Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Skydd av biologisk mångfald i skogen

Interpellation 2010/11:399 av Romson, Åsa (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-05-19
Anmäld
2011-05-19
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2011-05-30
Sista svarsdatum
2011-06-09
Besvarad
2011-06-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 19 maj

Interpellation

2010/11:399 Skydd av biologisk mångfald i skogen

av Åsa Romson (MP)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Vid FN-mötet om biologisk mångfald i Nagoya enades världens länder om att ca 17 procent av landarealen behöver skyddas för att bevara den biologiska mångfalden. I Sverige är enbart ca 4 procent av vår dominerande naturtyp, skogen, skyddad. En långtgången omvandling av våra skogliga ekosystem från mer eller mindre naturliga skogar till mer ensidiga produktionsskogar har tärt hårt mot vårt naturkapital. Kvarvarande rester av skogar med höga naturvärden räcker inte för att säkra den biologiska mångfalden. Ytterligare skogar behöver restaureras eller återställas.

Ändå avverkas skogar med höga naturvärden i vårt land. Ett aktuellt fall rör urskogsartad fjällskog i Änokdeltat i Jokkmokks kommun. Vid en debatt i kammaren medgav landsbygdsministern att ett skäl till att inga myndigheter ingripit mot avverkningsplanerna är att pengarna för att skydda skogen inte räcker till och man måste prioritera.

Under förra mandatperioden urholkade regeringen anslag till skydd av skog och annan värdefull natur. Myndigheterna fick inte kompensation för ökade priser på mark. I stället minskades anslagen. De beslut som de borgerliga partierna drev igenom i riksdagen om avskaffat toleransavdrag och införandet av ett ”affektionsvärdestillägg” på 25 procent utöver marknadsvärdet urholkade anslagen ytterligare.

Som ett svar mot kritiken gjorde miljöminister Andreas Carlgren mot slutet av valrörelsen ett utspel om stärkt skogsskydd. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet hävdade Carlgren att man i samband med budgetförhandlingen inom regeringen kommit överens om en omfördelning av medlen inom anslaget för biologisk mångfald. Anslaget för inköp av värdefull mark skulle enligt Carlgren öka från 580 till 770 miljoner kronor. Det har nu visat sig att ministerns påstående om en ökning av anslagen med 190 miljoner kronor inte stämde. Enligt en granskning av Miljöaktuellt var ökningen i själva verket endast 29 miljoner kronor. Som vi förstått medger nu regeringen att höjningen blev mindre än hälften så stor som utlovades inför valet. Naturvårdsverkets fastställda länsvisa ramar för områdesskydd uppgår till sammanlagt 580 miljoner kronor för 2011. Ytterligare 35 miljoner kronor ska ha reserverats för ytterligare affärer under året. Utfallet för motsvarande post 2010 var 586 miljoner kronor.

Klart är att pengarna inte räcker för att skydda skogen i takt med avverkningarna av värdekärnor. Inför nästa år blir det ännu värre. Naturvårdsverket uppger i sitt budgetunderlag att det blir ökade kostnader för värderingsarbeten, gränsarbeten, fastighetsbildning och liknande till följd av överenskommelsen med Statens Fastighetsverk och överföringen av arealer från Sveaskog. Dessa kostnader beräknas uppgå till 225 miljoner kronor år 2012 och 2013, och 150 miljoner kronor 2014. Om inte anslaget höjs betyder det att anslaget på nuvarande 615 miljoner kronor minskas med cirka en tredjedel nästa år.

Vi erfar efter samtal med myndigheterna på central och regional nivå att resursbristen tvingar dem till ständiga omprioriteringar – ett jonglerande med medel och skyddsobjekt – när särskilt värdefulla skogar hotas av avverkning, eller markägare fått vänta orimligt länge ersättning. Detta skapar stora ineffektiviteter i arbetet.

Mark behöver inte bara köpas in. Den behöver skötas också. Skötsel av skogsreservat kan jämföras med underhåll av järnvägar. Man kan dra ned på det ett tag, utan att det märks. Men på sikt straffar det sig. Naturvårdsverket påpekar i sitt budgetunderlag att den nuvarande anslagsnivån ”innebär att det angelägna och ackumulerade behovet av underhålls- och skötselåtgärder i skyddade områden skjuts ytterligare på framtiden. Inte heller möts det ökade behovet av medel till skötsel och förvaltning till följd av att de skyddade arealerna ökar” till följd av överenskommelserna med Statens Fastighetsverk och Sveaskog.

Också Skogsstyrelsen anger att anslagen behöver höjas för att inte nyckelbiotoper ska avverkas.

Mot denna bakgrund vill jag fråga miljöministern:

Vad avser ministern att göra för att säkerställa att anslagsnivåerna räcker för att förhindra att skyddsvärda skogar avverkas, att markägare får vänta orimligt länge på ersättning och att myndigheterna tvingas till ett ineffektivt bollande med prioriteringar?

Vilka övriga åtgärder avser miljöministern att vidta för att förhindra de avverkningar av nyckelbiotoper, värdekärnor eller andra skogar med särskilt höga naturvärden, som behövs för att hejda förlusten av biologisk mångfald i skogen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:399, Skydd av biologisk mångfald i skogen

Interpellationsdebatt 2010/11:399

Webb-tv: Skydd av biologisk mångfald i skogen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Andreas Carlgren (C)
Anf. 1 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Åsa Romson har ställt ett antal frågor till mig om det fortsatta skyddet av biologisk mångfald i skogen. Låt mig börja med att säga att bevarandet av biologisk mångfald och ekosystem med höga naturvärden är en prioriterad uppgift för regeringen. Det finns ingen tidigare regering som har avsatt så stora resurser till skydd av värdefulla skogar som alliansregeringen. Genom att i hög grad styra anslagen har andelen skyddad gammelskog av det totala skyddsarbetet ökat kraftigt de senaste åren. Detta har gjorts genom att skydd av gammelskogar har prioriterats i regleringsbreven till Naturvårdsverket de senaste åren. Till detta kommer att betydande arealer värdefull skog nu skyddas eller är på väg att under de närmaste åren skyddas genom att använda den statligt ägda skogen inom framför allt Sveaskog. Samtidigt som ytterligare värdefulla områden med hög kvalitet ges ett långsiktigt skydd och förvaltas väl tar regeringen nu ett antal andra initiativ för att skydda höga naturvärden i skogen. Som exempel kan nämnas Kometprogrammet som startade sin verksamhet praktiskt under 2010, där markägare själva tar initiativ till att värdefull skog skyddas. Programmet har startat inom fem län i ett inledande skede. Intresseanmälningar från skogsägare inom de fem försöksområdena börjar nu strömma in. Min uppfattning är att vi kan förena denna höga ambitionsnivå när det gäller skydd av skogar med att den enskilde markägaren har kvar sin mark. Statliga inköp och intrångsersättning av skyddsvärd skog behöver kompletteras med nya innovativa lösningar som stimulerar att markägarens egna drivkrafter och engagemang för naturen tas till vara. Med en kombination av olika åtgärder kan skogsnäringen fortsätta vara den viktiga nationella näring den är i dag samtidigt som skogens ekosystemtjänster bevaras och skyddsvärda skogar med höga naturvärden inte avverkas. Bevarandet av den biologiska mångfalden och värdefulla ekosystem i skogslandskapet förutsätter ett arbete med stor bredd som går utöver det formella skyddet av de värdefullaste skogarna. Samtidigt som de mest skyddsvärda skogarna skyddas ställs krav på miljöhänsyn på de brukade arealerna. Därför inledde landsbygdsministern och jag förra året en dialog om hållbart brukande av skog med företrädare för skogsnäringen, myndigheter, naturvårdsorganisationer och vetenskapssamhället. Inom ramen för den dialogen fick Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att ta fram en kunskapsplattform för det hållbara brukandet. Vid ett seminarium där kunskapsplattformen redovisades framkom en rad intressanta förslag och synpunkter på hur framför allt myndigheter och näringen kan arbeta för att ytterligare utveckla det hållbara brukandet av skogen. Detta och andra förslag och synpunkter analyseras nu inom Regeringskansliet. I det här sammanhanget vill jag också framhålla arbetet med resultatet från partsmötet inom konventionen om biologisk mångfald i Nagoya i höstas. Skogen berörs av Nagoyaplanen ur flera aspekter. Förutom riktade insatser för att säkra väsentliga nyttigheter, som råvaror, vatten- och klimatreglering, innehåller planen globala mål om hållbar markanvändning, skydd av värdefulla naturområden och inte minst ett mål om att minska eller stoppa förlust av naturmiljöer. Nagoyaplanen är tänkt att anpassas till nationella förhållanden och prioriteringar. Regeringen arbetar nu med det svenska genomförandet av planen. Ett viktigt led är den pågående Miljömålsberedningens arbete med att utveckla nya etappmål för biologisk mångfald. Ett annat viktigt moment i arbetet med att utveckla ett hållbart brukande av skogslandskapet är det fortsatta arbetet med att utveckla en grön infrastruktur. Naturvårdsverket och en rad andra myndigheter har på regeringens uppdrag nyligen redovisat en förstudie över hur detta kan utvecklas. Här kommer det att bli nödvändigt att flera aktörer - myndigheter, organisationer och enskilda markägare - involveras i arbetet med att nå våra internationella åtaganden, även när det gäller bevarande av biologisk mångfald i skogslandskapet. Jag kommer under hösten att ge kompletterande uppdrag till myndigheterna i denna fråga. Jag är övertygad om att alla de processer som jag nu har nämnt, och andra som redan pågår, kommer att ytterligare utveckla och förstärka en långsiktigt hållbar användning av skogen i Sverige.
Åsa Romson (Mp)
Anf. 2 Åsa Romson (Mp)
Fru talman! Det är inte utan anledning, Andreas Carlgren, som jag har ställt dessa frågor till dig när det gäller biologisk mångfald i skogen. Anledningen är att jag och många är oroliga för det som sker i svensk skogspolitik. Det ges många olika bilder. Man hör å ena sidan er från regeringen som talar om att allting är bra, att det pågår processer och att ni jobbar på. Å andra sidan lyssnar man på en del inom skogssektorn och på miljöorganisationer och ser ganska ofta att det kommer upp frågor. Varför händer detta? Varför avverkade man detta? Jag stod själv här i en interpellationsdebatt för inte alltför länge sedan med din regeringskollega Eskil Erlandsson och talade om avverkning av fjällnära, högst skyddsvärd skog uppe i Jokkmokks kommun. Man märker att det ibland saknas pengar. Min interpellation handlade om pengar, miljöministern. Det var vad jag då ville få svar om, och det är vad jag i dag här i kammaren hoppas få svar om. Det är väldigt olika besked som du, Andreas Carlgren, har gett om hur anslagen för skydd av skog ska se ut i Sverige. I valrörelsen sade du att 190 miljoner skulle tillföras anslagen. I själva verket visade det sig vara 29 miljoner. Nu visar Naturvårdsverket att det enligt dess beräkningar är ytterligare 225 miljoner som försvinner i samband med genomförandet av det skifte som Sveaskog hade och som ni tecknat in som ett mål, en förtjänst, redan för år 2010. Rimligen kan man då inte anse annat än att pengarna försvinner - om det nu inte blir ökade anslag i höstens budget - för det skogsskydd som behövs också efter 2010. Vi behöver ett högt tempo i avsättningen av skog i Sverige även för 2011 och 2012 och dessutom, tror jag, för 2013. Vi har nämligen ett antal områden med väldigt höga naturvärden. Om det avverkas där kommer värdena inte att ersättas med lika höga värden. I stället ersätts de mycket mer av en monokultur i det svenska skogsbruket. Det är detta, fru talman, som är kärnan i debatten om varför vi måste tala om skogsskydd, om avsättningar och om statliga pengar. Det är lovvärt att här tala om vilka insatser man kan göra inom näringen och skogsbruket. Den debatten har vi haft ett antal gånger. Vi kommer säkert att även fortsättningsvis ha den, för det finns väldigt mycket att göra. Men frågan är om miljöministern tar regeringens ansatser inom skogsbruket - med förlov sagt, fru talman, behövs en förbättring av resultaten beträffande biologisk mångfald inom det aktiva skogsbruket - till intäkt för att sänka ambitionerna i fråga om att skydda skog, sänka ambitionerna i fråga om att skydda de värdekärnor, de delar av gammelskogen och de skyddsvärda arealer som finns kvar i det svenska skogslandskapet. Där behöver du ha pengar, Andreas Carlgren! År 2010 utsågs av FN till den biologiska mångfaldens år. I år, 2011, är det skogens år. Vi kan då inte ha en miljöminister som bara tittar på när hans anslag för att skydda de svenska resterna av gammelskogen går upp i rök och urholkas inne på Finansdepartementet. Fru talman! Jag tycker inte att det skulle vara värdigt Sverige. Det vore ett tråkigt led i politiken, så jag skulle gärna vilja ha svar om hur miljöministern tänker disponera de pengar som jag ställt konkreta frågor om.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 3 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Låt mig börja med några korrigeringar beträffande det som Åsa Romson sade. Vi har gett en helt korrekt redovisning av anslaget. Men det har funnits en delredovisning där det en tid lämnades felaktiga uppgifter. Det beklagar jag. Däremot är de 29 miljoner som Åsa Romson här nämner inte alls ett korrekt belopp. Det är ingen idé att fortsätta att ta upp en felaktighet därför att det i ett läge gjorts ett misstag. Dessutom ska det sägas att inga pengar försvinner därför att mål genomförs. Därför blir det besynnerligt att tala om att 225 miljoner försvinner. Så är det naturligtvis inte . Däremot är vi överens om orsaken till grundproblemet, nämligen att det är så viktigt att skydda skyddsvärda skogar. Det grundproblem som vi haft att hantera är att den här regeringen år 2006 när regeringen tillträdde ärvde en försening om nära nog tio år. Den majoritet som Åsa Romsons parti tillhörde lämnade tyvärr efter sig för låga anslag, en tioårig försening och alldeles för lite skyddad skog. Vi stod inför ett val. Vi kunde gå vidare med bara anslagsvägen - den väg som ditt parti förespråkade, Åsa Romson. Men då hade vi definitivt misslyckats med att nå 2010-målet. Det illustreras också av att Miljöpartiet inte ens i opposition klarade att redovisa sådana anslagshöjningar att 2010-målet skulle kunna nås. Hela den kritik som du riktar mot mig faller således med så mycket större styrka tillbaka på ditt eget parti som inte har redovisat en politik för att ens klara 2010-målet. Vi valde en annan väg. Vi valde att i stället ta i anspråk mark som staten redan ägde. Den vägen kunde vi åstadkomma skydd av marker som sammanlagt motsvarade enorma miljardvärden. Vi klarade att göra det mitt i den värsta finansiella kris som sedan den stora ekonomiska krisen på 1930-talet drabbat vårt land och omvärlden, så det är klart att detta var helt unikt. Det betyder att vi från att ha tio års eftersläpning i stort sett har tagit igen tid efter den försening som rått. Det är enorma marker som ägts av staten och som nu ska överföras antingen i form av markbyten med bolag som i sin tur ger ny mark som ska skyddas eller till reservat. Ett enormt arbete ska alltså genomföras. Naturligtvis tar det några år att tekniskt genomföra det, men markerna finns avsatta. Det pågår en diskussion mellan Sveaskog och Naturvårdsverket om hur målet ska förverkligas, om delar av den här skogen verkligen motsvarar den mängd skyddsvärd skog som behöver avsättas. Jag utgår från att Sveaskog och Naturvårdsverket sinsemellan klarar ut den uppgiften. Det problemet ska självklart lösas. Det är det uppdrag de fått av regeringen som redan slagit fast att detta ska användas för att klara miljömålet. Det är också detta som behöver sägas om pengarna. Däremot är själva grundfrågan: Vad är Åsa Romsons alternativ? Fortfarande förespråkar ni er anslagsväg. Men ni har inte föreslagit anslag som klarar ens 2010-målet, så ni ligger redan efter regeringen när det gäller den satsning som borde göras. Ni bara kritiserar utan att ha något alternativ för det vi båda tycker är så viktigt, nämligen att klara den biologiska mångfalden och att därmed skydda tillräckligt mycket skog.
Åsa Romson (Mp)
Anf. 4 Åsa Romson (Mp)
Fru talman! Miljöministern uppehåller sig mycket kring det byte av skog när det gäller Sveaskog som regeringen gjort - en bytesaffär som vi inte motsatt oss. Snarare har vi välkomnat den som ett innovativt sätt att försöka lösa den mycket svåra uppgiften att tillräckligt snabbt få fram tillräckligt mycket bra bytesmark och pengar för att skydda de här skogarna så att de inte avverkas för kommande generationer eftersom värdet i skogarna försvinner om vi låter dessa avverkas. Miljöministern talar om uppfyllandet av 2010-målet. Om det målet hade våra båda partier otaliga debatter före valet. Miljöministern vet att den budget som Miljöpartiet lade fram och även den budget som de rödgröna sedan lade fram vida översteg vad miljöministerns egen regering sedan anslog till skyddet av skog och satsningar på biologisk mångfald. Fru talman! Vi i Miljöpartiet har allt annat än varit passiva när det gäller debatten om skyddet av skog. Vi har verkligen varit aktiva. Vi har deltagit i att trycka på för ökade anslag, som vi ser behövs. Vi är också de som har tagit den debatten. Att alliansregeringen fördyrade skogsavsättningsinsatserna inte bara genom att ta bort toleransavdraget - 5 procent - utan också genom att lägga på ett så kallat affektionsvärdestillägg på 25 procent betyder att kostnaden för varje hektar skog som Sverige i dag ska skydda motsvarar 125 procent av marknadsvärdet i stället för, som det tidigare var, 95 procent. Fru talman! Det är de siffrorna som miljöministern nu inte vill lägga in i prognoserna för de fortsatta anslagen. Det är en högst märkbar urholkning av de anslag som miljöministern förfogar över när det gäller att skydda biologisk mångfald i skogen. Utöver det kommer de kostnader som Sveaskogsaffären hanterar och som inte var beräknade i själva effektueringen av den affären. Det är någonting som måste göras och alltså inget som vi motsätter oss. Snarare ser vi att siffrorna måste komma fram. Naturvårdsverket säger att årets anslag annars urholkas med 225 miljoner. Det är möjligt att miljöministern inte vill ha något nytt mål för skydd av ytterligare skogsarealer. Ett tecken på det är att han avskaffat det råd som sammanställt en tydlig rapport om att vi mycket tydligt skulle behöva utöka och gå vidare i sammanhanget. 2010-målet, Andreas Carlgren, var bara ett delmål. 2010-målet skulle inte nå upp till det ultimata målet: att ha levande skogar i Sverige. Det var i stället ett delmål för att komma en bit på vägen, för att ta de första stegen. Nu, snart ett halvår in på 2011 och med en budget för 2012 snart på riksdagens bord, vet vi dock inte ens om 2010-målet faktiskt är uppfyllt. Ni säger att det är det, men ni kan inte redovisa vilka marker man har bytt in. Artiklar i tidningar och andra medier visar tydligt att det kommer att bli färre områden än man från början hade räknat med. Det kanske blir ungefär hälften av den areal Sveaskog avsatte inom sitt bolag som kommer att bytas in mot värdefulla skogsmarker. Då blir frågan, Andreas Carlgren, vad du som miljöminister ska återkomma till riksdagen med för att redovisa hur du lyckas uppnå en högre takt i skyddet av skog i Sverige. Det du återkommer med i svaret till mig här i dag är mest ett svammel om vad ni gör inom det område som handlar om skogsbruk - mer dialog för Skogsvårdsstyrelsen och sådana saker. Det är en större debatt. Vi har diskuterat sanktionsmöjligheter och mycket tydligare ramverk för Skogsstyrelsens ansvar där, men det är som sagt en annan debatt. Kommer vi tillbaka till skogsskyddet står du ganska naken när det gäller politiska åtgärder, Andreas Carlgren. Du har urholkat anslaget och har därmed en minskad resursportfölj, samtidigt som du har ökat kostnaderna för det. Det vi ser nu är att det heller inte finns några nya mål på området.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 5 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Det blir tokigt, när vi är överens om hur viktigt det är att klara biologisk mångfald och skydda tillräckligt med skog, att du Åsa bara försöker köra den gamla valdebatten i repris. Den är inte mer rätt nu än vad den var när ni körde den filmen i valrörelsen. Anslagen har ökat, och de har ökat kraftigt. Du påstår gång på gång att de har dragits ned, men sedan mandatperioden innan denna regering tillträdde har de ökat från 6 miljarder till, under denna regerings första fyra år, 7 ½ miljard. Det är hur man än räknar en ökning med 1 ½ miljard kronor. Ovanpå detta har vi dessutom gjort stora markavsättningar, inte bara från Sveaskogs marker utan också från andra statliga myndigheter som Fastighetsverket och Fortifikationsverket. Sammanlagt i markarealer, både det som har köpts från statens sida och det som har avsatts på statens marker, är det tre gånger mer än vad som någon gång har klarats under en motsvarande fyraårsperiod. För att försöka dölja den framgång regeringens politik har inneburit skickar ni dock gång på gång upp dimridåer och vill inte ens erkänna att ni underkände vägen att gå över de statliga markerna. Ni anslog inte ens pengar som räcker för att klara 2010-målet. Därför fortsätter ni hjälplöst att vara efter det 2010-mål som missades grovt av den majoritet ni själva ingick i. Poängen är att säga att det nu är vad som sker framåt som gäller. Markbyten kommer att verkställas. Samtidigt kommer skydd av gammelskog att genomföras så som jag beskriver i mitt svar, med prioritering. Dessutom tas ett Kometprogram fram som ökar insatserna från brukares egen medverkan och deras egna initiativ, allt för att kunna höja ambitionsnivån. Jag blir minst sagt förvånad när jag hör att du kallar detta svammel, Åsa Romson. Till sist är det en rätt avgörande principiell fråga hur Miljöpartiet ser på det personliga ägandet. För vår del gäller att vi har sett vad det personliga ägandet betyder när generation efter generation har tagit hand om skogsmarker, vårdat skogen och den vägen - kanske just genom flera generationer - skapat enorma värden när det gäller biologisk mångfald. Hur ska vi se till att ta vara på detta engagemang på bästa sätt? Är det genom att skicka tjänstemän från länsstyrelsen, använda armbågarna och säga att marken ska exproprieras? Ska vi säga: Ni har skött den så bra och skapat enorma unika naturvärden, och nu ska ni inte längre sköta den? Eller ska det bygga på ett samarbete med de markägare som har åstadkommit dessa värden i samarbete med naturen? Vi kan i stället säga: Vi bygger på ert engagemang. Vi tar vara på det ni har gjort och ser till att det kan utvecklas vidare, framåt, för kommande generationers och för den biologiska mångfaldens skull. Det är därför vi har valt att bygga på brukares egna insatser och bygga upp ett helt Kometprogram, som du nu kallar svammel, och se till att avsätta statlig mark för att inte behöva beslagta privata markägares möjligheter till personligt ägande. Det är också, inte minst, för att rikta anslagen så att de ger bättre ersättningar till de markägare som ställer upp och satsar på att skydda sin skog i det formella skyddet. Det är en fördel att på detta sätt öka engagemanget hos enskilda brukare. Det är den vägen vi har skapat biologisk mångfald förr, och det är så vi kommer att kunna skapa den även i framtiden.
Åsa Romson (Mp)
Anf. 6 Åsa Romson (Mp)
Fru talman! Miljöministern säger att han vill tala om framtiden, men han anger inga nya mål för hur vi ska kunna skydda mer skog i Sverige, vilket vi så väl behöver - inte minst i denna tid, skogens år 2011, när vi i Sverige fortsätter att avverka skyddsvärda skogar. Jag skulle tycka att det var problematiskt att vara miljöminister i ett land där man får rubriker i tyska tidningar om fjällnära skogar som kalhuggs därför att Skogsstyrelsen och länsstyrelsen inte hade pengar och den enskilde markägaren därför inte kunde bli utlöst. Det är inte Kometprogrammet jag anser vara svammel, utan det är den skogsdialog om skogsbruket som har pågått väldigt länge. Där säger ni att den frivilliga vägen i det svenska skogsbruket går jättebra, trots att alla siffror visar på att skyddet för biologisk mångfald bara blir sämre och sämre. Nu pratar vi om hur vi kan skydda skog, och då kan frivilliga, kortsiktiga avtal vara en liten, kompletterande del. Det är dock huvudspåret i din och alliansregeringens politik just nu. Det är där ni hela tiden säger att ni lägger fokus - därför att du inte har tillräckligt med pengar för att skydda den vanliga vägen. Uppföljningen av vad korta avtal ger kan nämligen vara att vi har ett skydd under en viss tid, och sedan slår det tillbaka på helheten. Det är dock ingenting Miljöpartiet kategoriskt har motsatt sig, och du vet mycket väl att vi inte heller motsätter oss markbyten med den statliga aktören. Det är snarare så att vi har påhejat detta, men vi ställer adekvata frågor. Vilka kostnader renderar detta från den övriga budgeten? Vi ser att målet från 2010, som skulle uppfyllas med markbytet med Sveaskog, inte uppfylldes 2010. Det kan ta lite tid; det är inga problem - men då måste det avsättas nya pengar 2011, i stället för att pengarna för 2011, kanske 2012 och kanske 2013, ska gå åt till att genomföra den affär som skulle uppnå målen 2010. Du har inga nya mål, Andreas Carlgren. Du sätter ingen ambitionsnivå. Kan du garantera att vi inte fortsätter att kalavverka värdefulla skogar i Sverige?
Andreas Carlgren (C)
Anf. 7 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jag tror att det för människor som följer denna debatt bara blir förvirrande och delvis också nedslående att höra en diskussion mellan två gröna partiers företrädare, som båda är engagerade för att klara den biologiska mångfalden, där det bara blir en fråga om att skylla ifrån sig och säga att det är den andras fel. Grundproblemet är ändå att denna regering ärvde tio års försening. Det är klart att det märks. Det är klart att jag tycker att det är problematiskt när fjällnära skogar fälls och när värden i form av biologisk mångfald inte kan skyddas i till exempel unika gammelskogar. Men jag är ingen trollkarl; de tio års försening jag ärvde märks. Det jag tycker blir så konstigt är att du bara försöker skylla det på den nuvarande regeringen i stället för att säga: Ja, det var synd att vi lämnade efter oss tio års försening. Det hade varit lättare att lösa problemen om det inte hade varit så. Det hade varit mer ärligt och mer korrekt. När det gäller din fråga om vilka mål som ska gälla är det Nagoyamålen som ska vara utgångspunkt också för det arbete som nu ska göras med den strategi som ska tas fram bland annat av Miljömålsberedningen, där alla partier finns företrädda. I stället för att skälla kanske det skulle vara en idé att se om det finns något att samarbeta omkring för att skapa möjligheter till ökade ambitioner och ökade mål. Du frågar om jag kan garantera att inga värdefulla skogar fälls. Nej, det kan ingen av oss. Med tio års försening skulle ingen kunna det, men jag har kraftigt minskat risken för att det ska ske. Oerhört mycket mer har nämligen avsatts, och mycket mer anslag har satsats. Jag ska lägga på minnet att du kallar skogsdialogen för svammel. Jag tror att det kan förvåna också de miljöorganisationer, forskare och företrädare för skogsnäringen som sitter i denna dialog och nu bygger vidare på något värdefullt, nämligen att vi med ett brett samarbete ska kunna klara både ökade ambitioner när det gäller biologisk mångfald och fortsatt personligt ägande och engagemang från duktiga och engagerade markägare.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.