utbildning av lärare i hem- och konsumentkunskap
Interpellation 2004/05:235 av Danestig, Britt-Marie (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-11-30
- Anmäld
- 2004-11-30
- Besvarad
- 2004-12-14
- Sista svarsdatum
- 2004-12-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 30 november
Interpellation 2004/05:235
av Britt-Marie Danestig (v) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky om utbildning av lärare i hem- och konsumentkunskapRegeringen genomför för närvarande en hel del satsningar som på olika sätt berör utbildning inom det hushållsvetenskapliga området. Jag ska här nämna fyra. Inom ramen för uppdraget som ställts till Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet om att utarbeta ett underlag för en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet har en rapport om mat och hälsa i utbildningen utarbetats.
Stefan Edman har tillsats att utreda hållbar konsumtion där jag utgår ifrån att utbildning är ett inslag när det gäller det förändrade konsumtionsmönstret.
Vidare har kommittén för utbildning för hållbar utveckling just kommit med sin slutrapport (SOU 2004:104) där bland annat hälsa, jämställdhet och hållbar konsumtion nämns.
I dessa tre fall torde för grundskolans del hem- och konsumentkunskap vara ett centralt ämnesområde. "Maten är det som ligger i topp när hushållens miljöpåverkan listas. Under en livstid äter och dricker varje människa mer än 50 ton mat och dryck" står det att läsa i skriften Maten och folkhälsan (Kungl. Skogs- och lantbruksakademien 2004).
Hem- och konsumentkunskap är det ämne i skolan som lär eleverna för livet i hem och familj och för livet som konsument. Betydelsen av kunskap för att bli en medveten konsument kan inte överbetonas. Det gäller också i utbildning för vuxna där hem- och konsumentkunskap från och med den 1 september i år ingår som ett kunskapsområde i den grundläggande vuxenutbildningen. I rapporten från Livsmedelsverket om mat och hälsa i utbildningen lyfts också behovet av ett motsvarande ämne i gymnasieskolan fram.
För att genomföra dessa olika satsningar på skilda nivåer i utbildningssystemet med god kvalitet behövs lärare utbildade i inriktning hem- och konsumentkunskap. Skolverket redovisar att lärarkompetens är den enskilda resurs som har störst betydelse för elevers resultat. Då är det ett problem att det redan i dag är vanligt att personer utan utbildning är satta att undervisa i ämnet. NU-03 visar att så stor del som 42 % av de som undervisar i hem- och konsumentkunskap ej har utbildning för det. Vidare är det ett problem att det utbildas för få lärare med inriktning hem- och konsumentkunskap.
I dag finns inriktningen endast vid tre av landets lärarutbildningar, i Göteborg, Umeå och Uppsala. I Kristianstad finns planer på att skapa motsvarande inriktning inom en snar framtid. Ett så begränsat antal utbildningsplatser motsvarar inte det behov som finns i dag av lärare i hem- och konsumentkunskap. Det motsvarar definitivt inte det behov som de bra och viktiga satsningar regeringen initierar och som nämns ovan medför.
Jag vill fråga utbildningsministern:
Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att säkerställa försörjningen av lärare med denna specifika ämneskompetens?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:235
Webb-tv: utbildning av lärare i hem- och konsumentkunskap
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:50 Tisdagen den 14 decemberProtokoll 2004/05:50 8 § Svar på interpellation 2004/05:235 om utbildning av lärare i hem- och konsumentkunskap
Protokoll från debatten
Anf. 53 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Britt-Marie Danestig har frågat vilka åtgärder jag tänker vidta för att säkerställa försörjningen av lärare med kompetens att undervisa i hem- och konsumentkunskap.
Britt-Marie Danestig ställer sin fråga dels utifrån ett antal satsningar som regeringen aviserat eller genomfört inom områdena folkhälsa och hållbar utveckling, dels utifrån situationen i grundskolan i dag.
Kommande satsningar inom områdena folkhälsa och hållbar utveckling berör frågor som ligger delvis inom ramen för grundskolans ämne hem- och konsumentkunskap, delvis inom andra ämnen.
Att en stor andel av lärarna i hem- och konsumentkunskap saknar fullständig behörighet är allvarligt och kräver såväl skolans som lärarutbildningens uppmärksamhet.
En ny kursplan för ämnet hem- och konsumentkunskap trädde i kraft år 2000. Samtidigt förändrades beteckningen på ämnet hemkunskap till hem- och konsumentkunskap för att markera en förändrad inriktning. Det nya ämnet betonar samspelet mellan hushåll, samhälle och natur och utgör grunden för elevens aktiva deltagande i formandet av en medveten livsstil och ett hållbart samhälle. Förändringarna föranleddes av syftet att göra eleven kapabel att som individ och konsument möta förändringar i samhället och dess villkor för hushåll och individer. Ämnet har en klart ämnesövergripande karaktär och har beröringspunkter med många andra ämnen i skolans läroplan.
Vad beträffar utbildningen av lärare för ämnet hem- och konsumentkunskap har ett antal högskolor inom ramen för den förnyade lärarutbildningen erbjudit bland annat en inriktning med en sådan benämning. Inriktningen erbjuds inom ramen för utbildning av lärare med inriktning mot senare år, det vill säga från 160 poäng eller mera. Den examen som fanns före reformen, hushållslärarexamen, omfattade 120 poäng. Bakom förändringen låg tanken att även lärare i praktiskt estetiska ämnen ska kunna undervisa i två ämnen. Eftersom undervisningsämnet hem- och konsumentkunskap är ämnesövergripande till sin karaktär bör en kombination med annat ämne i lärarexamen sammantaget ge skolan en bättre kompetens än tidigare att genomföra den undervisning för demokrati och hållbar utveckling som skolans styrdokument föreskriver.
I Skolverkets årliga prognos över lärarbehovet fram till 2020, senast publicerad i juni i år, har inte någon särskild brist på lärare i hem- och konsumentkunskap förutsetts.
Enligt det årliga samrådet, senast nu i oktober, mellan Högskoleverket, Skolverket, lärosäten och kommunföreträdare om dimensioneringen av lärarutbildningen har frågan om lärare i hem- och konsumentkunskap inte heller lyfts fram.
Enligt vad jag har erfarit från några av de lärosäten som ger inriktningen mot hem- och konsumentkunskap motsvarar det samlade söktrycket väl det antal studenter som lärosätet avsatt resurser för att utbilda.
Skulle de initiativ som Britt-Marie Danestig nämner i sin interpellation leda till läroplansändringar och en kraftig ökning av efterfrågan på lärare i hem- och konsumentkunskap bedömer jag att utbildningssystemet kommer att klara detta inom ramen för det handlingsutrymme och den budget som redan finns. Något sådant arbete med förändringar i läroplanen pågår dock inte i dag enligt vad jag har kunnat inhämta.
Anf. 54 Britt-Marie Danestig (V)
Herr talman! Först vill jag tacka utbildningsministern för svaret på min interpellation. Det gläder mig faktiskt att vi tycks vara överens om så många saker.
Vi är överens om att de satsningar som regeringen just nu gör är viktiga, det vill säga satsningar på hållbar konsumtion och folkhälsa.
Vi är också överens om att det var bra att vi införde hem- och konsumentkunskap som ett kunskapsområde inom grundläggande vuxenutbildning, vilket gjordes så sent som den 1 september i år. Genom det når man en mycket viktig målgrupp för de kunskaper som ämnet kan ge.
Vi är också överens om att ämnet är betydelsefullt och att de nya kursplanerna från år 2000 har markerat viktiga kunskaper som frågor om hälsa och miljö i relation till den enskildes och hushållets konsumtion.
Det är ju så att antalet barn med övervikt ökar. Det i sin tur är en fråga om livsstil och möjligheter och kunskaper att göra medvetna val. Det i sin tur är en fråga om klasstillhörighet. Därmed berör det också frågor om etnicitet. Skolan är speciellt viktig i det här sammanhanget, eftersom det är där vi möter alla ungdomar oavsett vilken bakgrund de har.
Ämnet hem- och konsumentkunskap har dessutom en annan dimension genom att det tar upp social gemenskap. Det handlar om relationer mellan människor i vid mening. Därmed blir också genus en viktig fråga. Skolans strävan mot jämställdhet kan genom hem- och konsumentkunskapen ta upp frågor om makt och om arbetsfördelningen hemma. Kulturella variationer är ett naturligt inslag i undervisningen. Det handlar inte bara om mat utan också om hur vi skapar och vårdar hemmet, om tvätt, städning och andra vardagliga aktiviteter.
Slutligen är vi också överens om att lärarutbildningsreformen var bra, även om vi ännu inte har sett något färdigt resultat. Det är ju ingen årskull som har lämnat den nya lärarutbildningen ännu.
Nu ska jag komma till de delar som vi inte är överens om och som vi upplever som problem. Det är riktigt som utbildningsministern säger att det är en stor andel, nämligen närmare 42 %, av dem som undervisar i hem- och konsumentkunskap som saknar fullständig behörighet i ämnet. Det tycker vi är ett allvarligt problem.
Skolverket har i flera undersökningar visat att lärarnas kompetens är den största enskilda resurs som påverkar elevernas resultat och deras lärande. Ämneskunskaper för lärarna är också oerhört viktigt för att man ska kunna utveckla ämnet och undervisningen. Det är speciellt viktigt nu när timplanerna troligen kommer att avskaffas att varje enskild ämnesföreträdare kan argumentera för sitt ämne och tydligt framföra det unika hans eller hennes ämne kan tillföra i ett mer ämnesövergripande samarbete.
Förutom att det i dag finns många outbildade lärare som behöver ersättas med utbildade lärare, tillkommer behovet i kommunerna av hem- och konsumentkunskap eftersom det har blivit ett kunskapsområde inom grundvux. Det finns ca 290 kommuner. Om vi säger att hälften av de här kommunerna kommer att anställa en lärare med ämneskompetens skulle det betyda att ca 145 lärare behöver utbildas.
Låt oss sedan se på åldersfördelningen bland lärarna som undervisar i hem- och konsumentkunskap. Då tittar jag på Skolverkets statistik från 2002. Där kan vi konstatera att i intervallet mellan 50 och 59 år finns 33 % av lärarna. De som är 60 år och äldre utgör 14 % av det totala antalet på knappt 2 000. Så här ser alltså utbildningssituationen ut i dag.
Då skulle jag vilja fråga om utbildningsministern delar min analys av nuläget.
Anf. 55 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Det är trevligt att konstatera att jag för andra gången samma morgon har en interpellationsdebatt där interpellanten och jag är överens om det allra mesta. Vi är överens om att det vi diskuterar är en mycket viktig fråga. Vi är överens om att det här ämnet har en väldigt stor betydelse för unga människors sätt att förbereda sig för ett långt liv som medvetna konsumenter med en medveten livsstil och motståndskraft mot reklam och annat som försöker påverka oss genom livet i annan riktning. Vi är överens om att det är viktigt att yrket är attraktivt och att det utbildas så många som vill utbilda sig till det här yrket. Jag tror också att vi är överens om att det är bra om yrket har sådan status att det lockar fler att söka behörighet.
Högskoleverket har vårt uppdrag att kontinuerligt följa frågor om dimensionering och utbildningskvalitet. De kommer nu i vår med en särskild rapport om lärarutbildningen. Jag räknar med att de frågor som vi diskuterar i dag kommer att ingå i det som de lägger fram. Då får vi kanske tillfälle att återkomma till vilka åtgärder vi kan behöva vidta för att stärka utbildningen.
Det är viktigt att se att det i dag råder balans mellan dem som söker den här utbildningen och den utbildningskapacitet som finns. Kommunerna, som är arbetsgivare och avnämare av dem som går den här utbildningen, har inte till oss framfört att detta är ett område som är ett problem i dag som de vill att vi ska ingripa särskilt mot. Jag hade naturligtvis tyckt att det hade varit väldigt mycket bättre om det var en mycket högre andel av dem som i dag upprätthåller de här tjänsterna som hade fullständig behörighet. Men att bygga ut utbildningskapaciteten med hjälp av regeringsbeslut eller statliga beslut i ett läge där man redan erbjuder utbildning åt alla som söker utbildningen tror jag är fel väg att gå. Dessutom är det min principiella uppfattning att det är de olika lärosätena som har ansvar för dimensioneringen inom ramen för sina ordinarie beslutsbefogenheter.
Anf. 56 Britt-Marie Danestig (V)
Herr talman! Jag skulle vilja säga till utbildningsministern att om man tittar på de statistiska uppgifterna togs det in totalt 53 personer med inriktningen hem- och konsumentkunskap hösten 2004, alltså den termin vi har nu. Utbildningen är mellan fyra och fyra och ett halvt år lång. Enligt statistiken är 14 % 60 år eller äldre. De som går är ettämneslärare, och de som kommer in är tvåämneslärare. Det betyder att det finns en brist på närmare 600. Då har jag inte räknat in behovet i grundvux med den förändring som nyligen har gjorts och som jag tycker är bra.
Om man sedan skulle göra positiva förändringar i läroplanen och kursplanerna som ytterligare skulle öka behovet av det här ämnet skulle det också öka behovet av nyutbildade lärare med den här kompetensen.
Låt oss titta på antagningssituationen. I Göteborg antogs nu i höstas 20 studenter, men det fanns 34 förstahandssökande till de platserna. I Uppsala har man 24 platser, men söktrycket har ökat och ytterligare 10 studenter har faktiskt tillkommit under den här terminen.
Jag vill också säga utbildningsministern att det är viktigt att utbildningarna har en viss volym på lärosätena för att man ska kunna erbjuda hög kvalitet både när det gäller lärarkompetens och när det gäller utvecklings- och forskningsanknytning. En för liten volym skapar ett för litet underlag för att synliggöra dessa utbildningar och marknadsföra dem. Man läser ju hem- och konsumentkunskap i grundskolan, men jag tror att man glömmer bort det och inte ser det som ett möjligt yrke efter gymnasieskolan.
Lärarförbundet visade i en undersökning som man publicerade i maj att studenternas val inom lärarutbildningen faktiskt stämmer ganska dåligt med behovet. Man visade till exempel att förskolorna behöver 3 300 lärare, inte de 1 200 som nu har valt den här inriktningen. Utifrån det gick faktiskt regeringen in och markerade detta behov i budgetpropositionen för 2005 och uppdrog åt lärarutbildningarna att förändra den här situationen. Vi menar att man borde kunna göra på samma sätt när det gäller lärare i hem- och konsumentkunskap.
Utbildningsministern nämnde att dessa utbildningar finns i Göteborg, Umeå och Uppsala, men det finns faktiskt ett stort behov i övriga delar av Sverige, särskilt i södra Sverige. Vi tror att det skulle kunna finnas anledning att utöka även antalet utbildningsanordnare.
Sedan skulle jag vilja fråga: Varför inte också utöka den särskilda lärarutbildningen med inriktning mot hem- och konsumentkunskap? Där skulle man kunna få lärare som också hade ett invandrarspråk och samtidigt kunskap om andra kulturer och erfarenhet av den kulturkrock mötet med Sverige kan innebära.
Jag vill också säga att det har bedrivits väldigt många intressanta projekt, särskilt i invandrartäta områden, där ämnet hem- och konsumentkunskap använts för att också lära ut svenska, matte och engelska. Ett exempel är så kallade matstudior där matte övas i situationer där matlagning står på schemat. För att laga mat måste man kunna läsa recept. Man måste kunna dela eller gångra mängden ingredienser, beräkna priser, beräkna näringsvärde och så vidare. Matematikkunskaperna får på det här sättet en förankring i den enskildes tillvaro och övas i ett konkret och meningsfullt sammanhang där alla sinnen medverkar till förståelsen.
Vi är nämligen olika, utbildningsministern. Vi lär oss på olika sätt. De olika lärstilarna är inte fullt tillgodosedda i dagens skola.
Anf. 57 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Återigen är vi eniga. Jag håller med om att man lär sig bättre om man mobiliserar också smaksinnet. Efter att ha satt mig in i årets Nobelpriser tror jag också att man kan addera luktsinnet. Jag tror absolut att integration mellan de här olika ämnena levandegör till exempel matematiken men också många andra ämnen. Det är ytterligare ett skäl till att den reform som genomförts, som siktar på att hem- och konsumentkunskapslärarna också ska ha ett annat ämne i sin portfölj, är välkommen.
Jag tror att vi behöver höja statusen för yrket. Vi behöver ge en stabilare bas för sysselsättning för heltidstjänster. Jag tror att vi behöver använda den typen av instrument för att öka efterfrågan på den här typen av utbildningar. Vi behöver fler behöriga lärare i hem- och konsumentkunskap än vi har i dag, men det är inte stor mening med att bygga ut utbildningskapaciteten när den i stort sett är i balans med den efterfrågan som vi möter i dag.
Däremot är det naturligtvis en intressant möjlighet att erbjuda i dag verksamma lärare som saknar full behörighet möjlighet att komplettera med ny utbildning. Det hör till det som jag tycker att vi ska överväga framöver.
Jag tycker dock inte att vi från regeringens sida ska gå in och föreskriva ämne för ämne, läroanstalt för läroanstalt hur dimensioneringen ska gå till. Det exempel som Britt-Marie Danestig tog handlar ju om hela förskollärarsektorn, och det är någonting annat än ett visst ämne. Utbildningsvolymen skulle alltså preciseras så att det i stället för 20 ska vara 28 platser i till exempel Göteborg, eller 34 eller vad det nu var för uppgift Britt-Marie Danestig hade. Det tror inte jag är rätt väg att gå - däremot höjd status för yrket, stabilare möjligheter till heltidstjänster, kanske bättre marknadsföring och möjligen också särskilda insatser för kompletterande utbildning till dem som i dag uppehåller tjänsterna men som saknar full behörighet.
Anf. 58 Britt-Marie Danestig (V)
Herr talman! Jag vet inte om utbildningsministern inte uppfattade att jag gjorde en analys där jag kom fram till att behovet inte är mellan 50 och 60 lärare utan att behovet de närmaste fem åren kommer att vara 600-700 lärare. Det är en stor skillnad.
Jag tror att regeringen måste se lite längre än precis till dagsläget. Det tar fyra till fyra och ett halvt år att utbilda sig till hem- och konsumentkunskapslärare, och det måste vi ta hänsyn till. Vi måste också titta på de stora pensionsavgångarna. Annars riskerar vi att de 42 procenten outbildade lärare blir både 50 och 60 %, och då sänker vi definitivt kvaliteten på detta, som vi är överens om, viktiga ämnesområde.
Satsningar på hem- och konsumentkunskap och de kunskaper som ämnet står för är inte heller bara en fråga om lärarutbildning
per se.
Detta är också en del av ett mycket större frågekomplex, nämligen jämställdheten. Hem- och konsumentkunskap är det ämne i grundskolan som representerar den kunskap som kvinnor traditionellt fört från generation till generation. Det är en kunskap som inte ges samma värde i vårt samhälle och som inte heller synliggörs på samma sätt i ett samhälle där vi mer talar om ekonomi och där det obetalda arbetet sällan värdesätts. Det betyder dock inte att det är mindre viktigt för den enskilda människan.
När man frågar ungdomar vad de tycker är viktigt i livet och vad de tror kommer att vara viktigt för dem om tio år svarar en övervägande majoritet att familjen och vännerna har större betydelse för dem än jobb och pengar. Ungdomar i dag vill inte bara bli
något
; de vill faktiskt bli
någon
.
Anf. 59 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Jag är glad att Britt-Marie Danestig ansluter sig till min analys att en viktig del av detta är att höja statusen i yrket. Jag har försökt säga det i samtliga mina inlägg, och jag är glad att Britt-Marie Danestig på slutet också kom fram till att detta traditionellt kvinnliga område inte har tillräcklig status för att ge den attraktionskraft som behövs.
Här menar jag att nyckeln ligger. Om vi inte har större intresse bland studenterna för att söka utbildningen är det inte så stor mening med att inrätta fler utbildningsplatser. Att fatta beslut om att skapa fler vakanser är ingen verkningsfull politik.
Hela Britt-Marie Danestigs inlägg handlar om utbildningsdimensioneringen. Mitt inlägg handlar om att göra fler ungdomar intresserade av att söka utbildningen. Sedan ligger det inom utbildningsanstalternas ordinarie ansvar att dimensionera den så att man kan tillgodose efterfrågan i linje med den arbetsmarknad som råder. Arbetsgivarna har inte framfört de här önskemålen. Vi kanske ska göra det i deras ställe. Men det är meningslöst om vi inte kan fylla platserna. Det är där skon klämmer.
Vi har vidtagit viktiga åtgärder. Det har gjorts rejäla reformer för att stärka dessa lärares ställning i den enskilda skolan genom tvåämnesreformen. Därmed har vi lagt en bra grund för att gå vidare. Men att bara rakt upp och ned från regeringens sida fatta beslut om att det ena eller andra eller tredje lärosätet ska öka med fem platser hit och sex platser dit tror inte jag är en verkningsfull arbetsmetod i det här sammanhanget.
Med den lilla oenigheten på slutet vill jag dock än en gång gärna understryka min glädje över att vi är överens om så mycket. De oenigheter vi har är i det här sammanhanget smärre nyansskillnader.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.