Anf. 35 Allan Widman (L)
Herr talman! Den gamla regeringen ska ha både beröm och faktiskt också kritik - beröm i den meningen att det är första gången en regering över huvud taget har reflekterat över och tagit initiativ i den här frågeställningen som har funnits med oss inte bara i Afghanistan utan i andra internationella insatser. Kritiken är att systemet inte fungerar. Det är inte förutsägbart, det är inte rättssäkert, det är inte offentligt och det finns inga möjligheter till överklagande eller liknande prövning.
Jag kan bara konstatera att systemet har varit extremt slumpmässigt bland dem som har tjänstgjort för den svenska staten. Vi kan i dag läsa om en tolk som heter Ahmad. Han tjänstgjorde från 2005 till 2012, alltså i sju år. Han får av någon anledning inte möjligheten att få sitt skyddsbehov prövat. Däremot fick andra tolkar som har tjänstgjort i två år så sent som genom migrationsdomstolens dom den 7 mars 2016 permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Det är inte så, herr talman, att jag står här och säger att alla tolkar och alla lokalanställda ska ha rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Det vore naturligtvis en obegriplig ordning. Vad jag säger är att man i alla fall ska ha rätt att få den frågan prövad. Jag märker att justitie- och migrationsministern lite grann devalverar de insatser som våra tolkar har gjort. De har, herr talman, stått bredvid svenska officerare och soldater i kontakt med motståndare, och flera av dem har, som jag redogjorde för i mitt tidigare inlägg, faktiskt också dött i svensk tjänst.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är inte jämförbart med att städa camper, leverera livsmedel eller motsvarande. De har varit synliga för motståndaren, och de är tyvärr genom de informationer som bland annat finns på internet avbildade, avfilmade och fullt nåbara för den som vill i deras hemland.
Vad jag talar om, herr talman, är att vi behöver få ett system som fungerar, där de som har ett skyddsbehov får en möjlighet förutsatt att detta har uppkommit genom tjänstgöring för den svenska staten. De som inte har skyddsskäl ska naturligtvis inte bli föremål för något uppehållstillstånd.
Jag blir mycket, mycket oroad när justitie- och migrationsministern säger: "skulle den här situationen uppkomma igen". Det kan jag säga att det kommer den att göra. Vi befinner oss just nu i Mali. Där anlitar vi också lokala tolkar, och det är lätt att se paralleller mellan Mali och Afghanistan. Kommer de här problemen upp igen är det precis samma system vi ska använda.
Jag tycker att det är rätt märkligt att en justitie- och migrationsminister är beredd att acceptera ett system som inte är offentligt, inte är rättssäkert, inte är förutsägbart och som slår slumpartat bland de skyddsbehövande. Ambitionerna borde vara högre.
Nu kan vi konstatera att migrationsdomstolen i Malmö den 7 mars 2016 gett permanent uppehållstillstånd till tre personer med stöd av Europakonventionen om mänskliga rättigheter, i förening med de stadganden som finns i utlänningslagen om att när synnerliga skäl föreligger kan personer anses ha en särskild anknytning till Sverige och därmed få stanna.
Herr talman! Jag tror att det är mycket, mycket små åtgärder som regeringen behöver föreslå riksdagen för att vi ska få en mer tillfredsställande ordning.