Tvångsisolering av barn och ungdomar på särskilda ungdomshem

Interpellation 2008/09:351 av Linna, Elina (v)

av Linna, Elina (v)

den 20 februari

Interpellation

2008/09:351 Tvångsisolering av barn och ungdomar på särskilda ungdomshem

av Elina Linna (v)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Systemet med tvångsisolering, så kallad avskildhet, av barn och ungdomar på landets särskilda ungdomshem har uppmärksammats i medierna och fått hård kritik av barnombudsmannen Fredrik Malmberg. Enligt 15 c § LVU får man på de särskilda ungdomshemmen använda avskildhet endast när det är särskilt påkallat av att en person uppträder våldsamt eller är så pass påverkad av berusningsmedel att den inte kan hållas till ordningen. Vidare får ingen isoleras längre än vad som är oundgängligen nödvändigt och inte i något fall längre än 24 timmar i följd.

På Lövsta skolhem har barn från tolvårsåldern och uppåt rutinmässigt blivit tvångsisolerade. Barnen berättar om hur de har fått ett par smörgåsar och låsts in utan kläder i upp till 24 timmar i ett mörkt rum där allt som finns är en madrass. De beskriver hur tvångsisoleringen använts som straff när de inte lyder personalen. Det ska även ha förekommit att när en ungdom har isolerats i nästan 24 timmar har hon eller han fått komma ut i fem minuter för att därefter låsas in igen. På så sätt har lagens gräns på maximalt 24 timmars isolering i följd kunnat kringgås.

Barn och ungdomar på hemmet har även förbjudits att tala med journalister med hänvisning till att det krävs godkännande från socialtjänsten. Detta har skett även när det är barnet eller ungdomen själv som har tagit initiativ till kontakten.

Barnombudsmannen anser att särskilda ungdomshems användning av tvångsisolering av barn strider mot FN:s konvention om barnets rättigheter. Den högsta uttolkaren av barnkonventionen, FN:s barnrättskonvention i Genève, har slagit fast att disciplinära åtgärder som isolering och andra straff som skadar barns fysiska och psykiska hälsa är strikt förbjudna.

Med anledning av vad som framförts vill jag fråga statsrådet:

1. Vad tänker statsrådet göra för att stoppa bruket av tvångsisolering?

2. Vad avser statsrådet att göra för att svensk ungdomsvård inte ska bryta mot FN:s konvention om barnets rättigheter vad gäller tvångsisolering?

3. Vad avser statsrådet att göra för att säkra yttrandefriheten för barn och ungdomar på de särskilda ungdomshemmen?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd Inlämnad: 2009-02-20 Anmäld: 2009-02-20 Svar fördröjt anmält: 2009-02-26 Sista svarsdatum: 2009-03-13 Besvarad: 2009-03-17

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Debatt (7 anföranden)

Tvångsisolering av barn och ungdomar på särskilda ungdomshem

17 augusti 2022
Interpellationsdebatt 2008/09:351

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2008/09:85 Tisdagen den 17 mars

Protokoll för debatten

Maria Larsson (Kd)

Anf. 72 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Elina Linna har ställt följande tre frågor. 1. Vad jag tänker göra för att stoppa bruket av tvångsisolering. 2. Vad jag avser att göra för att svensk ungdomsvård inte ska bryta mot FN:s konvention om barnets rättigheter vad gäller tvångsisolering. 3. Vad jag avser att göra för att säkra yttrandefriheten för barn och ungdomar på de särskilda ungdomshemmen. Inledningsvis vill jag framföra att samhället tar på sig ett stort ansvar när man beslutar att ett barn eller en ung person behöver vård utanför det egna hemmet. De särskilda ungdomshemmens uppgift är att ge barn och ungdomar den vård och behandling de är i behov av för att ge dem bästa möjliga förutsättningar för en gynnsam fysisk och psykosocial utveckling. Det är av grundläggande betydelse att vården bedrivs utifrån barnets behov och med full respekt för barnets integritet och rättigheter. Jag förstår Elina Linnas interpellation som att hon väcker två frågeställningar angående avskiljning. Den första avser hur de särskilda ungdomshemmen, som drivs av Statens institutionsstyrelse, Sis, använder möjligheten till avskiljning och vad jag avser att vidta för åtgärder för att säkerställa att de följer gällande lag. Den andra frågeställningen avser om gällande svensk lagstiftning står i överensstämmelse med FN:s konvention om barnets rättigheter, hädanefter barnkonventionen. Jag börjar med att besvara den första frågeställningen men tror att det är viktigt att inledningsvis klargöra rättsläget. Statens institutionsstyrelse har enligt gällande svensk lagstiftning rätt att hålla den unge i avskildhet om denne uppträder så våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till ordningen. Detta gäller för de barn och ungdomar som vårdas vid särskilda ungdomshem enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga om vården beslutats i så kallade beteendefall och de som vårdas enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. Den som blir avskild får inte bli det längre tid än vad som är oundgängligen nödvändigt och inte i något fall längre än 24 timmar. Personalen på ungdomshemmet måste ha barnet eller den unge under fortlöpande uppsikt under hela den tidsrymd som avskiljningen pågår. Lagstiftningen uttrycker vidare att denna typ av tvångsåtgärder endast får användas om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden och endast om syftet med åtgärden inte kan tillgodoses genom mindre ingripande åtgärder. Avskiljning får därmed absolut inte användas rutinmässigt utan vid varje enskilt fall måste personalen söka mindre ingripande åtgärder för att återföra den unge till ordningen samt överväga om avskiljning är en rimlig åtgärd. Avskiljning används för att förhindra att barnet eller den unge genom sitt beteende skadar sig själv eller andra. Avskiljning får aldrig användas i bestraffningssyfte, vilket också framgår av de råd och riktlinjer för LVU som Sis ger ut till stöd för personalen vid de särskilda ungdomshemmen. Regeringen har vidtagit åtgärder för att stärka tillsynen över de särskilda ungdomshemmen. I propositionen Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (2008/09:160) som överlämnas till riksdagen i dag har regeringen aviserat olika åtgärder i syfte att stärka barnperspektivet i tillsynen. Ett viktigt lagförslag som förs fram i detta sammanhang är att tillsynen över Sis verksamhet görs oberoende genom att flyttas från Sis till Socialstyrelsen. Regeringen har också för avsikt att i socialtjänstförordningen (2001:937) införa en bestämmelse om att den nya tillsynsmyndigheten ska ta fram informationsmaterial om barns och ungas rättigheter och hur de kan gå till väga för att kontakta tillsynsmyndigheten. Att barn och unga ges lättförståelig information och möjlighet att kontakta en oberoende part när de har frågor om sina rättigheter eller har fått sina rättigheter kränkta är ett viktigt steg för att stärka barnets rättigheter. Det är dock viktigt att framhålla att alla barn och ungdomar som skrivs in på något av de särskilda ungdomshemmen redan i dag får anpassad information om vilka möjligheter det finns att överklaga beslut eller framföra klagomål. Den andra frågeställningen är vad jag avser att göra för att svensk lagstiftning inte ska bryta mot barnkonventionen vad gäller isolering. Elina Linna hänvisar till en skrivelse från Barnombudsmannen där han uttrycker att gällande bestämmelser står i strid med barnkonventionen. FN:s kommitté för barnets rättigheter uttolkar barnkonventionen och publicerar sin tolkning av konventionen och relaterade dokument om mänskliga rättigheter i så kallade allmänna råd (General Comments). Den 25 april 2007 presenterade FN:s barnrättskommitté sina allmänna råd nummer tio som hanterar rättigheter för unga lagöverträdare. Barnombudsmannen grundar sin tolkning på att avskiljning inte är förenligt med barnkonventionen på dessa allmänna råd. FN:s barnrättskommitté har vid tre tillfällen avgivit rapport om Sveriges efterlevnad av konventionen utan att uttala sig om att möjligheten till avskiljning inte skulle vara förenlig med konventionen. Under våren ska barnrättskommittén behandla Sveriges fjärde periodiska rapport avseende efterlevnaden av konventionen.

Elina Linna (V)

Anf. 73 Elina Linna (V)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret! Jag har läst hela svaret, så jag vet hur det slutar. Upprinnelsen till min interpellation var beskrivningar i medierna för cirka en månad sedan av isolering av barn som tvångsvårdas enligt LVU, lagen om vård av unga. Radioprogrammet där barn och ungdomars liv på behandlingshem beskrevs har nu blivit anmält till Granskningsnämnden för radio och tv för bristande objektivitet, och Barnombudsmannen som har kommenterat uppgifterna i radioprogrammet har i sin tur fått stark kritik för sitt agerande. Jag tänker inte ifrågasätta vare sig medierna eller Barnombudsmannen utan i stället debattera tvångsisolering som företeelse - eller avskiljning som det kallas i lagen - i relation till FN:s konvention om barnets rättigheter. Fru talman! Enligt lagen kan barnet, den unga personen, hållas i avskildhet om han eller hon uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till ordningen. Det som fick mig att reagera var att över en tredjedel av barnen i åldern 12-16 år som satt inlåsta gjorde det mer än 9 timmar i sträck. Det fanns också barn som satt inlåsta i upp till 23 timmar. Jag har full förståelse för att även barn kan bli farliga för sig själva eller för sin omgivning, men jag kan inte förstå att man låste in barnen så långa tider. Det måste vara otroligt frustrerande för barnen att vara inlåsta. Jag vill också påpeka att min första fråga, vad statsrådet tänker göra för att stoppa bruket av tvångsisolering, handlade om "missbruket" av tvångsisolering. Att ordet "missbruket" under resans gång ändrats till "bruket" utan att jag uppmärksammat detta förrän i går när jag fick svaret beklagar jag. Statsrådet kan verkligen inte rå för detta. Jag förstår nu de kommentarer som jag har fått under tiden som min interpellation har varit offentlig. Men min tanke var, som sagt, att använda ordet "missbruket", inte "bruket". Jag besökte Lövsta skolhem för ett par veckor sedan, och då fick jag en förklaring till att isoleringen kan bli så lång. Barnen somnar efter att ha blivit inlåsta, och personalen vill inte väcka dem. Jag tror inte att det är behagligt att vakna på en madrass på golvet i ett kalt rum utan möbler. Vi ska komma ihåg att dessa barn ofta har utsatts för övergrepp och kanske liknande inlåsningar som de måste stå ut med på behandlingshemmet. Även om det sägs att barnet inte ska uppleva det här som ett straff har jag svårt att låta bli att tänka att det nog ändå blir ett straff för barnet.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 74 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! Jag tror att det är bra för protokollet att jag läser upp resten av mitt svar: I slutet av maj kommer en offentlig utfrågning att äga rum med anledning av Sveriges fjärde rapport, och utfrågningen borde kunna ge god vägledning om hur FN:s barnrättskommitté ser på avskiljning i relation till konventionen. Med anledning av Barnombudsmannens skrivelse finner jag att det finns anledning att överväga om bestämmelserna om avskiljning står i överensstämmelse med barnkonventionen. Frågan övervägs för närvarande inom Regeringskansliet. Avslutningsvis vill jag besvara Elina Linnas fråga vad jag avser att vidta för åtgärder för att säkra yttrandefriheten vid de särskilda ungdomshemmen. De barn och ungdomar som vårdas på Sis institutioner har rätt att ringa och ta emot telefonsamtal samt rätt att ta emot besök, med vissa inskränkningar om besök eller telefonsamtal skulle påverka vården eller ordningen negativt. Barnet eller den unge har dock alltid rätt att ostört få tala med sin advokat och med myndighetspersoner. Av Sis interna styrdokument framgår att personalen inte har rätt att hindra ungdomar från att ringa till journalister eller uttala sig i medier. Den tillsynsreform som jag nämnde tidigare kommer att innebära att granskningen av att Sis särskilda ungdomshem efterlever lagar och regler stärks, vilket också innefattar barnens och ungdomarnas rätt att yttra sig. Jag är därför glad att Elina Linna hörsammade inbjudan att besöka ett ungdomshem inom Sis regi. Det är väldigt bra att komma ut och göra de här besöken - jag har själv besökt flera olika institutioner. Det skapar naturligtvis en förståelse för att det är svårt att göra det här jobbet på ett bra sätt. Det är många barn och ungdomar med stora behov som kommer till institutionerna. Den kunskap som finns samlad hos personalen, som man får väldigt mycket del av när man kommer dit, känns värdefull att ta del av för oss som politiker. Det är en svår uppgift. Lövsta ungdomshem har jag inte besökt, men jag har besökt ett antal andra. När det gäller avskiljningen indikerar Elina Linna i sitt inlägg att det handlar om att många låses in under väldigt lång tid, även om personalen anger som skäl att de somnar. Jag vill då bidra med lite statistik på det här området. Enligt Sis egen statistik från 2008 producerades 203 375 vårddygn. Det är ganska många vårddygn. Under den tiden fattades sammanlagt 1 012 beslut om avskiljning. De här avskiljningarna fördelades på 387 individer. 78 procent av dem varade under 6 timmar. Under detta år var det en avskiljning som översteg 24 timmar. Det indikerar att flertalet handlar om kortare tid. Just vid Lövsta ungdomshem - varje ungdomshem har sin egen statistik, och sedan görs det en sammanfattning - fattades det 59 beslut under 2008 på totalt 11 546 vårddygn. Där varade avskildheten i genomsnitt 3 timmar och i det längsta fallet 23 timmar. Man har 32 platser. Jag tycker inte riktigt att det finns fog för Elina Linnas påstående att väldigt många avskiljningar varar väldigt länge. Det är i alla fall inte vad den statistik som har kommit mig till handa indikerar.

Elina Linna (V)

Anf. 75 Elina Linna (V)

Fru talman! Varje avskildhet kan för just det barnet upplevas som straff, som bekräftelse av övergrepp som barnet kanske tidigare har varit med om. Jag är helt införstådd med att möjligheten kanske behövs i väldigt speciella fall, som statsrådet beskriver i sitt skriftliga svar. Men jag är övertygad om att det också finns en risk för att det missbrukas. När det gäller omhändertagande av barn borde vi verkligen tänka efter hur vi omhändertar dem. Vi har ju hört att barnhemsbarn som vuxna har berättat om förhållanden som vi skäms över i dag men som då var enligt gällande lagstiftning. Jag tycker att det finns anledning att fundera över den lagstiftning som vi har i dag, också med tanke på barnkonventionen. Jag kommer då till min andra fråga, som handlar om konflikten mellan LVU och FN:s barnkonvention. Statsrådet hänvisar till att FN:s barnrättskommitté inte har uttalat sig om att möjligheten till avskiljning inte skulle vara förenlig med konventionen. Men då vill jag fråga statsrådet: Har FN:s barnrättskommitté uttalat sig om avskildhet är förenlig med FN:s barnkonvention? Det är ju det som är frågan. Har man över huvud taget diskuterat det i FN:s barnrättsrapport? FN:s barnrättskommitté kommer till Sverige igen i maj, och statsrådet beskriver att en utfrågning kommer att äga rum i Sverige. Jag hoppas då att den här frågan kommer att tas upp och diskuteras där. I dag har vi FN:s barnkonvention, och när vi tittar på LVU och de andra tvångslagarna enligt vilka barn kan vårdas finns det en konflikt. Barnens rätt kommer inte alltid i första rummet när man använder tvång.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 76 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! En av mina absoluta prioriteringar när det har handlat om den sociala barn- och ungdomsvården har varit att säkra barns och ungas rättigheter att få komma till tals, att få bli dokumenterade och att få uttala sin vilja, och det ska vara ett underlag för beslut. Det här är en sak som verkligen ligger mig varmt om hjärtat och som jag har prioriterat starkt. Samtidigt finns det enligt lagstiftningen möjlighet att göra en avskiljning. Det är noga kringgärdat med överväganden, skulle jag vilja säga. I det stora perspektivet med alla de vårddygn som produceras på Sis institutioner är det en ganska liten andel. Det är kringgärdat med att man måste ha kontinuerlig tillsyn. Innan man beslutar måste man först pröva andra mindre ingripande åtgärder, och det måste stå i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Det är bara när barn riskerar att skada sig själv eller andra som det ska tillgripas. Det får aldrig handla om bestraffning. Här är det naturligtvis viktigt att vi har en väl fungerande tillsyn som kan följa upp och titta på detta. Jag tycker inte att det hade varit en bra ordning att fortsätta med den ordning som fanns under Elina Linnas verksamhetstid som stöd till den socialdemokratiska regeringen, nämligen att Sis utövar tillsyn över sig själv. Det har jag velat ändra på. Det är därför som vi nu lägger fram en proposition för att få till stånd en oberoende utvärdering och tillsyn av Sis verksamhet. Jag tror aldrig att det är bra att en verksamhet utövar tillsyn över sig själv. Det känns väldigt bra att vi är framme vid tillsynsreformen och att den nu är förelagd riksdagen. Jag hoppas att också Elina Linna är beredd att ge den sin support och tycker att det är bra att vi skiljer tillsynen från verksamheten och gör den oberoende. Det är också viktigt för legitimiteten utåt att det inte finns några som helst misstankar om att man inte utövar tillsyn på ett riktigt och adekvat sätt. Så till Elina Linnas andra fråga som handlar om barnrättskommittén. FN:s barnrättskommitté har fullständig frihet att ta upp, titta på, granska, uttala sig och ställa frågor om de saker som den finner intressanta i respektive land. Jag tror inte - utan att veta, och utan att ha varit med vid de tidigare tillfällena - att avskiljning har varit föremål för diskussion. Det kan bero på att man inte tyckt att det har funnits anledning att ta upp det. Det kan också bero på att man inte har uppmärksammat eller noterat det. Jag är övertygad om att inför den kommande utfrågningen kommer detta att vara en fråga som kanske blir föremål för diskussion och utfrågning. Jag välkomnar verkligen det. Det är bra att få det belyst i ett internationellt perspektiv och att det kommer en oberoende granskare utifrån och tittar på det. Ibland kan vi bli hemmablinda. Men det kan också vara så att vi ibland behöver få jämföras med andra länder världen över för att se om det finns behandlingsmetoder och former som är bättre fungerande och om vi kan ha någonting att lära. Jag är väldigt ödmjuk inför utfrågningen och hoppas på att det ska bli en fråga som uppmärksammas.

Elina Linna (V)

Anf. 77 Elina Linna (V)

Fru talman! Jag hoppas verkligen att den här frågan kommer upp där. Jag vill endast kort kommentera att det aldrig får handla om bestraffning. Jag har i flera år arbetat inom tvångspsykiatrin. Jag har träffat patienter som till och med har bett om att bli inlåsta. När vi ändrade vårt sätt att bemöta patienter berättade patienterna att de hade känt att de hade blivit bestraffade när de blev inlåsta. Det var vuxna personer, visserligen unga personer men ändå unga vuxna. Jag skulle aldrig våga säga så bestämt som statsrådet att det aldrig handlar om bestraffning. Det är barnets upplevelse som räknas. Jag ska passa på att fråga om Maria Larssons uppfattning. Det gäller förslaget att barnkonventionen måste inkorporeras i svensk rätt. Det är Svenska Unicef-kommittén som tar upp frågan med tanke på att den svenska lagen inte alltid sätter barnets rätt i första rummet. Vi har lagar som kan gå före FN:s konvention. Där menar Svenska Unicef-kommittén att vi i stället skulle inkorporera barnkonventionen i svensk rätt. Jag vill passa på att fråga vad Maria Larsson tycker om det.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 78 Maria Larsson (Kd)

Fru talman! När jag säger att avskiljning aldrig får användas i bestraffningssyfte är det vad som står i instruktionen till personalen. Man får från personalens sida inte använda avskiljning i bestraffningssyfte. Sedan kan man aldrig garantera att inte den enskilde ändå kan uppleva det som bestraffning. Men det är inte så det får användas. Man får inte göra det övervägandet. Det handlar väldigt mycket om vilken utbildning som personalen har fått och vilka alternativa metoder som man lärt sig hantera för att först kunna göra mindre ingripande åtgärder. Man behöver kanske inte tillgripa avskiljning, som aldrig får vara något första alternativ och inte ha något bestraffningssyfte. Det är viktigt att säga att vi också har varit väldigt tydliga i regeringens regleringsbrev för exempelvis år 2007. Vi skrev där om vikten av utbildning i mänskliga rättigheter. Det var 500 medarbetare som fick utbildning i regi av bland annat Barnombudsmannen, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Röda Korset. De genomförde utbildningarna under år 2008. Man har också från Sis sida reviderat sina etiska riktlinjer. De ska kvitteras av alla i personalen. Alla ska ha läst och tagit del av de etiska riktlinjerna. Det är väldigt viktigt i den här typen av verksamheter. Man har inom Sis jobbat på ett föredömligt sätt med detta. Man har under det senaste året utbildat 23 nya instruktörer i No power, no lose, som det heter. Det innehåller allt från bemötandet till hur man kan använda sig av andra åtgärder i våldssituationer. Varje institution ska ha utbildade instruktörer som i sin tur kan utbilda kolleger. Man har lagt väldigt mycket kraft och arbete, också på uppdrag från regeringen, för att utbilda och kunna undvika den här typen av ingripande åtgärder. Det har skett ett stort arbete. Den andra frågan får vi återkomma till i en annan diskussion.

Från

Elina Linna (V)
Besvarad av

Maria Larsson (KD)

Tvångsisolering av barn och ungdomar på särskilda ungdomshem

Interpellation 2008/09:351 av Linna, Elina (v)

Händelser

Interpellationer

Tvångsisolering av barn och ungdomar på särskilda ungdomshem

Dokument från debatten

Protokoll för debatten

Anf. 72 Maria Larsson (Kd)

Anf. 73 Elina Linna (V)

Anf. 74 Maria Larsson (Kd)

Anf. 75 Elina Linna (V)

Anf. 76 Maria Larsson (Kd)

Anf. 77 Elina Linna (V)

Anf. 78 Maria Larsson (Kd)

Från

Besvarad av

Våra andra webbplatser

Följ Sveriges riksdag

Följ talman Andreas Norlén

Prenumerera