skyddszoner för asylsökande

Interpellation 2002/03:330 av Ullenhag, Erik (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-05-08
Anmäld: 2003-05-08
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-05-22
Sista svarsdatum: 2003-05-22
Besvarad: 2003-05-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 8 maj
Interpellation 2002/03:330
av Erik Ullenhag (fp) till statsrådet Jan O Karlsson om skyddszoner för asylsökande

Storbritannien har nyligen i EU lagt fram ett förslag om att processcentra, så kallade skyddszoner, ska upprättas i transitländer utanför unionen till vilka asylsökande ska sändas för att få sina asylskäl prövade. Asylprövningen ska enligt förslaget inte längre ske i ett EU-land utan prövningen ska ske i ett tredje land. Länder som i debatten nämnts som aktuella för att upprätta processcentra är transitländer i unionens närhet som Turkiet och Albanien.

Det brittiska förslaget har levererats som en respons på trycket från en kraftig inhemsk flyktingnegativ opinion och syftet är att radikalt minska inströmningen av asylsökande till Storbritannien. Den underliggande tankegången är enkel; en asylsökande ska veta att resultatet av att söka sig till Storbritannien eller ett annat deltagande land blir att hon eller han hamnar i flyktingförläggningar i Turkiet, Albanien eller något annat land i EU:s närhet. Denna vetskap ska leda till att asylsökande söker sig till andra länder än de som använder sig av skyddszoner för att behandla asylansökningar.

Det brittiska initiativet är ett uttryck för den restriktivitet som dessvärre präglar asylpolitiken i ett flertal europeiska länder. Förslaget har bland annat avfärdats av organisationer som Amnesty International och kritiserats för att bryta mot FN-konventionen från år 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, den så kallade Genèvekonventionen, samt för att det cementerar ett "Fästning Europa". Det är tveksamt om det brittiska förslaget kan anses stå i överensstämmelse med Genèvekonventionen. Genom att skicka de asylsökande till zoner utanför EU:s gränser riskerar ansvaret för de asylsökande att skyfflas över på de fattiga länderna. Det är också rimligt att fundera över i vilken grad inrättandet av de skyddade zonerna ökar trycket på de länder som inte deltar i samarbetet, då det är sannolikt att antalet asylsökande till länder som inte använder sig av skyddszoner kommer att öka.

Den svenska regeringens inställning till förslaget är oklar. I en riksdagsdebatt den 10 april 2003 uttalade statsrådet Jan O Karlsson visserligen att regeringen tar avstånd från den del av förslaget som innebär att en asylsökande inte har rätt att söka asyl i det land hon eller han flytt till och samma resonemang har ministern fört fram i svenska medier. När förslaget har diskuterats på EU-nivå har Sverige dock inte varit lika tydligt. Förslaget har inom EU diskuterats främst vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn den 21 mars 2003 och vid det informella rådsmötet för Rättsliga och inrikes frågor den 28@29 mars 2003. Vid det senare mötet representerades Sverige av statsrådet Jan O Karlsson. Enligt Regeringskansliets rapport från mötet var Sveriges inställning till det brittiska förslaget följande.

"Sverige höll med Storbritannien om att åtgärder måste vidtas med anledning av att en så stor andel asylsökande egentligen saknar asylskäl. S ansåg det angeläget att förslaget vidareutvecklas i samarbete med UNHCR. Vidare framhöll S vikten av att angripa grundproblemen genom stöd till ursprungsländerna men även nödvändigheten av att omforma transitländer till säkra första asylländer. S pekade även på problemen med att avlägsnandebeslut verkställs i allt för låg utsträckning och att vi har ett gemensamt ansvar för att se till att det sker förbättring på den punkten."

Vid ministerrådets informella möte verkar således migrationsministern varit långtifrån så klar i sitt avståndstagande från det brittiska förslaget som han i den svenska debatten gör gällande att han är. Ett tydligt avståndstagande från det brittiska förslaget är det naturliga för den som menar allvar med att Europas länder ska vara öppna mot omvärlden. Det är beklagligt att detta tydliga avståndstagande hittills lyst med sin frånvaro från Sveriges regerings sida.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet angående det brittiska förslaget om skyddade zoner för asylsökande:

1.Kommer statsrådet att ta initiativ till att inom Utrikesdepartementet utreda om det brittiska förslaget om skyddszoner är förenligt med FN-konventionen från år 1951 angående flyktingars rättsliga ställning?

2.Är statsrådet, med utgångspunkt i det han framförde i riksdagsdebatten den 10 april 2003, beredd att i EU ta klar ställning mot det brittiska förslaget och arbeta för att EU-länderna tar sitt ansvar för de asylsökande som flyr till EU-området?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:330

Webb-tv: skyddszoner för asylsökande

Protokoll från debatten

Jan O Karlsson (S)

Anf. 124 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Erik Ullenhag har frågat mig om jag har för avsikt att ta initiativ till att inom Utrikesde- partementet utreda om det brittiska förslaget om skyddszoner är förenligt med Genèvekonventionen samt om jag är beredd att i EU ta klar ställning mot det brittiska förslaget och arbeta för att EU tar sitt ansvar för de asylsökande. Först och främst vill jag tydliggöra, vilket jag också gjorde i svar på två riksdagsfrågor i samma ärende den 10 april och den 22 maj 2003, att det för närvarande inte finns något förslag vare sig från Stor- britannien eller FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) att ta ställning till. Detta är viktigt att ha i åtanke vid diskussioner kring tankarna om skyddszoner. Jag har vid ett flertal tillfällen, såväl inom ramen för EU-samarbetet som i riksdagen och svenska me- dier, sagt att jag ställer mig positiv till de delar av den brittiska regeringens tankar och idéer som syftar till att göra insatser i ursprungsländerna, att arbeta för regionala lösningar och skydd i närområdena. Vidare är jag positiv till att stärka asylsystemen i transitlän- derna och att globalt förbättra hanteringen av asyl- processen. Jag ställer mig också bakom ett stärkt UNHCR som ges tillräckligt med resurser för sin verksamhet. Däremot avvisar jag tanken på att en person ska avvisas till en skyddszon i stället för att få sin sak prövad i det land han eller hon ansökt om asyl i. De problem som har givit upphov till de brittiska tankarna delas av många EU-länder. Dessa problem är ett ökat antal asylsökande kombinerat med att endast en mindre andel av dem som söker asyl har behov av skydd i flyktingrättslig mening. Detta i sin tur innebär stora kostnader för asyl- mottagandet. Kostnaderna för asylmottagandet i väst uppgår för närvarande till omkring 80 miljarder kro- nor årligen. Dessa 80 miljarder kronor täcker alltså kostnaderna för hanteringen av ansökningar från de ca 900 000 personer som söker asyl. Enligt UNHCR finns det dock ytterligare drygt 17 miljoner personer på flykt runtom i världen. UNHCR:s totala budget för att hjälpa dessa är mindre än 8 miljarder kronor, det vill säga en tiondel av kostnaden för asylmottagandet i väst. För mig är det viktigt att även kunna nå ut till de miljontals flyktingar som finns runtom i världen, och som inte söker asyl i väst. Om vi på allvar ska kunna tala om solidaritet kan vårt agerande inte bara ske på det nationella planet genom att pröva asylansökningar för spontant tillresta personer, utan det måste också ske på det internatio- nella planet. Vi ska stödja regionala lösningar där det i regionen ges skydd åt skyddsbehövande. Sverige ska fortsättningsvis vara ett stöd till länder i utkanten av Europa i deras arbete med att bygga upp rättssäkra asylsystem. Genom detta arbete skapas säkra första asylländer där människor kan tas emot och få sin sak prövad. Det är också viktigt att fortsättningsvis ge FN:s flyktingkommissarie ekonomiskt stöd så att organisa- tionen kan genomföra sitt mandat på ett effektivt sätt. Samtliga dessa tankar presenteras också av britterna, och dessa stöder jag. När det så gäller Erik Ullenhags direkta fråga om jag kommer att initiera en utredning om de brittiska tankarna är förenliga med Genèvekonventionen har jag inte för avsikt att tillsätta någon sådan utredning. Jag kan dock redan på det här stadiet konstatera att Genèvekonventionen i och för sig inte anger var en ansökan om skydd ska prövas. Avslutningsvis vill jag för tydlighetens skull säga att jag alltså inte ställer mig bakom tanken om att sända asylsökande som anlänt till Sverige till en skyddszon i ett annat land.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 125 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Låt mig inledningsvis tacka för stats- rådets svar och även tacka för att statsrådet dyker upp i denna kammare trots denna sena vårkväll. Jag är rätt förskräckt över den debatt som förs i Europa på migrationsområdet. Ett av de tydligaste exemplen på hur man går i en riktning där syftet är att se till att asylsökande inte kommer till EU-området är det så kallade brittiska förslaget om att upprätta skyddszoner utanför EU-området. Det skulle vara intressant att höra om statsrådet delar min bedömning att syftet med det brittiska för- slaget är att se till att asylsökande inte kommer till EU-länder utan tar sig någon annanstans. Ett sådant här förslag om att sända ut signalen att asylsökande kanske ska hamna i Albanien eller Turkiet påminner om ett agerande som en del länder ägnar sig åt, näm- ligen att ha så eländiga mottagningsvillkor som möj- ligt för asylsökande för att på det viset försöka skrämma de asylsökande någon annanstans. Jag tycker att det är bra att statsrådet är tydlig i den här kammaren i den här frågan. Det har statsrådet varit i dag. Han har varit det i tidigare diskussioner. Men jag skulle vilja fråga statsrådet i vilket samman- hang som han har varit lika tydlig i EU-kretsen. Enligt EU-nämndens samtalsuppteckningar den 28 april då statsrådet besökte EU-nämnden sade stats- rådet som en återrapport av vad som hade skett i denna fråga: "jag har för Sveriges del - och där känner jag starkt stöd av hela vår opinion och alla partier - sagt att vi är mot förslaget oavsett om det till äventyrs inte skulle strida mot Genèvekonventionen." Det är mycket bra. Men i vilket EU-sammanhang har statsrådet sagt detta? Detta var alltså en återrapport om vad som hade sagts i EU-sammanhang. Enligt de samtalsuppteckningar som jag har från ministerråd finns inte den här typen av mycket tydliga uttalanden från statsrådets sida. Och det bekymrar mig om statsrådet säger en sak i EU-nämnden, och en sak i riksdagens debatt och en helt annan sak i minis- terrådet. Jag delar ju regeringens syn att det är viktigt med skydd i närområdet. Jag delar regeringens syn - där gör regeringen ett bra arbete - när det gäller att ge ökade medel till UNHCR. Jag delar regeringens syn om att det viktigaste på lång sikt är att undanröja orsakerna till att människor tvingas på flykt. Men det är ju inte i grunden det som det brittiska förslaget handlar om. I grunden har man en migrationspolitisk debatt i Storbritannien som faktiskt är ganska osympatisk på sina håll. Och min övertygelse - och jag är intresse- rad av att höra statsrådets syn på det - är att det brit- tiska förslaget på den här punkten handlar om att tillfredsställa en opinion som inte gillar att det kom- mer asylsökande till Storbritannien. Men min huvudfråga kvarstår: I vilket samman- hang har Jan O Karlsson varit lika tydlig i EU-kretsen som han är i denna kammare?

Jan O Karlsson (S)

Anf. 126 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Jag har varit det bland annat i lord Filkin s ämbetsrum i London. Men där fördes det inga protokoll. Men i den här öppna formen att åter- föra asylsökande ur England till dessa zoner har bara diskuterats vid det informella ministerrådet, RIF- rådet, i Veria nyligen. Där gjorde jag en ordentlig genomgång av vårt resonemang. Men jag ska erkänna - det har jag också försökt att åskådliggöra flera gånger i många pressuttalanden och i EU-nämnden - att det första som jag gjorde när jag fick höra talas om dessa resonemang var att ta kontakt med FN:s flyktingkommissarie. Jag fick nämligen en känsla av att man skulle kunna göra någonting som jag betraktar som oerhört angeläget, och det var att utnyttja den här situationen, där det ser ut som om Erik Ullenhags bedömning av de brittiska avsikterna är just den, och samtidigt sätta hård press på inte bara Storbritannien utan också andra stora EU-medlemmar att allvarligt ompröva sin utomor- dentligt njugga bidragspolitik till UNHCR. Den oer- hört kortsynta flyktingpolitik som de flesta europeis- ka länder för genom att att slå dövörat till eller sluta ögonen inför är att de allra flesta flyktingar över hu- vud taget inte kommer till Europa. Vi ser dem aldrig, vi bryr oss inte om dem, och vi tar inte hand om dem. Vi ser dem sedan som offer för traffickers och flyk- tingsmugglare och annat fruktansvärt elände, och de är 15, 16 eller 17 miljoner. FN:s generalsekreterare har just gjort en väldigt intressant utredning om det. I min ursprungliga diskussion försökte jag, trots att jag visste vilket fruktansvärt medieomslag som har varit i England, dra över hela debatten till att omfatta just en uppmärksamhet kring alla de människor som aldrig kommer hit. Det är nämligen mindre än en tjugondel av dem som det gäller som vi över huvud taget stöter på i Europa. Över huvud taget är denna diskussion i England som i väldigt hög grad har initierats av medierna en alldeles felaktig beskrivning. England har inte alls haft den snabbaste ökningen av antalet asylsökande i Europa. Det är Österrike. Och förra året låg vi tvåa. Men jag har i Veria gjort det alldeles klart på den här punkten att det inte finns något stöd för den här tanken hos oss. Vi är emot den. Det går inte. Jag har också sagt att jag inte bryr mig om att ge mig in i, eftersom jag också har haft möten med non- governmental organizations, diskussioner om huruvi- da detta till äventyrs skulle vara förenligt med Genè- vekonventionen eller inte. Jag är emot förslaget. Mitt stora budskap till England har varit: Se till att ni får ordning på verkställigheten. Det är 10 % av ilagakraftvunna avvisningsbeslut som verkställs i England. Det är 17 % i Frankrike. Det är likadant över hela linjen därför att de inte har gjort den här delen av migrationsarbetet till en integ- rerad del av migrationen. Hos oss är det vanliga he- derliga, höll jag på att säga, migrationstjänstemän som också arbetar med återsändandet. Det är därför som vi har 70 % och de har 10 %. Det är det som skapar ett enormt problem. Sedan finns det andra problem i England som har att göra med att de inte har några personnummer och att det är lätt att för- svinna i landet. Det skapar ett specifikt problem för engelsmännen som vi inte alls har på samma sätt. I mitt nästa inlägg ska jag göra en mer ordentlig redovisning av varför jag tror att förslaget inte har någon som helst överlevnadsförmåga i den form som det har skissats av engelsmännen.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 127 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Jag känner mig nog ganska trygg i statsrådets nuvarande avståndstagande från förslaget, och det blir ganska svårt att backa från den stånd- punkten senare efter ett antal tydliga inlägg i kamma- ren. Men om jag förstod statsrådet rätt - det var inte så oklart - hänvisades det till det informella minister- rådsmötet tidigare i vår och att det var då som statsrå- det skulle ha tagit avstånd från detta förslag. Enligt den rapport som finns om förslaget från Regeringskansliet står det: Sverige höll med Storbritannien om att åtgärder måste vidtas med anledning av att en så stor andel asylsökande egentligen saknar asylskäl. Sverige an- såg det angeläget att förslaget vidareutvecklas i sam- arbete med UNHCR. Vidare framhöll Sverige vikten av att angripa grundproblemen genom stöd till ur- sprungsländerna men även nödvändigheten av att omforma transitländer till säkra första asylländer. Sverige pekade även på problemen med att avlägs- nandebeslut verkställs i alltför låg utsträckning och att vi har ett gemensamt ansvar för att se till att det sker en förbättring på den punkten. Detta anses vara Sveriges linje. Till EU-nämnden rapporterade statsrådet från det här informella ministermötet. Och där säger statsrådet det som jag nyss citerade, nämligen: "Jag har för Sveriges del - och där känner jag starkt stöd av hela vår opinion och alla partier - sagt att vi är mot förslaget oavsett om det till äventyrs inte skulle strida mot Genèvekonventionen." Då är frågeställningen där det är intressant att få svar: Var det fel i EU-nämnden - att man inte hade tagit avstånd från förslaget? Har det diskuterats vid något annat tillfälle än vid det informella minister- möte som statsrådet rapporterade från i EU-nämnden? Träffar man EU-nämnden handlar det ju i första hand om vad som händer på ministerrådsmötet och vad man ska säga där eller vad man sagt tidigare och inte i första hand om vad som påstås ha sagts vid informella kontakter - speciellt inte när den punkt som Jan O Karlsson rapporterade från var just den punkt i rapporten som jag citerade. Det kan också vara så att det är fel på Regerings- kansliets rapport. Någonstans är det fel. Antingen sade Jan O Karlsson fel inför EU-nämnden, eller också har den som skrivit rapporten fullständigt mis- sat det som varit huvuddiskussionen i svensk debatt om det så kallade brittiska förslaget, nämligen att man ska skicka asylsökande till Albanien och Turkiet. Det vore intressant att höra om det hållits ytterli- gare något ministermöte av informell karaktär som det aldrig rapporterats om till EU-nämnden eller varifrån de uppgifter som Jan O Karlsson nu kom med härrör. Någonstans hänger det här inte ihop - på något sätt har det någonstans på vägen blivit fel. I sakfrågan vill jag inte polemisera. Vi är nu över- ens om att vi ska säga nej till skyddszoner. Vi är överens om ett ökat stöd till närområdet. Jag har i denna kammare gång på gång tagit upp problemet med att människor kanske inte alltid kommer på egen hand och söker asyl, utan man måste se till att ta emot fler människor som är kvotflyktingar. Regeringen och Sverige misslyckas varje år när det gäller att uppfylla de mål som riksdagen har satt upp för antalet kvot- flyktingar. Men det är en annan diskussion. Kan Jan O Karlsson lugna mig och riksdagen och berätta när inför ministerrådet som han framfört det han påstår sig ha framfört inför EU-nämnden så vore jag mycket tacksam.

Jan O Karlsson (S)

Anf. 128 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Jag har lite svårt att riktigt följa med här. Jag redogjorde nyss för det resonemang som jag förde i Veria där det alltså inte fanns något förslag om att återsända folk. Men eftersom de tankegångarna var kända för mig har jag, som sagt, för Lord Filkin - som alltså är biträdande migrationsminister i Storbri- tannien - rent ut talat om att vi är mot förslaget. Jag har också citerat - vilket jag av något skäl inte ordagrant sade inför EU-nämnden men jag kan väl säga det nu - Sveriges statsminister för att ge efter- tryck åt detta. Han har sagt att det är ett dumt förslag. Jag använde uttrycket a silly proposal. Av min vän Lord Filkins ansiktsuttryck föreföll meddelandet gå hem. Sedan var min analys vid mötet som syftade till att kommentera vad Blunkett sagt precis det jag sade. Dessutom hade denna analys upprättats i våra till kommissionen ingivna skriftliga kommentarer som kommissionen kommer att återge nästa gång vi dis- kuterar. Då hoppas vi att det ska finnas ett brittiskt förslag, så jag får kanske möjlighet att lugna Erik Ullenhag med att jag då explicit kommer att ta av- stånd från förslaget - därest det då föreligger ett för- slag. Att jag inte gjorde det då beror på att det inte fanns något förslag. Därför gjorde jag det i ett munt- ligt samtal. Jag har inte på något sätt - om det nu är det som är grunden för Erik Ullenhags oro - vilselett mina brittiska kolleger om var vi står i denna fråga. Det gäller inte bara återsändandet utan också zo- nerna där tankegången är mycket svag. Vilken lag- stiftning ska tillämpas - nationell, det vill säga brit- tisk, lagstiftning eller EG-rätt eller värdlandets lag- stiftning? Var ska de förläggas? Det har vi inte sett? Hur ska man kunna överklaga beslut? Kommer de att vara stängda, eller ska det vara ett slags transit pro- cess incentives? Det finns en rad saker i detta som vi ännu inte har preciserat men som vi, det kan jag för- säkra, kommer att precisera därest vi får ett förslag att titta på. Det här är kanske de tre absolut viktigaste sakerna. Jag har, som sagt, gång på gång på gång i alla tänkbara och otänkbara medier upprepat mitt ställ- ningstagande. Ändå återkommer frågan: Har Jan O Karlsson nu verkligen sagt det här? Ja, jag kan för- säkra, Erik Ullenhag, att jag har sagt det. Jag tror inte på förslaget. Men jag har i samband med detta, möjli- gen en smula överoptimistiskt, försökt att utnyttja det här förhållandet till att tydliggöra någonting som jag tycker att inte bara engelsmännen utan också vår egen flyktingopinion ytterst allvarligt brister i, nämligen den fullständiga glömskan kring att de allra flesta flyktingar i dag finns i sådana här läger. Det finns 500 000 burundiska flyktingar i det ut- fattiga Tanzania. Det finns miljoner flyktingar i Bangladesh. Här får jag interpellationer om 17 bang- ladeshier i Sverige. Tre miljoner människor från Kat- schbihar är på väg till det gamla Västpakistan men som har fastnat i Östpakistan. Det finns till och med flyktingar från Sierra Leone i Bangladesh. De männi- skorna får inte ett öre av Frälsningsarmén och icke ett ord i Clarté, för att återge Nils Ferlin. Samtidigt läg- ger vi lägger 80 miljarder på 900 000 asylsökande, alltså alla asylsökande i hela världen, vilket FN:s generalsekreterare nu har påpekat. Jag tillät mig alltså att också i det här sammanhanget - och det gör jag även här - tydliggöra att ska vi vara solidariska, måste vi också vara solidariska med de människor som vi inte ser och inte möter.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 129 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Jag delar statsrådets engagemang för de människor som vi inte ser och inte möter. Om statsrådet vill se till att regeringen nästa år bifaller Folkpartiets motioner om att öka antalet kvotflykting- ar och Folkpartiets budgetförslag om att se till att uppnå enprocentsmålet för biståndet snabbare och öka stödet till UNHCR skulle det kunna bli ännu mer kraft bakom orden. Faktum kvarstår, för här står Jan O Karlsson och säger: Jag har i alla möjliga medier och i alla möjliga sammanhang tagit avstånd från detta förslag. Det är sant - i svenska medier. Men det viktigaste tillfället att ta avstånd från detta förslag var väl vid det enda tillfälle då det har diskuterats, på det informella mi- nistermötet för rättsliga och inrikes frågor. Det hade väl i någon mening varit okej ifall Jan O Karlsson hade svängt och inte tagit avstånd då och i dag gör detta mycket tydliga ställningstagande. Det allvarliga i sammanhanget är att Jan O Karlsson efter att ha varit på det informella ministermötet rapporte- rar vad han sagt på det informella ministermötet inför EU-nämnden och säger att han mycket tydligt har tagit avstånd från det när han uppenbarligen inte enligt Regeringskansliets egen rapport har gjort det. Det kan vara fel i rapporten. Du kan ha sagt fel in- för EU-nämnden. Men det är bekymmersamt när ett statsråd - om nu detta stämmer - gör en sak på ett ministerrådsmöte och informerar EU-nämnden om någonting annat. Statsråd har, vilket konstitutionsut- skottet nyligen påpekat och inskärpt - ett oerhört viktigt ansvar i sin information till EU-nämnden inför frågor om hur man agerar i ministerrådet och i andra EU-sammanhang. Här har jag ännu inte fått ett lugnande svar. I sak- frågan har jag fått ett lugnande svar men jag har inte fått klart för mig vid vilket tillfälle som Jan O Karls- son har sagt det han påstår sig ha sagt inför EU- nämnden.

Jan O Karlsson (S)

Anf. 130 Jan O Karlsson (S)

Herr talman! Jag är en enkel man, och min förmå- ga att lugna min vän Erik Ullenhag misströstar jag om. Jag har alltså för min kollega Lord Filkin klart och tydligt talat om att vi är mot förslaget. Det framfördes visserligen inte i den föredragning som jag skulle kommentera varför det inte var så lätt att få in det i referatet. Det gick inte så lätt att tala om det därför att de sade inte att de skulle göra så som du kanske har fått ett intryck av. Men eftersom jag visste att det här ingick i tankegångarna har jag alltså talat om det, och det har jag också gjort direkt till engelsmännen efter- som vi har direkta kontakter. Dessutom har jag, som jag sagt, i samtal med min kollega fört fram vad som är ett citat av Sveriges statsminister, som anser att förslaget är a silly propo- sal. Jag tycker att det är ganska tydligt. Om detta inte kan sprida ett lugn i frågan står jag på den punkten handfallen och maktlös. Jag kan försäkra att jag när vi nu dessutom till kommissionen har fört fram detta i vår skriftliga kommentar, som kommer att föras till protokollet till mötet i Luxemburg den 5 och 6 - i den mån frågan över huvud taget diskuteras med tanke på de ganska sträva kommentarer som det här har fått i kommissionen - kommer att ha tillfälle att ytterligare klarlägga detta. Det är alltså känt för den brittiska regeringen vad den svenska regeringen tycker. Det är dessutom känt för dem att vi här har en mycket stark opinion bakom oss. Jag är naturligtvis beredd att göra ytterligare an- strängningar för att sprida ett visst lugn i samman- hanget. Jag tycker som sagt att jag har varit tydlig, och jag kan försäkra att jag har varit utomordentligt tydlig med mina vänner engelsmännen när det gäller detta. Men som jag sade anser jag också att det är oer- hört viktigt inte att Sverige ökar sitt bidrag till UNHCR - vi är världens största bidragsgivare till UNHCR i förhållande till folkmängden - utan att få de stora länderna att göra det. För att vi verkligen ska kunna göra någonting i verkligheten är det viktigt att få dem att öka bidraget. Där har jag försökt förmå just engelsmännen att ta konsekvenserna av detta och stödja flyktingkommissarien. Och det har jag gjort i nära samråd med flyktingkommissarien.

Intressenter

Frågeställare

Erik Ullenhag

Besvarad av

Jan O KarlssonSocialdemokraterna