Tågproblem i Mälardalen

Anf. 86 Statsrådet Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Lotta Finstorp har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att se till att driftssäkra tågtrafiken i Mälardalen.

Regeringen har höga ambitioner när det gäller den svenska järnvägen. En väl fungerande tågtrafik är viktig för att vi ska kunna uppnå flera av regeringens mål om hög sysselsättning, grundläggande tillgänglighet, en ökad andel kvalificerad industriproduktion samt minskad klimat- och miljöpåverkan.

När den här regeringen tillträdde var situationen sådan att vi länge underinvesterat i det som bygger Sverige starkt för framtiden. Den här regeringen har därför konsekvent satt ansvarsfulla investeringar i samhällsbygget före orättvisa skattesänkningar. Jag vet att det finns många viktiga och angelägna åtgärder att genomföra runt om i landet, och det är också därför regeringen satsar över 100 miljarder kronor mer än den förra regeringen i den nya nationella plan som vi ska fatta beslut om under våren.

Regeringen har genomfört kraftiga förstärkningar och ökar det årliga anslaget till järnvägsunderhåll med 1,34 miljarder kronor per år under perioden 2016-2018. I den kommande nationella planen för transportinfrastrukturen för perioden 2018-2029 kommer anslaget till järnvägsunderhåll att ökas med hela 47 procent jämfört med nuvarande plan. Det kommer att ge goda förutsättningar för att rusta upp järnvägen och ta tag i de problem som finns.

Behovet av underhållsåtgärder är stort, och det kommer att krävas mycket arbete för att öka järnvägens punktlighet och stärka robustheten. Det är en utmaning att kunna genomföra underhållet, då det är trångt på spåren. Ambitionen är att störa trafiken så lite som möjligt, men det kommer att märkas när dessa välbehövliga arbeten ska genomföras.

Det är också viktigt att tågoperatörerna tar sitt ansvar och säkerställer att tågen håller en hög standard och att de kan användas som avsett. Det minskar risken för inställda avgångar och tåghaverier på banorna som kan medföra förseningar och stopp i trafiken.

Ett annat viktigt område är att genomföra åtgärder för att minska det otillåtna spårspringet. Det har ökat kraftigt i omfattning och orsakar årligen stora störningar i trafiken. Trafikverket genomför förebyggande åtgärder genom att bland annat sätta upp stängsel och montera övervakningskameror på utsatta sträckor.

Det är nu viktigt att alla aktörer såväl tar sitt individuella ansvar som samverkar med varandra och i en gemensam kraftsamling tar tag i problemen. Det är min övertygelse att det då kommer att vara möjligt att uppnå goda resultat, till gagn för alla tågresenärer såväl i Mälardalen som i övriga delar av landet.

Anf. 87 Lotta Finstorp (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

En väl fungerande järnväg är viktig för att människor ska kunna ta sig till och från arbetet, till fritidsaktiviteter och till studier - över huvud taget resa i vårt land - men det är också avgörande för att företag och industri ska kunna leverera sina varor och producera med hållbar tillväxt och konkurrenskraft.

Järnvägen blev ju ett slagträ i valrörelsen 2014. Det var ett väldigt högt tonläge - nu skulle det levereras. Det är klart att det också förpliktar för en regering att leverera. Järnvägens problem skulle åtgärdas dag ett. Tre år senare är problemen fortsatt stora, och frustrerade resenärer står på perrongerna inte minst i Mälardalen.

Detta är min egen verklighet, och jag önskar att vi i den här debatten kanske kan hitta en problemlösning. Det är otroligt bekymmersamt där ute. Det är inte heller enbart ett vinterproblem. Om man tittar på trafikanalysstatistik ser man att det till exempel i juli 2017 dippade rejält; jag tror att punktligheten då låg på 86 procent. Det är alltså så att hela järnvägssystemet är en väldigt sliten anläggning.

Mälardalen kan hjälpa Stockholm, som ju har behov av arbetskraft. Att kunna pendla med regionaltåg från ungefär en timme utanför Stockholm hjälper Stockholm väldigt mycket. Det är nämligen trångt på bostadsmarknaden här. Men då måste man också kunna lita på att man faktiskt kan åka med regionaltåget och komma fram till möten, kundbesök eller vad det nu gäller. Man måste veta att man när man sätter sig på tåget - som förhoppningsvis går - kommer att kunna hämta barnen från förskolan innan personalen går hem.

Vi är många här som pendlar i Mälardalen, och det har varit så mycket att människor kommer fram på perrongen och är förtvivlade. De har satsat och köpt hus ute i våra län - i Västmanland, Uppland och Sörmland - men håller på att ge upp därför att de inte vet om de kommer fram till jobbet på morgonen och hem på kvällen. Det är mer den problematiken jag skulle vilja lyfta: Vad går att göra här och nu?

Vi kan nämligen stå här och slå varandra i huvudet med att vi har satsat mest och att alliansregeringen dubblerade och så vidare, men jag hör ju människor säga att det känns som kejsarens nya kläder. De ser ingen effekt av de pengar vi säger att vi har satsat, oavsett om det var alliansregeringen eller dagens regering. Jag skulle alltså vilja lyfta fram frågan vad som finns att göra här och nu.

Nu börjar dessutom fler och fler ta bilen till Stockholm, och det vill vi ju inte. De sitter i köer under betydligt längre tid än det tar att sitta på tåget. Någon som pendlar från Eskilstuna skrev nyss till mig på Facebook att tågen var inställda tre gånger förra veckan. När jag läser trafikanalysstatistik ser det ut som att de inställda tågen inte riktigt finns med, men man kunde räkna på ytterligare minus 2 procent under januari. Det var framför allt den 16 januari, för då var punktlighetsprocenten otroligt låg.

Hur kan vi alltså göra för att få största möjliga effekt av skattepengarna här och nu? Man bygger dubbelspår på Svealandsbanan, och det är självklart att det blir jättemycket problem. Det blir buss i stället, för man måste ju kunna gå ut på spåren och arbeta. Det är också ett av problemen; jag pendlar på Västra stambanan, och jag tror att det är under fyra minuter mitt i natten som man kan gå ut och genomföra åtgärder. Det är alltså för mycket trafik på för lite spår - tror jag. Det är min amatöranalys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja höra vad vi kan göra här och nu för dessa stackars pendlare.

Anf. 88 Agneta Gille (S)

Fru talman! Mycket av det som Lotta Finstorp sa om frustrationen för pendlarna kan jag skriva under på. Som infrastrukturministern vet bor jag i Uppsala. I dag har vi haft stora bekymmer. Förra veckan hade vi stora bekymmer, och även veckan dessförinnan hade vi stora bekymmer. Det finns en uppgivenhet hos pendlarna över att situationen är som den är.

Jag delar ministerns ingång om att det har varit åtta år med underfinansiering. Vår första budget blev också en borgerlig budget, vilket gör att vi bara har haft tre år på oss att hitta en lösning på problemet.

Vi hade nog ändå som pendlare hoppats att en förändring skulle ske lite snabbare. Det har varit en extremt tuff vinter, både när det gäller att åka med bil och att åka med tåg, och jag förstår att denna situation har bidragit. Men vi kan också se att Trafikverket har fått en otroligt stor resursförstärkning, precis som ministern sa i sitt svar till Lotta Finstorp. Det görs en satsning, men som pendlare ser vi inte resultatet.

Det är väl detta som skapar frustrationen när vi står där - varför händer det ingenting? En pendlare berättade för mig att Trafikverket hade sagt att det var fel på en växel. Då får de väl avsätta en gubbe för att stå vid växeln med någon spruta som kan göra växeln varm, så att man kan växla, eller lösa det på något vis! Men i stället blir tågen stoppade.

Det handlar kanske om prioriteringar. Man kanske måste titta på var de största bekymren finns.

Ett bekymmer är också, när det gäller Uppsala och den norrgående delen, att vi bara har två spår. Det tar ju tid att bygga ut till fyra spår, men om ett spår blir låst är vi körda. Vi har tillbringat många timmar på tågcentralen. I morse bytte jag perrong fyra gånger, tror jag - fram och tillbaka, hit och dit - i hopp om att något tåg skulle gå. På utskottssammanträdet här i riksdagen i dag var två platser tomma på grund av försenade tåg. Då kan man tänka sig hur det är för alla andra som har arbeten.

Frustrationen är stor. Jag ville skicka med ministern att vi ser fram emot dessa prioriteringar, när resurserna nu finns. Hur svårt kan det vara? brukar man säga ibland. Det är nog svårare än vad vi tror, men känslan som vi som pendlare har är att man bör sätta fokus på detta. För oss som pendlar från Uppsala vill jag framföra frustrationen över den situation som råder i dag.

Anf. 89 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Tågen ska gå och komma i tid - det är uppdraget för den ansvariga myndigheten, Trafikverket, att verkställa. Och aldrig har väl förutsättningarna varit bättre än nu, med de enorma resurstillskott som denna regering har beslutat om. Ministern nämnde själv 1,34 miljarder per år. Undantaget var 2015, då det landade på 620 miljoner, därför att det var en alliansbudget som inte innehöll mer än så.

Att ta del av statistik för punktlighet är en väldigt trist läsning. Det är Trafikverket som levererar denna statistik månadsvis. Man säger att det framför allt handlar om två områden: dels pendeltågstrafiken, med tågspring, som infrastrukturministern nämnde i sitt inledningsanförande, dels akut inställda tåg. Det senare beror mest på kraftiga snöfall i kombination med starka vindar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det må så vara, men när man tittar på hur tågförseningarna har sett ut över tid kan man konstatera att det har varit ännu sämre - åtminstone vad gäller fjärrtågen, det vill säga långdistanståg, som det heter. Om vi tittar från mars till juni ser vi att den lägsta punktligheten var nere på 68,7 procent. I januari, när det var snö och storm, landade punktligheten på 75,7 procent.

Nu blir det många siffror, men man kan konstatera att det varken behövs snö eller storm för att tågen inte ska kunna gå i tid. Att tåget går i tid betyder att man ska komma till slutstationen högst fem minuter efter tidtabellen. Även inställda tåg räknas in i förseningsstatistiken - det kan vara bra att veta för er som lyssnar.

Detta är ingen imponerande läsning. Jag är, precis som Agneta Gille, väldigt orolig. Västmanlänningarna och alla pendlare i Mälardalen ska kunna lita på att tågen går och kommer i tid.

Nu satsar regeringen 125 miljarder på järnvägsunderhåll de kommande tolv åren. Det är 10,4 miljarder per år. Det har aldrig funnits så mycket pengar i systemet. Uppdraget till Trafikverket är att skapa en robust och pålitlig infrastruktur, så att västmanlänningar, upplänningar och sörmlänningar ska kunna lita på att de kan ta tåget. Där är vi inte i dag, och jag beklagar verkligen det.

Anf. 90 Statsrådet Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack till Lotta Finstorp, Agneta Gille och Pia Nilsson! Jag tycker att det är kloka och rättmätiga frågor som ställs. Vi har all rätt att förvänta oss bättre resultat av de insatser som görs.

Jag är stolt över att vi nu kan lägga mer resurser än tidigare på järnvägsunderhåll. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi i den nationella planen, som jag nämnde tidigare, kan lägga 100 miljarder mer. Vi kanske kan få fyrspår till Uppsala, som Trafikverket föreslår, och andra viktiga investeringar.

Jag vill ändå ta fasta på det som Lotta Finstorp nämnde i sin interpellation: Vad är det vi kan göra här och nu? Det handlar ju naturligtvis också om att ställa rätt krav på Trafikverket, på operatörerna och på de regionala trafikbolagen. När vi nu lägger mer resurser ökar naturligtvis också kraven från statsmakten - från regeringen - på att det är tid för leverans.

Det är ett av skälen till att jag har aviserat att vi också vill lägga om järnvägsunderhållsarbetet så att en stor del av det basunderhåll som ska utföras framöver kommer att utföras av Trafikverket. Vi flyttar det från Infranord och lägger det till Trafikverket för att få bättre ordning och reda och styrning på järnvägsunderhållet.

Jag tror att det är viktigt att vidta resoluta åtgärder. Jag förstår mycket väl pendlarnas frustration över förseningarna, vare sig man är i Uppsala, i Mälardalen eller någon annanstans. Jag vet att många väntar på och längtar efter de investeringar som regeringen föreslår ska genomföras. Att de regionala trafikoperatörerna nu ska köpa in nya tåg kommer naturligtvis också att underlätta.

Om vi tittar på felen ser vi att det ibland är signalfel och växelfel. Där handlar det i huvudsak om ett nedslitet tågsystem, till följd av att väldigt mycket belastning sker på tågen i dag i och med att vi åker så mycket tåg. Detta ska åtgärdas med underhållssatsningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men vi ser också spårspring, som har ökat med 280 procent från 2013 till 2017. Det är en dramatisk ökning. Jag måste ärligt säga att jag själv blir lite förvånad över denna ökning - detta måste ju tyda på att människor har en helt annan attityd till vilka risker det faktiskt innebär. Nog för att vi sedan lång tid har haft suicidproblematik vid vår järnväg, men att så väldigt många nu släntrar över för att vinna tid - och därmed förorsakar stora stopp - är ytterst allvarligt.

Till detta kan läggas problemen med att operatörer har dåliga vagnar eller brist på vagnar. I Stockholmstrafiken kunde vi även se att det regionala upplägget med skip stop skapade bekymmer.

Jag tror att den läxa som vi ska lära oss - vilket också är ett krav som jag ställer på operatörerna, på Trafikverket, på de regionala operatörerna och på underhållsföretagen - är att vara väldigt mycket mer noggranna med planering av underhållsinsatser. Man bör hellre ställa in en avgång än köra med tåg som stannar.

En annan läxa är att vara väsentligt bättre med informationen till resenärerna. Precis som interpellanterna får jag synpunkter och brev från många människor. Den största frustrationen gäller ibland bristen på information - att sitta på ett tåg och få höra den tekniska förklaringen men inte varför eller när nästa tåg går.

Här pågår ett intensivt arbete inom Trafikverket för att ställa om informationssystemet, bland annat genom att använda sociala medier som plattformar. Det är inte tillständigt att vi har den brist på information till resenärerna som nu råder. Detta ansvar ligger tydligt på Trafikverket, på de regionala operatörerna, på tågbolagen och på underhållsföretagen.

Jag kommer att göra allt jag kan för att markera detta i dialogen med myndigheterna och i den exekutiva järnvägsgrupp som vi har. Jag kommer naturligtvis också att göra det som krävs av politiken, det vill säga skjuta till resurser. Det ska inte vara resursbrist som gör att vi har problem i tågsystemet. Det måste vara rätt arbete som utförs.

Anf. 91 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Tack till dem som har kommit med i debatten, och jag tackar också ministern.

Det är intressant att stå här och ha samma syn och ge samma problembeskrivning, även om det är jättetrist att vi måste stå här och göra det.

Det spårspring som ministern tar upp är en ny företeelse. Två gånger när jag stod på perrongen i Flen i förra veckan kom ungdomar och hoppade upp precis framför X 2000. Det tar en sträcka på en kilometer att stanna ett X 2000 - det är fruktansvärt.

Jag vet inte om det måste till informationsinsatser i hela Sverige om hur allvarligt detta är. Alla vi som stod på perrongen och med hjärtat i halsgropen såg detta skrek åt dem: Det är inte bara så att ni riskerar era liv, utan ni gör så att vi andra kommer att få stå kvar här på perrongen eftersom trafiken stryps.

Det är totalt osolidariskt med spårspringet, som man hör om hela tiden.

Sedan var det frågan om bristen på information. På till exempel Centralen är det långt att gå för att byta spår. Äldre människor och funktionsnedsatta står där med hjärtat i halsgropen. Ska de gå upp från det ena spåret och sedan ned till nästa spår? Sedan kanske de inte hör vad som ropas ut. Det måste bli mycket bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan inte säga att det har blivit sämre sedan ni kom till makten. Det har nog varit lika illa under lång tid. Ibland kan det vara så att när ett tåg står still på spåret kan folk plötsligt läsa på Facebook vad det är för fel. Ni som pendlar mycket känner igen detta, och det är också mycket konstigt. Det blir en ojämlikhet i informationen. Alla har inte tillgång till sociala medier eller kan sitta uppkopplade.

Ett problem som finns på Västra stambanan är att så fort det blir problem, vilket är ofta, har snabbtågen företräde. Det tog jag upp också under förra mandatperioden. Jag kan tycka att om man åker långväga någon gång ibland är det inte lika allvarligt att bli tio minuter försenad som det är för den som pendlar varje dag och som hela tiden kommer en kvart för sent till jobbet. Då ska vi gå åt sidan, och sedan ska alla snabbtåg från Göteborg och Malmö förbi. Det gör att vi blir ytterligare försenade hela tiden.

Jag skulle vilja lyfta fram regionaltågspendlingen. Den är bra. De pendlarna kan flytta sig från bilen till tåget. Det är de som har ungefär en timmes körning till jobbet. Men som det är nu är det fler och fler som i stället har börjat samåka med bil. Det vill ingen av oss. Vi vill ju att fler ska åka tåg.

Nu säger många affärsresenärer att de inte vågar ta tåget till exempel sträckan Stockholm-Göteborg utan att de tar flyget i stället eftersom flyget är mer punktligt. Inte någon vill ha det så.

Det här är ett jätteproblem. När ni berättar era erfarenheter från era perronger framkommer det att det är Mälardalen som är hårdast drabbat. Jag har inte statistik som jämför med till exempel Skåne, men den här vintern har varit förskräcklig. År 2012 var det också otroligt mycket opunktlighet på järnvägen.

Vi kan slå varandra i huvudet om att skjuta till ännu mer pengar. Alliansen dubblerade anslagen till underhåll när vi kom till makten eftersom underhållet var eftersatt sedan decennier tillbaka. Men om pengarna inte kommer ut till spåren hjälper det inte att man skjuter till mer pengar.

Anf. 92 Agneta Gille (S)

Fru talman! Vi pendlare är så gigantiskt många. Bortåt 40 000 människor rör sig fram och tillbaka på Centralstationen i Uppsala. Vi åker runt om i Uppland, mot Stockholm och norrut. Det här är fascinerande. Det handlar om att behålla dessa pendlare så att vi inte tappar dem.

Jag var på studieresa tillsammans med kollegor från riksdagen till Schweiz. Jag blev så fascinerad. Då bjöd de oss på tågresa upp i bergen. Tågen är punktliga, och det är snökaos och rejäl vinter. Men tågen tar sig fram och går uppåt mot byarna, skidorterna och så vidare. Det fascinerande är att det funkar. Nu är Schweiz ett rikt land, men man har gjort en prioritering.

Man kan se och lära. När tågoperatörerna köper in nya tågsätt ska de prioritera tågsätt som fungerar under sträng vinter, så att man inte får de problem som finns i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi resenärer och pendlare möts av personal, och jag måste ändå berömma personalen på SJ. De allra flesta är mycket snälla. I dag var det en fantastisk konduktör på tåget - när vi väl kom iväg mot Stockholm. Han sa att vi inte behövde bry oss om biljetter, utan han hoppades att vi skulle komma fram så snabbt som möjligt eftersom vi hade väntat många timmar. Det ska de få beröm för. De får också stå i skottgluggen för oss som vill komma fram till jobbet i tid.

Anf. 93 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Det råder definitivt ingen resursbrist, precis som ministern sa. Det känns tryggt att regeringen har tagit frågan på största allvar, till skillnad från den förra regeringen som underfinansierade frågan under en lång tid. Nu går 125 miljarder till järnvägsunderhållet de kommande 12 åren. Det är enorma pengar från skattebetalarna. Vi i vårt parti och regeringen prioriterar detta som viktigt.

Sedan ska vi också nämna det som jag tror att ministern sa något om i sitt inledningsanförande, nämligen att besiktningsansvaret har kommit tillbaka till Trafikverket. Likaså är basunderhållet på väg tillbaka så att det blir ordning och reda.

Regeringen har tagit ett krafttag runt hela problemet. Nu är det hög tid för ansvariga myndigheter, tågoperatörer och underhållsföretag att verkligen se till att samordna sina insatser. Jag vet faktiskt inte hur många gånger vi har pratat om detta genom åren, inte minst i trafikutskottssammanhang. Det är svårt att se någon förbättring.

Informationen fungerar sådär, kan jag tycka som pendlar själv mellan Sala och Stockholm. Vissa gånger är den bra, och andra gånger finns den inte alls.

Något som vi inte har nämnt så mycket är de samhällsekonomiska kostnaderna. De är enorma. Det finns en grov uppskattning från 2015 som säger att detta drabbar resenärer och företag till motsvarande 5 miljarder, men de samhällsekonomiska kostnaderna är betydligt större än så. Det är allvarligt.

Jag är ändå tacksam, nöjd och trygg med de beslut som regeringen har fattat och det som ministern precis har berättat.

Anf. 94 Statsrådet Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack för en bra diskussion. Det kanske leder för långt i diskussionen, men liknelsen med Schweiz är intressant. Det är också den liknelse man får höra berättat från dem som åker i andra tågsystem i EU.

Vi ska komma ihåg att Sverige har EU:s kanske mest avreglerade tågsystem. Här finns en mängd olika operatörer. Jag säger inte det här som en lång ideologisk inlaga, men den tro på en marknadsreglering med flera olika aktörer som var gällande doktrin under lång tid har visat sig inte alltid riktigt fungera för stora stabila system som järnvägssystem. Vi måste fundera över vilka konsekvenser det för med sig i förlängningen.

Jag vill ta upp tre punkter. Den första punkten är att Lotta Finstorp nämner spårspringet. Jag tror att vi alla i den diskussionen måste bidra till att öka medvetenheten om vilka skador spårspringet leder till. Det är inte bara det att individer själva utsätter sig för extrema risker i form av dödsfall, elstötar och så vidare. Det här skadar indirekt alla andra resenärer med långa förseningar. En ökning på 280 procent är en dramatisk ökning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trafikverket gör ökade insatser när det gäller kameraövervakning. Det handlar också om att bygga skyddsstaket och stängsla in känsliga sträckor. Men i grunden är det en beteendeförändring vi måste få till stånd, och jag vill att vi allihop tar det ansvaret och pratar om vilka risker och skador som spårspring leder till.

Den andra punkten handlar om en konkurrenssituation som jag tror att flera av er har nämnt, både nu och vid tidigare tillfällen - den mellan pendeltåg, fjärrtåg och godståg. Det är en klassisk konkurrenssituation, och i Sverige har vi haft en ordning där fjärrtåg gått före och vi värnat godstrafiken. Men i den takt med vilken fler och fler pendlar och varje dag behöver komma till jobbet växer den konflikten tydligt. I nästan samtliga regioner som jag besökt under arbetet med den nationella planen har jag haft en återkommande diskussion med regionala företrädare om hur vi kan underlätta för pendlingstrafiken.

Man kan naturligtvis prata prioriteringsordning, men i grunden handlar det om att lösa problemet med de flaskhalsar som finns i vårt järnvägssystem och se till att man möts på dubbelspår. I hela Trafikverkets förslag till nationell plan, som vi nu bearbetar, ser vi att det går att göra mycket med relativt enkla investeringar som innebär att man hittar mötesspår och på det sättet inte hamnar i ett läge där hela pendlingstrafiken slås ut bara för att man till exempel får ett vagnfel på ett fjärrtåg.

Den tredje punkten handlar om information. Jag tror att det är rätt, det som Lotta Finstorp nämnde, att en del ser det på Facebook. I början kanske man fick information av en händelse genom att Aftonbladet eller någon skrev om det och man hittade det i sociala medier på sin telefon.

Nu arbetar Trafikverket med fler plattformar och ska så göra av det enkla skälet att det viktigaste målet måste vara att nå så många resenärer som möjligt. Vi kan inte vänta på att gamla system och informationstavlor ska fungera fullt ut. Det ska de naturligtvis göra, men vi måste hitta fler sätt att nå resenärerna med rätt information. Det i sig ger ju dig som resenär en möjlighet att själv förfoga över valet att i värsta fall ta ett annat alternativ. Med hänsyn till personer som inte kan tillgodogöra sig eller lätt förflytta sig är det ännu viktigare. Det är en tydlig dialog jag fört med Trafikverket.

Jag vill också passa på att säga något jag tycker är viktigt. Trafikverket och tågoperatörerna får mycket kritik när det uppstår fel. Men vi ska komma ihåg att det är en fantastisk insats de gör, personalen som möter trötta resenärer, hittar lösningar och gör allt de kan för att tågen ska komma fram. Den förtjänar också beröm, den arbetsinsats de gör.

Anf. 95 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Tack, ministern, för en bra debatt! Den lyfter fram ett problem som vi ser gemensamt här och nu.

För några månader sedan kom en häpnadsväckande rapport om att 43 000 besiktningsanmärkningar väntar på att åtgärdas. Vi fördubblade anslaget därför att underhållet var eftersatt innan vi tillträdde i alliansregeringen. Vi kan stå här och prata om det men det verkar inte vara pengar som fattas i systemet, utan pengarna arbetar inte som de ska. Det måste vara det som är felet. Om det är 43 000 besiktningsanmärkningar som väntar på att åtgärdas, fattas det pengar eller struktur eller processlogistik? Någonstans är det ett stort fel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar också om våra skattepengar. Hur ska de användas? Här skickar man in miljarder - 1,3 eller 1,4? De finns i potten nu men arbetar inte på det sätt de ska, för då hade vi ju inte stått där på perrongen med alla pendlare och frusit - eller svettats på sommaren, för det är inget vinterproblem.

Jag är glad att vi har samsyn i det här, men jag vet inte riktigt vad jag ska svara pendlarna i morgon eller på torsdag. Det finns ju ingen möjlighet att det kommer att förändras snabbt trots att vi fördubblade anslaget och ni har lagt på ytterligare. Ändå ser det ut på det här sättet.

Det är väl bara att konstatera att det är för trångt på spåren och att anläggningarna är utslitna. Jag hörde till exempel att det inte längre finns reservdelar därför att järnvägen på vissa håll är så pass gammal - som vår gamla stambana, som var den första i Sverige. Då måste man byta ut helheten. Allt kanske behöver stå still i ett halvår för att vi sedan ska kunna åka och komma i tid till jobb och skola och så vidare.

Anf. 96 Statsrådet Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack, Lotta Finstorp, Agneta Gille och Pia Nilsson, för en bra diskussion om problemen!

Det är klart att jag kan och vid flera tillfällen väljer att göra tydlig partipolitik av detta och anklaga inte minst den förra finansministern, som sa att vi har överinvesterat i järnvägar. Det hör till i politiken. Man ska också vara tydlig med att om man valde att investera i skattesänkningar i stället för i sådant som bygger ett land starkt, som att säkerställa att vi har bra kvalitet i järnvägssystemet, får det konsekvenser. Dem har vi nu fått ärva.

Jag ska ändå säga att jag uppskattar intresset för vad vi kan göra här och nu. Det tror jag är frågan som många ställer sig.

Här vilar inte jag på hanen. Även om det är viktigt med de resurstillskott vi gör och även om den nationella planen med de investeringar på 700 miljarder vi presenterar kommer att ha betydelse kommer det att ta sin tid. De järnvägsunderhållssatsningar som vi nu gör är otroligt stora - en 47-procentig ökning. Men det kommer också att innebära utmaningar för tågsystemet när man ska genomföra detta. Det är naturligtvis avgörande.

Men vi måste också vara tydliga i kraven och ansvarsställandet på tågoperatörerna, Trafikverket och underhållsföretagen så att vi får valuta för pengarna och effekter av de insatser vi nu kräver. Det är ett av skälen till att jag aviserat en förändring av organiseringen av underhållet och en ökad andel i Trafikverkets egen regi. Men det är också ett av skälen till att jag tycker att man bör samplanera underhållsinsatserna tydligare, att vi ska öka uppmärksamheten kring spårspring, att vi ska säkerställa bättre information ut till resenärerna och inte minst att vi ska se till att operatörerna inte gör egna, regionala upplägg som ökar osäkerheten utan faktiskt följer de regler som finns. Då kommer vi också att få bättre ordning och reda i trafiken.

Överläggningen var härmed avslutad.