Digitalkompetens i skolor i små kommuner
Interpellation 2012/13:310 av Bergstedt, Hannah (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-03-04
- Anmäld
- 2013-03-04
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2013-03-15
- Sista svarsdatum
- 2013-03-18
- Besvarad
- 2013-03-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 4 mars
Interpellation
2012/13:310 Digitalkompetens i skolor i små kommuner
av Hannah Bergstedt (S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Den digitala kompetensen är en av nyckelkompetenserna för ett livslångt lärande, enligt EU-kommissionen. Enligt läroplanen ska grundskoleeleverna lära sig att använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande. Men även om skolorna satsar på it så används de nya verktygen sällan i undervisningen, enligt en granskning av Skolinspektionen.
Många små kommuner, exempelvis Arvidsjaur och Arjeplog, upplever det som svårt att på grund av sin stora geografiska spridning och lilla befolkning klara läroplanens ambitioner, inte minst när det gäller it eller IKT. Även om Arvidsjaur under flera år har utmärkt sig som en bra skolkommun.
Det är oroande att Sverige halkat efter jämfört med andra länder när det gäller utvecklandet av lärandet med stöd av digital teknik. Skolverkets uppföljning som presenterades våren 2009 och Skolinspektionens granskning 2012 visar därför att det återstår en hel del att göra. I dag arbetar Skolverket med ett visst stöd till kommunerna för arbetet i skolorna med it eller IKT och den digitala kompetensen. Men Skolinspektionens granskning visar att det inte är tillräckligt generellt sett och för de små kommunerna definitivt otillräckligt. Dessutom uppmärksammas inte de små kommunernas, till exempel Arjeplog och Arvidsjaurs, förutsättningar tillräckligt mycket.
Därför är mina frågor till utbildningsministern:
Vilka åtgärder har utbildningsministern och regeringen vidtagit utifrån Skolinspektionens granskning för att garantera att eleverna i hela landet får en likvärdig digitalkompetens?
Har utbildningsministern och regeringen tagit något särskilt initiativ i frågan som tar fasta på den särskilda utsatthet som små glesbygdskommuner har?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:310
Webb-tv: Digitalkompetens i skolor i små kommuner
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:83 Fredagen den 22 marsProtokoll 2012/13:83 5 § Svar på interpellation 2012/13:310 om digitalkompetens i skolor i små kommuner
Protokoll från debatten
Anf. 1 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Hannah Bergstedt har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen har vidtagit utifrån Skolinspektionens granskning för att garantera att eleverna i hela landet får en likvärdig digitalkompetens och om det tagits något särskilt initiativ i frågan som tar fasta på den särskilda utsatthet som små glesbygdskommuner har.
Låt mig börja med att säga att jag delar uppfattningen att det är viktigt att eleverna har en god digital kompetens. Svenska elever ska ha moderna och bra lärverktyg. Det är därför som skollagen (2010:800) ställer krav på skolhuvudmännen, kommunerna, att säkerställa att eleverna har tillgång till de lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning. Som Hannah Bergstedt själv påpekar framgår det också av läroplanen för grundskolan att eleverna ska kunna använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande. Digital kompetens lyfts även fram i flera av grundskolans kursplaner.
Skolinspektionens granskning från 2012 av användningen av it-verktyg i undervisningen pekade på skolledningens betydelse när det gäller om och hur it används. Det är dock viktigt att understryka att det är lärarna som mer i detalj planerar undervisningen, det vill säga vilka metoder och lärverktyg som ska användas så att de nationella målen och kunskapskraven nås. Det är rektor och skolhuvudmannen som ansvarar för att lärarna får den kompetensutveckling som behövs för detta.
Regeringen har gett Statens skolverk i uppdrag att fortlöpande arbeta med att främja utvecklingen och användningen av it i skolan. Myndigheten genomför därför bland annat fortbildningar i praktisk it-kompetens för pedagoger och skolledare (PIM). Skolverket har också anpassat PIM för att göra det enklare för mindre kommuner och fristående skolor att delta.
Skolverket har även i uppdrag att kontinuerligt följa upp och ge en nationell bild av barns, elevers och lärares it-användning och it-kompetens. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet vart tredje år, nästa gång nu i april 2013. Jag kan dock sammanfattningsvis konstatera att huvudmännen ansvarar för att läroplanens ambitioner uppfylls.
Anf. 2 Hannah Bergstedt (S)
Herr talman! Jag gick i sjunde klass första gången jag kom i kontakt med en dator. På skolans datakunskap hade vi något som hette Keops pyramid, ett matteprogram, och ett spel som hette Worms. När jag började gymnasiet hade vi en lärobok som gick ut på att man exakt fick följa instruktionerna för hur man skulle göra, och sedan fick man skriva ut det. Det mest komiska var när vi betygsattes, för då vägdes mängden papper som man hade lyckats producera. Jag hade en femma i datakunskap. Det har hänt en del sedan dess.
Jag säger det egentligen för att sätta frågan i perspektiv, att det har hänt en hel del under de senaste åren. Dagens elever växer upp med föräldrar som många gånger har lägre it-mognad än de själva. Barns nyfikenhet gör att de snabbt lär sig teknik. Men det är inte självklart att alla barn har tillgång till teknik och inte heller att föräldrarna eller ens en gång lärarna har den kunskap som krävs för att kunna använda it som en bra metod i undervisningen.
EU-kommissionen har listat åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande. En av dem är just digital kompetens. Innebörden av det förstod jag först när jag själv valde att läsa till mediepedagog.
Digital kompetens är ett ganska vitt begrepp som innefattar en mängd olika delar, från att ha kunskap i hur man hanterar en dator, en mobiltelefon och programvaror till att utveckla ett kritiskt tänkande som gör att man kan reflektera och ha olika inställning till den information som kommunikationsteknologin ger möjlighet till.
Därför tycker jag att det är lite oroande att konstatera att Sverige halkar efter jämfört med andra länder när det gäller utvecklingen av lärande med stöd av digital teknik. Skolverkets uppföljning, som presenterades under våren 2009, visar att tillgången till it i skolan ökar men framför allt att det finns betydande skillnader mellan olika skolor.
För små orter som Arvidsjaur och Arjeplog från det län jag kommer från finns det en del svårigheter med att klara av att implementera detta i skolan. Det handlar om resurser och att avsätta medel. Men det finns också frågor som: Vad är egentligen tillgång till bra och moderna lärverktyg, som ministern pekade på? Är det dator? Är det läsplattor? Hur många är "god tillgång" - en till varje elev eller en i varje klassrum? Vilka plattformslösningar ska man använda, och vilka digitala system ska tillämpas som ett verktyg för lärande?
Det finns också frågor som: Var ligger kvalitetskontrollen för de verktyg som man använder? Tekniken är ju bara ett verktyg. Därtill kommer möjligheten att använda det som ett pedagogiskt verktyg.
Hur ska man säkerställa att detta finns, att det finns i alla kommuner, och hur kan man bättre definiera vad det egentligen betyder? Det är ju ett ganska vitt begrepp att tala om tillgång till moderna och bra lärverktyg.
Anf. 3 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Digital förmåga är viktig. Det är inskrivet i läroplanen och skollagen. Skolverket har regeringens uppdrag att göra detta, att följa upp att fortbildning erbjuds, att följa upp elevers och lärares it-användning och it-kompetens.
Men det är upp till lärarna att avgöra hur man använder det i undervisningen. Jag vet inte om Hannah Bergstedt efterlyste att jag ska styra upp hur många läsplattor det ska finnas i varje skola - det lät så på formuleringarna i inlägget. Men jag hoppas inte att det var det som krävdes. Det skulle nämligen vara en detaljstyrning som jag menar helt strider mot hur skolan bör styras.
Däremot är jag intresserad av att lyssna på socialdemokratiska synpunkter på bristande likvärdighet på grund av kommunaliseringen - det är jag verkligen beredd att lyssna på, för kommunaliseringen har slagit sönder likvärdigheten i den svenska skolan. Skyll inte på mig för kommunaliseringen, för det är interpellantens eget parti som drev igenom det, och då blir det olika. Det var hela idén med kommunaliseringen att det skulle bli lite olika. Det var därför skolan kommunaliserades. Det sades att man skulle bestämma lokalt.
Jag försöker hela tiden parera kommunaliseringens dåliga effekter med ökad styrning och liknande, och jag får ständigt skäll av interpellantens partikamrater för att jag försöker centralstyra för mycket. Nu ska jag tydligen styra hur många läsplattor det ska finnas i varje klassrum. Det tänker jag inte göra. Så långt tycker jag inte att det ska gå. Det är en balansgång. Vi behöver styra mer för likvärdighet. Men det måste också finnas en pedagogisk frihet.
Sedan säger interpellanten att Sverige halkar efter. Jag vet inte riktigt vad hon bygger det på. Det finns en stor PISA-studie - det är den mest vederhäftiga studie som har gjorts - som visar att Sverige ligger utomordentligt långt fram i fråga om digital läsning, mycket längre fram än de flesta andra länder. Vi ligger i själva verket längre fram i fråga om digital läsförståelse än i fråga om vanlig läsförståelse, alltså läsning av böcker. Om det är någonstans som insatser behöver göras är det snarast bland de traditionella undervisningsmedlen.
Det konstateras i PISA-studien att det inte är brist på teknisk utrustning. Den finns i skolorna. Det är inte där det finns en brist. Men man måste förstå att när man går in och läser olika saker på nätet finns det en massa avsändare där, och det är inte alltid tydligt vilka de är och vilka syften de har. Då behövs det en kritisk granskning, och kritisk granskning bygger på att man själv har goda kunskaper om olika saker.
Om jag till exempel går in på en hemsida för att läsa om något historiskt skede hittar jag kanske en hemsida där det står något i stil med att Förintelsen inte har existerat eller något annat. Hur gör man en kritisk granskning av det? Den viktigaste kritiska granskningen handlar om att jag själv har goda historiekunskaper för att omedelbart genomskåda att detta bara är en bluff. Detta är ingen objektiv information.
Det som PISA-studien konstaterar för svensk del är att vi ligger utomordentligt långt fram när det gäller teknisk utrustning och så vidare. Men det som brister är den del av den digitala läsningen som handlar om att kritiskt granska det som man läser. Det kräver att eleverna har god allmänbildning. Det krävs traditionell skolundervisning för att man ska kunna granska och förstå. Det är inte brister när det gäller att knappa sig fram. Men när man väl har kommit fram till en hemsida eller någon information på nätet ska man värdera denna information. Det är där det brister, och det är där som vi behöver göra insatser.
Hela regeringens utbildningspolitik med alla reformer som vi genomför syftar till att lyfta kunskapsnivån i svensk skola.
Vi halkar inte efter. Vi ligger mycket långt fram i internationella undersökningar i fråga om detta.
Sedan önskar jag att vi återförstatligar skolan så att vi kan styra upp mer så att det inte blir så stora skillnader. Men den kommunaliserade skolan gör tyvärr att det blir en del skillnader. Jag förstår att interpellanten anser att det är svårt för de kommuner som hon själv representerar i riksdagen. Jag utesluter inte att det är så.
Men it är bara en liten del när det gäller att likvärdigheten har minskat i svensk skola sedan kommunaliseringen. Jag välkomnar därför verkligen att vi kan diskutera en återgång till en statlig skola.
Anf. 4 Hannah Bergstedt (S)
Herr talman! Digital kompetens är en av åtta nyckelkompetenser. Det finns två huvudskäl till att förstärka arbetet med it i skolan. Det ena är det pedagogiska, som ministern själv lyfte fram. It är ett bra verktyg för att bedriva undervisning, och it-användning ger stöd i de flesta ämnen och lärosituationer.
Det andra handlar om att skolan ska ha ett uppdrag att rusta eleverna för framtiden som medborgare, arbetstagare eller företagare. Kravet på att behärska it är stort redan i dag och kommer att vara självklart i framtiden.
Därför är det viktigt att skolan hjälper till att överbrygga dessa digitala klyftor. Vi kan naturligtvis diskutera kommunaliseringen av skolan. Men elevernas olika förutsättningar utifrån hemförhållanden och annat när det gäller denna kompetens som inspektionens rapport visar oroar mig.
Sverige är, precis som ministern säger, ett av världens mest teknikutvecklade länder. Jag tycker att vi ska fortsätta att vara en framstående it-nation.
Vi tycker att det är viktigt med en modern skola för alla elever. Elevernas tillgång till it är en central del av detta. Därför är det viktigt att staten tar ett ansvar. Man behöver i en nationell it-strategi för skolan tydliggöra vad detta egentligen betyder. Vi ser det som ett viktigt sätt att stärka Sverige som kunskapsnation.
Jag har lyssnat på det som ministern har sagt om att han inte vill vara med och bestämma exakt hur många läsplattor man ska ha. Men när skolorna ute i landet ska fundera på vilken plattform som de ska använda och vad som är det bästa är frågan om det är vettigt att man ska uppfinna hjulet flera gånger. Det är det som händer i dag, och det är därför som det blir så olika. Skulle det kanske finnas en vits med att i en nationell it-strategi peka ut vilka kvalitetskrav som ska gälla? Vad är det egentligen vi förväntar oss att varje elev ska ha tillgång till, och vad är det man ska kunna? Hur kvalitetssäkrar vi detta? Då undrar jag om regeringen har för avsikt att tydliggöra det på något sätt.
Anf. 5 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Vi har en nationell it-strategi. Den kallas för läroplan för skolan. Vi har ingen särskild bokstrategi heller, utan vi har en läroplan för skolan. I den står det vad eleverna ska lära sig i skolan. Där ingår rader av mål och krav när det gäller it-kunskap, både att man ska lära sig att hantera it rent tekniskt och att man ska kunna använda it för att söka kunskap och värdera det som man läser. Det finns där.
Jag vet inte vad som blir bättre om man lyfter ut dessa punkter och skriver dem på ett särskilt papper. Läroplanen är det tyngsta styrdokumentet som finns i skolan, och it-strategin finns där.
Till skillnad från den läroplan som gällde tidigare under den socialdemokratiska regeringen står det nu sida upp och sida ned om it-kunskap i skolan. Det gjorde det inte förut. Vi har alltså en nationell it-strategi för skolan.
Men vad interpellanten nu efterlyser är att jag ska gå in och styra hur många läsplattor som ska finnas. Om det är just Arvidsjaur och Arjeplog som är problemkommuner i sammanhanget, som interpellanten lyfter fram, får hon väl övertyga den socialdemokratiska ledningen i dessa kommuner att satsa på it.
I den borgerligt styrda Stockholmsregionen satsas det för fullt, så mycket att jag ibland måste påminna om att man också måste ha böcker.
Det går alldeles utmärkt för interpellanten att vända sig till sina partikamrater i dessa kommuner och tala om att de ska satsa lite mer på it. Tror interpellanten att de lyssnar mer om jag säger det än om hon säger det? Är det detta det handlar om? Vad är det jag ska styra Arjeplog och Arvidsjaur att göra som de inte själva förstår?
Interpellanten säger att hon inte vill tala om kommunal styrning utan om it. Men vi är överens om att det är viktigt med it. Frågan är hur det når ut till alla. Det är egentligen kärnfrågan här. Interpellanten påstår att det ser olika ut i Sveriges skolor. Jag håller med om det. Hur ändrar vi på det? Det gör vi inte genom att tio gånger till stå här och säga att det är viktigt med it utan genom att fundera på vilka styrsystem som vi har.
Vill vi styra mer finns det sätt att göra det. Men då måste staten ta över ansvaret. Det är inte bara i fråga om it som det är olika. Det är mängder av faktorer som är olika i svensk skola. Just nu diskuterar vi it. Jag står här en gång i veckan och talar med partikamrater till interpellanten som påpekar än det ena och än det andra som är olikvärdigt. Deras svar är alltid att staten ska styra mer. Men varför kommunaliserade ni i så fall skolan om staten ska styra mer på alla områden? Det är till sist där det hamnar.
Jag delar uppfattningen att det är viktigt med it. Jag styr gärna mer. Men till sist hamnar vi i en sits där vi bör föra tillbaka skolan i statlig regi. Det är där vi hamnar.
Inte ens om vi går tillbaka till en statlig skola tror jag att det är klokt att utbildningsministern föreskriver exakt hur många datorer som det ska finnas i ett klassrum eller hur många läsplattor det ska finnas i en skola. Lika lite bör vi föreskriva hur många läroböcker i geografi från Hermods det ska finnas i ett klassrum. Det ska vi inte heller föreskriva. Det är ett pedagogiskt beslut som måste fattas av lärare och rektorer.
Om kommuner inte förstår att de ska ge medel för att investera i detta måste kommunerna naturligtvis övertygas om detta. Om interpellanten vill kan jag naturligtvis skriva brev till kommunledningen i både Arvidsjaur och Arjeplog och påtala att man tydligen har slarvat med detta. Men till sist är det kommunernas ansvar i det system som vi har. Vi har en nationell it-strategi.
Jag ogillar tanken på att vi centralt ska detaljstyra alltför mycket i svensk skola. Vi ska styra genom mål och krav, och det gör vi i läroplanen. Men sedan är det upp till lärare och rektorer att avgöra exakt hur man ska nå dessa mål.
Anf. 6 Hannah Bergstedt (S)
Herr talman! Det går bra för ministern att stå i talarstolen och raljera över dessa små kommuners situation. Men det är faktiskt i samtal med de kommunalråd och de barn- och utbildningspolitiker som finns i dessa kommuner som denna interpellation har kommit till stånd.
Visst vill dessa kommuner satsa på it i skolan. Det är självklart. Men det handlar också om att ge dem förutsättningar att klara av att göra det. De signalerar till oss att de vill ha ett utökat stöd för att klara av att göra rätt satsningar. De kommer från en bakgrund som gör att de kanske inte har kunskapen för att kunna göra de rätta värderingarna om vilka plattformslösningar som ska väljas och vad det är som kommer att säkerställa det som sägs i läroplanen och som Jan Björklund lyfter fram.
Det krävs ganska omfattande resurser för att kunna klara av inte bara den digitala teknikutvecklingen utan också den kompetensutveckling som krävs för att lärarna ska kunna använda verktygen. I till exempel Arvidsjaur avsätter man 13 miljoner. Man satsar - och man vill verkligen - men det handlar om vad som blir rätt att göra. Då eftersöker man att använda kompetens från hela landet: Vad är det egentligen som är rätt väg att gå? Vad är det som ger förutsättningar?
Man kan naturligtvis tycka att det är helt korrekt att låta alla uppfinna hjulet igen, men återigen: Även om du inte ska detaljstyra teknikutvecklingen eller vilka paddor det ska vara tror jag att det kan finnas en fördel med en möjlighet att använda en it-strategi, oavsett om man vill lägga in den i läroplanen eller inte, som tydliggör vad det är som gör att vi kvalitetssäkrar så att den digitala kompetensen blir samma för alla elever i hela landet.
Anf. 7 Utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Herr talman! Jag tror att det finns en övertro på att ytterligare statliga plandokument skulle räta upp allting i svensk skola. Jag tror faktiskt inte det. Jag tror inte det. Jag tror att vi måste ställa krav på huvudmännen, kommunerna, att sköta det åtagande de är ålagda.
Jag har sagt, också tidigare i debatten, att jag i grunden inte tror på kommunalisering. Det blir för olika, och det är det interpellanten säger också. Så länge skolan är kommunal måste vi dock ställa krav på kommunerna att ta ansvar. Klarar de inte av ansvaret bör de naturligtvis återlämna ansvaret till staten. Att man sedan lär av varandra är väl utmärkt. Jag har själv varit skolkommunalråd i många år, och det är väl klart att kommunerna lär av varandra hela tiden. Det behövs inte att jag utfärdar några särskilda regler för det, utan det gör de ändå.
Jag vill ändå betona detta. Jag förstod nämligen på interpellantens sista inlägg att det till sist inte var en it-strategi man ville ha, utan det var mer pengar från staten. Det var resurser som krävdes - det var inte en strategi, utan det var pengar. Statsbidragen till kommunerna har aldrig varit högre. De var aldrig högre under den gamla regeringen; de är högre nu än de någonsin har varit. Dessutom lägger vi ytterligare ett förslag på riksdagens bord under detta riksmöte där vi gör ytterligare förändringar i skatteutjämningssystemet till förmån för landsbygds- och glesbygdskommuner.
Sedan är det naturligtvis alltid en fråga om ekonomiska prioriteringar i kommunerna. Jag tycker att det är bra om man satsar 13 miljoner i en kommun. I alla kommuner - stora som små, i glesbygd och i storstad - ska det vägas mot lärarlöner, böcker och så vidare. Det är där de ansvariga huvudmännen kommer in. It är en viktig del i skolan, men det är inte den enda.
Jag tycker att det är bra att interpellanten tar upp frågan om it i skolan, för jag delar uppfattningen att det är väldigt viktigt. Samtidigt menar jag att alla beslut ute i klassrummen inte kan lösas här i riksdagen, utan vi måste också lita på lärare och rektorer.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.