Granskning av regeringens krishantering och dokumentation av densamma

KU-anmälan 2021/22:33 (1169-2021/22) av TOBIAS BILLSTRÖM (M)

TOBIAS BILLSTRÖM (M)

TOBIAS BILLSTRÖM
Riksdagsledamot (M)
2022-01-28
Dnr 1169-2021/22

Begäran om granskning av regeringens krishantering och dokumentationen av densamma

Coronapandemin är den allvarligaste krisen vi haft i Sverige i modern tid. Hittills har pandemin skördat fler än 15 000 människoliv i Sverige. De åtgärder som har vidtagits med anledning av coronapandemin och vilka vägval som gjorts för att bekämpa smittspridningen skiljer sig åt mellan olika länder. Det stod tidigt klart att den svenska regeringen valde ett annat tillvägagångssätt än många andra länder i hanteringen av coronaviruset. Den väg som regeringen valde fick också stor uppmärksamhet eftersom den skiljde sig från många andra länder, bland annat våra närmaste grannländer.

Regeringens hantering av pandemin granskades under våren 2021 av konstitutionsutskottet som i sina slutsatser i juni 2021 pekade på en mängd brister i regeringens hantering. Ett enigt KU kom fram till att det fanns allvarliga brister i regeringens hantering av coronapandemin. Det rörde sig bland annat om att testning och smittspårning inte kom igång i tid. Att regeringens åtgärder för att skydda äldre inom äldreomsorgen inte var tillräckliga. Att regeringen sköt på arbetet med att ta fram en ny pandemilag och att det fanns flera brister kring regeringens strategi för att hantera pandemin.

I sina slutsatser konstaterade utskottet att coronapandemin och dess verkningar ännu inte var över. Utskottet skrev vidare att ”Det kommer att framkomma nya uppgifter om hanteringen av pandemin och dess påverkan på det svenska samhället. Vidare pågår alltjämt Coronakommissionens viktiga arbete med att utvärdera samhällsapparatens samlade åtgärder för att hantera virusutbrottet och dess effekter. Vad som framkommer i det arbetet kan också ligga till grund för ytterligare granskning av utskottet.”

Att pandemin är fortsatt pågående framgår tydligt för var och en. Den senaste tidens snabba spridning av omikron visar att pandemin fortfarande är pågående med stora påfrestningar och utmaningar för samhället som följd.

Sedan Konstitutionsutskottets senaste granskning har det vidare framkommit ny information kring regeringen hantering av pandemin. Det handlar bland annat om nya uppgifter som framkommit om hur krishanteringen organiserats, bedrivits och dokumenterats i Regeringskansliet.

Regeringens fortsatta hantering av pandemin måste därför i olika avseenden fortsatt granskas.

Regeringens krishantering och krisledning – vem styrde och vad dokumenterades?

Regeringen leder myndigheterna och har haft det yttersta ansvaret för den svenska hanteringen av pandemin. Pandemiförloppet har varit utdraget och många gånger komplicerat där regeringen hanterat och beslutat om frågor som handlar om medborgares liv och hälsa, grundlagsstadgade fri- och rättigheter samt ledning av arbetet i dessa avseenden. Därför är en god dokumentation viktig för att möjliggöra uppföljning, granskning och transparens.

Det handlar om att i efterhand möjliggöra granskning av vilka regeringsbeslut som ligger till grund för valet av strategiska överväganden, regeringens målsättningar med hanteringen av pandemin, när olika beslut fattades, samt vilka diskussioner som förts i övrigt inom regeringen.

Det framstår alltjämt som oklart om regeringen överhuvudtaget på egen hand fattade några beslut om hur pandemin skulle hanteras på en strategisk mer övergripande nivå, eller om dessa beslut i själva verket delegerades till myndigheterna. Överhuvudtaget har regeringens hantering av krisen karaktäriserats av passivitet och en ovilja att fatta beslut. Det finns flera exempel på hur regeringen i praktiken överlåtit det som en regering normalt bör fatta beslut om till en myndighet.

Ytterligare ett exempel på det är regeringens hantering av vaccinationsfrågan från och med hösten 2021. På grund av sena, otydliga och motsägelsefulla direktiv från Folkhälsomyndigheten gavs regionerna dåliga förutsättningar att komma igång med påfyllnadsdos 3. Endast en månad före Folkhälsomyndigheten rekommenderade dos 3 för alla över 18 år så uttalade Folkhälsomyndighetens generaldirektör att vi skulle vara ”försiktiga med att ge en tredje dos”. Det är i och för sig korrekt att detaljerade beslut kring när och hur påfyllnadsdoser ska ges fattas av en expertmyndighet. Men om expertmyndighetens besked kommer utan framförhållning och agerandet är motsägelsefullt och försvårar arbetet med vaccineringen är det rimligen regeringen som bär det yttersta ansvaret för att så har skett. Regeringen leder myndigheterna och har det yttersta ansvaret i en så viktig fråga som vaccination mot pandemin. Därtill har regeringens nationella information, i form av informationskampanjer, kring vaccineringen brustit.

När Konstitutionsutskottet i våras granskade regeringens agerande avseende sin coronastrategi konstaterade utskottet att en väl avvägd strategi för regeringens arbete under en omfattande och långvarig kris kan vara en god ordning för en effektiv krishantering. I granskningen framkom dock att det aldrig varit regeringens avsikt att strategin skulle styra myndigheterna, samtidigt som det från myndighetshåll tvärtom anfördes att strategin var något man skulle arbeta med genomförande av och i linje med. Med andra ord framkom otydligheter kring vilka målsättningar som fanns för hur pandemin skulle hanteras och en otillräcklig styrning. Den senaste tiden har det rapporterats om GSS, gruppen för strategisk samordning, som samordnar Regeringskansliets krishanteringsarbete på strategisk nivå och bristen på dokumentation.

Av rapporteringen har vidare framkommit att det funnits en mindre grupp inom GSS som mötts i principen dagligen under pandemin för att samordna Regeringskansliet, bereda olika potentiella regeringsbeslut, överväga strategier framåt samt besluta i fråga om kommunikation. I den s.k. ”lilla GSS” har endast ett fåtal statssekreterare och statsrådsberedningens presschef ingått. Det rör sig om dåvarande statsminister Stefan Löfvens statssekreterare Nils Vikmång, dåvarande inrikesminister Mikael Dambergs statssekreterare Elisabeth Backteman, dåvarande finansminister Magdalena Anderssons statssekreterare Emma Lennartsson och socialminister Lena Hallengrens statssekreterare Maja Fjaestad samt Stefan Löfvens, och numera Magdalena Anderssons, presschef Odd Guteland. Av allt att döma har det rört sig om en mycket inflytelserik grupp i den operativa hanteringen av pandemin.

Trots att lilla GSS hade ett stort antal möten har det framkommit att det saknas dokumentation från möten som hållits i denna grupp. Trots att det alltså rör sig om möten på högsta nivå i regeringskansliet. Det vore förstås anmärkningsvärt om det inte finns någon upprättad dokumentation inom ramen för de möten som hållits inom det organ som utgjort navet i Sveriges krishantering under pandemin och vars arbete har legat till grund för hur pandemin ska hanteras. Under den mediala granskningen, och efter en visselblåsare inom regeringskansliet kontaktat media, har framkommit att det funnits kommenterade dagordningar till nämnda möten – av någon anledning har dock regeringen aktivt försöka gömma undan dessa för bl.a. Coronakommissionen.

Utan någon tillförlitlig dokumentation framstår det som högst oklart vad gruppen lilla GSS hade för funktion och betydelse för regeringens krishantering. Av (okommenterade) dagordningar från gruppens möten framgår att såväl strategifrågor som framtida åtgärder och kommunikation var uppe till diskussion och beredning inför eventuella regeringsbeslut. Det framgår dock inte vilka åtgärder som gruppen vidtog eller hur arbetet i övrigt organiserades. Till saken hör att samtliga de personer som ingått i lilla GSS har vägrat lämna ut sina egna minnesanteckningar till Coronakommissionen. För att gå till botten med Regeringskansliets krishantering behövs mer information om gruppen lilla GSS verksamhet.

Det sagda väcker naturligtvis frågor kring regeringens krishantering i stort men även om dokumentationen skett på ett tillfredsställande sätt. Regeringen har ett krav på sig att dokumentera sin verksamhet. När KU tidigare har granskat krisförlopp har dokumentationen varit en viktig del av dessa granskningar och därför är det också rimligt att en sådan granskning sker av detta krisförlopp.

KU:s tidigare granskningar

Av 1 kap. 6 § RF följer att regeringen styr riket och att den är ansvarig inför riksdagen. Enligt 12 kap. 1 § regeringsformen lyder en förvaltningsmyndighet under regeringen om myndigheten inte är lagd under riksdagen. I regeringens styrande funktion ingår en skyldighet att leda den statliga förvaltningens verksamhet (prop. 1986/87:99 s. 25). Konstitutionsutskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat sig om just det. Bland annat granskade utskottet hösten 2012 regeringens styrning av förvaltningsmyndigheterna (bet. 2012/13:KU10 s. 80 f.). Utskottet uttalade då bl.a. att regeringen måste följa myndigheternas verksamhet och vid behov vidta de åtgärder som är nödvändiga från ett styrningsperspektiv, givetvis i beaktande av myndigheternas självständighet enligt 12 kap. 2 § RF och med beaktande av ansvarsprincipen. Konstitutionsutskottet har tidigare uttalat att regeringen har ett ansvar för att kriser kan hanteras och att statsministern har ett ansvar för att Regeringskansliets krisorganisation är funktionsduglig (2007/08:KU20 s. 187 och 2015/16:KU20 s. 452) och att det i regeringens styrfunktion också ingår att hantera konsekvenserna av en stor katastrof som drabbar riket och dess befolkning (bet. 2015/16:KU20 s. 398) och att det Till syvende och sist är det regeringen – inte förvaltningsmyndigheterna – som i enlighet med RF inför riksdagen

ansvarar för hur krisen hanteras.

KU vid flertalet tillfällen tidigare betonat vikten av att dokumentation avseende Regeringskansliets arbete upprättas. Detta såväl för att förbättra förutsättningarna för Regeringskansliets interna arbete som KU:s efterföljande granskningar.

Hösten 2013 genomförde KU en granskning av politiska samordningsfunktioner inom Regeringskansliet (bet. 2013/14:KU20 s. 42 f.). I granskningen pekade utskottet på vikten av omsorgsfull dokumentation som en förutsättning för grundlagsfästa kontrollorgans efterföljande kontroll av regeringens och myndigheternas handlande och för att uppnå öppenhet och spårbarhet.

I granskningsbetänkandet 2005/06:KU8 skrev KU, apropå den arbetsgrupp som fanns inom Regeringskansliet då med statsråd som hanterade flodvågskatastrofen 2004: "Härutöver konstaterar utskottet att det vid statsrådsgruppens möten inte fördes några minnesanteckningar, vilket var ett medvetet beslut mot bakgrund av att det inte skulle fattas några formliga beslut. (...) I en krissituation är hanteringen av krisen självklart överordnad andra arbetsuppgifter. Utskottet vill ändå framhålla att dokumentation även av möten av mer informell karaktär är värdefull dels internt, för att säkerställa att det inte uppstår osäkerhet om vad man kommit fram till och för att snabbt kunna vidareförmedla viktig information från mötet, dels för att i ett senare skede underlätta granskning av händelseförloppet."

Sammantaget bör Konstitutionsutskottet granska regeringens agerande under coronapandemin med avseende på den svenska regeringens krishantering och dokumentationen av densamma. Konstitutionsutskottet bör därvid särskilt granska den lilla gruppen GSS roll och arbete under pandemin.

Tobias Billström

KU-anmälningar

Riksdagsledamöterna kan lämna in anmälningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anmälningarna finns i KU:s granskningsbetänkande.