Statsbidraget till etniska organisationer

Anf. 66 Statsrådet Märta Stenevi (MP)

Fru talman! Jonas Andersson har frågat statsrådet Amanda Lind vilken påverkan hon bedömer att statsbidraget till etniska organisationer har på problemet med segregation, parallella samhällsstrukturer och liknande i Sverige samt om statsrådet avser att agera för förändringar gällande statsbidraget till etniska organisationer och förordningen (2008:63) om statsbidrag till organisationer bildade på etnisk grund, och i så fall vilka förändringar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill börja med att säga att statsbidraget, enligt regeringens bedömning, inte bidrar till segregation. Tvärtom syftar statsbidraget till att stödja viktiga verksamheter som exempelvis organisationers samverkan med studieförbund och föreläsningar om rättigheter och skyldigheter i Sverige, jämställdhetsfrågor, våld i nära relationer och förebyggande arbete mot kriminalitet och droganvändande. Många organisationer arbetar också för att underlätta integrationen av nyanlända personer genom exempelvis språkundervisning och samhällsinformation. Det här är några konkreta exempel på hur statsbidraget används.

Statsbidraget till organisationer bildade på etnisk grund syftar till att stärka organisationernas egna initiativ och verksamheter som rör kultur, språk, identitet och delaktighet i samhället. Insatserna som organisationerna genomför ska därför leda till att medlemmarna bland annat blir delaktiga i samhället.

Statsbidraget är dessutom förenat med villkor, bland annat att organisationen har en demokratisk uppbyggnad och bedriver en verksamhet som inte strider mot demokratins idéer. I regleringsbrevet till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor finns ett uppdrag att myndigheten ska redovisa hur den säkerställer att verksamheter som mottar statsbidrag från myndigheten uppfyller demokrativillkoren i förordningarna. Det finns också tydliga regleringar i förordningen om återbetalning och återkrav som bidragsmottagaren har att förhålla sig till och som den utbetalande myndigheten ska tillämpa om mottagaren bland annat har lämnat oriktiga uppgifter eller på annat sätt förorsakat att bidraget har lämnats felaktigt.

Regeringen ser allvarligt på offentliga bidragsmedel som används felaktigt och går till verksamheter som inte är förenliga med samhällets grundläggande värderingar, så som de formuleras i grundlagen och i de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter. För att säkerställa att offentliga medel går till verksamheter och organisationer som utgår från demokratiska värderingar tillsattes en demokrativillkorsutredning 2018. Betänkandet överlämnades till regeringen i juni 2019. Arbetet med att ta hand om förslagen pågår nu i Regeringskansliet.

När det gäller segregation pekar forskningen på att orsakerna till segregationen i vårt samhälle framför allt är sociala och ekonomiska skillnader. Stora inkomstskillnader är en orsak till ökad segregation. Samtidigt som alla inkomstgrupper i Sverige har fått bättre ekonomi under de senaste decennierna har de socioekonomiska skillnaderna och klyftorna i Sverige vuxit och, i kombination med utvecklingen på bostadsmarknaden, också segregationen.

Anf. 67 Jonas Andersson i Linghem (SD)

Fru talman! Inledningsvis vill jag tacka Märta Stenevi för svaret på interpellationen. Jag har ställt dessa frågor till statsrådet eftersom jag ifrågasätter nyttan med detta statsbidrag. Det är ett förlegat bidrag, från en annan tid, som inte är anpassat till den svenska politiska verkligheten.

Bidraget har sedan 2008 delats ut av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Dessförinnan delades det ut av Integrationsverket, den dåvarande myndigheten. Det handlar alltså om ett väldigt gammalt bidrag, som funnits i decennier. Under samma period har Sveriges problem kopplade till invandringen fullkomligt exploderat. Sverige 2021 är ett helt annat Sverige än Sverige 2008. Tyvärr måste jag säga att det på alltför många sätt har förändrats till det sämre på grund av en ansvarslös migrationspolitik.

Bidraget har funnits på plats länge och under en omvälvande period, då problemen med segregation, parallellsamhällen och liknande har cementerats på ett mycket allvarligt sätt. Borde det då inte vara dags att se över bidraget och dess förordning? Känner inte Märta Stenevi och regeringen att det ligger någonting i det?

Fru talman! Trots det allvarliga läge som Sverige befinner sig i, kopplat till dessa problem, betalas alltså invandrade personer genom regeringens politik för att bilda organisationer med människor från samma etniska grupp. Det är faktiskt vad det handlar om.

Av förordningen i fråga framgår att det handlar om ett stöd till just organisationer bildade på etnisk grund, och i stödvillkoren framgår att en övervägande del av organisationernas medlemmar ska ha utländsk bakgrund.

Tycker inte statsrådet att det vore vettigare att satsa på mer klara och tydliga incitament för människor att anpassa sig till Sverige och det svenska samhället än att göra som man gör nu? Man underblåser bildandet av olika etniska organisationer.

Fru talman! I interpellationssvaret framhåller statsrådet att segregationen i Sverige främst beror på sociala och ekonomiska skillnader. Jag ska ge statsrådet delvis rätt. Det är betydelsefulla faktorer; det är vi överens om. Men det är samtidigt en sanning med modifikation som vi får höra från statsrådet. Det är just den ansvarslösa migrationspolitiken som kraftigt har underblåst de sociala och ekonomiska skillnader som Märta Stenevi menar är av betydelse för segregationen. Det är samma invandringspolitik som i hög grad skapar underlag för de här etniska organisationerna att bildas.

Jag vill hävda att statsbidraget till etniska organisationer per definition är segregerande eftersom det i den aktuella förordningen finns villkor som säger att en organisation utan en majoritet medlemmar med utländsk bakgrund inte kan erhålla bidraget. Man måste alltså samla sig i etniska invandrarorganisationer för att vara aktuell för bidraget.

Statsrådet! Räcker det inte med att Sverige lägger enorma pengar på en dysfunktionell integrationspolitik och att man trots det har katastrofalt stora gap mellan inrikes och utrikes födda när det gäller arbetslöshet, skolresultat och så vidare? Läget är allvarligt med dessa stora skillnader. Varför betalar då regeringen invandrade personer för att dessutom bilda etniska organisationer, vilket bara riskerar att förvärra en redan katastrofal situation?

Anf. 68 Statsrådet Märta Stenevi (MP)

Fru talman! Det är välkänt vad Sverigedemokraterna anser om konstruktionen av eller basen i detta statsbidrag. Det jag vill rikta lite uppmärksamhet på är vad bidraget används till.

När vi har organisationer som till exempel kan arbeta med föreläsningar om rättigheter och skyldigheter i Sverige, om jämställdhetsfrågor, om mäns våld mot kvinnor och om förebyggande arbete mot kriminalitet eller droganvändande är det något som gynnar integrationen. Det är något som gynnar delaktigheten i samhället. Det är något som gynnar personers etablering i Sverige.

För regeringen är det väldigt viktigt vad dessa pengar används till, och vi ser att det görs mycket nytta och att vi får ut bra arbete av det här statsbidraget.

Det är viktigt för regeringen att värna ett fritt och självständigt civilsamhälle med en mångfald av organisationer, verksamheter och röster. Det är också en förutsättning för en väl fungerande demokrati. Jag ser att riksdagsledamoten ler, men föreningsfriheten är en av de grundläggande rättigheter som slås fast i regeringsformen. För att säkra existensen av ett självständigt civilsamhälle stöder staten ideella organisationer ekonomiskt.

MUCF fördelar bidrag för viktiga ändamål som möjliggör verksamhet som skapar gemenskap och tillit mellan människor. Tycker Sverigedemokraterna att det är en dålig användning av pengar? Det syftar till integration i Sverige.

Det handlar bland annat om bidrag som syftar till att minska förekomsten av hot och hat i det offentliga samtalet, något som vi vet är ett växande problem och som jag alldeles nyligen har sett väldigt nära mig.

Vi vet att detta bidrar till att stärka ställningen i samhället för hbtq-personer, något jag hoppas att även riksdagsledamoten ser som väldigt viktigt, att stödja barns och ungas självständiga organisering och inflytande och också att stärka arbetet med kultur, språk, identitet och delaktighet i samhället.

Vi ser fortfarande ett stort värde i detta statsbidrag. Sverigedemokraterna har problem med just etniciteten i det, men vi ser mer på vad bidraget gör för integrationen än på hur det är formulerat.

Anf. 69 Jonas Andersson i Linghem (SD)

Fru talman! Jag kan börja med att säga att det inte är någon som ifrågasätter föreningsfriheten. Jag hoppas att statsrådet förstår skillnaden mellan att ge statliga bidrag till en förening och föreningsfrihet. Det är två helt skilda saker. Det hoppas jag att vi båda förstår.

Statsrådet hävdar i interpellationssvaret att statsbidraget till etniska organisationer inte bidrar till segregation. Det kan man förstås hävda, men jag skulle vilja vända på frågan. Har statsrådet något belägg - förutom allmänt tyckande, önsketänkande och olika subjektiva bedömningar från dem som mottar bidraget - för att bidraget har några positiva effekter för det svenska samhället? Det är inte Sverigedemokraterna som står bakom bidraget - det har jag tydliggjort - utan det är regeringen. Rimligen bör man kunna påvisa något slags konkret nytta med den politik man för. Bidraget kostar de svenska skattebetalarna tiotals miljoner kronor om året.

Jag menar att det är viktigt att vi i den här kammaren ser till att ta ansvar för att sådana stora summor av skattebetalarnas pengar går till samhällsnyttiga ändamål med positiva resultat. Av det skälet ifrågasätter jag det här bidraget.

I MUCF:s återrapportering från 2020 om organisationsbidragens användning och effekter, vilket inkluderar statsbidraget till etniska organisationer, finns man en del intressant läsning, menar jag. I återrapporteringen kan man läsa att statsvetare konstaterar att utvärderingar om effekter förutsätter att det finns preciserade och mätbara mål, vilket saknas för statsbidrag likt det för etniska organisationer.

MUCF menar förvisso att bidragets resultat och effekter är i linje med dess syfte, men man kommer också med en rad brasklappar som skapar grund för ett ifrågasättande. Om tillförlitligheten kring bedömningen av bidragets resultat och effekter skriver MUCF att "vi vill understryka att vår redogörelse enbart bygger på rapporteringar och uppskattningar från organisationerna själva. Organisationernas subjektivitet bör problematiseras, framför allt när det gäller svaren på de frågor som handlar om vilka resultat och effekter deras projekt har gett."

Specifikt om statsbidraget till etniska organisationer skriver man så här: "Syftet med bidraget till etniska organisationer skiljer sig från de andra organisationsbidragen genom att det inte explicit anger någon förväntad effekt på samhälls- eller individnivå för målgruppens ställning. Detta faktum har MUCF påpekat sedan myndigheten först skrev om bidragets användning och effekter användning och effekter."

Det beskrivs också i återrapporteringen hur statsbidraget till etniska organisationer helt håller igång flera av de här organisationerna. Det är alltså staten som med ett slags konstgjord andning håller igång organisationer på etnisk grund i ett Sverige som redan är väldigt splittrat och segregerat.

När tiotals miljoner kronor av skattebetalarnas pengar går till bidrag där man inte har någon förväntad effekt på samhälls- eller individnivå, enligt ansvarig myndighet, när det inte finns mätbara och preciserade mål att följa upp bidragets effekter med enligt samma myndighet, när de etniska organisationer som får bidrag inte ens skulle existera utan bidrag från staten och när Sverige på grund av denna regering brottas med enorma invandringsrelaterade problem såsom parallella samhällsstrukturer och segregation - är det då inte dags att omvärdera, Märta Stenevi?

Anf. 70 Statsrådet Märta Stenevi (MP)

Fru talman! Nej, jag tycker inte att det är dags att omvärdera om ett stöd ska betalas ut till organisationer som bidrar till integration i vårt samhälle.

Det finns alltid anledning att arbeta med utvärdering av de statsbidrag som ges; det gör det inom alla områden. Vi vill inte se organisationer som till exempel låter kommentarer som innehåller hot och hat ligga uppe på sina hemsidor eller som på andra sätt bidrar till olika typer av diskriminering eller ett otrevligt samtal. Utvärdera ska vi därför alltid göra. Därför har vi också tillsatt Demokrativillkorsutredningen. Det är viktigt att pengar går till det som de är tänkta för.

Ett fritt och självständigt civilsamhälle bygger inte på att vi mäter vilka ekonomiska effekter det får. Det bygger på att vi stöttar ett civilsamhälle som kan agera just på ett självständigt sätt, och det är en av förutsättningarna för en välfungerande demokrati.

För att säkra existensen av ett sådant civilsamhälle stöttar staten ideella organisationer ekonomiskt. Det gäller inom många områden. Det här är ett av dem, och det tror vi är bra. Vi menar att det här är viktigt och att det bidrar till att stödja de här viktiga verksamheterna som jag har exemplifierat med tidigare. Det ligger också i allas intresse, inte minst myndigheternas och civilsamhällets, att värna bidragssystemets legitimitet. Därför utvärderar vi ständigt för att se till att bidragen går till de saker som det är tänkt att de ska göra, något som Jonas Andersson själv konstaterar att man gör.

Segregationen beror, återigen, inte som Jonas Andersson säger på att tiotals miljoner går till civilsamhället. Segregationen har helt andra orsaker. Vad vi behöver göra är att prata om hur vi bryter segregationen och hur vi får en bättre integration. Det gör vi inte genom att dra tillbaka medel till civilsamhället som arbetar just för att uppnå de effekter som riksdagsledamoten, åtminstone ibland, låter som att han faktiskt vill åstadkomma i form av en bättre integration, en bättre etablering och ett bättre deltagande i samhället för de människor som har kommit till vårt land de senaste åren.

Anf. 71 Jonas Andersson i Linghem (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att visst finns det mycket medel som bör fortsätta att gå till delar av civilsamhället, men det finns också problem. Vi har till exempel sett att det har fuskats bort väldigt mycket pengar som ska gå till civilsamhället när det gäller studieförbunden. Vi har sett att pengar går till islamister och liknande, och jag hoppas att jag och statsrådet är överens om att den typen av civilsamhälleliga aktörer inte ska ha några bidrag över huvud taget. Det är i varje fall min åsikt.

Många aspekter av statsbidraget till etniska organisationer är problematiska. I förordningen om statsbidrag till organisationer bildade på etnisk grund framkommer, som jag var inne på tidigare, att det endast får beviljas organisationer som "till övervägande del har medlemmar med utländsk bakgrund". Något bidrag finns i omvänd ordning inte till personer med svensk bakgrund.

Ser statsrådet ett problem med en förordning som i praktiken endast ger rätt till bidrag när medlemmarna har en viss etnicitet? Har föreningar i civilsamhället för många medlemmar med svensk bakgrund är de med den här absurda politiken stoppade från att få bidrag.

Ser inte statsrådet att det här är galet? Jag utgår ju från att statsrådet hade sett problem med förordningar som gör att organisationer stoppas från bidrag om de har för många medlemmar med utländsk bakgrund. Hur ligger det egentligen till, statsrådet?

Anf. 72 Statsrådet Märta Stenevi (MP)

Fru talman! Jag ser inte att detta är galet, nej, men tack för frågan! Däremot ser jag att en del av de statsbidrag som ges till civilsamhället riktar sig just till grupper som ännu inte är fullt integrerade i samhället och att vi där ser att det görs arbete som är väldigt viktigt.

Det vi är överens om är att pengar ska gå till rätt saker. Det ska inte fuskas med statsbidrag, och statsbidrag ska inte ska gå till verksamheter som skadar och underminerar vårt samhälle. Vi menar att det här inte är ett sådant men att det är väldigt viktigt att vi följer demokrativillkoret så att det uppfylls.

Den utredning som vi har tillsatt 2018 blir viktig i det, och den bereds just nu i Regeringskansliet. Vi behöver veta att vi har ett starkt demokrativillkor och följer att det uppfylls. Det är ledamoten och jag för en gångs skull väldigt överens om. Att civilsamhällets arbete i stort följer riktlinjer och arbetar i linje med demokratins idéer är helt centralt.

Däremot finns det ingenting som tyder på att det skulle finnas något stort antal mottagare av det här statsbidraget som inte har uppfyllt demokrativillkoret. Det är också viktigt att understryka. De tiotals miljoner som riksdagsledamoten pekar på går till ett arbete som till exempel syftar till att bryta mäns våld mot kvinnor, att främja jämställdhet och att bryta hat och hot i samhället. Det kommer vi att värna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.