Offentliga bidrag till Ibn Rushd

Interpellation 2019/20:469 av Amineh Kakabaveh (-)

Interpellationen är inlämnad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2020-09-01
Överlämnad
2020-09-02
Anmäld
2020-09-03
Sista svarsdatum
2020-09-16
Svarsdatum
2020-09-18
Besvarad
2020-09-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Utbildningsminister Anna Ekström (S)

 

Genom januariöverenskommelsen har regeringen bland annat lovat att genomföra beslut:

”Inga offentliga medel ska utbetalas till föreningar eller religiösa samfund som genomför barnvigslar eller sanktionerar annan hedersrelaterad brottslighet (Genomlysning av befintliga förordningar och myndighetsinstruktioner under 2019).”

Sittande regering har också i olika sammanhang uttryckt sin ambition att dra in alla offentliga bidrag till föreningar som i sin verksamhet bryter mot grundläggande demokratiska värderingar. Redan i mars 2018 presenterades en statlig utredning med förslag om ett utvidgat demokratikriterium att tillämpa vid fördelning av stöd till trossamfund (SOU 2018:18). I ett annat betänkande (SOU 2019:35) har ytterligare en utredning presenterat förslag om ett skarpare formulerat demokrativillkor när det gäller offentliga bidrag till civilsamhället. Trots regeringens uttryckt goda ambitioner så har man ännu inte presenterat någon proposition på detta område. Demokratiomstörtande organisationer och religiösa skolor och samfund försatt får skattemedel.

Offentligt stöd till civilsamhället fördelas inte bara som föreningsbidrag eller stöd till trossamfund, utan också bland annat via det statliga anslaget till studieförbunden. Ansvaret för fördelningen av anslag till studieförbunden ligger inte hos någon myndighet utan i stället hos studieförbunden själva, genom en delegation till Folkbildningsrådet. Syftet med statens bidrag till studieförbundet regleras i en särskild förordning (2015:218) där det särskilt anges att folkbildningen ska bidra till att ”stärka och utveckla demokratin”.

Studieförbundet Ibn Rushd har sedan 2005 tagit emot statsbidrag som sammanlagt överstiger en kvarts miljard kronor. Bara i år uppgår organisationens statsanslag till 27 miljoner kronor.

Svenska kommittén mot antisemitism har kritiserat Ibn Rushd och förbundets medlemsorganisationer för att vid upprepade tillfällen bjudit in öppet antisemitiska talare till sina arrangemang. Företrädare för organisationen har varit flitiga offentliga debattörer när det handlat om att misstänkliggöra alla former av terrorismbekämpning som ett uttryck för islamofobi.  Kritiken mot Ibn Rushd har också handlat om hur organisationen, i sina lokaler i Skåne, exponerat sfi-studenter för religiös litteratur med uppenbart misogynt innehåll. Ibn Rushd i Skåne har också ertappats med att samarbeta med den turkiska fascistiska och antisemitiska rörelsen Millî Görüş. 

Redan förra mandatperioden uppmärksammade jag regeringen på att Ibn Rushd använt statsanslag för att förneka hedersförtryck och misstänkliggöra oss som drivit dessa rättighetsfrågor. År 2013 lämnade Ibn Rushd, tillsammans med ett flertal andra islamistiska organisationer, in en anmälan mot Sverige till FN. I denna ”alternativa CERD- rapport” gick man bland annat till hårt angrepp mot Sveriges arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. I denna anmälan anklagade man bland annat dåvarande Ungdomsstyrelsens nationella kartläggning av tvångsäktenskap bland svenska ungdomar för att svartmåla muslimer. Tvångsäktenskap bland ungdomar beskrevs som ett ”marginellt fenomen” i Sverige. 

Forskare som Aje Carlbom och Magnus Ranstorp har pekat på att flera av Ibn Rushds medlemsorganisationer har en organisatorisk koppling till Muslimska brödraskapet och deras europeiska nätverk Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE). I en rapport skriven på uppdrag av MSB 2018 varnade Carlbom för riskerna med ”en okritisk resurstilldelning” till Ibn Rushd och liknande organisationer med kopplingar till Muslimska brödraskapet. Carlbom varnade också för hur dessa organisationers företrädare framställer sig själva som representanter för ett enhetligt ”muslimskt civilsamhälle” och försvårar viktiga integrationsprocesser genom en polemisk retorik om vi och dom.

Den av Ibn Rushds medlemsorganisationer som fått särskilt mycket negativ uppmärksamhet är Sveriges unga muslimer (SUM), som i somras själva begärde utträde ur Ibn Rushd. Bakgrunden handlade om att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF) både nekat SUM ekonomiska bidrag och dessutom återkrävt redan utbetalade anslag. MUCF:s beslut fick förra året stöd i en dom från kammarrätten. Sedan SUM i juni meddelades att beslutet inte fått prövningstillstånd i Högsta förvaltningsrätten ville organisationen annullera sitt medlemskap i Ibn Rushd. MUCF:s beslut om att neka SUM bidrag grundades i en egen utredning som visade att organisationens verksamhet inte tillräckligt respekterade ”demokratins idéer, inklusive jämställdhet”. Med sitt beslut har MUCF visat att även gällande lagstiftning kunnat användas för att neka problematiska organisationer ekonomiska bidrag. Samtidigt är SUM ett bevis på att studieförbundet Ibn Rushd inte varit främmande för att släppa in organisationer som inte respekterar grundläggande demokratiska idéer och jämställdhet som medlemmar.

Den offentliga kritiken mot Ibn Rushd innebar att Folkbildningsrådet tillsatte en egen granskning under ledning av statsvetaren Erik Amnå som förra året kunde presentera resultatet av denna utredning. Amnå konstaterade att Ibn Rushd har en ideologisk anknytning till Muslimska brödraskapet och att man i sin verksamhet gjort frågor om till exempel antisemitism och homofobi till ”no go-zoner”. Dessutom kunde Amnå konstatera att Ibn Rushd hade en patriarkal struktur där en snäv grupp av män intagit de viktigaste maktpositionerna.

I Amnås utredning gavs också flera exempel på exkludering och bristande tolerans i Ibn Rushds verksamhet. Bland annat framgår det att svenskar som har utländsk bakgrund och som tar kampen mot hedersförtryck beskrivs som ”husblattar” på möten arrangerade av Ibn Rushd. Amnå varnade för de risker som finns med att en organisation gör anspråk på att representera ett helt ”muslimskt civilsamhälle” och gav flera exempel på där Ibn Rushds-företrädares anklagelser om islamofobi i själva verket varit ett sätt att slå ifrån sig berättigad kritik.

Den kritik som riktats mot Ibn Rushd blev alltså i stora delar bekräftad av Folkbildningsrådets egen utredning. Trots dessa slutsatser menar inte Folkbildningsrådets generalsekreterare att detta motiverar ett bidragsstopp till Ibn Rushd. Folkbildningsrådet motiverar detta med ett argument om att folkbildningsverksamhet måste ha större frihetsgrader än andra demokratibidrag. 

Detta ställningstagande från Folkbildningsrådet har fått konsekvenser för andra beslut om bidragstilldelning till Ibn Rushd. För några veckor sedan rapporterade DN om hur Ibn Rushd etablerat samarbete med extremistiska moskéer i Göteborg. Trots detta försvarade stadsledningskontoret beslutet att i år tilldela Ibn Rushd 858 103 kronor i kommunala bidrag, vilket innebar en ökning med 880 procent. I sitt försvar för bidragsbeslutet hänvisade den kommunala förvaltningen till Folkbildningsrådets bedömning av Ibn Rushd och organisationens rätt till bidrag. Folkbildningsrådets uttalade stöd till Ibn Rushd uttrycktes också i ett brev som generalsekreteraren Maria Graner skickade till Sveriges Kommuner och Regioner och till utvalda myndigheter. Syftet med brevet var att övertyga politiker och tjänstemän om att det inte funnits skäl att ifrågasätta Ibn Rushds bidrag. I brevet beklagade sig Folkbildningsrådet över att deras egen granskning av Ibn Rushd skulle ha blivit feltolkad:

”[V]i beklagar om rapporten används som argument för att minska eller helt dra in bidrag till studieförbundet Ibn Rushd”

Folkbildningsrådet menar att de kan ta sig ett särskilt svängrum när det gäller de bidrag som de själva fördelar, men detta hindrar dem inte att samtidigt bedriva lobbyverksamhet för att kommuner och regioner ska fortsätta att ge anslag till Ibn Rushd. I Göteborgs kommun drog man andra slutsatser än Folkbildningsrådet och beslutade i stället nyligen om att tills vidare frysa alla bidrag till Ibn Rushd. 

De otydliga reglerna för bidrag till ideella föreningar gör att olika instanser dragit väldigt olika slutsatser. MUCF menade att dagens regelverk gjorde det möjligt att stoppa bidrag till SUM och fick stöd för detta av svenska domstolar. Folkbildningsrådet valde att i en liknande situation när det gällde Ibn Rushd i stället utgå från att bidrag till studieförbund ska fördelas med större frihetsgrader än vad som gäller för andra jämförbara statsbidrag.

Nuvarande regering kunde bildas i kraft av en politisk överenskommelse där det bland annat utlovades en genomlysning av alla förordningar och myndighetsinstruktioner, i syfte att stoppa bidrag till organisationer som inte uppfyller ett relevant kriterium om demokratiska värderingar. Även om Folkbildningsrådet inte är någon myndighet så är deras verksamhet reglerad i en förordning om statens bidrag till folkbildningen (2015: 218). Denna förordning ger emellertid inte något mandat till någon av regeringen underställd myndighet att övervaka hur regelverket efterlevs. (Jämför här med till exempel Skolinspektionens roll på utbildningsområdet.) Det borde därför vara angeläget för regeringen att vidta en utlovad genomlysning som även inkluderar den förordning som reglerar statsbidrag till studieförbund. Alternativet förefaller annars vara att Folkbildningsrådet ges ett fritt mandat att ensamma tolka regelverket. 

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till utbildningsminister Anna Ekström:

 

  1. Avser regeringen att se över regelverket så att studieförbund som samverkar med odemokratiska islamistiska organisationer, till exempel Muslimska brödraskapet, ordnar möten med antisemitiska och homofoba hatpredikanter och sanktionerar hedersförtryck och kvinnoförtryck, inte ska vara berättigade till statsbidrag?
  2. Avser regeringen att se över villkoren för Folkbildningsrådets bidragsgivning så att deras bedömning vid föredelningen av ekonomiska anslag till exempelvis Ibn Rushd liknar de krav om demokratiska värderingar och jämställdhet, som till exempel gäller för de demokratibidrag som fördelas av MUCF eller SST?
  3. Avser regeringen att införa ytterligare kontrollfunktioner för att tillse att bidragen till studieförbunden används på ett sätt som står i överensstämmelse med det lagstadgade syftet om att stärka och utveckla demokratin?
  4. Avser regeringen att, så som omtalas i januariavtalet, genomföra en ”genomlysning av befintliga förordningar och myndighetsinstruktioner” som även omfattar regelverket för statsbidrag till studieförbund, för att säkerställa att offentliga medel inte betalas ut till föreningar som sanktionerar hedersrelaterad brottslighet?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2019/20:469, Offentliga bidrag till Ibn Rushd

Interpellationsdebatt 2019/20:469

Webb-tv: Offentliga bidrag till Ibn Rushd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 18 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om regeringen avser att se över regelverket för statsbidragsgivning så att studieförbund som samverkar med odemokratiska islamistiska organisationer inte ska vara berättigade till statsbidrag och se över villkoren för Folkbildningsrådets bidragsgivning så att kraven liknar de krav om demokratiska värderingar och jämställdhet som till exempel gäller för de demokratibidrag som fördelas av MUCF och SST.

Amineh Kakabaveh har också frågat mig om regeringen avser att införa ytterligare kontrollfunktioner för att tillse att bidragen till studieförbunden används på ett sätt som står i överensstämmelse med demokrativillkoret för statsbidraget till folkbildningen.

Slutligen har Amineh Kakabaveh frågat mig om regeringen avser att genomföra en genomlysning av befintliga förordningar och myndighetsinstruktioner för att säkerställa att offentliga medel inte betalas ut till föreningar som sanktionerar hedersrelaterad brottslighet.

Inledningsvis vill jag betona att folkbildningens aktörer har ett stort ansvar för att säkerställa att det statliga stödet används korrekt.

Regeringen har varit tydlig med att statsbidrag inte ska ges till organisationer som bedriver verksamhet som strider mot demokratins idéer. Jag vill understryka att de medel som betalas ut till studieförbund ska bidra till att uppfylla statens syften med statsbidraget. Att utveckla och stärka demokratin är ett av dessa syften.

För mig är det en självklarhet att bidrag till folkbildningen ska följa de lagar och regler som gäller. Skattebetalarnas pengar ska hanteras med respekt och varsamhet. Statliga bidrag till folkbildningen ska uteslutande gå till verksamhet som uppfyller statens syften med bidraget och stärker vår gemensamma demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller statliga bidrag som Folkbildningsrådet, MUCF och SST fördelar så regleras villkoren för bidragen av olika regelverk. För att se över villkoren i den statliga bidragsgivningen till civilsamhället och hur dessa tillämpas tillsatte regeringen 2018 en utredning som fick i uppdrag att föreslå ett förtydligat, rättssäkert och enhetligt demokrativillkor för den statliga bidragsgivningen. Utredningen överlämnade sitt betänkande till ansvarigt statsråd sommaren 2019. Betänkandet innehåller en genomlysning av befintliga förordningar och förslag till ett förtydligat och enhetligt demokrativillkor för den statliga bidragsgivningen till civilsamhällets organisationer. Förslagen omfattar även förordningen om statsbidrag till folkbildningen. Betänkandet har remitterats, och förslagen bereds inom Regeringskansliet.

Amineh Kakabaveh frågar också om regeringen avser att införa ytterligare kontrollfunktioner.

Fru talman! Det är av största vikt att statliga medel används för den verksamhet som de är avsedda för och att det finns kontrollmekanismer när statsbidrag har använts på ett felaktigt sätt. Regeringen ställer därför krav på Folkbildningsrådets uppföljning och redovisning av statsbidraget.

Folkbildningsrådet har enligt lag fått uppgiften att pröva frågor om fördelning av statsbidrag mellan folkhögskolor, studieförbund och studerandeorganisationer inom folkhögskolan. Det är Folkbildningsrådet som fattar beslut om vilka studieförbund som får ta del av statens stöd till folkbildningen enligt förordningen (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen.

Det är vidare Folkbildningsrådet som följer upp och granskar verksamhet kopplad till statsbidraget. Systemet för kontroll hos Folkbildningsrådet omfattar att rådet kan ställa frågor till bidragsmottagaren, kräva att bidragsmottagaren själv gör en utredning och att rådet självt gör en granskning genom en prövningsgrupp. Rådet har möjlighet att återkräva utbetalt statsbidrag om det beviljats på felaktiga grunder eller om medlen inte har använts för det ändamål de har beviljats för. Rådet kan även besluta om att ett studieförbund inte längre ska få statsbidrag.

Utifrån rapporten om Ibn Rushds verksamhet som Folkbildningsrådet beställde 2018, som Amineh Kakabaveh hänvisar till i sin fråga, har Folkbildningsrådet inlett ett arbete med att ta fram förslag på hur Folkbildningsrådets uppföljning av hela folkbildningen kan utvecklas och förstärkas. Folkbildningsrådet har även den senaste tiden vidtagit ytterligare åtgärder. På Folkbildningsrådets senaste styrelsemöte den 9 september fattades beslut som innebär att statsbidragsvillkoren kommer att skärpas och Folkbildningsrådets kansli förstärkas med särskilt fokus på att utveckla kontroll och uppföljningsarbete. Utbildningsdepartementet för en dialog med Folkbildningsrådet om detta arbete.

När det slutligen gäller Amineh Kakabavehs sista fråga, som handlar om genomlysning av befintliga förordningar och myndighetsinstruktioner, har, som jag nämnt, Demokrativillkorsutredningen i sitt betänkande lämnat förslag till ett förtydligat och enhetligt demokrativillkor för den statliga bidragsgivningen till civilsamhällets organisationer, som bereds inom Regeringskansliet.

Avslutningsvis vill jag framhålla att folkbildningens aktörer uppbär samhällets förtroende att bedriva demokratisk studieverksamhet, och förtroendet måste förvaltas väl för att förtjänas.


Anf. 19 Amineh Kakabaveh (-)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, utbildningsministern, för ett bra svar och för förklaringar till de åtgärder som regeringen har vidtagit eller kommer att vidta! Det är glädjande att det inte finns några skiljelinjer eller konflikter när det gäller hur statsbidrag ska fördelas och vilka organisationer som ska få del av dem.

Vi talar om en organisation som heter Ibn Rushd. Vi vet att många forskare och samhällsdebattörer under åratal har påpekat att den organisationen inte är lämplig eftersom den har kopplingar till Muslimska brödraskapet och bedriver antisemitisk retorik. Svenska kommittén mot antisemitism har också påtalat detta. Forskarna Magnus Ranstorp och Aje Carlbom, som är författare och debattörer, har gång på gång kommit till samma slutsats.

Förra mandatperioden varnade jag här i kammaren regeringen för detta studieförbund, bland annat på grund av synen på jämställdhet. Vi som arbetar mot hedersförtryck och hedersbrott kallas för islamofober av Ibn Rushd. Organisationen anmälde tillsammans med ett flertal andra organisationer Sverige till FN år 2013 för det arbete vi gör mot hedersförtryck, som man hävdade var islamofobiskt och rasistiskt. Samma organisation får än i dag mer än en kvarts miljard kronor. Senast i år fick man 27 miljoner.

Lokalavdelningen i Skåne har blivit anmäld flera gånger. Till exempel exponerar de sina studenter för islamistiska texter och religiös fanatism. De skapar ett vi-och-de-samhälle. De sprider västfobi. De tycker inte att det svenska samhället är lämpligt för dem som de kallar "vanliga muslimer". Det är inte sant! Den här organisationen representerar inte muslimer.

Förra veckan kom Ranstorp med flera med ett avslöjande i Expressen om att Ibn Rushd och diverse andra studieförbund använder skattemedel på ett felaktigt sätt. De sysslar med korruption och annat. Frågan är varför dessa organisationer ska få skattemedel för att sprida hat och hot, för korruption och för att sprida islamism och annan extremism i samhället.

Det är bra att det nu blir en proposition, men när kommer den på riksdagens bord? Det är en viktig proposition, och många organisationer, också Varken hora eller kuvad, har fått skriva remissvar. Men när kommer den?


Anf. 20 Mikael Strandman (SD)

Fru talman! Jag vill citera en liberal som skriver på Expressens debattsida i dag: "Staten har genom åren byggt upp ett institutionaliserat förtryck gentemot svenska muslimer. Bidrag och stöd har givits till organisationer, samfund och skolor med en antidemokratisk och islamistisk samhällssyn. Ni förstör för de allra flesta skötsamma muslimer", skriver Shervin Ahmadzadeh.

Jag kan hålla med om detta. Jag har många muslimska vänner. De är födda och uppvuxna som muslimer. Jag har mött dem på olika arbetsplatser, när jag pluggade och runt om i bekantskapskretsen där jag bor i Norrtälje. Men jag har aldrig stött på några radikala, bokstavstroende med den typ av tro som Ibn Rushd står för. Det är en väldigt extrem och radikaliserad del av islam som inte företräder de flesta svenska muslimer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja ställa en fråga till ministern: På vilket sätt tror ministern att det ska minska polariseringen och öka demokratin och delaktigheten i samhället när ni stöder den här typen av organisationer? Det är ju som att stödja den extremaste varianten av kristna organisationer i samhället, som Knutbyförsamlingen eller extrema varianter av Livets Ord.

Ibn Rushd har kopplingar till Muslimska brödraskapet, både informella och formella. Det står bland annat att om föreningen upplöses ska pengarna i slutändan hamna hos den europeiska paraplyorganisationen för Muslimska brödraskapet.


Anf. 21 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Fru talman! Jag vill börja med att säga till Amineh Kakabaveh att det inte ska råda någon tvekan om att hedersbrott och hedersförtryck inte har någon plats i Sverige. Det ska inte ha en plats i det svenska samhället, i svensk skola eller i svensk folkbildning.

Regeringen gör stora och viktiga lagändringar och förordningsändringar och avsätter en hel del resurser till arbetet mot hedersförtryck och hedersvåld. Detta ska vara klart och tydligt utsagt, och det ska inte råda någon som helst tvekan på den punkten.

Amineh Kakabaveh ställer en hel del frågor som utgår från skälen till beviljandet av bidrag till ett visst studieförbund. Som alla vet har vi i Sverige en ordning där jag som statsråd inte går in och lägger mig i eller fattar beslut om tillämpning av lag. Detta står tydligt skrivet i vår grundlag. Det är något som hela vår riksdag har ställt upp på, och det är något som jag finner mig i. Jag ska inte och får inte lägga mig i hur myndigheter eller i det här fallet Folkbildningsrådet fattar beslut när de stöder sig på den lagstiftning som riksdagen har tagit fram.

Men jag kan notera att Folkbildningsrådet har tagit ett flertal initiativ för att skärpa kontrollen och uppföljningen av bidragsgivningen. Så sent som för några dagar sedan fattade man beslut om att skärpa villkoren och förstärka kontrollen. Såvitt jag kan förstå, fru talman, gjorde Folkbildningsrådet det av en anledning. Det handlar om de avslöjanden som har kommit från de egna studieförbunden om allvarliga anklagelser om olika former av fusk och felaktig användning av pengar.

Fru talman! Inte ett enda öre av våra svenska pengar som är avsatta till folkbildning ska gå till fusk. Inte ett enda öre ska gå till förtryck. De pengar som vi gemensamt avsätter till folkbildningen ska gå till studiecirklar, läsfrämjande, kultur och barns och pappors läsande tillsammans. Ja, pengarna ska gå till den stora mängd väldigt bra verksamhet som ska förekomma i våra folkbildningsförbund.

Jag noterar att Folkbildningsrådet har tagit ett flertal initiativ för att skärpa kontrollen och förstärka uppföljningen. Det är också Folkbildningsrådets ansvar enligt den lagstiftning som vi nu har.

Sedan har Mikael Strandman ett antal frågor som handlar om institutionaliserat förtryck. Mikael Strandman går rätt hårt åt dels ett enskilt studieförbund, dels ett antal extrema kristna riktningar, för att använda Mikael Strandmans egna ord. Jag tror att han uttryckte sig så.

Jag kan konstatera att det förhållandet, att vi i Sverige har en möjlighet att med skattepengar bedriva konfessionella friskolor, har ett starkt stöd i Sverigedemokraterna. Från Sverigedemokraternas sida ser vi en total uppställning bakom systemet med religiösa friskolor. Varje gång frågan har kommit upp har Sverigedemokraterna stått upp för religiösa samfunds rätt att bedriva friskolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag får överlåta till den som lyssnar på denna debatt att själv avgöra hur mycket som ligger bakom Mikael Strandmans kritik när det gäller den typ av friskolor som han här nämner.


Anf. 22 Amineh Kakabaveh (-)

Fru talman! Det är glädjande att man är så tydlig som statsrådet är när det gäller kampen mot hedersförtryck. Men faktum är att i dessa skolor - det är bland annat Ibn Rushd, Livets Ord och många andra kristna skolor men också islamistiska skolor - är hedersförtryck normen. Vi har många gånger hört om könsapartheid. Pojkarna är helt fria - de kan göra allt. Men flickornas sexualitet och beteenden granskas och kontrolleras.

Det är också en intressant fråga: Kommer regeringen med ett förslag om att förbjuda de religiösa skolorna eller inte? Socialdemokraterna har faktiskt kongressbeslut när det gäller den frågan. Jag undrar också när det kommer en sådan proposition. Det går inte i demokratin och i jämställdhetens Sverige att uppdela efter kön - vi pratar om små flickor - och efter religion. Om man är kristen extremist ska man då ha sina barn i extremistiska kristna skolor. Jag pratar om de extremistiska skolorna, inte alla. Jag pratar om de som könsuppdelar, som de islamistiska skolorna - de är både sådana som finns inom Folkbildningsrådet och andra - som har gjort detta.

Jag kommer tillbaka till trycket på Folkbildningsrådet. Efter en massiv kritik och efter olika samhällsdebatter tvingades de äntligen att själva tillsätta en utredning. I den utredningen, som gjordes av statsvetaren Erik Amnå, kom man fram till ungefär samma slutsatser som forskarna och debattörerna. Ibn Rushd har ideologiska anknytningar till Muslimska brödraskapet, och i sin verksamhet har man till exempel gjort en hel del när det gäller antisemitism och homofobi. Det har också påpekats att det är starkt patriarkala strukturer i deras led.

All kritik avfärdar denna organisation med att det är islamofobiskt och rasistiskt. Ibn Rushd och andra skolor har hela tiden avfärdat detta, för de har inget moraliskt ansvar gentemot dem som är icke-muslimer. Så har vi lärt oss från början. Man kan ljuga. Man kan vända och vrida. Så gör de, och det köps av svenska naiva politiker.

Man måste se annorlunda på dem. De kommer absolut inte att gå med på något av detta. De kan skriva snyggt på ett papper, men i verkligheten bedriver de fundamentalism. De bedriver hat mot judar, mot kvinnor, mot kristna och mot västvärlden. Ändå leder det inte, menar jag, till att Folkbildningsrådet avfärdar dem - jag tänker på Amnås kritik. De går till attack mot forskare och andra människor som kritiserar Folkbildningsrådet.

Skattemedel ska inte skickas eller betalas till dessa organisationer. Där har regeringen ett ansvar.


Anf. 23 Mikael Strandman (SD)

Fru talman! På Ibn Rushds hemsida står det: Vi har inga formella kopplingar till Muslimska brödraskapet. Men det står att de i många avseenden delar ideologin. Tänk att bara kunna skriva så! Kan vi verkligen stödja ett förbund som har ideologiska kopplingar till den typen av radikal islamism och som indirekt har varit delaktigt - brödraskapet har varit det direkt - i de folkmord som skedde i inbördeskrigets Syrien?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår inte hur vi kan stödja en sådan organisation. Tänk om det hade varit en annan typ av organisation som hade skrivit så här: Ja, vi har inga formella kopplingar till Vitt ariskt motstånd, men vi delar i viss mån samma ideologi. Hade de också fått stöd?


Anf. 24 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Fru talman! Nu fick jag flera frågor från Amineh Kakabaveh om de konfessionella friskolor som vi har diskuterat livligt i Sverige under senare år - jag tycker att det är bra att vi diskuterar dem.

Amineh Kakabaveh! Jag kan ju inte som statsråd svara för rent partipolitiska ställningstaganden, men eftersom jag var föredragande vid den partikongress där Socialdemokraterna ställde sig bakom ett totalt förbud mot religiösa friskolor är jag väl medveten om den ståndpunkten.

I januariavtalet har vi i regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna kommit överens om att vi ska ta fram ett förbud mot nyetablering av religiösa friskolor. Det arbetar vi mycket hårt med i departementet. En utredning har varit ute på remiss, och vi går just nu igenom remissvaren och ser hur vi ska gå vidare med frågan.

Jag kan utan att avslöja alltför mycket säga att det är ganska svåra juridiska avvägningar, eftersom vi rör oss i ett område som handlar mycket om mänskliga rättigheter och där olika mänskliga rättigheter i viss mån ställs mot varandra. Men det är ett arbete som vi bedriver med stor entusiasm i departementet tillsammans med Centern och Liberalerna.

Amineh Kakabaveh tog upp pojkar och flickor i sin fråga. Det är ett känt faktum att vi har sett att det har förekommit könsuppdelade grupper på ett sätt som inte ska förekomma. Här har regeringen skärpt läroplanen så att det nu är klart och tydligt att undervisning ska bedrivas på ett sådant sätt att pojkar och flickor inte åtskiljs om det inte finns självklara pedagogiska skäl, förstås.

Vi har också sedan lång tid tillbaka inskrivet i både skollag och läroplan att skolan ska motverka traditionella könsroller och se till att pojkar och flickor får samma möjligheter och samma skyldigheter i vår skola.

Så sent som för en vecka sedan skickade regeringen dessutom ut ett förslag på remiss som går ut på att det ska bli enklare att stänga friskolor och kommunala skolor med stora och återkommande brister.

Ett problem som vi har sett, fru talman, är ju att skolor som år efter år uppvisar olika former av brister rättar till dessa brister när de får förelägganden om det, och nästa gång Skolinspektionen kommer finns det nya, stora brister.

Med det här förslaget kommer vi åt de situationerna på så sätt att Skolinspektionen kommer att kunna ta hänsyn även till gamla försyndelser, om det är någonting som är relevant i det fallet. Det tror jag kommer att ha stor betydelse för många av de skolor där pojkar och flickor inte har behandlats lika.

Jag vill verkligen betona att det här är en fråga där vi måste arbeta politiskt. I dag finns det många politiska partier i den svenska riksdagen som står fast vid att religiösa friskolor ska ha en plats i det svenska skolväsendet och som säger nej till de här olika förslagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag fick en fråga från Mikael Strandman som återigen lämnar information om ett enskilt studieförbund, nämligen studieförbundet Ibn Rushd. Med den modell som vi arbetar efter i Sverige är det myndigheter, eller i det här fallet Folkbildningsrådet, som fattar beslut om hur medel ska tilldelas. Man stöder sig då på lagar som har antagits av riksdagen och i vissa fall på olika former av regleringsbrev och liknande från Regeringskansliet.

I detta fall är det Folkbildningsrådet som fattar beslut, och jag får inte som minister gå in och uttala mig om vilket studieförbund som är okej och vilket studieförbund som inte är okej.

Jag vill återigen hänvisa till att man visst kan ställa den typen av frågor, men som den svenska modellen fungerar - och den har tjänat oss väl - är jag som minister förhindrad att uttala mig om enskilda fall.


Anf. 25 Amineh Kakabaveh (-)

Fru talman! Man kan diskutera i timmar vad som ska gå före. Ska föräldrarnas kultur och religion gå före svensk demokrati, våra lagar och barnkonventionen, som nu också är implementerad i svensk lagstiftning?

Tyvärr är det väldigt naivt att tro att vår demokrati är för alla och att jämställdheten når ut även till förorterna. Det är faktiskt beklämmande. Det är också tungt att som politiker i Sveriges riksdag varje dag möta dessa unga flickor som egentligen behöver en ursäkt från alla partier som har svikit dem.

Och än i dag sitter vi här och diskuterar huruvida de här skolorna ska få miljardbelopp - inte för att utbilda eleverna enligt demokratins spelregler, utan det är hat och hot som sprids. Det är segregation och utanförskap som leder till den situation som vi har i dag med gängkriminalitet och en misstro mot samhället.

Jag förstår faktiskt de ungdomarna. De har ju ingen med sig, vare sig föräldrar, skolan eller samhället. Vad ska vi förvänta oss av dessa ungdomar när de blir diskriminerade? Hur ska vi ha tilltro till samhället när man betalar en kvarts miljard till en organisation som stöder fascistiska organisationer som Millî Görüs i Turkiet, Erdogans och brödraskapets högra hand? Det inser man i Folkbildningsrådet, och ändå gör man ingenting åt det.


Anf. 26 Utbildningsminister Anna Ekström (S)

Fru talman! Det här är en viktig debatt. Amineh Kakabaveh nämnde i slutet av sitt inlägg hur viktigt det är att utgångspunkten, oavsett om det handlar om skolverksamhet, studieförbund eller bidragsgivning, är att svensk lag gäller i Sverige. Jag vill verkligen understryka att jag håller med till hundra procent.

Vi har som aktiva politiker ett ansvar för att se till att den svenska lagen är uppbyggd på ett sådant sätt att alla människor i Sverige har lika rättigheter och lika möjligheter. Här gör det lite ont i hjärtat att lyssna på den beskrivning som Amineh Kakabaveh lämnar av unga kvinnor och flickor som känner sig svikna av samhället. Det som är lite ironiskt i den här debatten är att jag liksom inte ser något bättre medel för att nå utsatta unga kvinnor och flickor till exempel i våra förorter än klassisk folkbildning.

Olof Palme kallade på sin tid folkbildningen för demokratins vapensmedja. Och folkbildningen har i den svenska historien varit ett viktigt medel för att säkerställa att alla människor i Sverige får del av kunskap, får del av bildning, får del av demokrati och får del av kultur. Min och regeringens utgångspunkt är därför att de medel som vi gemensamt avsätter till folkbildningen ska gå just till att stärka demokratin och sluta bildningsklyftor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag noterar att mycket av den kritik som både Amineh Kakabaveh och Mikael Strandman har lämnat under den här väldigt intressanta interpellationsdebatten handlar om ett enskilt studieförbund. Jag är som sagt förhindrad att uttala mig om enskilda beslut, men jag och Amineh Kakabaveh är enade i uppfattningen att den svenska förorten behöver folkbildning av hög kvalitet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.