförbund tar sitt ansvar för de ungdomar vars rättigheter kränks. Följer en arbetsgivare inte gällande regler kan frågan i sista hand föras till domstol. Min uppfattning är att det regelverk som i dag finns på arbetsmarknaden fungerar tillfredsställande. Ungdomsarbetslösheten är en av de absolut viktigaste arbetsmarknadsfrågorna just nu. Det är av största vikt att det förs en bred debatt om dessa problem och att arbetsmarknadens parter deltar fullt ut i diskussionen. Jag har dock för närvarande inga planer på att bjuda in parterna till ett särskilt möte om detta.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 158 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag vill passa på att tacka Jan Björkman för hans tid som talman under den här mandatperioden. Jag har tidigare tackat personalen. Nu ska jag också tacka arbetsmarknadsministern för svaret, även om det tog sin lilla tid. Därför har jag också begärt att konstitutionsutskottet ska granska regeringens sätt att hantera interpellationsdebatter. Den här regeringen har nästan satt det i system att ta det lite sent med svaren. Det råder jobbkris i Sverige. Andelen arbetslösa har ökat sedan hösten 2006, då den låg på 5 procent. Nu är den uppe i drygt 9 procent. Ungdomsarbetslösheten är Europas högsta, och nästan var fjärde ungdom är arbetslös i dag. Det har vi redan pratat om. Det är viktigt att påpeka att vi anser att detta är ett problem. Dess värre finns det oseriösa företag och arbetsgivare som inte drar sig för att utnyttja ungdomars önskan om ett jobb. Många ungdomar vittnar om att man har haft en lång praktik med låg eller ingen ersättning under förespegling om att man ska få fast anställning så småningom. Andra berättar att man har fått provjobba gratis. När ungdomar väl får jobb är det många som erbjuds otrygga anställningar. Timvikariat eller visstidsanställningar är ofta vad som erbjuds. Sedan regeringen ändrade lagen kan arbetsgivaren ha personer på visstidsanställning i upp till två år. Det har visat sig att även större så kallade välrenommerade företag har utnyttjat ungdomar. I programmet Dokument inifrån redovisades hur anställda blev hemskickade utan lön trots anställningsbevis och arbetsschema. En del blev lurade på sin lön. Sammantaget kan man konstatera att ungdomars möjligheter till jobb förutsätter en aktiv jobbpolitik, något som saknas i dag. Dessutom behövs tryggare anställningsformer. Min fråga till arbetsmarknadsministern var följande: Avser arbetsmarknadsministern att vidta några åtgärder för att stärka ungdomars ställning på svensk arbetsmarknad? När jag läser svaret, hur snällt jag än försöker läsa det, kan jag inte få det till att betyda något annat än nej. Det finns inget för att stärka ungdomars ställning på arbetsmarknaden. Vad vi inte har tagit upp här i dag men som ändå bör påpekas är att det finns fler ungdomar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Nio av tio funktionshindrade är utan arbete. De har extra svårt att komma in. Därför har det varit viktigt för oss socialdemokrater att peka på hur man säkerställer att de som är arbetslösa får stöd att komma in - inte att man ska underlätta för arbetsgivare som redan har människor anställda. I sitt svar pekar arbetsmarknadsministern på att regeringen har gjort det enklare att säga upp personer genom att ha dem visstidsanställda i upp till två år. Jag har lite svårt att förstå hur det skulle kunna stärka de unga. Sedan beskriver arbetsmarknadsministern att han är oroad över att det är oseriösa arbetsgivare som försöker utnyttja ungdomar som söker arbete. Men jag kan inte hitta något om hur han tänker agera mot arbetsgivare som inte sköter sig. Däremot utgår han från att de berörda fackförbunden tar sitt ansvar för de ungdomar vars rättigheter kränks. Förbunden kan agera om deras medlemmar har fått sina rätigheter kränkta eller om brott mot kollektivavtalet har begåtts på arbetsplatsen, men det förutsätter ju att förbunden får vetskap om det. Utifrån dessa fakta skulle jag ändå vilja veta: Tänker arbetsmarknadsministern inte göra något alls?
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 159 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret! Jag noterar att arbetsmarknadsministern i svaret säger: "Det är naturligtvis oroande att det finns oseriösa arbetsgivare som försöker utnyttja ungdomar som har eller söker arbete." Det är precis av den anledningen som jag skrev den här interpellationen. Problemet är det som står längre ned i svaret och som vi har debatterat många gånger förut. Arbetsmarknadsministern är inte beredd att göra något åt detta. Han sätter sig vid sidan av sitt eget regeringsansvar, på läktaren. Jag såg till och med en intervju för någon vecka sedan där han höll med ungdomar och var jättebedrövad över att de behandlades på det här sättet. Men att vara minister handlar också om att rätta till de problem som finns i samhället och inte vänta sig att någon annan ska lösa dem. Detta tycker jag är den stora bristen. När jag skrev interpellationen hade vi också det uppmärksammade fallet där det visade sig att McDonalds hade ungdomar inne på prov utan att betala lön. Det var medierna som uppmärksammade det, och det drogs i gång en ordentlig diskussion om det. Jag tycker att det är oseriöst. Är det någon i detta samhälle som har blivit gynnad av denna regering är det väl McDonalds. Vi har sett hur många miljoner av de sänkta arbetsgivaravgifterna som har gått till McDonalds. Innan de har anställt en enda ung person till har de fått del av dessa pengar. Då kan de inte behandla de ungdomar som finns där på ett seriöst sätt utan utnyttjar dem. Det är skrämmande och upprörande att vi har en regering som inte agerar och som inte tar tag i frågan och säger: Det här tillåter inte vi! Jag kan inte tolka detta på annat sätt än som att regeringen innerst inne tycker att det inte gör något. Det är väl bättre att ungdomarna får komma till McDonalds och prova på att jobba utan lön än att de är arbetslösa. Det är ju så ni måste resonera när ni inte hanterar detta. Senast i går kom rapporter igen om något som startade under förra sommarlovet. Ungdomar erbjuds sommarjobb utan lön för att prova på. LO:s akuttelefon får samtal varje dag från ungdomar som vänder sig dit. Förmodligen är detta bara ett litet skrap på ytan av det problem som finns. Det är bara en liten andel som ändå tar sig i kragen och ringer akuttelefonen och frågar: Ska det gå till på det här sättet? Här pratar vi om oron för att våra ungdomar inte får jobb, men landets regering tar inte det problem som nu har varit på allvar. Det minsta man kunde begära är att den tar upp det med parterna. Det var det jag frågade i min interpellation. Vi har ju den svenska modellen där parterna ansvarar för vad som händer ute på arbetsmarknaden. Det finns ju ändå lagar där, och om regeringen ser att man uppenbarligen bryter mot de lagar som finns vore det minsta den kunde göra väl ändå att den tog och diskuterade med parterna om det är så här det ska gå till eller om man ska sätta sig ned och försöka komma åt problemet. Dessutom har EU-kommissionen gett en reprimand till Sverige - det har vi debatterat tidigare - där man säger att man tycker att de arbetsmarknadslagar som gäller för ungdomar är för generösa ur arbetsgivarens synpunkt. Det går att stapla visstidsanställningar på varandra i princip hur länge som helst. När regeringspartiet Moderaterna presenterade arbetsmarknadspolitiken för nästa mandatperiod föreslog det att man skulle förlänga provanställningarna från sex till tolv månader och ytterligare späda på osäkerheten för ungdomarna. I det här fallet bryr man sig inte ett dugg om vad kommissionen har sagt på den här punkten, utan man lämnar ett slags walk over och gör det ännu osäkrare för ungdomarna på arbetsmarknaden. Jag tycker att detta är fel signal till våra ungdomar när de ska träda in på arbetsmarknaden och förhoppningsvis vara kvar där fram till pensionsåldern.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 160 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Eftersom vi fortsätter att diskutera ungdomars ställning på arbetsmarknaden tänkte jag ge ett kort svar på en underliggande fråga som ligger kvar sedan en tidigare debatt. Ungdomar och invandrare utan arbetslivserfarenhet har uppenbart svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och konkurrera med dem som har längre arbetslivserfarenhet och har båda fötterna inne på arbetsmarknaden. Då är höga ingångslöner och en mycket stark och reglerad arbetsrätt något som försvårar för dessa grupper att få jobb. Det underlättar inte. Det inser de flesta men givetvis inte alla. Kan det här gälla även andra än de grupper jag nämnde? Javisst, ett exempel är de som har ofullständiga utbildningar.
Börje Vestlund (S)
Anf. 161 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Om jag ska utgå från den bas jag har i livet, nämligen hotell- och restaurangbranschen och i synnerhet det nämnda företaget, McDonalds, skulle jag vilja säga att det från tid till annan har varit stora problem med överservering. Unga har serverats för mycket i restaurangbranschen. Genast har regeringar och kommunledningar av olika kulörer ryckt ut och sagt: Nu får det vara slut på det här. Vi vill inte se mer problem i den här branschen. Någonting måste göras. Man måste ta sig i kragen. Ofta har man fått ett väldigt gott gehör för detta. Jag tror att jag är en av de fackliga företrädare i Sverige som har sysslat mest med McDonalds, och jag har gjort det i många år. När jag såg det här programmet var det ledsamma att jag inte blev förvånad över någonting av detta. Jag har sett det förr. Jag har förhandlat om det. Jag har tagit ut skadestånd efter skadestånd när det gäller detta. Men det finns ett problem i hela denna kultur som jag inte kan förklara, och det är det som är det intressanta. Det är det här vi borde diskutera även på politisk nivå. Varför skapar vi lagar? Allihop utom möjligen Staffan Danielsson tycker att man ska hålla fast vid kollektivavtalet och det man kommer överens om i kollektivavtalsförhandlingar. Det säger även företrädare för branscher. Även fackförbunden säger att vi ska hålla fast vid det. Alla är överens om det, utom möjligen Staffan Danielsson. Ändå kan vi konstatera att man gör sådana här saker. Det kanske har att göra med den ungdomliga kulturen i just den här delen, men en vanlig sak är att den högsta chefen på en viss enhet, som kanske dessutom har den högsta åldern, är 26 år eller något sådant, påstår att man inom den här branschen gör på det här sättet, att man arbetar gratis i 14 dagar. Det brukar vara det besked man får. Är inte detta ett problem? Borde det inte ligga i varje regerings intresse att det finns någon form av ambition att försöka hålla fast vid den lagstiftning som man faktiskt har satt upp på det här området? Ingen har väl kommit på tanken att vi har någon form av gratisarbete. För då kommer vi ju inte in till det som vi var så överens om i en tidigare debatt: Om man är med och tjänar pengar betalar man skatt, och därmed tillhör man också samhällsgemenskapen. Får man jobba gratis gäller helt plötsligt inte det. Då är det bara en enda som tjänar på detta, och det är någon som vill göra pengar på det här. I det här fallet är det ett visst företag. Jag blev mer känslomässig i det här sammanhanget. Men jag skrev till företaget i fråga och talade om att jag hade sett detta under många år. Jag har fortfarande inte fått något svar. Jag tycker på något sätt att detta visar att det faktiskt behöver göras någonting även från politiskt håll i det här sammanhanget. Det här är inget nytt. Det här har vi sett förut, men vi bör ändå fundera över om det är detta vi vill. Vi har diskuterat ungdomsarbetslösheten i gott och väl en timme, men vi vill väl inte att ungdomarna ska komma ut i det här och mötas av: Nej, du får ingen lön, och den tid du har arbetat kan vi dra av och göra lite grann som vi vill med. Det är väl inte så vi vill att ungdomar ska bli mottagna på svensk arbetsmarknad.
Jennie Nilsson (S)
Anf. 162 Jennie Nilsson (S)
Jag är tacksam om ni inte går för långt in i enskilda företags inre angelägenheter utan håller debatten på en principiell nivå.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 164 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Först vänder jag mig till Eva-Lena Jansson. Jag tror att jag, med de här debatterna i dag, är uppe i 327 interpellationsdebatter. Jag är ledsen att några av de här svaren har blivit fördröjda. Jag har hela tiden försökt se till att de ska besvaras i tid. Men det har inte alltid gått; det ska jag medge. Jag ber om ursäkt för det. I den här debatten, som handlar om ungas villkor och där det finns exempel på omständigheter som inte har varit eller är optimala, kan jag bara konstatera att lagar och regler ska följas. I den mån det inte görs ska det beivras. Normalt sker det genom parterna, att man kallar till förhandling och på så sätt beivrar detta och försöker hantera frågeställningen, som sig bör. Det går också att gå till domstol om man behöver det. I grunden gäller samma regelverk för de unga som för de lite äldre, och jag delar Börje Vestlunds bild. Vi kan inte ha en ordning där vi välkomnar de unga ut på arbetsmarknaden på ett otillständigt sätt genom att de inte får lön i tid eller att de tvingas göra saker som inte är i enlighet med lag och avtal. Så kan vi bara inte ha det. Regelverket är enligt min mening väl avvägt. Dock är inget regelverk, hur bra det än är, immunt mot dem som är oseriösa och försöker snika åt sig i systemet. Därför är denna debatt bra. Jag vill tacka interpellanterna för att de har ställt dessa interpellationer. Vi behöver kontinuerligt ta upp och diskutera dessa förhållanden. Det är bra att LO har sin jourtelefon och på olika sätt lyfter upp dessa omständigheter. Debatten är bra, för vi behöver alla dem som samverkar för att lyfta upp och belysa denna typ av problem. Det är parterna, det kan ibland vara Arbetsmiljöverket, det är medierna och det är också vi som deltar i den politiska debatten. I grund och botten är det ett chefsansvar. Det är cheferna som har ansvar för att se till att lagar och avtal följs och att man lever upp till de regelverk som finns. Börje Vestlund tog i sitt anförande också upp de olika försök till självsanering som finns i olika branscher. Mycket är det en utbildningsfråga. Man måste se till att de som har ett chefsansvar och ett personalansvar vet hur de ska hantera det på ett korrekt sätt. Man måste också skicka signaler från högsta ort i de respektive företagen att det inte är acceptabelt att inte följa lagar och regler. Man kan tycka vad man vill om dem, men de ska följas. Så enkelt är det. Ni vill att man ska göra ännu lite till från det politiska hållet. Jag lyssnar med stora öron och vill gärna veta vad det skulle vara. Får jag därför be er att ni i era respektive inlägg kommer med varsin idé som jag kan fundera på?
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 165 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag sade i en tidigare debatt att det var roligt att debattera med Maud Olofsson, för hon har ett nästan oförskämt bra självförtroende. Det är likadant med Sven Otto Littorin. Han lyser av entusiasm över frågorna och gör något helt annat. Jag har lite svårt att få ihop det. Men låt oss ta detta i ett sammanhang. Min fråga var: Avser arbetsmarknadsministern att vidta några åtgärder för att stärka ungdomars ställning på arbetsmarknaden? Jag uppfattade att svaret var nej. Jag tycker att det är beklagligt. I en skrivelse till regeringen daterad den 16 januari 2010 skriver Arbetsmiljöverket: Vår bedömning är att ungdomars situation på arbetsmarknaden och i arbetslivet riskerar att förvärras under de närmaste åren. Ungdomar har i större utsträckning än övriga kroppsligt påfrestande arbete. De är heller inte i samma utsträckning med och bestämmer om arbetstakten eller om när och hur arbetsuppgifterna ska utföras. Det är Arbetsmiljöverkets bedömning. Man kan lägga till att ungdomar dessutom blir inringda, har visstidsanställningar i upp till två år och känner en stark osäkerhet. Det är klart att detta påverkar. Herr talman! Den här regeringen har varit noga med att säga att om vi misstänker att folk fuskar och inte är arbetslösa och sjuka ska vi straffa dem som är arbetslösa och sjuka så att de som eventuellt fuskar förstår att de inte borde ha gjort det - om de nu gjorde det. Man vet ju inte, men man tror att de kanske gjorde det. Men när det gäller arbetsgivare som fuskar och begår brott förväntar sig arbetsmarknadsministern att berörda fackförbund tar sitt ansvar för de ungdomar som får sina rättigheter kränkta. De fackförbund som har medlemmar på de arbetsplatser där det finns kollektivavtal ska naturligtvis vara med och se till att arbetsgivaren gör rätt för sig. Men var är arbetsmarknadsministerns åtgärder mot de arbetsgivare som uppenbarligen inte är beredda att fullgöra sin skyldighet mot det allmänna? Man tror att arbetslösa och sjuka får jobb och blir friska genom att man sänker ersättningarna, men hur ser man till att arbetsgivare som uppenbarligen inte sköter sig straffas? Jag får inget riktigt bra svar på den frågan. Jag tror på människor, men jag tror också att det måste finnas sanktionsmöjligheter. Man måste vara tuffare mot arbetsgivare som begår brott. Uppenbarligen har det inte räckt för flera av de stora företagen att få de skattelättnader för redan anställda som arbetsmarknadsministern har bidragit till, för man har dessutom snott de unga på lön. Det är bedrövligt att man utnyttjar ungdomarna. Jag skulle vilja se en arbetsmarknadsminister som här i riksdagen anger vad han tänker göra med dessa arbetsgivare och vilka åtgärder han har för avsikt att vidta. Han ska inte fråga vad vi ska göra när vi har vunnit valet. Det har vi lagt fram en massa förslag om. Vad jag vill veta är vad arbetsmarknadsministern har tänkt göra. Han kommer visserligen få lägga fram sina förslag i opposition, men han kan väl redovisa för oss nu varför han inte vill vidta några åtgärder mot arbetsgivare som begår lagbrott.
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 166 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Arbetsmarknadsministern slingrar sig undan de frågor som har ställts från denna talarstol genom att be oss tala om hur vi ska få fler ungdomar i arbete. Jag förstår att arbetsmarknadsministern behöver goda råd på den punkten om vi tittar på hur utvecklingen har varit. Detta kan vi dock återkomma till senare. Vi har lagt fram ett helt ungdomspaket som framför allt är inriktat på utbildningsinsatser, vilket arbetsmarknadsministern känner till. Jag ska däremot hålla mig till den aktuella frågan, nämligen ungdomars ställning på arbetsmarknaden. Jag tycker, Sven Otto Littorin, att svaret speglar debatten som varit under hela mandatperioden. Regeringen är egentligen inte beredd att göra något för att stärka ungdomars situation på svensk arbetsmarknad. När det begås tydliga felaktigheter, övertramp, lagbrott och så vidare skjuter man över ansvaret på fackliga organisationer, hänvisar till lagen och säger att det finns domstolar. Detta är ett förhållningssätt, ett attitydproblem i samhället. Stora avtalsbundna arbetsgivare tycker att det är okej att utnyttja ungdomar och låta dem jobba gratis för att arbetslöshetssituationen är sådan att ungdomars ställning på arbetsmarknaden är svag. Det är inte många ungdomar som stämmer en arbetsgivare. Det är inte många som ger sig in i det. Man har en svag ställning på arbetsmarknaden och vill ha ett jobb eller praktik för att kunna försörja sig. Så ser ungdomarnas situation ut. Då har vi en regering och en arbetsmarknadsminister som retirerar i stället för att vara tydlig och bildligt talat slå näven i bordet och säga: Nu får det vara slut på denna hantering av ungdomar. Så här ska det inte gå till i det svenska samhället. Behandla ungdomar med respekt utifrån de lagar och regler vi har! Man kan kräva detta av arbetsgivarna, för det kräver vi på andra punkter. Här retirerar dock regeringen. När det sker till exempel butiksinbrott eller rån mot värdetransporter är det vanligt att regeringen säger: Nu måste vi ta i med hårdhandskarna. Det är rätt; det är så det ska vara. Men när det gäller ungdomars situation på arbetsmarknaden är det andra som ska lösa detta. Regeringen drar sig tillbaka och hänvisar till regelverk och så vidare. Det behövs en regering och en arbetsmarknadsminister som tar ett steg framåt och säger: Här går gränsen. Nu får det vara nog. Vi måste visa ungdomarna respekt och behandla dem på ett sådant sätt så att de känner sig välkomna på den svenska arbetsmarknaden. Ungdomar har ofta visstidsanställningar, korttidsanställningar, korta påhugg och arbetsuppehåll. Det här är regeringen tydligen ganska nöjd med. När arbetsmarknadsministerns parti förklarar vad man vill göra under nästa mandatperiod vill man göra det ännu osäkrare för ungdomar på arbetsmarknaden genom att förlänga provanställningstiden från sex till tolv månader. Man gör det därmed ännu svårare för ungdomar att få fäste på arbetsmarknaden. Regeringen struntar helt i kritiken mot arbetsmarknadsministern från kommissionen som vill att man ska återkomma. Det här har hållit på ganska länge. När det gällde Lavalfrågan var man snabbt på fötter och stramade åt fackens rättigheter. Då blev det aktivitet på Arbetsmarknadsdepartementet. Då tillsatte arbetsmarknadsministern utredningar och det kom förslag på löpande band. Men när det gäller något som ska stärka arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden är det dvala; då låtsas man att det inte har sagts något. Jag tycker att det är orättvist mot ungdomarna. Jag har några frågor när det gäller arbetsrätten. Kommer ni att ge ett gemensamt besked? Vad tänker ni göra under nästa mandatperiod om det blir en borgerlig valseger? Kommer ni att ge er på arbetsrätten? Kommer ni att ha ett gemensamt program från borgerligheten eller kommer det att vara olika besked från de olika partierna så att väljarna inte vet vad som gäller?
Staffan Danielsson (C)
Anf. 167 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag tycker att regeringen och arbetsmarknadsministern gör ett bra jobb inom arbetsmarknadspolitiken, även om jag och Centerpartiet vill mer på några punkter. Det diskuterar vi. Jag vill deklarera att jag gillar starka partipolitiskt oberoende fackförbund som rekryterar medlemmar av egen kraft och respekterar dem och deras olika uppfattningar. Jag tycker att det är bra med kollektivavtal. Det finns olika arbetsmarknadslagstiftningar i olika länder. Danmark har till exempel större flexibilitet, vilket verkar fungera bra i dagens verklighet med större förändringar än tidigare på arbetsmarknaden. Människor låses inte in och är inte rädda att byta jobb. Ungdomar kommer lättare in på arbetsmarknaden. Sveriges arbetsmarknadslagstiftning har vuxit fram under det förra seklet i en annan verklighet än dagens. Man kan tycka att dagens lagar är ristade i sten och att ingenting får förändras. Det tycker inte jag. Jag tycker att de behöver diskuteras och att de kan behöva moderniseras, kanske både i kollektivavtalsförhandlingar och inom lagstiftningen. Det borde inte behöva omges med så stor dramatik. Jag vet att det är en mycket helig ko för starka krafter i Organisationssverige som motsätter sig varje förändring; inte ett kommatecken ska röras. Jag tycker att det är synd att vi inte kan föra en sansad diskussion om vilka justeringar och förändringar som utvecklingen på arbetsmarknaden kan föranleda när det gäller regelverken. Det är vad jag har försökt bidra med i debatten, men kanske inte lyckats med.
Börje Vestlund (S)
Anf. 168 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag vill först säga ett par saker till Staffan Danielsson. Partipolitiskt obundna fackföreningar, sade Staffan Danielsson. Jag har för mig att man i centerrörelsen brukar prata om att LRF är ens broderorganisation. I det sammanhanget kanske det inte är så viktigt. Det är visserligen ingen fackförening, men det är en stor organisation som många människor med olika politiska värderingar tillhör. Det är bra med kollektivavtal, sade Staffan Danielsson också. Det är ju jättebra. Ändå säger man att man vill ha lägre ingångslöner. Vad är det för konstig idé? Vi brukar vara överens om att vi inte ska lägga oss i löneförhandlingar. Vi ska inte ha några synpunkter på det. Det brukar vi vara väldigt tydliga med. Det har länge rått stor enighet om att vi absolut inte ska lägga oss i lönesättningen. Arbetsmarknadsministern ville ha fler argument. Jag tror att det finns ett väldigt bra argument. Innan arbetsmarknadsministern blev arbetsmarknadsminister var han partisekreterare. Jag är ganska säker på att man vid den här tiden för fyra år sedan satt med mycket strategiska resonemang. Det gör i alla fall vår partisekreterare; jag vet ju inte hur man gör hos Moderaterna. I och med att problemet har uppmärksammats och medierna, regeringen och en samlad opposition kräver ungefär samma sak kommer det att få effekt. Det är ingen tvekan om att det får effekt när det blir lite mer officiellt, lite mer pompa och ståt om att man måste förklara varför situationen har blivit så här för våra ungdomar. Det är i alla fall lite mer kött på benen, arbetsmarknadsministern.
Jennie Nilsson (S)
Anf. 169 Jennie Nilsson (S)
Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsministern: Hur länge är man ung? Det är givetvis en definitionsfråga. Det beror på var man tittar. När man är arbetslös och söker stöd hos Arbetsförmedlingen är man ung mellan 18 och 24 år. Tittar man på etableringen på arbetsmarknaden som Ungdomsstyrelsen har tagit fram är man numera 27-28 år innan man har etablerat sig och är alltså ung. Jag brukar lite skämtsamt säga att om man vill vara ung väldigt länge ska man engagera sig partipolitiskt. Jag är 38 år och anses fortfarande vara väldigt ung. Det är givetvis lite humor, men samtidigt relevant när vi diskuterar ingångslöner och möjlighet till fast anställning kopplat till möjligheten att försörja sig, flytta hemifrån, bilda familj och så vidare. Hur länge är man ung? Min andra fråga till ministern är: Känner ministern till näringslivsinstitutets rapport där man har granskat den här åtgärden som han själv hänvisade till i sitt första inlägg? Den konstaterar att den förändring man har gjort när det gäller visstider inte har inneburit att det har blivit fler jobb. Sysselsättningen totalt sett är oförändrad, men det har blivit fler visstider. Jag utgår ifrån att ministern känner till den. Tycker ministern att det är en bra utveckling som han stöder? Ministern hänvisar ju i sitt första inlägg till detta som något positivt och bra för unga.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 170 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag återgår till frågorna i interpellationerna. I grunden ska naturligtvis lagar och regler följas. I den mån det inte görs ska det beivras. Det är ingen skillnad om man är 18 eller 55 år eller någonstans däremellan. Samma regelverk ska gälla, och det ska gälla alla. I första hand sker det enligt den svenska modellen genom parterna som tar sitt ansvar och förhandlar och försöker lösa de tvister som finns. Det finns naturligtvis också möjlighet att gå till domstol. Problemet är inte att regelverket inte är väl avvägt. Det vill jag nog säga att det är. Det är naturligtvis lätt att identifiera och hitta den typen av problem som vi har hört om i interpellationsdebatten. Det är inte lika lätt att hitta vilka lagar som ska ändras och på vilket sätt för att man ska komma till rätta med en del av de här problemen. Inget regelverk är ju så perfekt att det är immunt mot dem som vill vara oseriösa. Det är därför vi har en allmän debatt och inte bara en kammardebatt. Vi behöver belysa den här typen av frågeställningar. Precis som Börje Vestlund sade behöver man rikta uppmärksamhet på dem för att de som väljer att försöka ta den snabba vägen förbi lagar och regler ska bli uppmärksamma på att om man gör det får man stryk för det - om jag får uttrycka mig lite brutalt. Om det är någon gång som mediernas granskande roll verkligen är av godo är det just i den här typen av omständigheter då man behöver rikta ljus på dem som inte gör rätt saker.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 171 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Vi diskuterar hur man kan stärka ungdomars ställning på svensk arbetsmarknad. Jag har sagt det förut men har inte fått något svar på hur arbetsmarknadsministern vill stärka ungdomarnas ställning. Jag tror inte att han vill stärka den. Han hänvisar till att man har infört allmän visstidsanställning som, precis som Jennie Nilsson redovisade, inte har stärkt ungdomars ställning. Man har snarare fått osäkrare villkor. Det kanske beror på att arbetsmarknadsministern har en statsminister och partikamrat som säger att ungdomsarbetslösheten är en synvilla och på att vi har en arbetsmarknadsminister som tror att ungdomar sitter hemma och spelar datorspel. Det gör att man inte tar frågan på allvar. Bra jobb, säger Staffan Danielsson om regeringens arbetsmarknadspolitik. Jag ska påminna om att när Socialdemokraterna lämnade över hösten 2006 var det många på den borgerliga sidan som sade att vi hade massarbetslöshet. I dag är arbetslösheten betydligt högre, och ingen i regeringen vill prata om massarbetslöshet. Vi har en rekordhög ungdomsarbetslöshet, och antalet långtidsarbetslösa ungdomar växer. Antalet ungdomar som har varit arbetslösa länge och inte kommer in på arbetsmarknaden växer alltså. Jag har också lyft fram frågan vad man ska göra när det gäller de företag som faktiskt begår dessa övergrepp mot ungdomar. Man måste se det så. Det är ungdomar som kommer och tror på allvar på detta. De har inte kompetensen att inse att de inte ska jobba gratis. Då vet inte arbetsmarknadsministern riktigt vad han ska göra. Då hade det kanske varit en god idé att lyssna på Sven-Erik Österberg som faktiskt hade ett förslag om att man skulle samla arbetsmarknadens parter. Jag tror att man då skulle kunna hitta lösningar. Med detta sagt vill jag tacka för denna debatt.
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 172 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag tycker att det blev ett tydligt besked i denna debatt som riktas direkt till ungdomarna, deras föräldrar och far- och morföräldrar som oroar sig för ungdomarnas väl och ve när det gäller arbetsmarknaden. En borgerlig regering kommer inte, om man vinner valet, att göra någonting för att stärka ungdomars situation på arbetsmarknaden. Det var ett klart och tydligt besked: Förvänta er ingen hjälp från Littorin om han fortsättningsvis är arbetsmarknadsminister. Han hänvisar till lagar. Han tycker att medierna ska sköta detta och rapportera detta. Själv är han inte ens beredd att prata med parterna när det uppstår ett stort problem på arbetsmarknaden och att sätta sig ned och diskutera med dem. Vad tänker man göra åt att det sker sådana här saker på stora kollektivavtalsbundna arbetsplatser där man låter ungdomar jobba gratis eller att man låter ungdomar jobba gratis i sommarlandet eller med andra sommarjobb? Detta kommer man inte att göra någonting åt. Det tycker jag är ett tydligt och rakt besked till väljarna i denna debatt. De lösningar som Centern föreslår när det gäller ungdomsarbetslösheten vet man inte ens om man ska ta på allvar. Det är ett totalt förfall i detta parti, skulle jag vilja säga. Man kan förstå att det numera är formulerat på Stureplan hur man ska lösa problemen på arbetsmarknaden. Jag kan inte ens ta det på allvar. Dessutom kan man fundera på om det är aningslöst hur man tror att man ska lösa ungdomarnas problem. I princip ska inga regler alls gälla på svensk arbetsmarknad, och lönerna ska ned. Det är det besked som Centern ger till dagens ungdomar. Förvänta er inte att Centern kommer att stå upp - nej, nej, nej. Man säger: Vi ska inte ha några regler, och ni ska inte tjäna så mycket. Vi, tillsammans med Folkpartiet, vill att det ska vara sämre löner. Det är också ett besked. Dessutom har Sven Otto Littorin nu en chans att ge besked. Kommer man att redovisa gemensamt före valet vad man tänker göra åt arbetsrätten? Är man överens om det i Alliansen, eller tänker man gå fram med olika delar, där Littorin ska vara den snälle och de andra ska vara busarna? Sedan kan man agera precis som man vill om man vinner valet. Sedan kan man skylla på att man måste kompromissa lite grann med Centern, och så inför man en helt annan arbetsrätt. Ta chansen att svara på det nu, Littorin!
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 173 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag är alltid den snälle, Sven-Erik. När vi nu lyssnar på Socialdemokraternas idé om krafttag för att stärka ungdomars situation på arbetsmarknaden mynnar de ut i partssamråd. Det är krafttaget. Kafferep är svaret på frågan hur man ska stärka ungdomars situation på arbetsmarknaden. Jag kan naturligtvis dricka kaffe med arbetsmarknadens parter. Det gör jag ganska ofta, ska jag säga. Jag kan också diskutera denna fråga liksom vi diskuterar många andra frågor. Men att beskriva kafferepspolitik som politisk dådkraft tarvar rätt mycket fantasi. Att stärka ungdomars ställning på arbetsmarknaden handlar för mig om, förutom det som vi har diskuterat om att lagar och regler självklart ska följas, att stärka deras möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Det är att stärka ungdomars ställning på arbetsmarknaden, och det är att öppna vägarna in på arbetsmarknaden så att de kommer tillbaka in eller kommer in från första början. Det gör man inte genom att göra det dubbelt så dyrt att anställa dem utan genom att se till att det fortsätter att vara billigt att anställa ungdomar samtidigt som vi underlättar övergången från skola till arbetsliv.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.