Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Lagstiftning om kontroll av narkotika

Interpellation 2006/07:298 av Bouveng, Helena (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-02-06
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2007-02-13
Svar fördröjt anmält
2007-02-14
Sista svarsdatum
2007-02-26
Besvarad
2007-02-27

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 6 februari

Interpellation

2006/07:298 Lagstiftning om kontroll av narkotika

av Helena Bouveng (m)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Mängden narkotika ökar i Sverige. Med detta följer ett ökat bruk av narkotika i hela vårt samhälle, på våra arbetsplatser och i våra offentliga miljöer.

Det är särskilt viktigt att exempelvis en arbetsgivare ges möjlighet att förebygga förekomsten av narkotika på en arbetsplats, eftersom innehavet av narkotika i sig är kriminaliserat samt att risken för olyckor är betydlig både för brukaren och personer i dennes närhet. Ett effektivt sätt att förebygga och upptäcka narkotikaförekomst är att låta en narkotikasökhund söka efter narkotika. Om hunden markerar att den påträffat narkotika kontaktas polisen som omhändertar det eventuella fyndet och vidtar erforderliga åtgärder. En förutsättning för att privata hundskolor ska kunna utbilda narkotikasökhundar är att dessa ges tillstånd av Läkemedelsverket att förvara och använda narkotika i syfte att utbilda hundar.

När Läkemedelsverket upphör att meddela tillstånd för detta utbildningsändamål – vilket verket enligt sin nya praxis avser att göra – kommer inte tillräckligt med narkotikasökhundar att kunna utbildas i Sverige.

Lämpligheten i att Läkemedelsverket begränsar möjligheten för offentliga och privata arbetsgivare att söka med narkotikasökhundar på arbetsplatsen kan starkt ifrågasättas eftersom verkets tillståndsgivning endast ska avse frågan om narkotika används i utbildningsändamål och hanteras på ett säkert sätt.

Ett förtydligande bör därför göras i lagen om kontroll av narkotika så att det blir möjligt för offentliga och privata hundskolor att utbilda narkotikasökhundar för sökning efter narkotika.

Jag vill därför fråga socialminister Göran Hägglund:

1. Vad avser socialministern att vidta för åtgärder mot bakgrund av ovanstående för att säkerställa att Sverige i framtiden kommer att ha tillräckligt med narkotikasökhundar?

2. När avser socialministern mot bakgrund av ovanstående att vidta åtgärder för att även privata aktörer ska kunna utbilda narkotikasökhundar? 

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:298, Lagstiftning om kontroll av narkotika

Interpellationsdebatt 2006/07:298

Webb-tv: Lagstiftning om kontroll av narkotika

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maria Larsson (Kd)
Anf. 12 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Helena Bouveng har frågat socialministern vad han avser att vidta för åtgärder för att säkerställa att Sverige i framtiden kommer att ha tillräckligt med narkotikasökhundar och att privata aktörer ska kunna utbilda narkotikasökhundar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. När det gäller det framtida behovet av narkotikasökhundar är detta en fråga för de brottsbekämpande myndigheterna att tillse. Jag har heller inte uppfattat att det råder någon brist när det gäller utbildningskapaciteten av sökhundar för dessa ändamål. När det gäller privata aktörers möjligheter att utbilda sökhundar för andra ändamål framgår det av 7 § 5 i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika att narkotika kan innehas av den som fått särskilt tillstånd till det för utbildningsändamål eller något annat samhällsnyttigt ändamål. Läkemedelsverket är den myndighet som har att medge sådana tillstånd. Läkemedelsverket har en restriktiv inställning till att meddela sådana tillstånd för andra ändamål än för utbildning av hundar för de brottsbekämpande myndigheterna. I två fall har Läkemedelsverkets avslagsbeslut överklagats och är för närvarande föremål för en rättsprocess. I det ena fallet, som rör en sökhund på ett behandlingshem, har en dom som stöder Läkemedelsverkets linje just avkunnats i Länsrätten i Uppsala. Domen har dock ej vunnit laga kraft. Det andra ärendet gäller träning av hundar för att användas för narkotikasökning på olika företag. Där har huvudförhandling ännu inte hållits. En grundläggande princip i det svenska rättssystemet är att varken regering, enskilda statsråd eller departement ska uttala sig om hur en lag ska tolkas. Det är domstolarnas uppgift att tolka lagen. Därför är denna fråga inte möjlig att debattera i dag, men jag kommer självfallet att noga följa den fortsatta utvecklingen och ta ställning till om det behöver vidtas några åtgärder då den rättsliga processen är klar.
Helena Bouveng (M)
Anf. 13 Helena Bouveng (M)
Herr talman! Jag vill först tacka statsrådet Maria Larsson för svaret även om svaret av förståeliga skäl inte var speciellt precist. Jag skrev denna interpellation när det kommit till min vetskap att våra svenska arbetsgivare i framtiden eventuellt kommer att få det mycket svårare att säkerställa narkotikafria arbetsplatser för sina anställda trots att narkotikan ökar i Sverige och finns i hela vårt samhälle, inklusive våra arbetsmiljöer. För mig är det särskilt viktigt att arbetsgivare fortsatt ska ha en möjlighet att förebygga förekomsten av narkotika på en arbetsplats, inte bara för att innehav av narkotika är kriminaliserat i sig själv utan framför allt för att man ska kunna minska risken för olyckor och kunna garantera säkerheten för sina anställda. Jag som arbetstagare, som har min anställning på företag, i organisationer eller offentliga verksamheter där full skärpa krävs av säkerhetsskäl, ska kunna känna mig trygg i att mina arbetskamrater inte använder narkotika. Jag ska kunna lita på den som jag utför mitt arbete tillsammans med. Ett drogförebyggande arbete är därför en nödvändighet på flera av våra arbetsplatser, offentliga som privata, inte minst på stora arbetsplatser där full koncentration är nödvändig för en trygg och säker arbetsmiljö. Ett effektivt sätt för arbetsgivaren att inom ramen för nuvarande regelsystem förebygga narkotika på våra arbetsplatser är att låta narkotikahund söka efter just narkotika. En sådan generell kontroll av arbetsplatsen är till skillnad från lämnande av urinprov inte direkt kopplad till den egna individen och därför inte heller en kränkning av den personliga integriteten i samma utsträckning. Men varför kommer detta eventuellt inte att vara möjligt? Har lagen ändrats? Nej. Har narkotikan försvunnit på våra arbetsplatser? Nej. Är våra arbetsgivare mindre intresserade av narkotikafria arbetsmiljöer? Nej. Herr talman! Det är Läkemedelsverket som nu har ändrat praxis i fråga om befintlig lagstiftning. Tidigare praxis har inneburit att Läkemedelsverket under flera år har meddelat privata hundskolor tillstånd att inneha narkotika för olika utbildningssyften. Det gäller hundar som ska ingå i de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet, men det gäller också arbetsgivares möjligheter att från privata hundskolor få hjälp med att förebygga förekomsten av narkotika på en arbetsplats. Det är någonting som vi alla vet att polisens resurser aldrig kommer att täcka trots regeringens stora satsningar på polisväsendet. Vid en översyn har nu Läkemedelsverket kommit fram till att genomsökning av arbetsplatser, privata eller offentliga, inte kan anses utgöra ett särskilt angeläget samhällsnyttigt ändamål. Tillstånd ges därför inte längre i detta utbildningssyfte. Jag kan inte annat än undra över vad som då ska vara ett särskilt angeläget samhällsnyttigt ändamål, och jag tror att ministern delar min undran. Avslutningsvis vill jag säga följande till ministern. Jag hoppas att hon följer denna fråga nogsamt, att statsrådet Maria Larsson ser till att tydlighet i lagen råder. Till slut, Maria Larsson, varför skulle inte du och jag tillsammans kunna besöka de arbetsplatser som redan i dag, tack vare dessa fantastiska hundar, är narkotikafria?
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 14 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Jag får också tacka statsrådet för svaret och tacka interpellanten, för detta är en oerhört angelägen interpellation. Det är många interpellationer som är det, måste jag säga. Det handlar ytterst om vem som ska utbilda, om hur många hundar som ska utbildas och om vem som ska ge tillstånd. Jag ser framför mig, efter att ha deltagit i skatteutskottet under någon mandatperiod, behovet av dessa. Vi har hundar för olika behov: bevakningshundar, både privat och för polis, ledsagarhundar, inte minst stödhundar, och sökhundar som det närmast handlar om i det här fallet. Det gäller narkotika, minor för militära sammanhang, och så vidare. Det behövs mycket utbildning på det här. Det finns också jakthundar. Vi lämnar dem vid sidan av i just det här sammanhanget. Det behövs många som utbildar kvalificerade hundar. Tidigare hade vi Statens hundskola i Sollefteå - den är numera nedlagd - som sorterade under Försvarsdepartementet. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi har en mångfald på det här området och att man från Läkemedelsverket och inte minst regeringen ser till att vi har möjlighet att få olika specialhundar. Som jag sade tidigare är det många olika specialinriktningar. Under den tid som jag har suttit i riksdagen har vi besökt en lång rad platser. Inte minst Tullverket har ett starkt behov av narkotikahundar. Vi kan notera att Tullverket av ekonomiska skäl har tvingats dra ned på det antal hundar som man har haft. Jag menar att upptäcktsrisken är en av de stora sakerna för att förhindra narkotikans spridning i det här landet. Det finns ingenting som är så viktigt som risken att bli upptäckt. Därför behövs det bland annat på tullens område många hundar spridda över hela landet. Jag har haft tillfälle, kan jag berätta för statsrådet, att besöka olika utbildningsanstalter, bland annat senast inom Tullverket där man flyttade sådan här utbildning till Norrtälje. Det är intressant att det ska finnas på många olika håll i landet, dit man kan sprida den här typen av utbildning. Jag håller med om att Läkemedelsverket måste ha en vidsyn när det gäller att se till vilka man ger möjlighet så att det inte blir en brist på hundar som har just de här speciella uppgifterna. Jag tycker att detta är en av de många saker som den förra regeringen misskötte - jag förstår att det inte är någon företrädare för den regeringen som deltar i den här debatten. Det är ett område inom vilket den här regeringen kan göra väldigt mycket. Allra sist, herr talman, kommer skatteutskottet även denna mandatperiod att besöka Tullverket. Den 10 april kommer vi att gå igenom Tullverkets anläggningar på Arlanda. Där tar man stora mängder. Det är klart att upptäcktsrisken skulle vara mycket större om man hade tillgång till många fler narkotikahundar, till exempel vid Öresundsbron och vid hamnar. Ytterst handlar detta om hur många människor som ska behöva drabbas av det gissel som narkotikabruk innebär.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 15 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Ja, hundar är fantastiska djur som kan användas för många ändamål. Jag var faktiskt och besökte Tullverket i går, i Malmö. Där gör de väldligt stora beslag och har väldigt stor nytta av sina hundar. Tullen är egentligen den enda instans i dag som utbildar hundar i egen regi. I övrigt sköts all utbildning av sökhundar på privata hundskolor i dag. Det är en utveckling som har skett efter att Statens hundskola i Sollefteå lades ned. Det var också i samband med att den lades ned som lagstiftningen ändrades. Hundskolorna har i dag haft mycket att göra. De har efterfrågan för olika ändamål. Det handlar om brottsbekämpande uppdrag från de myndigheter som har att bekämpa brott - där har antalet hundar som efterfrågas ökat. Men det är också från behandlingshem och för att använda på arbetsplatser. Man har sett en ökad förfrågan från Läkemedelsverkets sida om att ge tillstånd. Med anledning av det har Läkemedelsverket stramat upp sin praxis, precis som Helena Bouveng anger. Det har de gjort, enligt egen utsago, eftersom de ser en fara i att fler och fler aktörer i samhället får inneha legal narkotika, vilket man menar innebär en ökad risk för spridning och oönskad användning av narkotika. Man anser också att hundarna används på ett sätt som normalt ligger inom ramen för brottsbekämpande verksamhet. Det håller på att utvecklas någon form av polisiära uppgifter som sköts av andra än polis och tull. Det är en utveckling som har fått dem att strama upp det här förfarandet. I dag har vi två domar som ligger, en som inte har vunnit laga kraft och en som inte har avkunnats över huvud taget. Den dom från den 5 februari - det är alltså väldigt färskt - där Länsrätten i Uppsala avslog en ansökan handlade om ett överklagande från Hassela på Gotland, ett behandlingshem. I skälen anger man bland annat att Läkemedelsverket kan komma att ställas inför ett stort antal ansökningar från andra behandlingshem, varför frågan om narkotikasökhundar för avvisitering av intagna på behandlingshem med mera bör bli föremål för särskild utredning och ett principiellt ställningstagande innan sådana ansökningar beviljas. Det är vad man säger i sitt domslut. Men som sagt, laga kraft har ännu inte vunnits, så vi vet inte hur domarna slutgiltigt kommer att se ut. Därför måste vi i dagsläget först avvakta hur lagen tolkas, hur domarna kommer att se ut, innan vi kan gå vidare i den här frågan. Men jag har med intresse lyssnat på era synpunkter i debatten.
Helena Bouveng (M)
Anf. 16 Helena Bouveng (M)
Herr talman! Jag delar Läkemedelsverkets syn att man ska vara väldigt restriktiv. Att inneha narkotika, att lagra narkotika, måste innebära väldigt stora restriktioner. Det är oerhört viktigt att det följs upp att de som faktiskt meddelas tillstånd följer lagen ytterst noggrant. Min uppfattning är att de hundskolor som håller på med detta delar min syn. Man vill inte att vem som helst ska ha möjlighet till detta. Man säger till och med att man mycket väl skulle kunna tänka sig en typ av certifiering, en tydlig certifiering, så att inte spridning av narkotika sker såsom Läkemedelsverket beskrev i yttrandet beträffande dessa samtliga behandlingshem. Men hundskolorna upplever jag som oerhört seriösa. Man diskuterar också om hundskolorna ska ta över brottsbekämpande myndigheters verksamhet. Jag tror att det är väldigt viktigt att man understryker vikten av att i den sekund en hund markerar för narkotika ska frågan direkt överlämnas till polis, då misstanke om brott föreligger. Där tror jag att man ska vara väldigt tydlig. Återigen, trots att vi har den största satsningen på polisen någonsin kommer inte de 200 polishundar som finns i brottsbekämpande myndigheters verksamhet att ha möjlighet att i brottsförebyggande syfte genomsöka arbetsplatser. Man kommer då brott har begåtts. Då är olyckan redan framme. Arbetsgivare är redan i dag väldigt involverade i ett brottsförebyggande arbete. Bussbolag sätter in alkolås, Securitas vaktar byggnader och andra har valt att med jämna mellanrum söka igenom arbetslokaler med hjälp av hundar. Alla dessa insatser görs i syfte att säkerställa en god och säker arbetsmiljö. För mig är det självklart att det ligger i allas vårt intresse att ge arbetsgivare ordentliga verktyg att skapa en trygg och säker arbetsplats. Jag hoppas att jag med denna interpellation har väckt en debatt så att vi så snart som möjligt kan se en lösning i frågan som skapar bättre möjligheter för våra företag att använda sig av narkotikahundar och därmed också bättre kunna bekämpa förekomsten av narkotika på våra arbetsplatser.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 17 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Naturligtvis ligger det i allas vårt intresse att bekämpa narkotikan varhelst den finns och att ta den narkotika som kommer över gränserna till Sverige så fort och effektivt som möjligt med de medel som står till förfogande. Inom många arbeten är det en stor säkerhetsfråga om de anställda använder alkohol eller narkotika på sin arbetsplats. Här finns det olika metoder att använda sig av. Urinprov är en; sökhundar är en annan. En restriktion är att det för att utbilda dessa hundar krävs att man kan också hantera narkotika. Det är där problematiken ligger, och det är också den problematiken Läkemedelsverket pekar på när nu antalet ansökningar har utökats så enormt. De domar som nu kommer att falla kommer att klargöra hur Läkemedelsverkets nya praxis betraktas ur en rättslig synvinkel. Ska man fundera på några förändringar här måste man belysa frågan ganska brett - ur en etisk synvinkel, naturligtvis ur en integritetsskyddande synvinkel men också ur en folkhälsosynvinkel där det handlar om att minimera bruket av narkotika på ett bra sätt. Det är dessa svåra avväganden man måste göra. Dock är det alldeles för tidigt att säga om någonting sådant behövs eftersom vi ännu inte har sett de slutliga domstolsutslagen. Dem inväntar vi och ser fram emot, och utifrån dem finns det säkert också skäl att fortsätta debatten.
Helena Bouveng (M)
Anf. 18 Helena Bouveng (M)
Herr talman! Det gläder mig att höra statsrådet tala om de frågor som kommer upp i den här debatten. Det är inte en helt enkel fråga. Det grundläggande tror jag är att vi är överens om att vi vill åstadkomma narkotikafria arbetsplatser. Sedan kommer frågan: Är det enbart de brottsbekämpande verksamheterna som ska ha möjlighet att göra detta, eller ska vi låta flera privata hundskolor också få göra detta arbete? Min inställning är ganska klar. Som ledamot i justitieutskottet ser jag att vi aldrig kommer att kunna ge detta verktyg till våra arbetsgivare om det bara ska handla om de hundar som ingår i de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet. Jag kan dock höra att statsrådet välkomnar debatten. Jag tror också att det är viktigt att man tydliggör de olika frågeställningar som de facto kommer upp och framför allt, oavsett vilka domstolsutslag det blir, att vi får en tydlighet i lagen. I dag finns det utrymme för godtycke, och en sådan lagstiftning är aldrig bra. Jag ser med hoppfullhet på framtiden och hoppas att vi snart får anledning att återkomma i denna fråga.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 19 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det finns en problematik i att diskutera någonting som ännu inte är ett klargjort faktum. Det är där vi står i dag i den här debatten, och det är därför det egentligen inte finns fog att nu sätta ned foten, varken från interpellantens eller från min sida. Vi väntar fortfarande på den här domen. Sedan kan vi naturligtvis aldrig acceptera en utveckling där polisens skyldigheter övertas av det civila samhället. Det gäller att hitta en bra balans där man kan nå största möjliga effekt, skapa en nolltolerans och ha en så effektiv narkotikabekämpning det bara går på våra arbetsplatser men också ta den hänsyn till människors integritet som vi är skyldiga att göra. Det är alltså många saker som måste vägas för och emot i dessa frågeställningar. Det är också möjligt att lagen får ett väldigt tydligt utfall i samband med att vi får domstolsutlåtandena. Jag tackar för debatten. Det är en intressant fråga som har lyfts upp. Detta är en problematik som säkert upplevs på en hel del håll i dag och som kanske kommer att klarläggas i samband med att domstolsutslagen kommer. Jag tror säkert att interpellanten kommer att återkomma i frågan, varför vi får skäl att diskutera den igen.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.