Anf. 90 Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Fru talman! Tack till Lotta Finstorp, Agneta Gille och Pia Nilsson! Jag tycker att det är kloka och rättmätiga frågor som ställs. Vi har all rätt att förvänta oss bättre resultat av de insatser som görs.
Jag är stolt över att vi nu kan lägga mer resurser än tidigare på järnvägsunderhåll. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi i den nationella planen, som jag nämnde tidigare, kan lägga 100 miljarder mer. Vi kanske kan få fyrspår till Uppsala, som Trafikverket föreslår, och andra viktiga investeringar.
Jag vill ändå ta fasta på det som Lotta Finstorp nämnde i sin interpellation: Vad är det vi kan göra här och nu? Det handlar ju naturligtvis också om att ställa rätt krav på Trafikverket, på operatörerna och på de regionala trafikbolagen. När vi nu lägger mer resurser ökar naturligtvis också kraven från statsmakten - från regeringen - på att det är tid för leverans.
Det är ett av skälen till att jag har aviserat att vi också vill lägga om järnvägsunderhållsarbetet så att en stor del av det basunderhåll som ska utföras framöver kommer att utföras av Trafikverket. Vi flyttar det från Infranord och lägger det till Trafikverket för att få bättre ordning och reda och styrning på järnvägsunderhållet.
Jag tror att det är viktigt att vidta resoluta åtgärder. Jag förstår mycket väl pendlarnas frustration över förseningarna, vare sig man är i Uppsala, i Mälardalen eller någon annanstans. Jag vet att många väntar på och längtar efter de investeringar som regeringen föreslår ska genomföras. Att de regionala trafikoperatörerna nu ska köpa in nya tåg kommer naturligtvis också att underlätta.
Om vi tittar på felen ser vi att det ibland är signalfel och växelfel. Där handlar det i huvudsak om ett nedslitet tågsystem, till följd av att väldigt mycket belastning sker på tågen i dag i och med att vi åker så mycket tåg. Detta ska åtgärdas med underhållssatsningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Men vi ser också spårspring, som har ökat med 280 procent från 2013 till 2017. Det är en dramatisk ökning. Jag måste ärligt säga att jag själv blir lite förvånad över denna ökning - detta måste ju tyda på att människor har en helt annan attityd till vilka risker det faktiskt innebär. Nog för att vi sedan lång tid har haft suicidproblematik vid vår järnväg, men att så väldigt många nu släntrar över för att vinna tid - och därmed förorsakar stora stopp - är ytterst allvarligt.
Till detta kan läggas problemen med att operatörer har dåliga vagnar eller brist på vagnar. I Stockholmstrafiken kunde vi även se att det regionala upplägget med skip stop skapade bekymmer.
Jag tror att den läxa som vi ska lära oss - vilket också är ett krav som jag ställer på operatörerna, på Trafikverket, på de regionala operatörerna och på underhållsföretagen - är att vara väldigt mycket mer noggranna med planering av underhållsinsatser. Man bör hellre ställa in en avgång än köra med tåg som stannar.
En annan läxa är att vara väsentligt bättre med informationen till resenärerna. Precis som interpellanterna får jag synpunkter och brev från många människor. Den största frustrationen gäller ibland bristen på information - att sitta på ett tåg och få höra den tekniska förklaringen men inte varför eller när nästa tåg går.
Här pågår ett intensivt arbete inom Trafikverket för att ställa om informationssystemet, bland annat genom att använda sociala medier som plattformar. Det är inte tillständigt att vi har den brist på information till resenärerna som nu råder. Detta ansvar ligger tydligt på Trafikverket, på de regionala operatörerna, på tågbolagen och på underhållsföretagen.
Jag kommer att göra allt jag kan för att markera detta i dialogen med myndigheterna och i den exekutiva järnvägsgrupp som vi har. Jag kommer naturligtvis också att göra det som krävs av politiken, det vill säga skjuta till resurser. Det ska inte vara resursbrist som gör att vi har problem i tågsystemet. Det måste vara rätt arbete som utförs.