skolans drogförebyggande arbete
Interpellation 2003/04:547 av Romanus, Gabriel (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-05-21
- Anmäld
- 2004-05-24
- Besvarad
- 2004-06-02
- Sista svarsdatum
- 2004-06-16
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 maj
Interpellation 2003/04:547
av Gabriel Romanus (fp) till statsrådet Morgan Johansson om skolans drogförebyggande arbeteAlkoholkonsumtionen ökar kraftigt. Det inger oro, inte minst när det gäller ungdomars drickande. Det tycks också som om fler ungdomar i dag prövar narkotika. För att möta denna oroande utveckling har Folkhälsoinstitutet och Myndigheten för skolutveckling på regeringens uppdrag lagt fram en rapport om skolans förebyggande arbete på alkohol- och narkotikaområdet.
Denna rapport överlämnades den 1 september 2003, det vill säga för drygt åtta månader sedan. Sedan dess har stora förändringar av alkoholskatterna i våra grannländer inträffat, som tillsammans med de orimliga införselbestämmelserna ytterligare ökar riskerna för alkoholskador bland våra ungdomar. Något besked från regeringen om vad som ska ske med anledning av förslagen i rapporten har, mig veterligt, inte offentliggjorts.
Rapporten visar på ett utmärkt sätt, med stöd av aktuell svensk och internationell forskning, att det inte räcker med information om alkohol och andra droger för att det förebyggande arbetet ska vara effektivt. Det gäller att få till stånd ett fungerande samarbete mellan skolan och hemmen, att skapa ett bra arbetsklimat i skolan, där eleverna känner sig sedda och lyssnade till, skolhälsan måste engageras aktivt, och en fritidsverksamhet utan droger måste finnas tillgänglig för ungdomarna, gärna i aktivt samarbete med skolan. Skolan bör anta en lokalt förankrad policy i alkohol- och drogfrågor. Tendenser till skolk måste uppmärksammas tidigt och föranleda åtgärder från skolans sida.
I rapporten ingår en plan för genomförande av förslagen, en så kallad implementeringsplan. Den visar att det här är fråga om mycket obetydliga kostnader, jämfört med de kostnader som uppstår om skolan misslyckas med att förebygga alkohol- och narkotikaskador. Ungdomar som får problem med alkohol och narkotika redan under skoltiden, kommer i flertalet fall att kosta samhället stora summor, utöver det lidande som deras missbruk skapar för både dem själva och deras omgivning.
Med hänvisning till det sagda, och till det allvarliga hot mot den svenska sociala tryggheten och folkhälsan som den ökade tillgången på alkohol och narkotika utgör, och då jag förutsätter att statsrådet instämmer i skolrapportens analys och förslag, ber jag att få fråga om statsrådet tänker se till att förslagen genomförs.
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2003/04:547
Webb-tv: skolans drogförebyggande arbete
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2003/04:126 Onsdagen den 2 juniProtokoll 2003/04:126 7 § Svar på interpellation 2003/04:547 om skolans drogförebyggande arbete
Protokoll från debatten
Anf. 25 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Gabriel Romanus har frågat om jag har för avsikt att genomföra de förslag som Statens folkhälsoinstitut och Myndigheten för skolutveckling i samråd med Svenska kommunförbundet har presenterat i en rapport om skolans förebyggande arbete på alkohol- och narkotikaområdet som överlämnades till regeringen den 1 september år 2003.
Rapporten heter
Insatser i skolan som stärker hälsofrämjande skolutveckling och förebygger alkoholskador och narkotikamissbruk
och är ett svar på ett regeringsuppdrag som gavs inom ramen för den nationella handlingsplanen mot narkotika. Bakgrunden till uppdraget var en stark oro över den ökade alkoholkonsumtionen och tendenser till ett ökat experimenterande med narkotika bland ungdomar.
Jag instämmer helt i att rapporten på ett mycket förtjänstfullt sätt beskriver vad skolan kan göra för att främja ungdomars hälsa och förebygga alkohol- och narkotikamissbruk och andra riskbeteenden. Skolans arbete med att skapa goda miljöer för lärande och utveckling och för att stärka ungdomars fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling spelar också en avgörande roll i det förebyggande arbetet mot alkohol och narkotika. Skoltrivsel är en avgörande skyddsfaktor mot olika former av missbruk, men även mot utvecklingen av våld, kriminalitet och psykisk ohälsa.
Jag instämmer också i den analys som görs i rapporten av inom vilka områden det framför allt är viktigt att arbeta. Det gäller insatser för att stärka samarbetet mellan skolan och föräldrar och mellan skolan och fritidsverksamheten, insatser för att utveckla det pedagogiska arbetet i skolan med exempelvis livskunskapsundervisning och för att motverka skolk, att stärka elevhälsans arbete och att skolan har en tydlig policy i frågor som rör alkohol och narkotika.
Torsdagen den 27 maj fattade regeringen beslut om propositionen
Alkoholpolitiska frågor
. I propositionen betonar regeringen vikten av att Statens folkhälsoinstitut och Myndigheten för skolutveckling arbetar vidare med att genomföra de insatser i skolan som beskrivits i den implementeringsplan som ingår i rapporten. Propositionen överlämnas till riksdagen i dag.
Det är regeringens uppfattning att de insatser som föreslås i den implementeringsplan som ingår i rapporten ska genomföras så snart som möjligt. Det är emellertid myndigheternas ansvar att i samarbete med Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika själva prioritera i vilken ordning insatserna ska genomföras.
Jag kommer att ge Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter tillsätta en arbetsgrupp för att leda arbetet med att genomföra förslagen i rapporten.
Anf. 26 Gabriel Romanus (Fp)
Herr talman! Vi dricker mer, och skadorna ökar. Särskilt oroande är naturligtvis att ungas alkoholkonsumtion ökar så mycket. Huvudorsaken till detta är, om man ska vara realistisk, våra nya införselbestämmelser. Sverige har accepterat praktiskt taget obegränsad införsel av alkohol från andra EU-länder. Det betyder ju att huvuduppgiften bör vara att försöka återinföra möjligheten att begränsa införseln så att vi kan använda skatteinstrumentet.
I avvaktan på resultat där måste vi dock naturligtvis också se på andra åtgärder som vi kan vidta, även om de är mindre effektiva. Framför allt måste ett förebyggande perspektiv anläggas. Därför är det bra att vi nu har fått ett bra underlag från myndigheterna. Jag behöver inte upprepa innehållet; statsrådet sammanfattade det mycket bra. Det viktiga är att bara information inte räcker, utan ska man vara effektiv i det förebyggande arbetet behövs det förändringar av miljön omkring de unga.
Jag tycker att svaret i princip är positivt, och jag ber att få tacka så mycket för svaret.
Det finns ett litet "men", och det är naturligtvis att det behövs pengar. Ett annat "men" är att detta underlag har förelegat sedan den 1 september förra året. Redan våren 2002 lade Folkhälsoinstitutet fram ett förslag om förebyggande arbete när det gäller alkohol. Då undrar man naturligtvis: Varför har inget skett ännu? Varför har vi behövt vänta på den här propositionen som lämnas i dag, vilket är ett lyckligt sammanträffande?
Jag undrar också över innebörden i uppdraget till myndigheterna. Såvitt jag vet har ingen av de här myndigheterna några lösa pengar liggande för att kunna sätta i gång med åtgärder nu. Vi vet ju att den så kallade implementeringsplanen, alltså hur man ska föra ut detta i verkligheten, kostar pengar. Det finns tre olika alternativ till satsning, och naturligtvis borde man välja det mest omfattande alternativet eftersom skadorna och det riskabla drickandet ökar så pass drastiskt.
Då måste man ställa frågan: Är det meningen att Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika ska skjuta till pengar, eller är det meningen att man ska vänta till den 1 januari? Kommer det pengar i budgeten till detta? Jag förstår att statsrådet inte kan tala om exakt vad som kommer att stå i budgeten, men frågan är om de här skrivningarna innebär att det nu blir pengar till att genomföra detta eller om det bara är fromma förhoppningar. Det som står här är ju ändå en signal om att man ska arbeta för att få ett annat, mer effektivt förebyggande arbete ute i skolorna.
Anf. 27 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag delar Gabriel Romanus oro för utvecklingen. Det är en väldigt snabb alkoholkonsumtionsökning och också, sett på 15 års sikt, en väldigt snabb ökning när det gäller ungas drickande. Om man jämför 1989 med 2001 ser man att vi 2001 tog om hand tre gånger så många pojkar och fyra gånger så många flickor för alkoholförgiftning. Det speglar en utveckling när det gäller tonåringars drickande som naturligtvis är väldigt problematisk.
Å andra sidan ska det kanske sägas att vi de senaste två tre åren faktiskt sett en dämpning, åtminstone om man ska tro CAN:s siffror, av alkoholkonsumtionen för de unga. Jag brukar i och för sig vara försiktig med att dra några långtgående slutsatser av sådant - nästa år kommer det väl siffror som skuttar uppåt igen, och då får man äta upp vad man sade - men jag tycker ändå att man ska notera detta. Kanske kan det - jag hoppas det i alla fall - knytas till de förebyggande insatser vi gjort inom ramen för den alkoholpolitiska handlingsplanen men också Mobilisering mot narkotika. Vi ser nämligen samma dämpning också när det gäller andelen ungdomar som provar narkotika. När man frågar ungdomar i högstadiet om de har provat narkotika ser man faktiskt en minskning de senaste åren. Jag tycker kanske att man ska bära det också med sig.
Jag tycker att vårt arbete i skolorna måste bli betydligt bättre. Jag är själv uppväxt med en ganska ambitiös ANT-undervisning i skolan under 70- och 80-talen och vet att man på det viset kan sätta höga trösklar för ungdomar när det gäller alkoholfrågorna men också när det gäller att inte prova narkotika. Jag tror att det är en väldigt viktig väg att gå - att använda skolan mer offensivt.
Jag tror dessvärre att vi tappade en del av detta under 90-talet. Det har med mycket att göra - dels naturligtvis en allmänekonomisk kris som satte andra frågor i fokus, dels kanske också att det blev lite för mycket upp till varje kommun och framför allt varje skola vad man skulle göra. Därför ska vi nog se detta arbete också som ett sätt för staten att återigen ta initiativ i det förebyggande arbetet på skolnivå.
Det får inte vara så att man på de skolor där det finns en rektor som tycker att detta är intressant, bra och viktigt gör ett bra jobb medan man på andra skolor inte gör det. Så får det inte vara. Man har faktiskt som tonåring rätt till ett förebyggande arbete överallt, vilken skola man än går i. Det gäller de kommunala skolorna, och det gäller självklart också friskolorna.
Vad vi nu gör med den här rapporten är att jag ger Folkhälsoinstitutet i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter arbeta vidare med den för att kunna implementera förslagen i rapporten.
Resursfrågan får vi självklart återkomma till. Det är i slutändan en prioriteringssak. Vi tycker från regeringens sida att detta har väldigt hög prioritet. Här handlar det faktiskt om fyra myndigheter - Alkoholkommittén, Mobilisering mot narkotika, Statens folkhälsoinstitut och Myndigheten för skolutveckling - och de summor vi talar om är egentligen ganska blygsamma. Man borde alltså kunna hitta medel för att implementera detta på egen hand. Dock blir det naturligtvis i slutändan också en budgetfråga för oss.
Anf. 28 Gabriel Romanus (Fp)
Herr talman! Det är klart att man gärna ska ta fasta på att det kan finnas även positiva inslag och att det finns andra länder som har det värre, men det är ju ingen riktig tröst för oss. Tyvärr är läget djupt oroande. Jag kan bara hänvisa till Aftonbladets artikelserie den här veckan. Även med avdrag för att det alltid blir lite extra trycksvärta i sådana här sammanhang är det ändå ett djupt oroande läge.
Det går inte heller att vänta med att effektivisera. Vi är överens om att skolans arbete måste effektiviseras, att dogmer om decentralisering inte kan få stå i vägen för ett effektivare arbete och att information inte räcker utan att det behövs också andra åtgärder. Då blir jag lite oroad när statsrådet hänvisar till budgetarbetet. Frågan är: Ska man vänta med detta till den 1 januari, eller har myndigheterna lösa pengar liggande? Statsrådet antydde ju att om kommittéerna medverkar kanske det kan bli pengar redan nu.
Sedan kan man hålla med om att det är små pengar i förhållande till de skador som åstadkoms. Om det blir, säg, 50 fler missbrukare sätter dessa under sitt liv sprätt på vad detta kostar flera gånger om. 10, 14 eller 17 miljoner är inte stora pengar i det perspektivet, men för myndigheterna att hosta upp de här miljonerna är inte så lätt.
Om det näst sista stycket i interpellationssvaret ska ha någon mening måste det innebära att man i budgeten också kommer att prioritera de här frågorna. Det räcker inte med att ge myndigheterna något slags direktiv om att de ska lägga annat åt sidan. De har i dag inga pengar för detta; det har ju framgått.
Den andra frågan är om statsrådet instämmer i att den decentralisering vi har på skolans område inte får leda till att vi avstår från att se till att lärarna har tillräcklig kompetens. Här finns också ett förslag, nu nästan ett år gammalt, från Folkhälsoinstitutet om att förbättra lärarutbildningen. Detta är nämligen en svår sak för lärarna att hantera. Det handlar inte bara om att informera om och varna för alkoholens eller narkotikans risker, utan det handlar om att få en insikt om att hela klimatet i skolan kan vara förebyggande eller motsatsen.
Det handlar om att kunna samarbeta med hemmen. Många lärare är rädda för föräldrarna och tycker att de bara är några som ska vakta på dem och hitta fel i vad de gör, men om vi inte kan samarbeta med hemmen kommer vi inte att lyckas att förebygga detta.
Det handlar om att ingripa mot skolk. Det är inte fråga om något slags polisiär attityd eller så, utan skolk är första signalen om att här är en ung människa som håller på att få problem. Alla som skolkar får inte det, men många får det. Det är en klart ökad sannolikhet för problem om man skolkar. Sådana åtgärder måste också tränga igenom.
Jag är anhängare av decentralisering på många områden, men när vi har den här allvarliga problembilden måste faktiskt staten ta sitt ansvar och ge väldigt tydliga signaler så att det blir likvärdigt i hela landet. Att lärarna får en utbildning så att de klarar att samarbeta med hemmen, så att de ser vikten av miljöförändringar är också en fråga.
Man säger ibland att skolan bara ska förmedla kunskaper. Den ska inte få alltför många andra uppgifter. Men om det blir ett omfattande drickande, och ännu mer om det blir knarkande, kan inte skolan förmedla de kunskaper man ska förmedla. Därför är det här även ur det perspektivet väldigt angelägna åtgärder.
Man har nu med förlov sagt haft förslag till förebyggande insatser från våren 2002, och då undrar jag: Varför har det legat så länge? Vad är det som gör att vi inte redan är i gång med det här viktiga och effektiviserande arbetet?
Anf. 29 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Det är klart att man alltid kan vara otålig och vilja göra saker snabbare. Jag känner också många gånger en frustration över att saker och ting kan ta lång tid.
Vad vi från vår sida nu måste göra är emellertid att ta ett starkare statligt grepp om de förebyggande insatser som görs i skolan. Då använder vi den här rapporten som utgångspunkt.
När det gäller resursfrågan har jag sagt att vi har fyra myndigheter som var för sig har ganska stora resurser till sitt förfogande. Det är klart att man också inom dem kan prioritera hur man ska använda pengarna. Men jag förstår ju att vi i slutändan också från regeringens sida så att säga hamnar i en budgetprioritering.
Jag kan inte löpa händelserna i förväg, men när Gabriel Romanus ställer frågan varför det inte har hänt någonting på den här tiden kanske man kan säga att det har sin förklaring i just resursfrågan. Vi jobbar från vår sida på att försöka stärka den här delen så mycket vi kan.
Jag vill dessutom bara fånga upp en fråga som Gabriel Romanus inledde med, nämligen införselreglerna. De är naturligtvis en del av den problembild vi nu ser, kanske en av de viktigaste delarna, åtminstone vad gäller pressen nedåt på våra skatter. Men jag vill ändå fråga Gabriel Romanus om han tror att Folkpartiets förslag att halvera skatten på sprit skulle vara det effektivaste medlet för att minska den gränshandel som sker till följd av de nya införselreglerna.
Anf. 30 Gabriel Romanus (Fp)
Herr talman! Med anledning av den sista frågan vill jag säga att Folkpartiet har många förslag. Ett av de viktigaste är ju att vi vill att regeringen ska ta upp frågan om en ändring i EU så att varje land kan bestämma införselreglerna igen. Detta har socialutskottet ställt sig bakom. Jag hoppas och tror att folkhälsoministern är för det. Däremot har inte finansministern kommit till skott än.
Man talar om att höja minimiskatten, och det är gott och väl. Däremot verkar man helt handlingsförlamad när det gäller införselreglerna. Man skyller bara på att Bengt Westerberg och Ulf Dinkelspiel gjorde en dålig förhandling. Men sanningen på det området är ju att partierna faktiskt var överens om den uppgörelse som gjordes. Däremot var man inte överens om att man sedan skulle vika sig för Bolkestein 2001 när han krävde att vi skulle acceptera de införselregler som vi har nu.
Jag tycker faktiskt att regeringen och riksdagen skulle lägga det som jag kallar käbblet åt sidan och i stället enigt gå till EU och säga: Vi hotas av en folkhälsokatastrof om vi tvingas att anpassa våra skatter. Det kommer vi att göra. Det har Folkpartiet varnat för sedan 2001 i varje fall. Kan man lägga det åt sidan och arbeta enigt, få med sig Finland, Danmark och Storbritannien kanske man kan få resultat. För det som vi har nu strider ju mot EU:s principer att konsumtion ska beskattas i konsumtionslandet och att varje land ska få ta hur höga alkoholskatter man vill.
Det var mitt svar på den fråga som statsrådet ställde till mig.
Sedan måste jag säga att jag hoppas att jag inte övertolkar statsrådet utan att det här är en signal till Alkoholkommittén om mobilisering, för det är de som har pengar i dag, så att de kan satsa pengar redan nu på att sätta i gång och implementera den här aktionsplanen. Vi ville avsätta större resurser på det här området redan förra året i vår strama budget. Men även med de pengar som finns nu hoppas jag att de här kommittéerna hör den signal som statsrådet har sänt.
Anf. 31 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Återigen vill jag påpeka att jag inte kan löpa händelserna i förväg. Men när vi nu ger Folkhälsoinstitutet i uppdrag att bilda en arbetsgrupp med de berörda myndigheterna för att implementera planen är det klart att där också ingår att försöka lösa resursfrågan. Sedan är det deras sak att överväga hur det kan göras på bästa sätt.
Gabriel Romanus svarade inte riktigt på min fråga, och han har inte någon chans att göra det nu heller, tror jag. Jag frågade ju om lösningen skulle vara att halvera spritskatten på det sätt som Folkpartiet har föreslagit. Det vet jag inte om jag fick något riktigt klart svar på.
Jag tycker också att vi ska lägga käbblet bakom oss. Men vi ska kanske komma ihåg att det grundläggande problemet var att den borgerliga regeringen aldrig förhandlade alkoholfrågan i botten 1993 och 1994 när det gällde införselreglerna. Det finns inget avtal om att Sverige hade vetorätt i fråga om införselreglerna.
När vi sedan tillträdde 1994 och fick frågan tillbaka i knät hade vi ju trott på det Ulf Dinkelspiel och Bengt Westerberg hade sagt, att den här vetorätten fanns. Vi letade igenom alla lådor som fanns på Socialdepartementet och överallt för att försöka hitta det där avtalet, och det fanns inte. Det finns inget sådant avtal. Det fanns ingen vetorätt.
Då sade kommissionen: Om ni inte fogar er i detta går vi till EG-domstolen, och då kommer EG-domstolen att fatta beslut om att praktiskt taget omedelbart införa de nya införselreglerna. Då lät vi dessutom Mats Melin, som var ny chefsjustitieombudsman, göra en rättslig prövning av detta för att se om vi hade någon chans att vinna i EG-domstolen. Det visade sig vara mycket stor sannolikhet för att vi inte hade det.
Det var det läge vi ställdes inför. Och där står vi nu. Men vi driver självklart gärna både minimiskatten och införselreglerna generellt sett vidare i EU.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.