Till innehåll på sidan

Uppsala och Försvarsmaktens förstahandsval för flygskolan

Interpellation 2006/07:280 av Oscarsson, Mikael (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-02-01
Anmäld
2007-02-01
Besvarad
2007-02-13
Sista svarsdatum
2007-02-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 februari

Interpellation

2006/07:280 Uppsala och Försvarsmaktens förstahandsval för flygskolan

av Mikael Oscarsson (kd)

till försvarsminister Mikael Odenberg (m)

I den process som syftar till att Försvarsmakten ska spara 250 miljoner per år har regering och riksdag överlåtit åt myndigheten att besluta var högkvarterets operativa enhet (OpE) ska vara lokaliserad. Detta har lett till att 200 arbetstillfällen kommer att flyttas tillbaka från Uppsala till Stockholm där övriga enheter inom högkvarteret redan ligger.

Försvarsmaktens hela flygutbildning styrs i dag från Luftstridsskolan i Uppsala. Här finns flygvapnets hela flygbefälsskola samt strids- och luftrumsskolan med ca 300 anställda i Uppsala och dess direkta närhet. Men på samma sätt som OpE tidigare har varit skilt från högkvarteret i övrigt har regering och riksdag i ett olyckligt beslut sagt att Försvarsmaktens flygskola, med ca 50 anställda och som ingår som en enhet i Luftstridsskolan i Uppsala, ska etableras 26 mil bort i Linköping.

Denna etablering på Malmen i Linköping kräver en rad investeringar till en kostnad av drygt 250 miljoner kronor, bland annat i nya lokaler. Till detta belopp kommer anläggningskostnaderna för bullerdämpande åtgärder. När dåvarande försvarsminister Leni Björklund fick en fråga av undertecknad 2004 vad kostnaden för lokaliseringen av flygskolan till Linköping skulle bli blev svaret högst 174 miljoner kronor. Försvarsdepartement ändrade sedan kostnaden till 250 miljoner. I dag står det klart att prislappen blir ännu högre.

Samtidigt kan vi konstatera att allt som krävs för flygskolan redan finns i Uppsala. Uppsala har haft flygskolor i över 50 år. I Uppsala finns en fungerande flygplats, en hangar som står tom – som flygvapnet dessutom betalar full hyra för – samt bostäder och utbildningslokaler. Tidigare har kostnaderna för att förlägga flygskolan i Uppsala beräknats till ca 20 miljoner för investeringar och 20 miljoner för underhållsåtgärder. Men i och med att OpE nu flyttar till Stockholm kommer lokaler som renoverades för 70 miljoner, inför enhetens flytt från Stockholm till Uppsala i september 2004, dessutom att ställas tomma. Hur man än räknar borde Försvarsmakten kunna spara minst 150 miljoner av skattebetalarnas pengar bara genom att flygskolan förläggs till Uppsala!

Ett av huvudargumenten till att förlägga flygskolan till Malmen var att man därigenom skulle samla all flygutbildning till Linköping, eftersom helikopterutbildningen då var stationerad där. I dag har emellertid detta argument fallit, eftersom Försvarsmakten i dag köper in helikopterutbildningen utomlands.

Det finns ytterligare skäl som talar för att flygskolan ska förläggas i Uppsala. Ett av dem är att flygvolymen blir enormt stor i Linköping, som redan i dag har den överlägset största militära flygplatsen. Endast några civila flygplatser har större flygrörelser. Varför trängas i Linköping när det finns gott om plats i Uppsala? Att OpE:s nyrenoverade lokaler blir tomma är ytterligare ett.

Det är inte heller bara omplaceringen av OpE som innebär att ett tidigare riksdagsbeslut har rivits upp motiverat av besparingsskäl. År 2000 skulle ”Specialflyg” flyttas från Malmen till Uppsala. Men när det visade sig att prislappen blev 200 miljoner kronor, betydligt dyrare än vad man förutsett, ändrades riksdagsbeslutet med hänvisning till bland annat kostnadsaspekten.

Processen kring investeringarna för flygskolan i Linköping har gått extremt långsamt. Egentligen skulle alla investeringar vara klara för länge sedan. Men på grund av att processen kring miljöprövningen – som ännu ej är avgjord – har allt tagit mycket längre tid än tänkt. Visserligen håller man på att bygga en ny platta, men fortfarande har man inte börjat bygga lokaler, bland annat beroende på att offerterna varit så höga.

Som jag ser det finns det all anledning att låta sunt förnuft råda och inte slösa med skattebetalarnas pengar. Och viktigast av allt: denna naturliga samlokalisering med Flygvapnets övriga flygutbildningar skulle också innebära en bättre flygskola eftersom det här finns mer utrymme både i luften och på marken! Med andra ord finns här betydligt bättre utvecklingsmöjligheter.

Mot denna bakgrund vill jag fråga försvarsminister Mikael Odenberg:

Ämnar försvarsministern verka för att Försvarsmakten ska få utökad beslutsrätt vad gäller olika enheters lokalisering utifrån de principer som gällde vid det senaste beslutet om operativa enhetens lokalisering?

Ämnar försvarsminister verka för att låta Försvarsmakten snabbt göra en ny kostnadskalkyl beträffande de verkliga kostnaderna för att fortsätta arbetet med att förlägga flygskolan i Linköping jämfört med att samlokalisera flygskolan med Försvarsmaktens övriga flygutbildningar i Uppsala?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:280, Uppsala och Försvarsmaktens förstahandsval för flygskolan

Interpellationsdebatt 2006/07:280

Webb-tv: Uppsala och Försvarsmaktens förstahandsval för flygskolan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 26 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Jag har lite begränsade röstresurser i dag. Vi får se hur länge de räcker. Men jag ska göra mitt bästa. Herr talman! Detta är en fråga som har varit uppe många gånger här i Sveriges riksdag. Den har debatterats, och det blev ett väldigt olyckligt beslut när det begav sig 2004. Det var egentligen ingen som var nöjd med det, utom möjligen Vänsterpartiet. Dåvarande försvarsministern och dåvarande ÖB var överens om att Uppsala skulle vara navet för flygvapnet. Det visade sig att det beslut som då togs inte kunde genomföras. Ingen av de kvarvarande fyra flottiljerna kunde härbärgera flygskolan. Det blev Linköping, där förre försvarsministern Anders Björk och den förra borgerliga regeringen hade lagt ned flygflottiljen. Det har visat sig att det är mycket där nere som inte är speciellt bra. Det är mycket trångt i luftrummet och det krävs mycket nyinvesteringar. När jag frågade den förra försvarsministern sade hon att detta skulle kosta max 174 miljoner. Det dröjde inte länge förrän hon ändrade det till 250 miljoner. Nu vet vi att det inte kommer att räcka. Luftstridsskolan och alla flygutbildningar styrs i dag från Uppsala. Här finns flygvapnets hela flygbefälsskola samt strids- och luftrumsskola med ca 300 anställda i Uppsala och dess direkta närhet. Beslutet 2004 innebar att vi från Uppsala skulle leda Luftstridsskolan i Linköping, 26 mil bort. Den nya regeringen har klokt nog låtit Försvarsmakten själv få ökat inflytande. Man har sagt att samma princip ska gälla för Försvarsmakten som för andra myndigheter. Det har lett till att man ska omlokalisera OPE från Uppsala till Stockholm. Då tycker jag att samma princip ska få gälla även i övrigt i Försvarsmakten. Visst, beslutet är taget, men investeringarna är inte färdiga. Det handlar om kanske 150 miljoner av skattebetalarnas pengar, och vi får ett sämre resultat. Jag tycker att försvarsministern skulle vara generös nog att säga att han i vart fall vill låta Försvarsmakten själv förutsättningslöst titta på detta. Detta är ingen tuff begäran. Det är inget konstigt. Frågan är: Har vi gått förbi the point of no return eller inte? Med de kontakter jag har inom Försvarsmakten vill jag säga att mycket talar för att det fortfarande skulle väga över till Uppsalas fördel. Visst har det investerats en del i Linköping, men huvudbyggnaden är ännu inte färdig där nere. Det skulle bli ett bättre resultat i Uppsala. Det är alldeles för trångt där nere. Det finns helt andra utvecklingsmöjligheter i Uppsala, och jag tycker att det är argument som talar. Trots att interpellantens röst är svag är argumenten desto starkare.

Anf. 27 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Det beslut från Sveriges riksdag 2001, som Mikael Odenberg åberopar, är enligt många statsvetare ett av de allra märkligaste beslut som har fattats här. Det gäller både hur det tillkom och hur det sedan blev ett beslut som nästan alla medverkande inte ville kännas vid. Man kunde notera att det i praktiken var Vänsterpartiet som hade dikterat formuleringarna. Det framgår väldigt tydligt av det Mikael Odenberg återgav, att innebörden var att det inte är en långsiktig lösning med militär flygverksamhet i Uppsala. Alla vet att fredsflottiljen är nedlagd, men verksamheten är organiserad så att det ska kunna fungera med militär flygverksamhet i Uppsala, inte minst i ett beredskapsläge. Det andra, att man skulle förlägga den samlade flygutbildningen till någon eller några av de kvarvarande flottiljerna, har inte heller uppfyllts; det gick inte att ordna det. Dessutom finns Luftstridsskolan kvar i Uppsala. Nu handlar det om den skolutbildning som enligt det här beslutet och den tolkning som gjorts borde kunna förläggas till Malmen. Investeringskostnaderna för att göra det har man hela tiden fått lov att revidera. De siffror som Mikael Oscarsson här nämnde är väl knappast ens de allra sista. Det kommer säkert ytterligare kalkyler. En stor del av den tänkta investeringen är fortfarande inte gjord i Malmen. Mot det ska ställas den mycket begränsade investering som det skulle vara fråga om ifall man i stället går mittåt och låter den samlade flygutbildningen ligga i Uppsala. Jag tycker att det i det här läget är rimligt att från regeringen och försvarsministern säga, analogt med hur man har tänkt hantera övriga lokaliseringsärenden i försvaret, att försvaret självt får göra bedömningen - om man vill fortsätta med projektet Malmen eller om man nu vill ta ett nytt beslut och förlägga skolverksamheten till Uppsala. Det kan omöjligen vara på det sättet att man måste känna sig bunden av tidigare dåliga beslut fattade under tidigare regeringar och med andra parlamentariska majoriteter. Rimligen måste det i stället vara så att om det finns skäl att frångå ett sådant beslut ska den möjligheten finnas. Därför skulle det vara intressant att höra Mikael Odenberg utveckla varför han menar att regeringen inte skulle kunna ge försvaret handlingsfrihet beträffande lokaliseringen av denna flygskola.

Anf. 27 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Det beslut från Sveriges riksdag 2001, som Mikael Odenberg åberopar, är enligt många statsvetare ett av de allra märkligaste beslut som har fattats här. Det gäller både hur det tillkom och hur det sedan blev ett beslut som nästan alla medverkande inte ville kännas vid. Man kunde notera att det i praktiken var Vänsterpartiet som hade dikterat formuleringarna. Det framgår väldigt tydligt av det Mikael Odenberg återgav, att innebörden var att det inte är en långsiktig lösning med militär flygverksamhet i Uppsala. Alla vet att fredsflottiljen är nedlagd, men verksamheten är organiserad så att det ska kunna fungera med militär flygverksamhet i Uppsala, inte minst i ett beredskapsläge. Det andra, att man skulle förlägga den samlade flygutbildningen till någon eller några av de kvarvarande flottiljerna, har inte heller uppfyllts; det gick inte att ordna det. Dessutom finns Luftstridsskolan kvar i Uppsala. Nu handlar det om den skolutbildning som enligt det här beslutet och den tolkning som gjorts borde kunna förläggas till Malmen. Investeringskostnaderna för att göra det har man hela tiden fått lov att revidera. De siffror som Mikael Oscarsson här nämnde är väl knappast ens de allra sista. Det kommer säkert ytterligare kalkyler. En stor del av den tänkta investeringen är fortfarande inte gjord i Malmen. Mot det ska ställas den mycket begränsade investering som det skulle vara fråga om ifall man i stället går mittåt och låter den samlade flygutbildningen ligga i Uppsala. Jag tycker att det i det här läget är rimligt att från regeringen och försvarsministern säga, analogt med hur man har tänkt hantera övriga lokaliseringsärenden i försvaret, att försvaret självt får göra bedömningen - om man vill fortsätta med projektet Malmen eller om man nu vill ta ett nytt beslut och förlägga skolverksamheten till Uppsala. Det kan omöjligen vara på det sättet att man måste känna sig bunden av tidigare dåliga beslut fattade under tidigare regeringar och med andra parlamentariska majoriteter. Rimligen måste det i stället vara så att om det finns skäl att frångå ett sådant beslut ska den möjligheten finnas. Därför skulle det vara intressant att höra Mikael Odenberg utveckla varför han menar att regeringen inte skulle kunna ge försvaret handlingsfrihet beträffande lokaliseringen av denna flygskola.

Anf. 28 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Sedan 1990-talets mitt har vi haft en formlig karusell när det gäller flygutbildningen. Det är inte någon av riksdagens mest stolta stunder som är representerade i den beslutskarusellen. Sedan man lade ned flygutbildningen på F 5 i Ljungbyhed har en serie lokaliserings- och omlokaliseringsbeslut fattats. Den beslutskarusellen har varit negativ för flygutbildningen. Den har varit negativ för flygvapenpiloterna. Den har varit negativ för försörjningen av flyglärare. Och den har framför allt varit negativ för skattebetalarna. Nu säger Mikael Oscarsson att en snurr till i den här karusellen kan vi ta, för på det sparar vi 150 miljoner kronor. Det är rätt att Högkvarteret har gjort den ungefärliga uppskattningen att skulle byggnationerna på Malmen stoppas skulle det innebära någon sorts nominell "besparing" på 150 miljoner kronor i den meningen att det är den delen av totalkostnaderna som ännu inte är upparbetad. Samtidigt påpekar Högkvarteret att det inte finns några beräkningar av vilka investeringar som i stället skulle krävas i Uppsala om flygskolan flyttades dit. Det är inte klarlagt i vilken utsträckning Uppsalas befintliga hangarer, plattor och lokaler för flygverksamhet kräver underhåll eller om- och tillbyggnad för att klara en samlad flygskola. Dessutom skulle en flytt till Uppsala innebära det som jag sade i mitt interpellationssvar, nämligen att då är hittills gjorda investeringar på Malmen bortkastade. Då kan man fråga sig varför regeringen inte i alla fall kan titta på detta en gång till. Finns det några formella hinder för det? Nej, det finns inga formella hinder för det. Men jag kan säga att Försvarsmakten inte ber oss om det. Jag har flera gånger markerat - det är inte en ny upptäckt som jag gjort sedan jag blev försvarsminister, utan det är något som jag markerade i den första försvarspolitiska debatten som jag i denna kammare deltog i år 1993, tror jag - att jag tycker att det är en märklig ordning att riksdagen ska vara inne och peta i lokaliseringen av enskilda förband. Vi har en ordning i den svenska statsförvaltningen som innebär att huvudprincipen är att myndigheten själv ska bestämma sin organisation. I 17 § verksförordningen stadgas detta. Myndigheten bestämmer alltså sin organisation. Men för just Försvarsmakten gäller inte 17 § utan där tar riksdagens ledamöter över och är inne och detaljreglerar lokaliseringsbesluten. Vi har kunnat följa den karusellen - särskilt uttalad inför 2004 års försvarsbeslut därför att inför 2004 års försvarsbeslut hade man dessutom en otillständig beredningsprocess så att man efteråt inte kunde urskilja vad som var Försvarsmaktens förslag och vad som var sådant som hade tillkommit i den politiska processen av regionalpolitiska skäl, av sysselsättningsskäl eller av något annat skäl. Det fanns ingen transparens i processen. Jag kan gärna säga att enligt min uppfattning innehåller 2004 års försvarsbeslut en rad stolligheter. Problemet för mig är bara att det, om jag skulle gå tillbaka och försöka riva upp det som jag anser är stolliga beslut, kommer att bli kaos igen av det enkla skälet att det finns 349 ledamöter i riksdagen. Alla skulle inte upptäcka samma stolligheter som jag, utan en del skulle tycka att det finns andra inslag i försvarsbeslutet som är stolliga och som borde rättas till. Jag får ett antal propåer om att "rätta till" olika inslag i 2004 års försvarspolitiska beslut om Försvarsmaktens grundorganisation. Jag har avvisat de propåerna - vi kan inte ta om det beslutet. Det är en liten parallell till utlokaliseringen av statliga verk. Man kan ha många synpunkter på att det är dyrbart sett till skattepengarna och drabbar verksamheten. Men det är väldigt lite som blir bättre av att man försöker flytta tillbaka verken. Lagt kort ligger. Mot den bakgrunden är jag inte beredd att intervenera när det gäller frågan om flygskolans lokalisering.

Anf. 29 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Jag tar först det här med vad det kostar i Uppsala. Jag kan upplysa försvarsministern om att det finns ett par år gamla beräkningar som visar att en förläggning av flygskolan till Uppsala kostar 20 miljoner i investeringar och 20 miljoner i underhållsåtgärder. Men i och med att OPE nu flyttar till Stockholm kommer lokaler som renoverats för 70 miljoner inför enhetens flytt från Stockholm till Uppsala - i september 2004 - att bli tomma. Försvarsmakten betalar dessutom full hyra för de lokaliteter som finns i Uppsala. Jag tycker därför att det finns all anledning att titta på det här. Försvarsministern talar om en lång rad "stolligheter". Men låt Försvarsmakten köra vidare på den väg som försvarsministern har initierat när det gäller att låta Försvarsmakten själv bestämma! Och låt Försvarsmakten själv titta på det här ännu en gång - detta för att se om det blir en bättre utbildning, om det finns bättre utvecklingsmöjligheter och om det finns pengar att spara! Vidare vill jag påminna om att ett av huvudargumenten för att förlägga flygskolan till Malmen var att man skulle samla all flygutbildning i Linköping eftersom helikopterutbildningen då var stationerad där. I dag har detta huvudargument helt försvunnit eftersom Försvarsmakten i dag köper in den utbildningen utrikes. Jag har förut påpekat att den stora flygvolymen i Linköping har blivit större och redan i dag är den som har de överlägset flesta flygrörelserna. Endast ett par civila flygplatser har fler flygrörelser. Varför ska man då trängas i Linköping när det finns gott om plats i Uppsala? Det är inte första gången vi i så fall ändrar ett tokigt beslut här i riksdagen; det har hänt förut. Jag vill påminna om år 2004 när specialflyget, som det heter, skulle flyttas från Malmen till Uppsala. När det visade sig att prislappen var på 200 miljoner, att det var betydligt dyrare än man hade sett, ändrades riksdagsbeslutet med hänvisning bland annat till kostnadsaspekten. I normala fall hade all investering i Linköping varit färdig. Men det har varit en lång process. Det är faktiskt så, herr talman, att miljöprövningen ännu inte är avgjord. Nu senast före jul satte man stopp, offerterna man hade fått för byggandet av huvudbyggnaden låg alldeles för högt. Detta är inte hugget i sten, här finns det pengar att spara. Det viktigaste är att detta kanske skulle väga över för Försvarsmakten om de fick bestämma själva. Jag tycker att försvarsministern, som klok försvarsminister och för att undvika nya stolligheter, även bör låta Försvarsmakten titta på saken. Det är det enda rätta.

Anf. 30 Lennart Hedquist (M)
Herr talman! Jag tycker att Mikael Odenberg mycket vältaligt pläderade för sin linje att myndigheterna, och det inkluderar försvaret, själva borde kunna besluta i denna typ av frågor. Man kan göra den reflexionen att om försvaret hade haft den möjligheten skulle vi aldrig ha hamnat i den situation som vi nu befinner oss i. Det var ett olyckligt beslut, det tror jag att alla som har läst in sig på frågan är medvetna om. När det nu inte har gått att effektuera beslutet om Malmen inom den tidsram som det var tänkt, och det återstår stora investeringar innan flygskolan kan vara förlagd där, medan lokaliteterna i Uppsala i detta läge behöver små investeringar, borde det vara möjligt för en försvarsminister, med den inställning som han nyss pläderade för, att säga: Okej, då låter jag försvaret ta detta beslut. Sedan får försvaret ett meddelande om detta. Då får försvarsledningen själv överväga vad som är mest rationellt för försvaret i detta läge. Men med de formuleringar som Mikael Odenberg har gjort i interpellationssvaret stängs faktiskt den möjligheten. Jag tycker att Mikael Odenberg i stället ska öppna möjligheten för försvaret att rätta till beslutet, om man fortfarande anser att det är det mest rationella. Är det inte längre det så ligger lagt kort. Men är det fortfarande så att man inom försvarsledningen vid en närmare granskning upptäcker att Uppsalaalternativet är starkare bör man ha möjlighet att få besluta om detta.

Anf. 31 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! När det gäller frågan om vem som ska fatta lokaliseringsbeslut har jag varit ganska tydlig med hur jag ser på detta och hur jag har sett på detta i 15 års tid. Jag har dock inte fått så stort och starkt stöd från mina tidigare riksdagskolleger. Det är ännu inte så att regeringen har tagit några beslut som fastställer ny ordning för detta, utan vi lever med ett arv. Vi lever med ett försvarsbeslut som fattades för ett par år sedan, där riksdagen i stor utsträckning har reglerat hur olika försvarsförband ska vara lokaliserade. Jag försöker att inte blicka bakåt, utan att acceptera att detta beslut har tagits, även om det finns inslag som jag inte tycker är påfallande begåvade. I stället försöker jag blicka framåt för att vi förhoppningsvis i framtiden ska kunna etablera en ordning där Försvarsmakten likt andra statliga myndigheter i ökad utsträckning får ta och bära ansvaret för sin egen organisation. Sedan kan man säga att det inte spelar någon roll var någonstans i landet man lägger flygskolan. Det kommer fortfarande att finnas ett antal ledamöter av denna kammare som tycker att det beslutet är fel. Det är bara det att det kommer att vara en annan interpellant än Mikael Oscarsson som står där om nu flygskolan till exempel skulle hamna i Uppsala. Det gäller också att försöka se att det finns skäl både för och emot också en lokalisering till Uppsala. Mikael Oscarsson tenderar möjligen som ledamot, händelsevis bosatt i Uppsala och representerande valkretsen i Uppsala län - vilket han gör på ett mycket bra sätt - att bara se fördelarna med en flygskolelokalisering till Uppsala. Han tenderar att bortse från nackdelarna. Det blir lätt så. Det är sant att det pågår en miljöprövning som har dragit ut på tiden nere i Malmen. Men det beror inte på flygskolans verksamhet. Miljöprövning tar lång tid. SK 60 bullrar inte särskilt mycket. Det beror framför allt på den flygning med främst Gripen som sker på Malmen genom Försvarsmakten och Försvarets materielverk. Det är också så att F 16 i Uppsala ligger i ett område som gränsar till Uppsala stadsbebyggelse. När vi hade stridsflyg i Uppsala var det redan då så att flygvägarna fick anpassas för att minska bullerpåverkan på Uppsala stad. Samtidigt finns det ett markant problem med Uppsala om flygutbildningen blir för omfattande. Observera att man aldrig har haft både grundläggande flygutbildning och taktisk flygutbildning lokaliserad till Uppsala! Den omfattningen har flygutbildningen i Uppsala aldrig haft. Om den utbildningen blir för omfattande uppstår också ett annat problem, nämligen att flygplatsen ligger nära inflygningsstråken till Arlanda. Både Lennart Hedquist och interpellanten har gjort gällande att det här är en i grunden enkel fråga som klaras ut med automatik om Försvarsmakten bara får fatta beslut. Då kommer Uppsala att vara ett förstahandsval, menar de. Men den underhandsinformation som jag har ger inte stöd för något sådant påstående. Tvärtom innebär den att Försvarsmaktens ledning inte har någon annan uppfattning än att flygskolan ska vara lokaliserad till Malmen.

Anf. 32 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Det gick ju att genomföra den här debatten trots att jag egentligen inte hade någon röst kvar. Ursprunget till min interpellation den här gången var att Försvarsmakten ska spara 250 miljoner per år. Det har regeringen bestämt. Den har också beslutat att Försvarsmakten själv ska få besluta var Högkvarterets operativa enhet, som kallas OPE, ska lokaliseras. Det är alltså en ny princip som regeringen nu initierar - att Försvarsmakten vet bäst själv. Det blir på samma sätt som man låter andra myndigheter göra. Jag tycker att det är en klok inställning, som jag välkomnar. Därför har jag, som har följt frågan i många år, velat visa på att det finns en hel rad omständigheter som gör att man inte borde låsa fast sig. De olyckliga beslut som försvarsministern talar sig varm för och som har fattats av den gamla regeringen borde inte vara argument för att man inte kan se över detta på nytt. Som försvarsministern också intygar återstår ju fortfarande ytterligare ungefär 150 miljoner av investeringar. Låt Försvarsmakten förutsättningslöst titta på vad det är för argument som talar för och vad det är som talar emot! Det finns en rad argument som talar för att Uppsala ändå är det bästa; det har jag redovisat i min interpellation. Min förhoppning är att de argumenten ska väga tungt och att Försvarsmakten själv ska se på det här. Jag hoppas att försvarsministern härifrån debatten tar med sig till regeringen att den ska bereda detta vidare och titta på om det ändå kanske är så att den bästa flygutbildningen skulle bli i Uppsala.

Anf. 33 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Det finns uppenbarligen argument både för och emot en lokalisering såväl till Uppsala som till Malmen. Jag har den största respekt för den mångåriga kamp som Mikael Oscarsson har bedrivit i interpellations- och motionsform för att få flygskolan förlagd till Uppsala. Jag utesluter inte att han hade rätt i sak när den kampen började. Men min uppfattning är att vi efter tio års karusell i det här hänseendet har passerat någon sorts point of no return - för att bruka ett främmande språk. Jag har som sagt inte heller några indikationer på att beslutet i dag skulle ha blivit annorlunda om detta beslut hade fattats av Försvarsmakten i stället för av regeringen.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.