Anf. 31 Sofia Westergren (M)
Frau talman! Tack till minister Lind för svaret och för att hon delar vår uppfattning om vikten av barns och ungas idrottande och om vikten av att idrottsverksamhet, även tävlingsverksamhet, så snart det är lämpligt ska kunna återupptas på alla nivåer.
I vår senaste debatt i ämnet sa ministern att hästen är ett stort djur, som behöver ha sin dagliga träning trots pandemin. Jag uppskattar ministerns klarsynthet.
Nu har en viss öppning skett sedan jag skrev interpellationen, och nuvarande regler gäller fram till den 1 juni. Jag hoppas att vi är i pandemins slutfas, och jag tycker att vi ska blicka tillbaka för att se vad som gick bra eller mindre bra - allt för att vara lite bättre förberedda om detta händer igen.
Riktlinjerna har varit ryckiga för hästbranschen liksom för hela Sverige. Det har varit snabba kast, och gränserna har flyttats. Fokus har varit på unga och yrkesverksamma och att de har kunnat fortsätta att tävla. De unga får tävla i närområdet och de yrkesverksamma över hela landet. Det skulle ha varit bättre att ha en tilltro till respektive idrottsförbunds förmåga att bedriva verksamhet med högt smittskydd.
Jag är tacksam för att ridskolorna i Sverige har hanterats bra. De har kunnat fortsätta att bedriva verksamhet, om än i mindre skala och med åtgärder för att stärka smittskyddet. Enligt undersökningar är en ungdom som rider en timme i stallet ytterligare i tre timmar - totalt fyra timmar. Ridskolorna är en form av ungdomsgård. Tyvärr har den biten gått förlorad under pandemin, och vi hoppas att den snart kommer åter.
Konklusionen är att det har fungerat bra med ridskolan men mindre bra för hästsportens tävlingsverksamhet. De som har drabbats värst är vuxna amatörryttare och de som bor norr om Gävle. Där finns det inga tävlingar eftersom det finns färre hästar, så de som bor där och vill tävla har inte kunnat göra det. De känner sig bortglömda.
För en sport där man reser för sig själv hade det varit bra att se över en annan lösning än att endast tävla i närområdet för unga ryttare. I praktiken har halva Sverige fått tävlingsförbud. Den enda möjligheten är att resa utomlands, alltså att göra betydligt längre resor. En lösning kunde vara att de som inte har tävlingar nära kan få dispens till en valfri tävlingsdag. Hela landet ska leva, och då kan inte halva landet glömmas bort. Jag själv kommer från Västra Götaland, och där fungerar det att tävla nära eftersom det är hästtätt. Så är det även i Skåne; där finns det gott om hästar, och det finns tävlingar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Hästtävlingar kan genomföras med högt smittskydd. Vi är vana att ha en hästlängds avstånd. Avståndet måste finnas för säkerheten, och det uppfyller väl kravet på avståndet för smittskydd. Lägg därtill att oavsett pandemi eller ej reser man med eget fordon till tävling. Man använder inte gemensamma omklädningsrum. De oisolerade hallar som vi kallar inomhus är mer att betrakta som utomhus eftersom en stor luftvolym ständigt cirkulerar.
När pandemin bröt ut var ett särskilt tävlingsreglemente snabbt på plats. Publik var inte längre tillåtet. Kafeterian stängde. Man tillät endast en medhjälpare per ekipage. Anläggningarna där man bedriver tävlingsverksamhet är stora, och avstånd kan hållas och hålls.
Jag tycker att det är vårdslöst att inte se skillnad på olika idrotter, och jag tror att det skadar trovärdigheten om inte myndigheter "taktar" med det som folk ser som uppenbart.
Fru talman! Jag vill fråga minister Lind varför inte skillnader har gjorts mellan idrotter.