Jägar-id som giltig märkning av åtelkameror och fällor

Anf. 29 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Erik Ottoson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att jägar-id ska anses vara en fullgod identitetsmärkning på viltkameror eller åtelkameror och fällor. Interpellationen ställs bland annat mot bakgrund av det upplysningskrav som föreslås i betänkandet En ny kamerabevakningslag samt det krav som gäller enligt Naturvårdsverkets föreskrifter att fångstredskap som används måste vara märkta med användarens namn, adress och telefonnummer.

Inom Justitiedepartementet arbetar vi för närvarande med att ta fram en lagrådsremiss med anledning av förslagen i betänkandet En ny kamerabevakningslag. Utredningens förslag innebär bland annat att tillståndskravet för privaträttsliga subjekts användning av åtelkameror tas bort. Under remissbehandlingen har det kommit in synpunkter från bland annat Svenska Jägareförbundet på utredningens förslag att upplysningsplikten vid kamerabevakning ska omfatta namn på den som är ansvarig för kamerabevakningen. Svenska Jägareförbundet anför att jägar-id enligt Naturvårdsverkets jaktkortsregister borde kunna ersätta namn som identifikation vid upplysning om kameraövervakning. Dessa synpunkter kommer att analyseras noggrant under arbetet med lagrådsremissen.

När det gäller frågan om märkning av fångstredskap ligger detta inom Naturvårdsverkets ansvarsområde. Det ankommer därför inte på regeringen att bedöma vilka krav som ställs på sådana redskap.

Anf. 30 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag förstår att det pågår en process, och jag ser mycket fram emot resultatet av den processen.

Interpellationen är ställd mot bakgrund av den växande mängd hot om våld och andra konsekvenser som många jägare i dag upplever när de utövar sin verksamhet. Det gör ju att det kan finnas ett motstånd - själsligt och annat - mot att sätta ut sin identifikation i direkt avläsbart skick i skogen där man inte vet vem som blir arg och upprörd över att det bedrivs jakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en bred samsyn i Sveriges riksdag i dag om att jakt är en viktig del av naturvården och viltvården. De ska bedrivas på ett ansvarsfullt sätt. Det finns regler för hur detta ska ske, men ändå kan det många gånger uppstå en situation där det finns personer som har en annan uppfattning. Ibland kan det uppstå hotfulla situationer.

Det finns till exempel sammanhang där eftersöksjägare. som gör en stor insats för att minska djurs onödiga lidande, får däcken sönderskurna eller bilar sönderslagna. De kan få hotelser och annat i brevlådan eller direkt mellan fyra ögon. Det är mycket olyckligt.

Min interpellation syftar till att markera vikten av detta och ställa frågan om man kan uppnå behovet av att identifiera någon som inom den nya lagen kameraövervakar för att kartlägga och identifiera vilt - detta för att kunna bedriva en mer kvalitativ viltvård samtidigt som risken för hot mot den enskilde skulle kunna minska, åtminstone till en del.

Samma form av identifieringskrav finns ju, precis som ministern nämner, när det gäller fångstredskap och där uppstår samma problematik. Vid fångstredskap rör det sig främst om fångst av predatorer för att på det viset gynna faunan eller om fångst av invasiva arter som man har ett ekologiskt intresse av att hålla i schack.

Jag förstår det som ministern säger, att det här ligger inom Naturvårdsverkets ansvarsområde. Regeringen skriver med jämna mellanrum regleringsbrev till Naturvårdsverket. Regeringen har alltså bemyndigat Naturvårdsverket att göra just detta. Det finns trots allt ett visst politiskt svängrum när det gäller den här formen av frågor.

Jag tror att många upplever att märkning av kameror i terräng och märkning av fällor i terräng är jämförbart. Det var också därför jag valde att lyfta in detta i interpellationen. Men jag förstår samtidigt formalian bakom ministerns svar.

Förhoppningsvis kan man ändå skicka någon form av signal till Naturvårdsverket genom regleringsbrev eller annat att frågan om hot och våld mot jägare är viktig. Man kanske inte väljer just denna variant för att underlätta situationen, men jag tror att det finns en outnyttjad potential vad gäller predatorkontroll och kontroll av invasiva arter. Det tycks dock hämmas av att man måste skylta med namn, telefonnummer och adress på fångstredskapet för att kunna använda det och göra det inom lagens alla råmärken.

Jag ser fram emot att få höra ministerns tankar på detta område.

Anf. 31 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Först och främst konstaterar jag att det faktum att vi nu kan ta bort tillståndskravet för åtelkamerorna är en mycket stor framgång. Jägarna har länge velat använda sig av kameror på detta sätt. Vi kommer att leverera detta.

Det här är faktiskt en fråga som vi socialdemokrater drev i opposition under den tid då jag var utskottsordförande i justitieutskottet. När vi sedan kom i regeringsställning och skulle göra en översyn av kameraövervakningslagen för att bland annat utöka möjligheterna att kameraövervaka särskilt brottsutsatta platser och en del andra saker sa vi att vi borde ta med även denna fråga i utredningen så att den får en lösning. Nu ser allt ut att kunna lösas vad gäller detta, och jag vet att detta välkomnas av jägarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hot och våld mot jägare är naturligtvis oacceptabelt, och det måste självklart bekämpas. Detta är i första hand en polisfråga. Man får se till att anmäla det, och sedan får polisen gripa de gärningsmän som finns.

Det problem som Erik Ottoson lyfter upp handlar om hur man ska märka de kameror som finns ute i skogen. Ett bekymmer är att vi inte fullt ut själva råder över detta. I botten finns EU:s dataskyddsförordning, som kommer att träda i kraft den 25 maj. Den gäller likt alla EU-förordningar direkt som svensk lag. I denna förordning är det tydligt att det måste finnas en uppgift på kameran om vem som är ansvarig för den och för övervakningen. Detta gäller som sagt alla kameror som sitter uppe och inte bara dem vi talar om nu.

Skulle det i så fall räcka med ett jägar-id? Det skulle det göra för myndigheternas vidkommande så att de kan se vem som är ansvarig för övervakningen. Problemet är att dataskyddsförordningen inte bara tar hänsyn till att myndigheterna måste veta detta. Syftet med förordningen är att allmänheten ska kunna veta vem som övervakar om man har hamnat på en bild från någon av dessa kameror. Allmänheten måste alltså veta det.

Jägar-id:n är för övrigt sekretessbelagda. Det finns ingen automatisk tillgång från allmänhetens sida till dessa id:n och vem som står bakom varje identitet. Detta gör att det är svårt att hävda att vi skulle leva upp till dataskyddsförordningen om vi gör en sådan reglering. Så ser problematiken ut.

Vi är inte färdiga i analysen ännu. De förslag som läggs fram i utredningen är ganska detaljerade när det gäller exakt vad som ska framgå. Vi tittar fortfarande på om det behöver vara så detaljerat, men det får vi återkomma till när vi presenterar lagrådsremissen om ett par månader.

Det viktiga är att man ser vem som står bakom kameran, alltså vem som har ansvar för den. Det är oftast en privatperson, men det kan också vara en organisation som står bakom den. Oavsett hur det är ska det redovisas. Vi återkommer som sagt om hur detta ska regleras i detalj. Problemfrågan är dock att vi är bundna av dataskyddsförordningen.

Vad gäller Naturvårdsverket och fällorna finns regleringen hos Naturvårdsverket. Dessutom ligger detta inte under mitt departement utan ett annat departement.

Anf. 32 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Tack för fyllnadssvaret! Jag håller helt och hållet med om att det är dataskyddsförordningen som finns som grund här. Den gör att hur vi än vänder och vrider på detta kommer någon form av förändring att ha skett som uppnår det som vi nu talar om.

Vi tog upp jägar-id:n. Poängen är att allmänheten ska kunna veta vem som övervakar vid varje givet tillfälle om man söker efter detta. Jag är inte helt säker på om uppgiften om att jägar-id:n är sekretessbelagda stämmer. Jag var av uppfattningen att man kan höra av sig till Naturvårdsverket för att utröna vem som har ett visst jägar-id, även om hela registret inte är tillgängliggjort i form av öppna data. Man kan möjligen kontrollera vad som egentligen stämmer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag var av en annan uppfattning än ministern, och det går säkert att utröna vad som stämmer. Jag har åtminstone själv genom Naturvårdsverkets hemsida kunnat ta reda på en god väns jägar-id vid ett tillfälle för inte alltför länge sedan. På något sätt går det alltså ändå att komma åt. Jag vet dock inte om det går åt det andra hållet, alltså om man har ett jägar-id och vill få reda på vem som har detta. Det kan finnas olika dimensioner av det hela.

Hur man än vänder och vrider på det här skulle en variant kunna vara att man möjliggör för att ett jägar-id kan användas på Naturvårdsverkets hemsida eller genom att man på annat sätt kontaktar Naturvårdsverket för att få reda på vem som har det. Jag kan inte riktigt förstå varför det skulle vara en mer sekretessbelagd uppgift än vad andra personuppgifter är.

Vad jag är ute efter är att man som civilperson åtminstone ska behöva göra någon form av ansträngning för att kunna ta reda på vem som har satt upp en viss kamera. Ansträngningen får inte vara för stor, men om det åtminstone finns en liten barriär minskar risken något för hot om våld och förföljelse gentemot enskild. Detta är grundintentionen.

Anf. 33 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Som jag sa är vi mitt i en beredning. Vi har nyss tagit in remissinstansernas synpunkter och håller på att gå igenom dem. Vi får se hur vi ska landa i slutskedet. Jag uppskattar det inspel som Erik Ottoson gör här, och jag ska göra vad jag kan för att vi även ska kunna lösa denna fråga. Alldeles enkel är den som sagt inte. Vi måste leva upp till att allmänheten har en möjlighet att kunna få veta vem som har fotograferat om man hamnar på bild någonstans. Detta är själva poängen.

Vi bereder detta vidare, och vi ska försöka göra så mycket vi kan i denna del och inom ramen för dataskyddsförordningen. Vi återkommer till riksdagen med en ny lagstiftning, och jag tror att vi kommer att kunna leverera den redan i början av nästa år.

Anf. 34 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Jag kan inte mer än att tacka för debatten. Vi har nog uttömt ämnet.

Anf. 35 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Inte heller jag har något att tillägga.

Överläggningen var härmed avslutad.