Anf. 108 Ola Johansson (C)
Herr talman! Nu har vi läst och hört Mehmet Kaplans svar på Ewa Thalén Finnés fråga om han delar bedömningen att det behövs mer regelförenklingar för att komma till rätta med bostadssituationen och i så fall vilka.
Några konkreta förslag på regelförenklingar hörde vi inte talas om. Han svarade inte heller på den enkla ja- eller nejfrågan. Han konstaterade i stället att det byggs mer än det byggts sedan 1990-talet.
Efter åtta år av sammanhängande alliansstyre har denna avgörande vändning skett. Det vore snyggt om den ansvarige ministern kunde erkänna att just detta skedde långt före hans eget tillträde och att den sittande regeringens politik inte på något sätt har bidragit till detta glädjande resultat.
Den historiska satsningen på bostäder sedan 20 år har vi ännu inte sett genomföras. Det finns en avisering om bostadssubventioner. Men det finns inget regelverk, och det finns inte heller någon politisk avsikt om att dessa investeringsstöd ska komma dem till del som mest av allt behöver en bostad för att de är fattigast och står långt utanför bostadsmarknaden.
Som vi borde känna till vid det här laget finns det inte heller någon önskan från byggföretagen att få betalt för att bygga.
Det talas om 700 000 fler bostäder de närmaste tio åren. Vi behöver då verkningsfulla och långsiktiga reformer och inte bara regelförenklingar på marginalen. Vi behöver verkliga incitament för att göra mark attraktiv att bygga på och öka rörligheten med hjälp av skattepolitiken men också med hjälp av en reformering av hyressättningen.
Vi kan konstatera att de regelförenklingar som hittills har genomförts är resultatet av Alliansens utredningar - ibland kritiserade - som nu kommer i form av väl förberedda och fullt genomförbara förslag. Det är glädjande. Men skillnaden är att det är för sent; det är halvmesyrer och helt otillräckligt. Just bullerregler och instansordningen för överklaganden är två sådana exempel - för sent, för lite och inte tillräckligt.
Den politiska viljan att bygga kommer om man ger möjligheter för kommuner att själva korta eller helt utelämna delar av planprocessen. Att kunna bygga strandnära, att kunna slopa kravet på detaljplan och låta byggföretagen själva ta fram planer när resurser och vilja saknas hos kommuner är några av Centerpartiets inspel till bostadssamtalen. Det behövs mer mark, och det behövs mer marknad för att få igång byggandet. Man ska kunna lita på att ett överklagande har sakliga skäl och att det också ska finnas utsikter att få rätt och att det inte bara görs för att okynnesöverklaga och fördröja.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi kan utläsa i ministerns svar till Ewa Thalén Finné att det finns en antydan om att man borde pressa kommuner - Danderyd nämndes - att planera och ta fram bostäder enligt någon form av nyckeltalsfördelning.
Om det saknas politisk vilja är det hos er i regeringen. I stället för att ta tag i de stora frågorna vill ni ömsom införa subventioner för att få fram bostäder, ömsom införa tvångsåtgärder mot kommuner.
Centerpartiet värnar det kommunala självstyret och ansvaret för bostadsförsörjningen. Den kommun som vill hänga med i utvecklingen - få ett växande underlag, inte bara till platser i äldreomsorgen utan till förskola och skola, få tillgång till arbetskraft i de kommunala verksamheterna, få ett växande skatteunderlag och växande företag som kan rekrytera personal - tar detta ansvar utan pekpinnar och tvång.
När jag är inne på saker som har att göra med rekrytering och växande företag vill jag säga att när 700 000 bostäder ska tas fram under kort tid kommer det att saknas kompetent arbetskraft. Med den överrock som Miljöpartiet försetts med, där varje tänkbar reform hindras av endera Byggnadsarbetareförbundet, Hyresgästföreningen eller Vänsterpartiet, och med den nya praxis som regeringen har att själv kritisera de egna besluten vill jag ställa frågan till dig, miljöpartisten Mehmet Kaplan: Vilka är dina förslag på hur bostadsmarknaden kan förbättras och byggandet förenklas?