Våld i nära relationer

Anf. 138 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Den nationella samordnaren mot våld i nära relationer slutredovisade sitt uppdrag i juni 2014. Betänkandet innehåller en mängd förslag inom olika områden. Mot den bakgrunden har Ellen Juntti frågat inrikesministern dels om det är rimligt att det ska ta två år att komma med förslag inom ett område som regeringen påstår sig prioritera, dels när regeringen kommer att presentera dessa förslag, om det blir i år eller kommer att dröja ännu längre.

Ansvaret inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara interpellationen.

Som Ellen Juntti själv har påpekat var den nationella samordnarens uppgift att åstadkomma en kraftsamling för att motverka våld i nära relationer. Det var ett operativt uppdrag som främst handlade om att samla och stödja berörda aktörer för att öka effektiviteten, kvaliteten och långsiktigheten i arbetet. Vid behov skulle förslag lämnas till hur arbetet kunde förbättras och samverkan utvecklas.

Sedan regeringen tillträdde har vi beslutat om inte mindre än åtta åtgärder som direkt kopplar till samordnarens förslag.

Vi har gett regeringsuppdrag till Polismyndigheten och Socialstyrelsen att bistå våldsutsatta med att hämta personliga tillhörigheter i hemmet.

Ett nationellt kunskapscentrum om våld och övergrepp mot barn har inrättats vid Linköpings universitet.

Kvinnojourerna har fått kraftigt förstärkta resurser i och med att vi har avsatt 100 miljoner kronor årligen de närmaste åren.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utvärdera försöksverksamheter med rutinfrågor om våldsutsatthet i hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Socialstyrelsen har nyligen även fått i uppdrag att vidareutveckla och stödja implementeringen av verksamma metoder i socialtjänsten för att arbeta med våldsutövare. Det inkluderar differentiering av metoder utifrån behov.

Socialstyrelsen ska också vidareutveckla och stödja implementeringen av metoder i socialtjänstens arbete när det gäller barn som utsätts eller riskerar att utsättas för våld i familjen.

Dessutom har Polismyndigheten fått i uppdrag att redovisa hur den arbetar med transnationella ärenden där misstanke finns om hedersrelaterat våld och förtryck, äktenskap mot den egna viljan eller barnäktenskap.

Avslutningsvis beslutades den nya ANDT-strategin i förra veckan. Den inkluderar nu på ett tydligare sätt våld i nära relationer och det samband som finns mellan sådant våld och användningen av alkohol och narkotika.

Jag vill också nämna att utredningen om en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor (SOU 2015:55) har analyserat de socioekonomiska effekterna av mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Sammantaget är alltså nio åtgärder, som direkt kopplar till samordnarens förslag, omhändertagna.

Att förebygga och motverka våld i nära relationer är högt prioriterat av regeringen. Vi har satt upp ett tydligt mål om att andelen personer i befolkningen som blir utsatta för våld i nära relationer ska minska. För att nå det målet lägger regeringen stor vikt vid att utveckla det förebyggande arbetet. Fokus ligger på mäns ansvar och delaktighet, liksom på maskulinitetsnormer. Regeringen har i det syftet även vidtagit ytterligare ett antal andra åtgärder inom området.

Vi har ännu inte tagit slutlig ställning till de övriga förslagen från den nationella samordnaren mot våld i nära relationer. Det finns goda skäl till det. Vi har velat invänta betänkandena från Jämställdhetsutredningen (SOU 2015:86) och utredningen om en nationell strategi för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra (SOU 2015:55). Dessa båda utredningar rör delvis samma frågor och problem. Remissbehandlingen har nyligen avslutats. Förslagen bereds, och jag vill inte föregripa den beredningen. Ambitionen är dock att presentera både en nationell strategi och andra åtgärder under det här året.

Anf. 139 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret! Jag har ställt interpellationen om våld i nära relationer för att jag tycker att det är ett jätteviktigt ämne och område, där vi måste göra allting för att kunna bekämpa våldet.

Alliansregeringen tyckte också det, och därför tillsatte vi en nationell samordnare, Carin Götblad, som skulle ta det krafttag som justitieministern nämnde. Hon lämnade betänkandet Våld i nära relationer - en folkhälsofråga i juni 2014, som ministern sa. I betänkandet finns över 50 olika förslag. Det gäller olika aktörer: socialtjänsten, hälso- och sjukvården och rättsväsendet.

När regeringen tillträdde hösten 2014 fanns betänkandet med förslagen på bordet. Visserligen har regeringen genomfört vissa åtgärder, men det är inte särskilt många med tanke på hur många förslag som fanns i betänkandet. Men jag är nöjd med de förslag som har genomförts. Bland annat är jag väldigt nöjd med det nationella kunskapscentret om våld och övergrepp mot barn. Det hade även vi moderater med i vårt valmanifest, och vi hade tänkt genomföra det. Det är alltså bra.

Med tanke på att regeringen skriver i sin budget att man är en feministisk regering och att detta område är högt prioriterat är jag ändå ganska besviken på regeringen. Nio åtgärder på över ett och ett halvt år tycker jag är alldeles för få. Det är vackra ord att säga att man är en feministisk regering, men det behövs lite mer handling.

I den propositionsförteckning som regeringen lämnade i januari fanns i alla fall inte på justitieområdet några som helst förslag som hade med det här området att göra. Detta är viktigt med tanke på att i genomsnitt mördas 17 kvinnor per år av en närstående. Till detta kommer försök till mord, våldtäkter och grova kvinnofridskränkningar. Där ingår även brott mot barn. Det finns jättemånga polisanmälningar, och man måste också tänka på att mörkertalet är stort när det gäller de här brotten.

Kvinnor, barn och även män som utsätts för våld i nära relationer tar stor skada. Därför borde man komma med förslag lite snabbare. Ministern sa i sitt svar att regeringen har velat vänta in två andra utredningar. Hur länge ska man vänta? För varje år som går är det många som råkar illa ut. Som jag sa är det i genomsnitt 17 kvinnor per år som dödas, och många andra blir skadade för livet. Även barn utsätts.

Jag tycker att det är ett dåligt resultat med så här få förslag på ett och ett halvt år. Till hösten, så långt som propositionsförteckningen räcker, har det gått två år.

Jag undrar om ministern är nöjd med resultatet - de få förslag som regeringen har kommit med?

Anf. 140 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Herr talman! Ellen Juntti har i praktiken två frågor i sin interpellation. Den första är: Varför ska det ta två år innan regeringen kommer med förslag? Varför har ni inte kommit med fler på de här två åren? Den andra är: Varför har det bara kommit två förslag hittills?

Det är två påståenden och två felaktigheter. För det första har vi inte suttit i två år. Vi har suttit i ett år och fyra månader, om jag ska vara exakt. För det andra har vi inte kommit med bara två förslag. I interpellationssvaret radar jag upp nio åtgärder direkt kopplade till Carin Götblads åtgärder som vi redan har levererat. Detta har vi gjort på ett år och fyra månader. Betänkandet kom som sagt på sommaren 2014.

Då ställer man sig frågan: Vad gjorde de borgerliga på sin tid? Moderaterna ledde Justitiedepartementet i åtta år. År ett gjorde man ingenting mot våld i nära relationer. År två gjorde man ingenting mot våld i nära relationer. År tre gjorde man ingenting. År fyra gjorde man ingenting. År fem gjorde man ingenting. År sex tillsatte man en utredning. År sju väntade man på utredningen. År åtta tog man emot utredningen.

Det är resultatet av de borgerliga åren då Moderaterna ledde Justitiedepartementet. Och så påstår ni att vi är saktfärdiga! Nu har vi levererat. 52 förslag kom Carin Götblad med i sitt betänkande. Vi har levererat på nio av dessa punkter på ett år och fyra månader.

Den kanske allra viktigaste punkten, förutom en del av förhållningsförändringarna, är att vi kraftigt förstärker resurserna till kvinnojourerna. Från 2014 till 2016 genomför vi en ökning av resurserna till kvinnojourerna med nästan 100 miljoner kronor på årsbasis. Det är mer än en tredubbling av resurserna.

Vi vet hur situationen ser ut på kvinnojourerna. Många av dem får säga nej till dem som söker stöd, hjälp och boende eftersom man helt enkelt inte har tillräckligt många platser. Vi vet att det finns ett oerhört stort behov, och det är därför vi är beredda att sätta av så pass mycket pengar. Vi ska försöka se till att kunna erbjuda mer stöd och hjälp.

Dessutom genomför vi från och med i år en kraftig förstärkning till brottsofferjourerna. De har också en viktig roll i detta. De har inte egna boenden på det sättet, men de kan stödja dem som har gjort en brottsanmälan - i det här fallet handlar det då om våld i nära relationer - så att man klarar domstolsprocessen och får stöd och hjälp i den mycket känsliga situation som det kan handla om. Där skruvar vi nu upp de statliga resurserna också till brottsofferjourerna på ett sätt som den borgerliga regeringen aldrig orkade med.

Sammantaget är det nog så att denna regering på ett år och fyra månader när det gäller brottsofferstödet och stödet för våldsutsatta kvinnor har levererat betydligt mycket mer än vad den tidigare regeringen har gjort. Och det här är bara det första året. Ge oss några år till så ska vi nog kunna klara av hela paketet!

Anf. 141 Ellen Juntti (M)

Herr talman! Tack, justitieministern! Faktum är att ingen skulle bli gladare än jag om regeringen satte fart. Våld i nära relationer är ett angeläget område att bekämpa, så jag är glad om ni levererar massor med bra förslag.

Jag har inte sagt att regeringen har suttit i två år. Jag hänvisade till att det har gått två år när propositionsförteckningens tid tar slut.

Jag har skrivit att det var två förslag. Där har jag fått felaktiga uppgifter. Men även om det stämmer att regeringen har levererat nio förslag är det ändå väldigt få förslag på ett och ett halvt år, eller två år till hösten. Det måste man säga, i alla fall med tanke på att regeringen har ganska hög svansföring när de kallar sig för en feministisk regering och prioriterar denna fråga högt. Jag tycker därför inte att det är så mycket levererat.

Jag tänkte också ställa några frågor om brott mot barn, för det tycker jag är nästan ännu viktigare. Barn som växer upp med våld och som sedan ofta själva också blir utsatta för våld drabbas i betydligt större utsträckning av att de inte klarar skolan. Det leder till arbetslöshet, utsatthet och utanförskap. Många hamnar i kriminalitet och missbruk. Det är därför viktigt att man får slut på våldet i hemmen, inte minst för barnens skull.

Rädda Barnen lämnade en rapport förra året om att det är långa handläggningstider när det gäller att utreda brott mot barn. När det finns en skäligen misstänkt person ska åtal väckas inom 90 dagar, eller så ska ärendet läggas ned. På många ställen klarar man inte det här. Vissa klarar det ganska bra, till 80-90 procent, men till exempel Norrköping klarar det bara till 48 procent, alltså mindre än hälften av ärendena.

Det här är bekymmersamt, därför att ju längre tid som går, desto svårare blir det att bevisa brott. Barnet kan glömma, bli hotat eller påverkas till att säga att det inte blivit slaget, eller vilket brott det nu handlar om. Det farliga är att om det inte går att bevisa läggs utredningen ned. Ofta får barnet åka hem igen, och det är ett stort bekymmer, för de flesta barn som blir utsatta för brott blir det i sina egna hem där de ska känna sig som tryggast.

Den nationella samordnaren har föreslagit en sammanhållen tidsfrist för hela rättsprocessen, och det tycker jag är ett mycket bra förslag. Nu har man olika tidsgränser för när förhör ska hållas med barnet och när åtal ska väckas, men det finns ingen tidsgräns för när domstolsförhandlingen ska starta efter att åtal har väckts.

Jag har pratat med åklagare som handlägger barnärenden och fått veta att det ibland kan gå upp till sex månader mellan åtal och domstolsförhandling. Det är inte acceptabelt. Exempelvis vet ju en 12-13-åring som har blivit våldtagen vad som är på gång, och tänk då att vänta i ett halvår innan man får besked om hur det går. Det är inte acceptabelt.

Man måste också handlägga de här ärendena fort för att säkra bevisning. När det gäller misshandel mot de minsta barnen mellan noll och sex år är det bara 8 procent av fallen som klaras upp, eftersom de är svårast att bevisa. En stor anledning till att det tar tid är också att det finns för få barnförhörsledare.

Vad tänker justitieministern vidta för åtgärder för att bevisningen av fler brott mot barn ska räcka till åtal och fällande dom? Och tycker justitieministern att det ska införas en sammanhållen tidsfrist för hela rättsprocessen?

Anf. 142 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det handlar inte om att bara räkna förslag, utan det handlar om vilken vikt de olika förslagen har, alltså hur viktiga de är och vad de får för reell effekt. Det finns 52 förslag i utredningen, och vi har levererat på nio av dessa. Vi fortsätter att bereda förslagen vidare, och dessutom har vi fått in ytterligare förslag från de två andra utredningarna som jag pratade om.

Vi kommer att under det här året kunna presentera en nationell strategi för att samhället ska bli ännu bättre på att bekämpa de här brotten, både när det gäller våld i nära relationer generellt sett och när det gäller våld mot barn. Jag skulle till exempel gärna se att vi fortsätter utbyggnaden av det man kallar för barnahus, det vill säga platser för sammanhållna utredningar när det gäller brott mot barn. Det har visat sig vara oerhört effektivt och viktigt.

I slutänden handlar det om vilka olika resurser vi är beredda att sätta av till detta. Precis som jag har sagt och som den här regeringen har varit tydlig med kommer vi att fortsätta prioritera arbetet mot våld i nära relationer och brott mot barn. Det gäller för övrigt i rättsväsendet generellt sett - brott mot barn ska prioriteras och gå före andra mål. Det finns kanske möjligheter att vi kan hitta andra vägar för att se till att rättsväsendet blir ännu mer effektivt i den delen. Det är jag självklart beredd att se över.

Den här frågeställningen är högt prioriterad för regeringen, och jag har gärna en fortsatt dialog med oppositionen om vilka förslag som finns både i denna och i andra utredningar för att vi ska kunna komma framåt.

Vad jag har svårt att acceptera, och det markerade jag i mitt första inlägg, är påhopp om att vi inte levererar, inte tar det här på allvar eller inte ser till att göra saker och ting. Jag är, vilket väl framgick tydligt i mitt förra inlägg, ganska stolt över vad vi har klarat av att göra på ett år och fyra månader. Ge oss ytterligare lite tid så kommer vi att kunna leverera ännu mer när det gäller detta, gärna i samarbete med oppositionen.

Anf. 143 Ellen Juntti (M)

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret! Några förslag och åtgärder har levererats, men jag önskar att det hade varit fler.

Jag vill säga några ord om att många återfaller i brott, särskilt våldsutövare. 70 procent av dem som har suttit i fängelse återfaller i brott inom tre år. Av dem som är dömda för våldsbrott genomgår 32 procent ett behandlingsprogram.

Alldeles nyligen lämnade Brottsförebyggande rådet en rapport om att hälften av dem som gick behandlingsprogrammet tyckte att det hade varit bra och trodde att det skulle ha en sådan inverkan på dem att återfallsrisken skulle vara lägre. Det låter bra, tycker jag, men i samma rapport framkom också att alla som vill gå behandlingsprogrammet inte har möjlighet att göra det. Det tycker jag är bekymmersamt. Jag tycker att alla ska som vill ska få ta del av programmet. Många gånger är det här inte så trevliga och snälla gossar när de kommer ut. Det har hänt mer än en gång att de när de kommer hem igen gör sig skyldiga till ganska grov misshandel.

Den nationella samordnaren föreslår också att man ska utveckla behandlingen av våldsutövaren och att man ska skärpa straffet för överträdelse av kontaktförbud. Det är sådant som jag tycker att man verkligen måste se över.

Regeringen säger att ambitionen är att presentera förslag under det här året. Jag tycker att det låter lite osäkert med att det är ambitionen. Kommer det här i år, nästa år eller när kommer det?

Jag vill också tacka för debatten, men jag ville ändå avsluta med en vass fråga.

Anf. 144 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Fru talman! På den vassa frågan kommer ett vasst svar. Det svaret är ja. Vi kommer att se till att leverera den här nationella strategin under det här året. Grunden till strategin är Carin Götblads utredning och de två andra utredningarna som jag berörde i mitt interpellationssvar.

Vi ser till att samla ihop de utredningarnas förslag till åtgärder, och så kan vi leverera det i ett paket. De delar som vi behöver ta till riksdagen tar vi hit, och de delar som vi kan använda genom att ge myndighetsuppdrag eller behandla på något annat sätt kan vi ta hand om själva.

Det är inte bara vår ambition utan vår försäkran att vi ska kunna klara detta under det här året.

Överläggningen var härmed avslutad.