Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Arbetsmarknadspolitiken

Interpellation 2007/08:839 av Hultqvist, Peter (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-08-20
Anmäld
2008-08-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-08-28
Sista svarsdatum
2008-09-03
Besvarad
2008-09-11

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 augusti

Interpellation

2007/08:839 Arbetsmarknadspolitiken

av Peter Hultqvist (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Antalet nyanmälda platser på Arbetsförmedlingen minskar. Under juni i år var antalet nyanmälda platser 22 000 färre än vid samma tid förra året. Signalerna om att arbetsmarknaden är på väg nedåt blir allt tydligare. Efterfrågan på arbetskraft minskar och varslen ökar. Under hösten i år förväntas arbetslösheten börja öka. Nästkommande år blir effekterna av en ökad arbetslöshet tydliga.

I denna situation kan vi nu notera att många lokala arbetsförmedlingar anser sig ha svårt att erbjuda relevanta åtgärder till arbetssökande. I Borlänge kommun har Arbetsförmedlingen vänt sig till socialförvaltningen med en förfrågan om de kan täcka kostnaderna för personer i olika utbildningsprogram. Bakgrunden är att pengarna till så kallat aktivitetsstöd är slut.

Noterbart är också att den minskade statliga ramen för arbetsmarknadsåtgärder och de försämrade förutsättningarna för plusjobben skapat stora problem. Framför allt äldre personer nära pensionsåldern har därmed hamnat i en mycket svår situation. De tvingas söka jobb på en arbetsmarknad som för deras del oftast är stängd och blir hänvisade till socialbidrag, a-kassa och sysslolöshet.

Ett exempel är en person som fungerat som så kallad klassmorfar i Ornas skola i Borlänge. Han har gjort en bra insats som rastvakt, hjälpt till i klassrummen, hållit ordning och stävjat klotter. Nu har regeringen förändrat villkoren för plusjobben till det sämre och därmed har många av dem försvunnit. Däribland det på Ornäs skola.

När de alltför snäva ramarna för arbetsmarknadsåtgärder leder till ett tryck från statliga myndigheter att kommunen ska ta över kostnader och när äldre personer nära pensionsåldern slås ut så har det gått snett. I lägen som dessa bör politikerna ta sitt ansvar och korrigera regelverken och ekonomin så att de är anpassade efter verkligheten.

Mina frågor till arbetsmarknadsministern är:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att underlätta för äldre människor nära pensionsåldern att göra en samhällsinsats och få ett värdigt slut på sitt arbetsliv?

Vilka åtgärder avser ministern att vidta med anledning av rapporter om att statliga organ med stram ekonomi försöker få kommunerna att ta över deras ekonomiska åtaganden?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:839, Arbetsmarknadspolitiken

Interpellationsdebatt 2007/08:839

Webb-tv: Arbetsmarknadspolitiken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)
Anf. 45 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Beträffande LAS, arbetsmarknadsministern, har inte jag något behov av att ansluta mig till arbetsmarknadsministerns uppfattning utan det är arbetsmarknadsministern som retoriskt ansluter sig till den uppfattning som jag har haft under hela mitt aktiva liv. Så är det. Frågan är vad arbetsmarknadsministern kommer att tycka när det gäller LAS om han klarar valet 2010. Det är en intressant fråga som vi inte vet svaret på nu. Slutsatsen av arbetsmarknadsministerns svar är att den statistik vi har ska vi ha. Den kommer vi att fortsätta att använda. Vi kan ju inte ha två olika sorters statistik, så att vi använder den ena den ena gången och den andra den andra gången, som Carl B Hamilton sade. Så kan vi ju inte ha det! Det var precis där kritiken var under den förra mandatperioden, nämligen att vi skulle ha en typ av statistik som vi kunde diskutera därför att då blev, vid det tillfället, den dåvarande socialdemokratiska regeringen anklagad för att ha en statistik som inte var jämförbar och att vi hade bättre siffror än övriga Europa därför att vi använde annan statistik precis som Kanada. Det är helt rätt, arbetsmarknadsministern. Det var ju det vi skulle komma ifrån för att få det jämförbart. Sedan är det en definition av arbetslöshet som man kan diskutera i sig. Är bara den arbetslös som är helt arbetslös? Eller är den som jobbar fyra timmar om dagen och söker jobb fyra timmar till också arbetslös? Ja, jag tycker det, till viss del. En heltidsstuderande som vill ha ett jobb därför att studiepengarna inte räcker till för att betala studentlägenheten och för att kunna leva drägligt - det är ju den vanliga situationen för många studenter i dag om man inte har föräldrar som kan betala hyra och sådant - söker jobb för att kunna få en viss ersättning. Den är ju arbetslös till viss del också. På så sätt är statistiken riktig. Den personen söker jobb men får inte det i den form som den eftersöker. Ska man späda på det där kan man också säga: Hur många heltidsstuderande är det som söker extrajobb för att späda ut sin studieersättning och som inte får jobb och som inte anmäler sig till Arbetsförmedlingen? Det blir ett slags mörkertal också. Jag ska inte använda det på något sätt, men jag tror säkert att det förekommer. Det är klart att arbetsmarknadsministern i den här debatten ska diskutera statistik, det är ju det vi ska tala om. Varför jag tog upp det här var för att jag noterat att arbetsmarknadsministern när han har rest i Sverige, bland annat i Sundsvall men även på andra ställen, har tagit upp detta med statistiken som ett problem för att den ska tolkas på ett annat sätt. Det var därför jag ställde interpellationen. Det är regeringen själv, genom sin arbetsmarknadsminister bland annat, som ifrågasätter statistiken när man säger att arbetslösheten är så här hög. Ja, då ska man tolka den så här! Så här ser den ut, och så här ska den användas! Då är vi på det där sluttande planet. Då kan man vid varje tillfälle hänvisa till att så här många är det som är heltidsarbetslösa. Det är det som är huvudproblemet. Det är det vi ska rikta in oss på. Det andra struntar vi i just nu. Det är det här som är problemet, och det andra får vi ta sen. Det är ju så ni säger när ni delar upp det. Det tycker jag är felaktigt med tanke på hur det var. Men jag har fått besked. Jag kan säga att jag var missnöjd med det första svaret eftersom arbetsmarknadsministern inte ville göra någonting åt det. Man kan säga att jag väl är nöjd nu att vi ska ha den här statistiken. Då håller vi oss till den här statistiken, och så för vi diskussioner utifrån den om det är på det sättet. Det var ju så ni ville ha det under förra mandatperioden, men då kan vi ju inte ständigt hålla på under resans gång och diskutera att det är andra siffror som gäller och hänvisa till dem. Det viktigaste är att i den här debatten, inte minst från arbetsmarknadsministern själv, inte lägga ut dimridåer och hålla på och diskutera statistiken. Vad vi som opposition vill ha är kraftfulla åtgärder för att göra någonting åt de ungdomar som saknar jobb så att de kommer ut och får arbeta. Det måste vara det viktigaste. Använd inte statistiken för att förklara bort och säga att det inte är så illa som det är. Det är illa nog så länge en ung person söker jobb och inte får det. Så länge det är så kan varken regering eller opposition vara nöjda.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 46 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Det är egentligen bara två små saker jag vill säga. Det ena är att jag blir lite konfunderad när man från talarstolen säger att om man ökar antalet studenter skulle detta på något sätt minska ungdomsarbetslösheten. Det vet jag inte, men jag menar, är det inte positivt? Vi borde väl i stället se positivt på att det är fler ungdomar som faktiskt studerar och tar högskolepoäng. Man borde väl inte krångla till det och säga att de här ungdomarna är någonting annat. Sedan måste jag bara få gå tillbaka och säga att vi måste gå bakom statistiken. Det är vi nog alla överens om. Problemet är bara att det hette att vi tricksade med statistiken när vi försökte göra det och lämna förklaringar på det här. Det är det som blir så konstigt när man använder sig av nästan samma argumentation som vi gjorde förra mandatperioden. Det, herr talman, tycker jag blir väldigt konstigt i den här debatten. Det var också därför jag ville delta i debatten nu. Jag tyckte att debatten före förra valet var väldigt konstig, men jag tycker att den blir ännu konstigare eftersom de partier som då var i opposition förde det motsatta resonemanget då jämfört med vad vi hör i dag från majoritetssidan. Det tycker jag är intressant.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 47 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Jag vill nog ändå strida för tesen att man kan hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det finns ju på massor av områden, inte minst på arbetsmarknadens område, flera olika mått som man använder för att fånga hur situationen ser ut på arbetsmarknaden. Vi har vakanser, varsel, sysselsättning, olika åldersgrupper, män, kvinnor och så vidare. Det är massor av statistik som syftar till att belysa hur arbetsmarknaden fungerar och hur situationen på arbetsmarknaden ser ut ur olika aspekter och olika gruppers synvinklar. Med bnp är det likadant. Det handlar ju bara om antal kronor per capita i den enklaste formen. Men vi har ju också medellivslängd, barnadödlighet och så vidare - massor av indikatorer på vad som är levnadsstandarden i ett land. Därför tycker jag att det inte alls är orimligt att man har minst en serie till för att belysa ungdomsarbetslösheten, det vill säga med och utan heltidsstuderande - eller för den delen halvtidsstuderande, om man kan knäcka den definitionsfrågan - studenter. Alltså: Fram för mer information och mer kunskap! Jag tror inte alls att det är omöjligt att hålla det i huvudet.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 48 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Även i statistiska sammanhang gäller väl devisen att mångfald är bättre än enfald. Det tycker jag egentligen sammanfattar detta. Carl B Hamilton pratar om att man skulle kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Just när det gäller redovisning och förståelse för arbetsmarknadens funktionssätt tror jag att man får ha ganska många tankar i huvudet samtidigt. Det jag menar är inte att man inte ska ha de vedertagna internationella ILO-måtten som definierar olika saker så att vi kan ha jämförbar statistik. Men man måste ändå förstå vad man ser. Man måste titta på vad statistiken och delarna består av. Därför behöver man, som Carl B Hamilton säger, många underlag och många faktorer som mäts fram och tillbaka. Det handlar om flödesstatistik och annan statistik - alla de delar som ökar ens förståelse av vilken siffra man läser. Sven-Erik Österberg, använd du den statistik som finns med i ILO-statistiken! Det är jättebra. Men jag kommer i gengäld att fråga dig i så fall vad du avser att göra åt delarna och vad som ligger bakom, för det måste vi också kunna diskutera. Kraftfulla åtgärder bad Sven-Erik Österberg om. Jag håller med. Men för att kunna designa dem så att de får effekt måste man, tycker jag, förstå vilka behoven är. Och behoven, vilket jag tycker att Börje Vestlund mycket klokt var inne på, är olika för olika typer av ungdomar. Därför måste man förstå att alla ungdomar inte är likadana. Oavsett om man använder sig av de gamla eller de nya måtten måste man kunna kvalificera debatten något och tränga bakom siffrorna för att förstå hur det faktiskt ser ut. Sedan är det inte säkert att vi kommer till samma slutsats - det skulle förvåna. Men vi har åtminstone en bild av saker och ting som vi kan utgå från. Sedan är det naturligtvis så att man kan säga i princip vad som helst med statistik. Lite grann på det temat är det. Vi kommer säkert att använda oss av olika dimensioner av de här olika indikatorerna för att illustrera olika problem. Det tillhör ju debatten. Den officiella statistiken har vi nu ILO-konform, det vill säga vi mäter och redovisar den som alla andra ILO-länder, och den är därmed också Eurostatkonform. Det är bra att det är på det sättet. Men återigen: Det förtar inte vår skyldighet att tränga bortom siffrorna, att förstå vad de betyder och att därmed ha ett ännu bättre underlag för att skapa de politiska lösningar som vi vill åstadkomma. Så enkel är ekvationen. Hälften av ungdomarna pluggar på heltid och söker en timmes jobb i veckan. Ja, de har en annan typ av problem än de som är helt sysslolösa, de som varken pluggar, jobbar eller finns i någon insats. Vi vet knappt var de finns och knappt vad de heter. För mig är det en prioriterad grupp. Det gäller att se till att de kommer tillbaka och har möjlighet att hitta vägar tillbaka in i utbildningssystemet eller till arbetsmarknaden. Slutsatsen av detta är naturligtvis att politikens inriktning och utformning måste se olika ut beroende på vilka som utgör målgruppen i sammanhanget. Sedan är det svårt med statistik. Man kan ta ett land som Nederländerna, som ju har en registrerad mycket lägre arbetslöshet än Sverige. När jag var där frågade jag om detta, och då visade det sig att i Nederländerna behöver man söka minst åtta timmars arbete i veckan för att bli registrerad som ungdomsarbetslös. Då helt plötsligt börjar man klia sig i huvudet och tänka: Jaha, är inte deras statistik EU-konform då? Det är uppenbarligen en bra fråga. Så återigen: Man kan säga nästan vad som helst med statistik. Och där håller jag med Sven-Erik: Det handlar om vad man gör med den och vad man sedan presenterar i de politiska förslagen som syftar till att se till att ungdomar får det lättare att komma in på arbetsmarknaden.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 49 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Ja, det låter ju mycket bättre när arbetsmarknadsministern resonerar på det sättet. Jag förutsätter då verkligen inte att jag har blivit tolkad så att, när Eurostatstatistiken sade i juni juli att det var 30 procent ungdomsarbetslöshet, samtliga skulle behandlas på exakt samma sätt och med samma åtgärd. Det är klart att de inte ska. I vårt jobbprogram pekar vi på att Arbetsförmedlingen måste inriktas på mer av individuellt sökande. Man måste möta varje arbetssökande utifrån de förutsättningar och de behov som finns - det är ju då man når de bästa resultaten - i stället för att gå på bredden och vända sig till grupper med väldigt olika bakgrund. Det är inte alls den ingången jag har haft i den här debatten över huvud taget. Jag tycker att arbetsmarknadsministern pekar på ett problem som det kan finnas all anledning att ta upp under ordförandeåret. Om holländarna har gränsen minst åtta timmar kan man säga att de inte använder detta så att statistiken blir så som den ska vara. Det som är av intresse för mig är att få rätt uppgifter. Om ungdomsarbetslösheten sägs vara 25 procent i Sverige enligt Eurostatstatistiken och 22 procent i Finland vill man vara trygg i att veta att vi har 3 procentenheter högre arbetslöshet. Det är ju det som är vitsen med det här. Sedan kan vi naturligtvis titta på hur grupperna ser ut, vilka som är mest prioriterade, vem man ska sätta in insatserna för först och vem som har de största behoven. Det är klart att man i regeringen och nationellt måste hantera arbetslösheten så. Men det handlar om att veta hur förhållandet mellan länderna ser ut. I det avseendet tycker jag att det finns ett problem med Hollands siffror. Då borde man göra en insats på ett sådant här ministermöte och säga att de måste skärpa sig och använda samma kriterier så att siffrorna blir jämförbara. Annars blir det ju en diskussion också om att siffrorna egentligen är högre i Nederländerna än i Sverige därför att de räknar på ett annat sätt. Det var precis så vi inte skulle ha det. Till sist vill jag säga igen: Det viktigaste är inte att vi tjafsar om statistiken, utan det viktigaste är att det blir åtgärder inriktade mot ungdomar, så att de kommer tillbaka till jobb. Det är det som är den gemensamma viktiga uppgiften, att se till att få dem i arbete så att vi inte får en generation som blir förlorad på grund av att de är arbetslösa väldigt länge.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 50 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag håller med!
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 51 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Patrik Björck har frågat mig om jag avser att ta något initiativ med anledning av det han beskriver i interpellationen angående effekterna av regeringens arbetsmarknadspolitik. Först av allt: Det finns inga specialregler på arbetsmarknaden som tillkommit för att det ska kunna gå att utnyttja utländska bärplockare i våra norrländska skogar. Samma regler gäller för dessa utstationerade arbetstagare som för vilka utstationerade arbetstagare som helst. Det innebär att viss lagstiftning på arbetsmarknadsområdet enligt utstationeringslagen ska tillämpas på de utstationerade arbetstagarna. Det rör sig om bestämmelser i semesterlagen, arbetstidslagstiftningen, arbetsmiljölagen och diskrimineringslagstiftningen. När det gäller lön är det dock arbetsmarknadens parter som reglerar lönenivåer genom kollektivavtal. Att parterna svarar för lönebildningen är en grundbult i den svenska arbetsmarknadsmodell som har tjänat Sverige så väl under så lång tid. När det gäller utstationeringssituationer förutsätter dock den svenska arbetsmarknadsmodellen att facket tar initiativ och engagerar sig för att se till att personer som tillfälligt arbetar i Sverige inte gör detta med villkor som ligger under en acceptabel svensk nivå. När det gäller de thailändska bärplockarna har jag inte sett uttryck för något slags vilja från fackets sida att bistå arbetstagarna med hjälp tills i går. Detta är beklagligt. Jag håller med om att situationen för de thailändska bärplockarna är bekymmersam. De problem som beskrivits verkar dock framför allt ligga i att de thailändska arbetsgivarna inte uppfyller sina delar av avtalen med de arbetstagare som sänds hit eller att arbetstagarna sänds till Sverige utifrån förutsättningar som sedan inte visar sig vara riktiga. Dessvärre finns det inte mycket man kan göra åt sådana missförhållanden genom lagstiftningsåtgärder inom mitt ansvarsområde, åtminstone inte utan att man gör betydande ingrepp i den svenska arbetsmarknadsmodellen genom att införa lagstadgade miniminivåer när det gäller lön. Den svenska modellen förutsätter ett större engagemang från svensk facklig sida att hjälpa de gästarbetare som känner sig illa behandlade att ta till vara sina intressen gentemot sina arbetsgivare och verka för att de inte arbetar under villkor som är oskäliga. Det är så den svenska arbetsmarknadsmodellen är tänkt att fungera. Patrik Björck talar om att regeringen verkat för att försämra arbetstagarnas ställning och möjligheterna för facken att ta till vara de anställdas rättigheter. Detta är fel. Regeringens utgångspunkt är att den svenska modellen på arbetsmarknaden är värd att värna om. Även när det gäller regeringens reaktion på Lavaldomen är Patrik Björcks beskrivning helt felaktig. I regeringens direktiv till Lavalutredningen var en klar utgångspunkt att en lösning på de problem som uppstått till följd av domen så långt som möjligt skulle hittas inom ramen för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Lavalutredningen hittade också en sådan lösning, och den ligger nu till grund för det fortsatta arbetet inom Regeringskansliet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.