Utbetalning av assistansersättning

Anf. 71 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Bengt Eliasson har frågat mig om jag tänker verka för att det ska bli möjligt att så kallad egenvård ska ligga till grund för beslut om personlig assistans samt om jag tänker behandla frågan skyndsamt. Vidare har Bengt Eliasson frågat om jag känner till att Försäkringskassans utbetalningar är kraftigt försenade samt vad jag gör för att säkerställa att assistansanordnare får ersättning i tid, så att de kan betala ut löner till personliga assistenter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill inledningsvis betona att jag har förståelse för den mycket påfrestande situation som anhöriga, föräldrar och syskon står inför när ett barn föds med stora funktionsnedsättningar och har stora behov som behöver tillgodoses. Jag vill också förtydliga att alla kvinnor, män, flickor och pojkar som har behov av stöd och service har rätt till detta genom den lagstiftning som finns i vårt land.

Precis som Bengt Eliasson pekar på och som jag i ett interpellationssvar tidigare i år har svarat Bengt Eliasson har två prejudicerande domar från Högsta förvaltningsdomstolen som berör tillsyn som grundläggande behov samt så kallad egenvård som grundläggande behov fått genomslag i Försäkringskassans tillämpning av lagstiftningen under 2016.

En individs behov av stöd kan tillgodoses och finansieras av samhället på flera olika sätt. När det gäller den lagstiftning som finns för att tillgodose behov av stöd och service är huvudmannaskapet i dag delat mellan stat, landsting och kommun. Kommunerna ansvarar för insatser enligt socialtjänstlagen (2001:453) och LSS (1993:387). För personlig assistans råder ett delat huvudmannaskap mellan stat och kommun. När det gäller insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) har kommun och landsting ansvar för olika delar. Det är också legitimerad personal inom hälso- och sjukvården som gör bedömningen om en insats kan genomföras som en så kallad egenvårdsinsats eller inte. Ansvaret för att ge adekvat stöd åt barn och vuxna är således delat mellan de tre huvudmännen kommun, landsting och stat. Det som hänt är att Högsta förvaltningsdomstolens domar har förtydligat ansvarsfördelningen mellan huvudmännen. Det samlade ansvaret för att ge adekvat stöd har dock inte minskat.

Det är regeringens ansvar att följa upp vilka konsekvenserna blir för brukarna av dessa praxisbildande domar. Regeringen har därför lämnat en rad uppdrag till Försäkringskassan och Socialstyrelsen för att fördjupa kunskaperna om vilka effekter den nya rättspraxisen får för personer med assistansersättning eller med personlig assistans enligt LSS, hur domarna påverkar kommunernas beviljande av andra insatser enligt LSS och socialtjänstlagen samt i vilken utsträckning kommuner och landsting samverkar i frågor som rör egenvård.

Regeringen har också tagit initiativ till en översyn av hela LSS-lagstiftningen. I direktiven till LSS-utredningen framgår bland annat att utredaren har i uppdrag att se över det delade huvudmannaskapet för personlig assistans och de konsekvenser som det fått för andra insatser som kommunen ansvarar för samt att analysera gränsdragningen mot hälso- och sjukvårdslagen, mot tillsyn på grund av medicinska behov och mot andra kommunala insatser.

Som jag sa tidigare har samhällets delade ansvar för att ge adekvat stöd inte minskat genom domarna. Det behövs därför ingen lagändring för att kommun och landsting här och nu ska hantera dessa situationer. Jag förväntar mig att dessa huvudmän tar sitt ansvar, så att barn får det stöd de behöver. Det går inte att vidta åtgärder med anledning av en dom som man inte vet effekterna av, och därför har regeringen på kort sikt agerat för att öka kunskapen kring frågan. Jag är dock medveten om att det finns brister i de insatser som lämnas enligt LSS samt om de brister som assistansersättningen rymmer. Jag har, för att långsiktigt hantera dessa frågor, gett LSS-utredningen i uppdrag att göra en översyn av insatserna enligt LSS och assistansersättningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller frågan om utbetalningar av assistansersättningen har Försäkringskassan från och med den 1 oktober 2016 infört en rutin med efterskottsutbetalning. Det innebär att Försäkringskassan betalar ut assistansersättning efter det att assistans har utförts och redovisats. Den som själv anställer sina assistenter får dock även fortsättningsvis ersättningen utbetald i förskott.

Syftet med att Försäkringskassan beslutat om att betala ut ersättningen i efterskott är att säkerställa en bättre kontroll och en mer rättssäker hantering av assistansersättningen. Initiativet till förändringen kommer från den borgerliga regeringen. Det är också en naturlig ordning för de flesta affärsdrivande verksamheter att man får betalt när en tjänst har utförts och redovisats.

Jag har en löpande dialog med Försäkringskassan i frågor som rör assistansersättningen. Försäkringskassan uppger att de underlag som anordnare av assistans inger behöver kompletteras i relativt stor utsträckning. Effekten av ofullständiga underlag från anordnare är en fördröjd handläggning och utbetalning både i enskilda ärenden och totalt sett. I de fall utbetalningarna har dröjt länge beror det på att underlagen inte varit kompletta. Försäkringskassan gör bedömningen att utbetalning i de flesta fall sker inom en månad från att underlagen har kommit in samt att problemen minskat över tid.

Då Bengt Eliasson, som framställt interpellationerna, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Christina Örnebjär i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 72 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag ska hälsa från min kollega Bengt Eliasson, som är den som har ställt interpellationerna. Han var tyvärr tvungen att vara på annan ort i dag - i samma fråga faktiskt. Men det här är en av Liberalernas hjärtefrågor, så jag är glad över att jag får stå här i stället. Samtidigt står vi här i dag igen, en liberal och statsrådet, och debatterar någonting som vi egentligen inte borde behöva debattera. Över det är jag inte alls lika glad.

Herr talman! Regeringen och statsrådet säger sig, liksom vi liberaler, stå för ett samhälle som är jämlikt, icke-diskriminerande och inkluderande. Samtidigt skjuter man en av Sveriges viktigaste reformer för jämlikhet, nämligen LSS med den personliga assistansen som kärna, i sank. Vi liberaler får inte riktigt det här att gå ihop.

I interpellationssvaret beskriver statsrådet inledningsvis sitt engagemang, som jag inte alls betvivlar, och sin "förståelse för den mycket påfrestande situation som anhöriga, föräldrar och syskon står inför". I en debattartikel i helgen skriver statsrådet: "Regeringen har samtidigt gett flera myndigheter i uppdrag att noggrant granska hur Försäkringskassans bedömningar förändras till följd av ett antal domar i Högsta förvaltningsdomstolen som påverkar hur LSS ska tillämpas. Denna granskning ska vara klar i september i år. Men att följa utvecklingen är inte nog. Intentionerna bakom LSS-lagstiftningen ska gälla och om lagens tillämpning inte når upp till intentionerna måste lagen ändras."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! De domar som hela tiden står i centrum för debatten och som driver regeringens politik på området är två. Den ena domen är från 2015 och började tillämpas av Försäkringskassan direkt, vilket är det normala. Den andra är från 2012 och började tillämpas av Försäkringskassan 2016, vilket kan ses som en direkt följd av regeringens uppmaning i regleringsbrevet att bryta timutvecklingen. Myndigheter ska ju faktiskt följa regeringens uppmaningar.

Herr talman! Försäkringskassans tolkning av domen är ändå tveksam. Man säger inte i domen att egenvården aldrig kan vara grundläggande behov utan bara att den i det aktuella fall som prövades inte var det. Så har också kammarrätten i Göteborg tolkat domen. Men Försäkringskassan är inte övertygad om riktigheten i detta utan har överklagat. Vi får se vad man kommer fram till.

Dessutom: Om regeringen - vilket statsrådet säger i interpellationssvaret, i helgens debattartikel och som S-kongressen tydligt uttalat i sitt beslut - inte är nöjd med de domar som har fällts kan regeringen snabbt föreslå lagändringar eller åtminstone till en början be om en utredning som kommer med förslag. Det har regeringen inte gjort. Det har gjorts för ganska många andra lagstiftningar under mandatperioden men inte här. Man avvaktar i bästa fall en utredning 2019. Hur tänker regeringen och statsrådet när det gäller att inte enbart följa upp konsekvenserna av praxisförändringarna utan faktiskt göra halt och komma med justeringar?

Herr talman! Sedan några ord avslutningsvis om de försenade utbetalningarna, eftersom vi debatterar två frågor här i dag. Enligt vad Försäkringskassan själv uppger har de största bristerna gällt kommunerna. Men Vårdföretagarna har kontaktats av många förtvivlade företagare som skött rapporteringen korrekt och ändå inte fått ut sina pengar på grund av administrativa brister hos Försäkringskassan.

Oavsett vilket är praxis i alla andra fall när det inte fungerar, det ständigt blir fel, tiden inte hålls och tredje part blir lidande att man öppnar dialoger, har utvecklingsarbeten och förenklade rutiner. Det har gällt för sjukskrivningsrutiner, intygsskrivande, rehabiliteringsplaner och så vidare. Varför gäller det inte det på dessa områden?

Konkret: Vad gör regeringen i sina dialoger med myndigheterna? Kommer man till exempel att komma med ett krav om ett sista utbetalningsdatum när ersättningarna måste ut?

Anf. 73 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Den här frågan är verkligen stor och viktig, och jag har engagerat mig i den. Jag tycker att det är väldigt viktigt att rätt person får rätt insats. Det är också därför som Försäkringskassan har i uppgift att se till att det händer.

Jag är också väldigt angelägen om att de rätt omfattande medel som går till reformen används just för de personer som har rätt till insatser i lagens mening. Eftersom vi tycker det har vi heller inte ändrat lagstiftningen. Vi har inte gjort några regeländringar eller lagstiftningsändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot har vi bett Försäkringskassan att se till att handläggningen är rättssäker och lika över landet. Vi har fått kritik från bland andra FN att man kan handläggas på olika sätt beroende på var man bor i landet. Det vill vi rätta till. Vi vill att medlen ska användas till det som det var tänkt och att Försäkringskassan därför ska skärpa kontrollen.

Att Försäkringskassan ska tillämpa domar som faller måste vi vara överens om. Alternativet att jag på något sätt skulle säga att just den här domen ska ni inte bry er om kan inte rimligen finnas. Jag hoppas att det inte är det som riksdagsledamoten menar.

Det vi har gjort, och som jag säger i mitt svar, är att vi har gett Socialstyrelsen och andra myndigheter uppdrag. Vi kommer att få det första redan i september. Det är relativt snart. Det är för att just följa upp effekterna av domarna.

Jag vill veta det, och jag vill veta om det är någonting som jag kan göra på kort sikt för att förändra. Det kan vara lagstiftning eller någonting annat. Samtidigt har vi den mer långsiktiga utredningen.

Det är fler domar som har fallit. Det finns bland annat en från 2012. Jag undrar på riktigt: Varför gjorde den borgerliga regeringen ingenting? Vi har haft så många samtal om detta. Ni gjorde ingen uppföljning av de domarna, och särskilt den från 2012. Varför då? undrar jag. Om det skett hade vi nu legat före.

Jag ska också säga att vi fick en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen i december som också var ett försök från regeringens sida att följa upp domarna. Den var kanske inte riktigt så tydlig som jag hade hoppats på. Jag har stor respekt för det eftersom det är en väldigt komplex materia. Man drar slutsatser i den. Jag var kanske naiv, men jag hade önskat ännu mer konkreta förslag: Precis det här kan man nu göra. Jag hoppas att det ska komma. Därför har jag beställt de underlag som börjar falla ut i september, och jag kommer att följa det noga.

När det gäller dialog med Försäkringskassan har vi en sådan när det gäller utbetalningarna. Den försökte jag också redogöra för.

Anf. 74 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Jag vill börja med att säga till statsrådet att domen från 2012 inte började tillämpas förrän 2016. Det var därför vi inte gjorde så vansinnigt mycket åt den. I övrigt vill jag tacka för svaret.

Den enda rimliga utgångspunkten för den utredning av lagen som vi står inför borde egentligen vara: Kan den nya utredningen innebära förbättringar för assistansberättigade, och varför uppnås aldrig LSS-målsättningarna om jämlikhet och full delaktighet i samhället? Där tror jag att vi är överens.

Är då den fråga som står i centrum i dag, den så kallade egenvården, ett gemensamt samhällsansvar, som statsrådet beskriver det? Det är hälso och sjukvården som bedömer om en insats kan genomföras som egenvård. Men när det väl är fråga om egenvård är det inte längre hälso och sjukvårdens ansvar utan den enskildes, eventuellt med hjälp av personlig assistans.

De nämnda domarna har inte alls förtydligat den ansvarsfördelningen. De handlar bara om vad som kan anses vara grundläggande behov och därmed om vilka som har rätt till personlig assistans. De säger ingenting om ansvarsfördelningen mellan huvudmännen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! För oss liberaler och de flesta partier i riksdagen är det uppenbart att det trots allt behövs någon form av lagändring. Lagen har kommit att tolkas som att personlig assistans i praktiken är utesluten för exempelvis många personer med medicinsk problematik eller behov av sondmatning.

Är det rimligt att den mest träffsäkra insatsen ska vara utesluten? I interpellationssvaret talar statsrådet om brister i LSS-insatserna. Den viktigaste bristen som vi liberaler ser är att insatsen inte får användas när den är mest träffsäker. Det är det vi måste ändra på.

Herr talman! Det är helt enkelt inte rimligt att barn tvingas stanna på sjukhus för att de inte får assistans. Jag tror att det var många som såg på SVT:s nyheter i går om Matilda, som måste få komma hem. Barn måste få leka och leva med sina föräldrar och syskon.

Den här politiken och det sätt som man nu tolkar lagarna gör livet helt enkelt förfärligt för de familjer det handlar om. Det är också orimligt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Sjukhusvård är det absolut dyraste vi har. Även om man tänker sig att barnen får hemtjänst eller hemsjukvård är det dels dyrare per timme jämfört med assistans, dels var själva grundtanken med assistansreformen att komma ifrån lapptäcket av olika insatser, där olika människor kom på olika tider och gjorde olika punktinsatser.

Det hänvisas som vanligt till LSS-utredningen. Det är kanske inte så konstigt. Men statsrådet vet mycket väl att den inte kommer att lägga fram sina förslag förrän i oktober 2018. Med en normalsnabb handläggning betyder det att det finns en lagändring i bästa fall ett år senare.

Herr talman! Jag tycker inte att Matilda eller andra barn ska behöva stanna på sjukhus till oktober 2019. Det går att lägga fram tilläggsdirektiv och skynda på frågan. Jag skulle verkligen önska att man gjorde det.

Anf. 75 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! När det gäller rapporten som jag beställde ganska tidigt från ISF har den överlämnats till utredningen. Den var kanske inte riktigt så tydlig som man möjligen hade haft nytta av. Men jag har stor respekt för det arbete som man hade att göra.

När det gäller effekterna av domarna är det nu tredje gången som jag säger att jag har beställt underlag för att få fram något mer konkret om det. Jag ska inte skratta åt något annat än att man ibland talar förbi varandra. Det är just att skynda på eller klargöra läget som det ska syfta till.

Icke desto mindre är det så, som också framgick i inslaget, att om det finns ett domstolsutslag som säger att det inte är statens ansvar i det enskilda fallet - och det kan jag inte lägga mig i - måste kommuner och landsting bestämma hur det ska göras.

Man kan inte säga: Det är ingens ansvar. Det är inte vad domstolen har sagt. Domstolen har inte sagt att ansvaret har upphört eller att behovet inte finns. Den har bara sagt att det inte ska finnas inom denna reform.

Att konsekvenserna blir stora för en familj som hade förväntat sig och tycker att den har rätt till den här hjälpen har jag stor respekt för. Jag förstår det. Därför har jag också beställt underlagen.

Att den förra regeringen inte såg över effekten av domen 2012 för att det inte hände något stämmer inte riktigt. Den här debatten har funnits sedan dess. Det är en känd fråga. Det hade nog verkligen hjälpt till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu är det jag som har ansvar. Jag är mån om att lagens intentioner ska gälla. Är det så att effekterna av domarna för oss bort från dem måste vi göra någonting åt det. Men jag måste ha något underlag för att veta: Vad är det i så fall exakt för ändring som ska göras?

Anf. 76 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret och för engagemanget! LSS-lagen är en viktig frihetsreform. Intentionen bakom lagen är giltig till dess att den här kammaren säger någonting annat. Egentligen är lagen fantastiskt enkel: Den handlar helt enkelt om att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva precis som alla andra. När människor som helt eller delvis förlorar sin assistans, får minskade möjligheter eller helt mister möjligheten att åtnjuta sina medborgerliga rättigheter, såväl politiska som ekonomiska, sociala och kulturella, tror jag att vi allihop kan se att det är problem.

Det liberala målet för Sverige är ett samhälle där människor möts med respekt oavsett ålder, kön och bakgrund och oavsett funktionsförmåga och där varje individ ses som en resurs och kostnader ses som en investering i varje medborgares unika potential.

Jag tackar statsrådet för debatten. Vi kommer med all säkerhet att återkomma och fortsätta att tjata om och lyfta detta tills det är löst.

Jag vill avsluta med att citera statsrådets debattartikel, för vi är eniga när det gäller det som står där. Man skriver: "Vi tycker att det är bra och viktigt att Socialdemokraterna tar tydlig ställning i frågan om i frågan om LSS och att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva ett självständigt liv. Arbetet med att förbättra lagstiftningen pågår och vi är redo att vidta ytterligare åtgärder för att nå de mål om starkt stöd till personer med funktionsnedsättning som vi socialdemokrater antagit. Intentionerna bakom LSS-lagstiftningen ska gälla - det är vi socialdemokrater eniga om."

Det är vi liberaler också eniga om. Det är bra med detta underlag, men vi känner till många av effekterna av domen från 2015 och Försäkringskassans tolkning av domen från 2012. Vissa personer med exempelvis medicinsk problematik eller behov av sondmatning kan inte få personlig assistans även om den mest träffsäkra insatsen är just detta. Det här någonting man borde kunna titta på med en gång. Det borde kunna göras nu, utan att man väntar på att hela utredningen är klar. Vi känner till effekterna av detta, statsrådet känner till effekterna, Matilda känner till effekterna och jag känner till effekterna. Det är tid att reagera och agera.

Anf. 77 Statsrådet Åsa Regnér (S)

Herr talman! Tack, Christina Örnebjär och Bengt Eliasson, för interpellationerna och för debatten!

Ja, det är just därför vi har begärt in alla dessa underlag där vi också vill titta på hur man kan underlätta så att personer inte hamnar mellan stolarna. Och vad betyder egentligen effekten av de här domarna i förhållande till lagens intentioner? Det känns som att jag har sagt detta ett antal gånger nu.

Debatten kommer att fortsätta. Utredningen håller på eftersom den har ett brett uppdrag. Den ser över alla insatser. Vi talar om personlig assistans därför att det är en viktig frihetsreform, men det finns också en rad andra insatser. Det finns ett jämställdhetsperspektiv i utredningen, och det handlar om frågan om dubbla huvudmannaskap eller inte. Det här är stora frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredaren är en riksdagsledamot från Kristdemokraterna. Hon har i uppgift att tala med övriga partier för att diskutera hur vi kan komma framåt och hur vi kan bära reformen tillsammans, vilket jag tror är viktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.