Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Finansinspektionens tillsyn över de noterade tillväxtföretagen

Interpellation 2020/21:539 av Mattias Karlsson i Luleå (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2021-03-08
Överlämnad
2021-03-09
Anmäld
2021-03-10
Svarsdatum
2021-03-19
Besvarad
2021-03-19
Sista svarsdatum
2021-03-23

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Finansinspektionens tillsyn över de noterade tillväxtföretagen(pdf, 121 KB)

Interpellationen

till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

 

Riksdagens utredningstjänst (RUT) har, på uppdrag av mig, redovisat Finansinspektionens tillsyn över de noterade tillväxtföretagen. 

Bakgrunden till mitt uppdrag till RUT var en oro över att Finansinspektionens alltför nitiska tillsyn i onödan hämmar tillväxtbolagens möjlighet att få tillgång till nödvändigt kapital. 

Tillgången till kapital är en förutsättning för att ett företag ska kunna växa. I de allra tidigaste skedena av ett företags utveckling kan offentligt finansierade investeringsaktörer gå in med ägarkapital i företag (direkt genom Almi Invest och indirekt via Saminvest). I ett senare skede finns denna möjlighet genom Industrifonden. 

För tillväxtbolag finns i Sverige även en infrastruktur för kapitalförsörjning via de tre marknadsplatserna: Nordic SME, Spotlight Stock Market och Nasdaq First North. I slutet av första kvartalet 2020 hade dessa marknadsplatser cirka 537 bolag listade i Sverige. Dessa hade tillsammans ett börsvärde på totalt 222 miljarder kronor, en omsättning på 64 miljarder kronor och cirka 25 000 anställda. Om man därtill lägger indirekta effekter på sysselsättning och tillväxt i form av forskning och inköp av olika kringtjänster blir tillväxtföretagens betydelse ännu större. 

Enligt en rapport från riksdagens utredningstjänst finns alla branscher representerade på dessa marknadsplatser, men med en tydlig övervikt för innovationsintensiva industrier som hälsoteknologi, industri och it – alla viktiga framtidsbranscher. 

Enligt forskning på området är denna infrastruktur för tillväxtfinansiering en viktig anledning till att Sverige har lyckats få fram en så stor mängd växande uppskalningsföretag inom flera branscher.  Denna forskning visar också att företag som gör en exit, det vill säga noterar sig på börsen i stället för att sälja till ett större företag, i högre grad fortsätter att växa i Sverige än vad som annars hade varit fallet och på så sätt bidrar till fler arbetstillfällen och ökade skatteintäkter. Många innovationsföretag, bland annat inom life science, cleantech och energi, finansierar sin tillväxt genom nyemissioner på marknadsplatsen, som till stor del består av svenska investerare. Av ett underlag framtaget av den europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som RUT hänvisar till i sin rapport, framgår det att Sverige har den största tillväxtmarknaden för små och medelstora företag i Europa, följt av Storbritannien, Italien och Frankrike. 

Det råder alltså inget tvivel om hur viktiga dessa företag är för framtida tillväxt och sysselsättning i vårt land. 

Det finns all anledning att vara stolt över våra tillväxtföretag och deras bidrag till tillväxt och sysselsättning. Men tyvärr finns det problem. Vår infrastruktur har brister. Det handlar om hur den ansvariga myndigheten, Finansinspektionen, agerar. 

Enligt den nyss nämnda rapporten från RUT skiljer nämligen Sverige ut sig i en internationell jämförelse. De länder som ingår i den europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ska rapportera in vilka sanktioner som har utdömts i respektive land, för samtliga bolag under marknadsmissbruksförordningen (Mar). Enligt Esma står den svenska Finansinspektionen för cirka 50 procent av de inrapporterade administrativa sanktioner som utfärdades under 2019 i medlemsländerna. Beloppsmässigt uppgick samtidigt Sveriges sanktioner beloppsmässigt till cirka 2 procent av de totala administrativa sanktionerna i Esmaländerna. 

De svenska siffrorna sticker alltså ut.  Det tyder på att den svenska Finansinspektionen är överdrivet nitisk. Det är allvarligt om så är fallet. Det skulle nämligen få en rad mycket negativa konsekvenser: 

  • Det blir svårare att attrahera riskkapital till en rimlig kostnad, vilket begränsar potentialen för utvecklingsföretag. 
  • Kostnaderna för regelefterlevnad blir större i Sverige än på jämförbara marknader. 
  • Det blir svårare att rekrytera styrelseledamöter när ansvaret för en enskild ledamot riskerar att bli orimligt stort. 
  • Antalet noterade bolag blir mindre, och redan noterade bolag överväger avnotering. 

I grunden är systemet med en tillsynsmyndighet naturligtvis bra. Det råder konsensus bland marknadens aktörer om att relevant vägledning och förutsebarhet är centrala faktorer för att kunna göra rätt, så att förtroendet för marknaden vidmakthålls. En sådan ordning gynnar samtliga marknadens aktörer, vilket innefattar investerare (konsumentskydd), de noterade bolagen, men också marknadsplatsernas övervaknings- och tillsynsfunktioner. Här har Finansinspektionen en väldigt viktig roll.

På grund av Finansinspektionens förhållningssätt går dock utvecklingen nu till viss del mot en motsatt ordning som är reaktiv och inriktad på sanktioner. Som framgår av bilagorna i RUT:s rapport upplever marknaden att Finansinspektionen i alltför hög utsträckning undviker vägledning och dialog och föredrar en roll där aktörerna först får göra fel (till men för förtroendet för marknaden) för att sedan fokusera på sin sanktionsuppgift.

Samtidigt ökar riskerna när Finansinspektionen på flera områden valt att ändra rådande praxis utan en tydlig motivering. I synnerhet drabbar detta mindre tillväxtbolag eftersom Finansinspektionen i sin tillämpning inte tar hänsyn till bolagets storlek. Det gör att tillväxtbolag drabbas oproportionerligt hårt medan konsekvenserna för större bolag inte är lika stora. Att en sådan nitiskhet inte är nödvändig framgår tydligt vid en läsning av RUT:s rapport. RUT har nämligen i arbetet med sin rapport varit i kontakt med en rad andra länder och har konstaterat att man i dessa länder upplever att tillsynen fungerar bra och inte negativt påverkar tillväxtföretagens tillgång till kapital. Detta trots att antalet administrativa sanktioner är försvinnande få, jämfört med Sverige.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen:

 

  1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Finansinspektionen mer än i dag ska arbeta med vägledning till och dialog med marknadens aktörer? 
  2. Hur avser statsrådet att agera för att Finansinspektionen ska verka för att upprätthålla ett gott konsumentskydd, utan att i onödan, genom ett överdrivet utfärdande av sanktioner, göra det svårt för tillväxtbolagen att få tillgång till det kapital som de behöver för att bidra till tillväxt och sysselsättning?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2020/21:539, Finansinspektionens tillsyn över de noterade tillväxtföretagen

Interpellationsdebatt 2020/21:539

Webb-tv: Finansinspektionens tillsyn över de noterade tillväxtföretagen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Åsa Lindhagen (MP)
Anf. 68 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

Fru ålderspresident! Mattias Karlsson i Luleå har frågat mig dels vilka åtgärder jag planerar att vidta för att Finansinspektionen ska ge mer vägledning och föra dialog med värdepappersmarknadens aktörer, dels hur jag ska arbeta för att upprätta ett gott konsumentskydd utan att Finansinspektionen genom sanktioner försvårar tillväxtföretagens möjlighet att få tillgång till kapital.

Jag vill först säga att jag delar Mattias Karlssons bild av de noterade tillväxtföretagens betydelse för svensk sysselsättning och framtid. Många av dessa företag spelar även en avgörande roll för att vi ska lyckas med den gröna omställningen till en hållbar ekonomi. Mot den bakgrunden är det viktigt att vi värnar och utvecklar den kapitalmarknad där dessa företag finner kapital för att finansiera sin verksamhet och omställningen av vårt samhälle.

Sverige har överlag ett gott investeringsklimat med flera tillgängliga handelsplatser för just små och medelstora tillväxtföretag. Det återspeglas bland annat i det stora antalet företag som noteras i Sverige, och det lyfts ofta fram att Sverige i en europeisk kontext överlag har ett gott investeringsklimat som gynnar små och medelstora företag. Ett stort förtroende för kapitalmarknaden är avgörande för att investerare ska vara beredda att göra investeringar. Detta gäller kanske särskilt för investeringar i tillväxtföretag. Finansinspektionen och handelsplatserna bidrar genom sin tillsyn och övervakning till att upprätthålla det förtroendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Finansinspektionen agerar, liksom alla andra myndigheter, självständigt utifrån gällande lagstiftning. Enligt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens - Esma - rapport stod Finansinspektionen under 2019 visserligen för cirka 50 procent av de inrapporterade administrativa sanktionerna inom EU men endast för 2 procent av det totala sanktionsbeloppet. Som Mattias Karlsson lyfter fram i sin fråga bidrar Finansinspektionen genom sin tillsyn till att förtroendet för kapitalmarknaden upprätthålls och bidrar därigenom till väl fungerande marknader.

Däremot är regelverket omfattande, och jag kan ha förståelse för att det kan uppfattas som krävande, särskilt för små och medelstora företag. Detta är självklart en fråga vi noga följer för att värna ett fortsatt gott noteringsklimat. Här kan nämnas att det inom kort träder i kraft nya EU-regler som ska minska noterade företags administrativa bördor vid kapitalanskaffningar samt främja små och medelstora bankers utlåning till bland annat företag. Vi kan i detta sammanhang även konstatera att EU:s handlingsplan för kapitalmarknadsunionen innehåller åtgärder för att ytterligare främja tillväxtmarknader för små och medelstora företag, förenkla nuvarande regler för notering och skapa en mer proportionerlig behandling av små och medelstora företag.

Mattias Karlsson (M)
Anf. 69 Mattias Karlsson i Luleå (M)

Fru ålderspresident! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.

Riksdagens utredningstjänst har på uppdrag av mig tagit fram en rapport och redovisat Finansinspektionens tillsyn av de noterade tillväxtföretagen.

För tillväxtbolag finns i Sverige bland annat en infrastruktur för kapitalförsörjning via de tre marknadsplatserna Nordic SME, Spotlight Stock Market och Nasdaq First North.

Företagen på dessa tre marknadsplatser har cirka 25 000 anställda. Om man därtill lägger indirekta effekter på sysselsättning och tillväxt i form av forskning och inköp av olika kringtjänster blir tillväxtföretagens betydelse ännu större.

Enligt forskning på området är denna infrastruktur för tillväxtfinansiering en viktig anledning till att Sverige har lyckats få fram en stor mängd växande uppskalningsföretag inom flera branscher. Av ett underlag framtaget av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma, framgår att Sverige har den största tillväxtmarknaden för små och medelstora företag i Europa. Det råder alltså inget tvivel om hur viktiga dessa företag är för framtida tillväxt och sysselsättning i vårt land.

Det finns all anledning att vara stolt över våra tillväxtföretag och deras bidrag till tillväxt och sysselsättning. Men tyvärr finns det problem, och det handlar om hur den ansvariga myndigheten - Finansinspektionen - agerar. Enligt Esma står svenska Finansinspektionen för cirka 50 procent av de inrapporterade administrativa sanktioner som utfärdades i medlemsländerna. Det tycker jag tyder på att Finansinspektionen är överdrivet nitisk.

Om så är fallet är det allvarligt, för det skulle få en rad mycket negativa konsekvenser. Det skulle bli svårare att attrahera riskkapital till rimliga kostnader, vilket skulle begränsa potentialen för dessa utvecklingsföretag. Kostnaderna för regelefterlevnad skulle bli större i Sverige än på jämförbara marknader. Det skulle bli svårare att rekrytera styrelseledamöter när ansvaret för den enskilda ledamoten riskerar att bli orimligt stort. Antalet noterade bolag skulle bli mindre, och redan noterade bolag kanske skulle avnoteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet säger i sitt svar att regelverket är omfattande och att hon kan ha förståelse för att det kan uppfattas som krävande, särskilt för små och medelstora företag. Men låt mig vara väldigt tydlig: Det är inte lagstiftningen i sig som är problemet, utan det är Finansinspektionens tolkning och tillämpning som försvårar för företagen.

Åsa Lindhagen (MP)
Anf. 70 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

Fru ålderspresident! Jag instämmer helt i Mattias Karlssons hyllning till våra tillväxtföretag. De är förstås någonting fantastiskt för Sverige.

Det är också väldigt glädjande att ta del av siffror när det gäller små och medelstora företag. Vi kan se att 42 procent, alltså nästan hälften, av de företag i EU som har aktier noterade på handelsplatser inriktade mot små och medelstora företag är noterade i Sverige. Det är någonting vi ska vara mycket stolta över. De bidrar till att stärka vårt land, de skapar innovation och de förverkligar människors drömmar. De ger oss välstånd.

Jag tänker göra några reflektioner här. Vi har en lagstiftning, marknadsmissbruksförordningen, som är en EU-förordning. Den måste Sverige förstås följa. Det kommer nu att göras en översyn av den här förordningen för att se om det går att förenkla reglerna, inte minst för små och medelstora företag och tillväxtföretag, och om det finns saker vi behöver förbättra. En sådan översyn tänker jag är viktig att välkomna; vi ska ju alltid fungera över vad mer vi kan göra för att underlätta för inte minst företag att stärka vårt land.

Finansinspektionen har naturligtvis ett uppdrag att bedriva tillsyn utifrån den lagstiftning som finns. De har en snabb process när det gäller sanktionsförelägganden. Det är klart att man kan tycka att det vore bättre om Finansinspektionen inte var så effektiv i sin tillsyn - eller mindre nitisk, för att använda riksdagsledamotens ord. Men det här är ju en självständig myndighet, och den styr förstås sitt arbete själv. Generellt när det gäller lagstiftning kan jag också tänka att det faktiskt måste få konsekvenser om någon gör fel. Det måste vara lite ordning och reda.

När det gäller den stora andelen sanktioner handlar det inte om några stora konsekvenser, för det är inte allvarliga brott som har begåtts. Det handlar i stället om sanktionsförelägganden, och det är inget som Ekobrottsmyndigheten hanterar. Det ligger på Finansinspektionen - men också delvis på de handelsplatser där företagen finns noterade, beroende på vad det handlar om.

Ur mitt perspektiv är det mer rimligt att ställa sig frågan om det finns saker vi kan göra för att underlätta när det gäller regelverket. En myndighet agerar självständigt och ska förstås utgå från de lagar som finns i Sverige. Bedriver myndigheten tillsyn är uppdraget förstås att göra just det. Man kan förstås tänka att myndigheten kunde vara mindre effektiv eller kanske avstå från att ingripa när felaktigheter har begåtts. En sådan uppfattning kan man ha, men från ett politiskt perspektiv tror jag att det ansvar vi som politiker har snarare ligger i att se hur lagstiftningen ser ut. Där har vi ett ansvar. Vi kan förstås även ha samtal om vikten av förebyggande åtgärder, vilket också är något som riksdagsledamoten har nämnt. Det är givetvis viktigt. Vad kan vi göra för att underlätta ett sådant arbete? De bästa felen är förstås de fel som inte begås.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men, återigen: Finansinspektionen är en självständig myndighet, och den agerar utifrån den lagstiftning som finns.

Mattias Karlsson (M)
Anf. 71 Mattias Karlsson i Luleå (M)

Fru ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag tycker att den här diskussionen är oerhört viktig att ha. Man ska nämligen komma ihåg att systemet med en tillsynsmyndighet naturligtvis är i grunden bra. Enligt min bedömning råder det konsensus bland marknadens aktörer om att relevant vägledning och förutsägbarhet är centrala faktorer för att det ska gå att göra rätt, så att förtroendet för marknaden vidmakthålls. En sådan ordning gynnar samtliga marknadens aktörer, och här har Finansinspektionen naturligtvis en väldigt viktig roll att spela.

På grund av Finansinspektionens förhållningssätt går dock utvecklingen i vissa delar i motsatt riktning, det vill säga att man är reaktiv och inriktad på sanktioner. Enligt den rapport jag tidigare hänvisade till upplever marknaden att Finansinspektionen i alltför stor utsträckning undviker vägledning och dialog och i stället föredrar en roll där aktörerna först får göra fel, vilket är till men för förtroendet för marknaden, så att Finansinspektionen sedan får fokusera på sanktionsuppgiften. Samtidigt ökar riskerna efter att Finansinspektionen har valt att ändra rådande praxis på flera områden, utan tydlig motivering. I synnerhet drabbar detta mindre tillväxtbolag eftersom Finansinspektionen i sin tillämpning inte tar hänsyn till bolagets storlek. Detta gör att tillväxtbolag drabbas oproportionerligt hårt medan konsekvenserna för större företag inte är lika stora.

Att en sådan nitiskhet inte är nödvändig framkommer tydligt vid en läsning av rapporten. Riksdagens utredningstjänst har i arbetet med sin rapport varit i kontakt med en rad andra länder och konstaterat att man i dessa länder upplever att tillsynen har fungerat bra och att den inte har negativt påverkat tillväxtföretagens tillgång till kapital. I dag styr enligt min mening Finansinspektionen genom att först låta företagen göra fel och sedan bestraffa dem.

Delar statsrådet min uppfattning att det vore både lämpligare och rimligare om Finansinspektionen fokuserade mer på att styra genom vägledning åt och dialog med marknadens olika aktörer?

Åsa Lindhagen (MP)
Anf. 72 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

Fru ålderspresident! Finansinspektionen är som sagt en självständig myndighet och har ett uppdrag som de ska utföra.

Generellt tycker jag att förebyggande arbete är väldigt viktigt inom en rad olika politiska områden. Jag har tidigare haft ansvar bland annat för diskrimineringsarbetet och diskrimineringslagstiftningen, och det är förstås oerhört viktigt att vi gör vad vi kan för att förebygga diskriminering. I det här fallet handlar det om att förebygga att fel begås. Jag tycker att det alltid är viktigt att ha ett sådant perspektiv med sig.

Jag tänkte ta ett exempel. En del av sanktionerna handlar om marknadsmissbruk, där personer har handlat med olika instrument. Där har Finansinspektionen gjort ett arbete tillsammans med banker och mäklarfirmor för att se hur man kan minska riskerna för att sådana felaktigheter begås. Bland annat är det, för att vara väldigt konkret, flera som nu har lagt in begränsningar i sina system för att hindra småsparare från att lägga avvikande ordrar, vilket kan utgöra marknadsmanipulation. Det är ett konkret exempel där man i själva systemen förhindrar att felaktigheter begås. Jag tänker att det förstås är positivt när man kan arbeta på det sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En stor del av detta består ju också av insynsrapporteringen, det vill säga att ledande personer i företag ska rapportera. Om det är så att man till exempel har handlat med aktier och förändrat sitt innehav ska detta rapporteras. Det rapporteras ibland för sent eller inte alls, och då kan man få ett sanktionsföreläggande.

Man kan alltid ha med sig hur man på olika sätt kan minska dessa felaktigheter. På alla politiska områden och när det gäller all lagstiftning är min tydliga utgångspunkt dock att det måste få konsekvenser att inte göra rätt.

Att man vet att det är ordning och reda, att vi har ett regelverk, att det finns en effektiv tillsyn och att det får konsekvenser att göra fel är viktigt för att upprätthålla förtroendet för marknaden. Detta är i sin tur viktigt för att kunna attrahera kapital och för att investerare ska känna sig trygga med att investera. Där är förtroendet oerhört viktigt.

Finansinspektionen har en snabb process när det gäller sanktionsförelägganden. Generellt är det dock förstås en väldigt viktig fråga som Mattias Karlsson tar upp gällande hur man kan se till att felaktigheter över huvud taget inte begås.

Jag har en sista reflektion när det gäller detta. Det är ju så att nästan hälften av företagen som detta handlar om är noterade i Sverige på en av våra tre handelsplatser. Då kan det vara så att det inte är lika uppseendeväckande att en hel del av de inrapporterade sanktionerna härrör från Sverige. Det skulle kunna vara mer uppseendeväckande om vi hade en väldigt liten andel av företagen men ändå hade många sanktioner, vilket i och för sig skulle kunna tyda på en väldigt effektiv tillsyn. Det här är någonting som jag har reflekterat över.

Detta var några reflektioner från min sida. Jag välkomnar också den översyn som nu görs av den EU-förordning som vi har att följa.

Mattias Karlsson (M)
Anf. 73 Mattias Karlsson i Luleå (M)

Fru ålderspresident! Jag vill först och främst tacka för den viktiga diskussion som vi haft. Jag är ganska övertygad om att vi i mångt och mycket har samsyn i fråga om hur viktigt det är att tillväxtföretagen får ett rimligt regelverk att följa.

Som framgår av utredningen som riksdagens utredningstjänst tagit fram sticker Finansinspektionen ut i Europa och väljer att göra särtolkningar som man sällan har legal grund för. Ofta löser dessa heller inte något reellt problem. Jag tycker att detta är anmärkningsvärt, och jag tror att det skulle behöva utredas av regeringen.

Finansinspektionen tycks också vara påtagligt inriktad på sanktioner i stället för att arbeta med vägledning och verkar inte alls jobba proaktivt med dessa frågor. Detta gör det oerhört svårt för marknadens aktörer att veta hur de ska agera. Det är inte en kommunikativ tillsyn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan som har debatterats nu gäller inte huruvida Finansinspektionen har att tillämpa den lagstiftning som finns, utan den gäller hur Finansinspektionen väljer att tolka och tillämpa lagstiftningen. Ambitionen för Finansinspektionen måste ju vara att få marknaden att följa lagen men att också agera på ett sätt som gör att Sverige kan utvecklas väl. Så blir det när investerare, bolag och alla andra intressenter har förtroende för systemet och dess tillämpning.

Åsa Lindhagen (MP)
Anf. 74 Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)

Fru ålderspresident! De allra flesta av dessa sanktioner rör ledande företrädare för företag, eller deras närstående, som inte har rapporterat in transaktioner med värdepapper eller som har rapporterat för sent. Det är förstås viktigt att detta får konsekvenser, men det handlar heller inte om allvarliga brott som Ekobrottsmyndigheten utreder.

Detta är ett regelverk vi har för att man ska kunna känna sig trygg till exempel med att människor inte har handlat när de har haft icke offentliggjord information som kan ge fördelar. Den som tittar på vad sanktionerna berör ser att detta är vad det i allra största utsträckning handlar om.

Det är klart att det alltid är viktigt att se hur vi kan underlätta för företag, och jag uppskattar den konstruktiva diskussion som vi har haft här i kammaren i dag. Jag vill också påpeka vikten av att vi hela tiden har med oss hur vi kan stimulera nya företag som kan växa och som kan skapa möjligheter för människor i vårt land. Jag vill rikta ett stort tack till riksdagsledamoten för detta.

Vi har ett gott investeringsklimat, men det måste vi också värna. Från politikens sida kan vi alltid fundera på hur vi kan bli ännu bättre och hur vi bättre kan understödja företag som gör vårt land starkare och bättre.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.