En nationell handlingsplan mot bortförande och bortgifte av barn
Interpellation 2019/20:136 av Ann-Sofie Alm (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-11-15
- Överlämnad
- 2019-11-17
- Anmäld
- 2019-11-19
- Svarsdatum
- 2019-12-02
- Sista svarsdatum
- 2019-12-02
- Besvarad
- 2019-12-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
44 barn hade fram till sommaren 2019 blivit bortförda och bortgifta mot sin vilja.
Siffran om 44 barn kommer från Länsstyrelsen i Östergötland, där den nationella stödlinjen för hedersförtryck genom samtal och intervjuer med utsatta och oroliga fått vetskap om dessa barn.
Mörkertalet är naturligtvis mycket, mycket större.
Även om denna kriminella företeelse har förekommit under många år har skyddsnätet i Sverige, ytterst kommunerna, väldigt dålig kunskap om vilka som är i riskzonen, hur många de är och hur man ska arbeta för att förebygga detta brott. Ännu färre är det som vet hur man ska hantera situationen när brottet är fullbordat.
Jag vill därför fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson följande:
- Är ministern beredd att skyndsamt arbeta fram en tydlig nationell handlingsplan mot bortförande och bortgifte av barn?
- Vilka åtgärder anser ministern behövs i en sådan nationell handlingsplan för att inget barn i Sverige ska riskera att bli bortfört och bortgift?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2019/20:136
Webb-tv: En nationell handlingsplan mot bortförande och bortgifte av barn
Dokument från debatten
- Måndag den 2 december 2019Kammarens föredragningslistor 2019/20:42
- Protokoll 2019/20:42 Måndagen den 2 decemberProtokoll 2019/20:42 Svar på interpellation 2019/20:136 om en nationell handlingsplan mot bortförande och bortgifte av barn
Protokoll från debatten
Anf. 8 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Ann-Sofie Alm har frågat justitie- och migrationsministern om han är beredd att skyndsamt arbeta fram en nationell handlingsplan mot bortförande och bortgifte av barn. Vidare har Ann-Sofie Alm frågat vilka åtgärder justitie- och migrationsministern anser behövs i en sådan nationell handlingsplan för att inget barn i Sverige ska riskera att bli bortfört och bortgift. Interpellationen har överlämnats till mig.
Ann-Sofie Alm pekar på en angelägen samhällsutmaning. Hedersrelaterade brott innebär allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och barnets rättigheter. En handlingsplan kan vara ett sätt att ta ett samlat grepp om problemet. Det väsentliga är dock konkreta åtgärder som minimerar risken för att barn ska föras ut ur landet och giftas bort. Sådana åtgärder vidtar regeringen fortlöpande inom ramen för den tioåriga nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor som beslutades 2016 samt den överenskommelse som regeringspartierna har slutit med Centerpartiet och Liberalerna.
Sammantaget har regeringen under senare år tagit drygt 40 initiativ som är särskilt relevanta i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, varav flera tar sikte på barn- och tvångsäktenskap. Inom Regeringskansliet bereds för närvarande förslag om införande av ett särskilt barnäktenskapsbrott, en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv, ett straffsanktionerat utreseförbud för barn som riskerar att föras utomlands för att exempelvis ingå äktenskap samt utökade möjligheter att omhänderta och spärra pass. Ambitionen är att besluta om en proposition under våren 2020.
Regeringen har förstärkt Utrikesdepartementets arbete för nödställda utomlands med fokus på barn- och tvångsäktenskap. Satsningen har inneburit ökad kapacitet att hantera denna typ av ärenden inom utrikesförvaltningen samt en utveckling av arbetsmetoder och kunskap som är värdefull även för förebyggande insatser i kommunerna. Regeringen har nyligen uppdragit åt Socialstyrelsen att lämna förslag på hur möjligheterna att ge öppna insatser utan samtycke till barn och unga ska kunna öka så att socialtjänsten kan ingripa tidigt också när samtycke saknas och förutsättningarna för tvångsvård inte är uppfyllda.
Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten, Migrationsverket och Socialstyrelsen har fått ett gemensamt uppdrag att verka för ökad upptäckt av bland annat hedersrelaterat våld och förtryck mot vuxna och barn i berörda klientgrupper. Vidare har regeringen förstärkt länsstyrelsernas arbete att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive Länsstyrelsen i Östergötlands läns nationella uppdrag på området och stöd till kommun- och myndighetsgemensamma resurscentrum för utsatta barn och vuxna på flera platser i landet. Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet har fått i uppdrag att se över om Kvinnofridslinjen kan utvidgas till att utgöra en heltäckande stödtelefon för alla som utsätts för våld och förtryck i hederns namn.
Sammanfattningsvis bedriver regeringen ett omfattande arbete i dessa frågor men med insikt om att betydande utmaningar kvarstår.
Anf. 9 Ann-Sofie Alm (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Jag tvivlar inte på att ministern ser att saker behöver göras, och jag tycker att det är positivt att regeringen ser att en nationell handlingsplan kan vara en lösning. Jag menar att det är just en nationell handlingsplan som måste till.
Fru talman! Jag hade dock gärna sett att justitie- och migrationsminister Morgan Johansson hade tagit den här debatten. Detta är nämligen något som vi i dagligt tal lite slarvigt kallar bortgifte eller barnäktenskap, och även om det naturligtvis är en jämställdhetsfråga - det måste jag säga - är det en jämställdhetsfråga som alltid handlar om grova, systematiska brott. Det är brott som kommer att upprepas i generationer om vi inte gör någonting åt det.
Det handlar om ohyggliga brott där flickor som är alldeles för unga tvingas till ett frihetsberövat liv som ägodel till en äldre man, som därmed har fri tillgång till hennes kropp. Vi talar om frihetsberövande, fru talman. Vi talar om ett liv utan rättigheter och med upprepade våldtäkter mot barn, liksom misshandel. Vi talar om ett så stort svek från både familj och samhälle att det krävs att flickan har en helt omänskligt stor själ och ett otroligt hjärta för att kunna förlåta.
Fru talman! Vid sommarens slut i år hade 44 barn blivit bortförda och bortgifta mot sin vilja. Siffran 44 kommer från Länsstyrelsen i Östergötlands län, där den nationella stödlinjen för hedersförtryck fått denna vetskap genom samtal. Mörkertalet är naturligtvis mycket stort. Även om denna kriminella företeelse har förekommit under många år har skyddsnätet i Sverige, ytterst kommunerna, inte vetskap om hur många barn det handlar om. Man vet inte hur många som förs ut ur landet för att giftas bort, hur många som gifts bort inom landet eller hur många som är i riskzonen. Ännu färre tjänstemän vet hur de ska hantera saken när ett brott är begånget.
Det förebyggande arbetet i kommunerna och alla de sammanhang där människor möts måste stärkas. Kommunerna, skolan, socialtjänsten, polisen, tandläkarna, vården - alla behöver föra statistik över försvunna barn. Myndigheterna behöver också arbeta tillsammans för att följa upp statistiken. Det ska nämligen aldrig någonsin vara oklart att vi i Sverige inte accepterar barnäktenskap eller tvångsgifte. Ingen ska kunna tvivla på att vi ser det som våldtäkt mot barn och som kidnappning. Alla ska veta att det är ett brott man döms hårt för.
Jag har respekt för att ministern anser att detta är någonting som kräver punktinsatser, och det krävs i akuta lägen. Det behövs dock mer än ett 73-punktsprogram som ska bockas av, för det krävs nationell och gemensam handling. Då måste man dock veta hur stort problemet är, fru talman, och jag vill därför fråga ministern om hon vet hur många barn som blivit bortförda och tvångsgifta hittills i år.
Anf. 10 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Ann-Sofie Alm för inlägget och för den inlevelse och det engagemang som riksdagsledamoten visar i dessa frågor. Utifrån det uppdrag jag har som jämställdhetsminister känner jag att det finns en trygghet i att veta att vi är många, brett i flera olika partier, som tycker att de här frågorna är viktiga. Det är viktigt för de människor som är utanför Riksdagshuset, och det är dem vi talar om. Det är de som berörs. Jag vill alltså börja med ett stort tack både för att frågan lyfts och för inlägget och engagemanget.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag vill också säga att det finns ett brett engagemang i regeringen kring de här frågorna. Det är oerhört tydligt att de är prioriterade; den tryggheten har jag också med mig in i det här uppdraget. Morgan Johansson har ett väldigt stort engagemang och driver också på i dessa frågor med kraft.
Jag tänker att det finns många olika saker vi behöver göra. En sak vi behöver jobba aktivt med är just lagstiftningen, som ligger på justitieministerns bord. Regeringen satte under den förra mandatperioden igång en utredning, och det är oerhört viktigt att vi jobbar med utredningarna för att komma framåt i de här frågorna. Lagstiftningsprocesserna tar nämligen tid.
Det innebär att vi nu har en utredning, Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet, som har lämnat förslag. Där finns flera förslag som handlar om att stärka skyddet av dem som har utsatts. Några av förslagen handlar om att vi ska skärpa lagstiftningen för barnäktenskap och att den lagstiftning om tvångsäktenskap som vi har i dag inte räcker till. Det finns också förslag i utredningen om utreseförbud och att kunna besluta om ett straffsanktionerat utreseförbud för barn som riskerar att föras utomlands för att giftas bort.
Vi ska försvåra att barn över huvud taget förs ut ur landet. När de väl har förts ut ur landet är jobbet för att få tillbaka barnen hem mycket svårare. Det jobbet ska också göras, men det allra bästa är att förhindra att de över huvud taget förs ut.
I utredningen finns också förslag om att spärra och återkalla pass och att inte utfärda pass över huvud taget. Det finns alltså flera förslag i den utredning som regeringen just nu arbetar med. Planen är att återkomma med en proposition våren 2020. Detta är ett oerhört viktigt arbete.
Det finns också mycket mer vi behöver göra i de här frågorna. Jag vill framhålla det som jag sa i svaret på interpellationen i mitt första inlägg: Vi har en plan för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Det är den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns också ett särskilt åtgärdsprogram kopplat till strategin.
Det som är viktigt här är att vi agerar i de här frågorna och att vi vidtar åtgärder både när det gäller lagstiftning och när det gäller det förebyggande arbetet och skyddet och stödet för dem som utsätts. Det handlar också om insatser för att öka kunskapen i samhället, inte minst bland yrkesverksamma, så att vi kan göra ett bättre jobb för dem som lever under hedersförtryck i Sverige i dag.
Anf. 11 Ann-Sofie Alm (M)
Fru talman! Jag ser engagemanget hos ministern. Kanske man ska se min fråga om ministern visste hur många barn som har blivit bortförda som retorisk. Ingen vet ju med säkerhet hur många barn det handlar om. Jag ställde inte frågan av elakhet eller som ett försök att sätta ministern på pottkanten, fru talman. Jag vill verkligen visa på riktigt att det handlar om en nationell handlingsplan där alla myndigheter arbetar tillsammans till dess att barnet är återfunnet och tryggt och de skyldiga har ställts inför rätta.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Handlingsplanen behöver innehålla en vetskap och klara direktiv om hur man hjälper ett utsatt barn som systematiskt har utsatts för övergrepp i hederns namn. Hur hjälper man barnet tillbaka till ett normalt liv? Men det är naturligtvis lika viktigt hur man förebygger så att det aldrig någonsin ska kunna hända.
Jag har lite svårt att förstå att det i vårt upplysta tidevarv bara är några månader sedan vi fattade ett beslut här i kammaren om att alla barnäktenskap ska vara förbjudna. Det är egentligen oförståeligt att vi väntade så länge med det.
Fru talman! Ministern säger i sitt svar att jag pekar på en angelägen samhällsutmaning. Jag skulle vilja understryka att det inte är någon utmaning; det är ett angeläget samhällsproblem som vi måste lösa. I Sverige begås brott mot mänskliga rättigheter. Vi kan inte låta det ske.
Därför, fru talman, skulle jag vilja ställa två frågor till ministern. Vill man göra gemensam sak med oss moderater, för vi har förslag om en gemensam kraftsamling kring en nationell handlingsplan? Och när kan vi i så fall se att det rör sig i frågan och att den hamnar på plats?
Anf. 12 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Fru talman! Jag vill be om överseende med att jag inte svarade på frågan. Det skulle jag givetvis ha gjort. Vet jag hur många barn som har förts ut ur landet? Svaret är nej. Vi vet inte det. Jag delar helt interpellantens uppfattning att det finns ett stort mörkertal - absolut.
Vartenda barn som förs ut från Sverige för att giftas bort är ett misslyckande. De här barnen ska vara hemma i Sverige, och de ska leva i trygghet och frihet. Det här är en viktig fråga som lyfts, och det finns ett stort mörkertal. Det är jag helt och fullt övertygad om.
Jag vill också vara tydlig med att vi aldrig kommer att acceptera hedersrelaterat våld och förtryck. Mänskliga rättigheter gäller alla. Barns rättigheter gäller alla barn i det här landet. Vi gör uppskattningen att 100 000 ungdomar i Sverige lever under hedersförtryck, så vi har verkligen ett stort jobb att göra. Det här är en av våra viktigaste frihetsfrågor, trygghetsfrågor och jämställdhetsfrågor.
Jag utesluter inte att vi tar fram en handlingsplan. Regeringen har tagit fram en särskild handlingsplan för arbetet mot könsstympning, exempelvis, där vi specifikt går in i frågan för att se till att komma framåt och göra fler insatser för dem som är utsatta för detta. Könsstympning är ett fruktansvärt övergrepp.
Jag utesluter inte att vi tar fram fler handlingsplaner, men jag tänker så här: Det är jättebra med en handlingsplan. Men det man måste komma ihåg är att det inte är handlingsplanen i sig som är viktig, utan det är att vi gör något. Och det gör regeringen.
Jag är givetvis, precis som i alla frågor, öppen för förslag. Jag tycker att man alltid ska vara öppen för förslag oavsett om de kommer från det egna partiet eller från samarbetspartier. Det kan också vara kloka förslag som lyfts fram av andra partier. Jag tycker att man som politiker gör rätt i att lyssna på förslag och värdera dem.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vårt uppdrag i politiken är att göra skillnad för de människor som lever i det här landet. Det är på grund av den drivkraften jag förutsätter att vi alla har gått in i politiken. Därför tror jag att vi i Sverige generellt gör större nytta i politiken om vi lyssnar på varandra. Alla goda förslag om vad vi behöver göra för att komma framåt i de här frågorna är jag självklart öppen för att lyssna till.
Vi har väldigt mycket som vi behöver göra. Det finns en fråga som jag skulle vilja lyfta utöver att vi behöver skärpa lagstiftningen, vilket är viktigt att göra med de utredningsförslag som vi just nu bereder. Men också denna fråga känner jag starkt för, och den handlar om att öka möjligheten till att göra insatser för barn utan föräldrarnas samtycke.
I dag har vi en lagstiftning i Sverige som innebär att om föräldrar säger nej till insatser från socialtjänstens sida har socialtjänsten väldigt svårt att göra något.
Som tidigare socialborgarråd i Stockholms stad, under förra mandatperioden, känner jag verkligen oerhört starkt för denna fråga. Min uppfattning är att vi inte kan låta föräldrars rätt att säga nej gå före barns rätt till stöd och hjälp. Det är oerhört viktigt inte minst för barn som lever under hedersförtryck att vi i ett så tidigt skede som möjligt kan gå in och ge dem hjälp även om villkoren för tvångsvård inte är uppfyllda.
Det är vårt jobb i det här landet att stärka barns rättigheter och att stå på barnens sida. Det behöver vi verkligen göra för de barn och ungdomar i Sverige som i dag lever under hedersförtryck.
Anf. 13 Ann-Sofie Alm (M)
Fru talman! Tack för svaret, ministern! Det är mycket allvarligt att jämställdheten hotas av fundamentalistiska och traditionalistiska krafter som aldrig har försvagats och som fortfarande härskar med hjälp av tvångsgifte och förtryck. Det handlar också om kontroll av kvinnors och flickors klädsel.
Att blunda för det här är att svika dem som är utsatta. Men det är också att svika alla våra mammor och våra mormödrar som har funnits före oss och kämpat med både blod och stolthet för att vi ska kunna åtnjuta den frihet och den jämställdhet som vi har i dag.
Svenska myndigheter behöver arbeta aktivt för att motverka den här ojämställdheten och beivra brotten mot mänskliga rättigheter. 44 barn är två skolklasser, och mörkertalet är så mycket större. Det är fasansfullt att tänka på.
Fru talman! Att barnäktenskapsbrott särskiljs från tvångsäktenskap är bra, för när ett barnäktenskap tillåts har brottet redan begåtts. Att kunna dra in pass vid oro för barnäktenskapsbrott är också bra.
Men, fru talman, innan lagen kan vara i skarpt läge krävs ett digert, gemensamt arbete och gemensam handling från alla i sammanhanget tänkbara myndigheter.
Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med ministern framöver tills vi har en fungerande och effektiv handlingsplan som faktiskt gör skillnad för barns trygghet och framtid.
Anf. 14 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Fru talman! Jag uppskattar det här meningsutbytet mycket.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag utesluter som sagt inte att vi tar fram en handlingsplan, men jag kommer inte att sitta och vänta på att det tas fram en handlingsplan. Vi agerar och kommer att fortsätta att agera, för vi behöver göra mycket mer i de här frågorna.
Några saker som vi har gjort är att vi har förstärkt Utrikesdepartementets arbete med att få hem barn igen till Sverige, men som jag sa tidigare är det viktiga att de över huvud taget inte förs ut ur landet.
Vi jobbar just nu med att etablera gemensamma resurscentrum på flera platser runt om i landet där flera verksamheter samlas under ett tak för att man ska kunna ge bättre stöd till utsatta.
Vi har sett till att det ska finnas en nationell stödtelefon för utsatta för hedersvåld. Det är kvinnofridslinjen som har fått ett tydligt uppdrag att rikta sig till kvinnor och flickor som är utsatta för hedersvåld.
Vi jobbar hela tiden med att stärka kunskapen bland yrkesverksamma.
Vi har kommit en lång väg i Sverige det senaste decenniet, men vi har väldigt mycket kvar att göra när det gäller att stärka kunskapen om de här frågorna.
Vi permanentar det nationella kompetensteamet mot hedersbrott. Vi har också gett ökade resurser till kompetensteamet vid Länsstyrelsen i Östergötland.
Det är flera olika insatser som pågår. En väldigt viktig sak är också att vi måste jobba med roten till problemet, alltså själva hedersnormerna. Vi måste komma åt grundproblemet.
Att förändra normer och värderingar är svårt och kan vara tidskrävande, men det är inte omöjligt. Vi vet att det går att förändra normer och värderingar. Det är något som jag tror att vi behöver bli bättre på att jobba med. Vi behöver lära oss mer om hur vi ska göra.
Vi kan inte lämna de här ungdomarna i sticket, utan vi måste också ta kampen mot själva roten till problemet och bekämpa hedersnormerna.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.