Flodkräftans reproduktion

Motion 2018/19:1268 av Runar Filper (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om minimimåttet för fångade flodkräftor och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Den svenska flodkräftans bestånd har minskat med omkring 97 procent och arten är idag rödlistad som akut hotad. Det värsta slaget mot flodkräftans livsmiljö var när nordamerikanska signalkräftor planterades in i svenska vatten på 1960-talet, vilka senare visade sig bära på kräftpest men också var motståndskraftiga mot sjukdomen.

Flodkräftan däremot dör av pesten. Idag finns färre än 1 000 kända svenska vatten med flodkräfta. Det krävs många och omfattande åtgärder på olika plan för att rädda artens överlevnad. En av dem kan vara att säkerställa flodkräfthonans reproduktion. Däremot krävs inte detta för signalkräftan då arten varken är hotad eller ett naturligt inslag i den svenska faunan.

Visst skydd för flodkräftan finns i förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen och i Fiskeriverkets föreskrift (2011:13) om utsättning samt flyttning av fisk i andra fall än mellan fiskodlingar, men fler åtgärder måste till för att säkerställa artens överlevnad.

Den tidigare fiskeriförordningen 1982:126 reglerade i 17 § minimimåttet för kräfta som får fiskas. Endast kräftor med minst måttet 9 cm från spetsen av pannhornet till den fasta kanten av den mellersta stjärtfenan fick fiskas. Denna ordning gällde fram till den första januari 1994, då det istället infördes regler om privat förvaltning. Detta betyder i klartext att fiskerättsinnehavaren bestämmer över kräftfisket på enskilt vatten. För allmänt vatten i sjöarna Vänern, Hjälmaren och Vättern gäller särskilda regler. Där kan yrkesfiskare ges tillstånd till kräftfiske av länsstyrelsen. I Vättern kan även allmänheten fiska kräftor på allmänt vatten vissa helger i augusti och september. För Vänern, Hjälmaren och Vättern gäller minimimåttet 10 centimeter.

En återgång till den gamla skrivningen i förordningen, fast med inriktning på flodkräfta, skulle möjliggöra för kräfthonan att hinna reproducera sig minst en gång innan hon fångas. Ett minimimått på 9 cm skulle säkra reproduktionen och ge bättre förutsättningar för beståndsåterväxten bättre, vilket borde vara helt i linje med arbetet för att bevara flodkräftan.

Det finns heller ingen godtagbar anledning att inte släppa tillbaks flodkräftor som är mindre än 9 cm eftersom matnyttan på en liten kräfta näst intill är obefintlig. Detta bör ges regeringen till känna.

Runar Filper (SD)