Den nordiska löshundsjakten som världsarv

Motion 2019/20:700 av Kjell-Arne Ottosson (KD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast utreda möjligheten att få till en klassning av löshundsjakten som ett immateriellt världsarv och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Alla som idag utövar jakt är en del av en tradition och kultur som funnits lika länge som det funnits människor här i Norden. Vi har oavsett tidsålder varit tvungna att skaffa mat.

Människan lärde sig att domesticera vargen och har därefter genom rätt avel lyckats få fram hundar som blev en god medhjälpare i jakten på mat. Detta är ett kulturarv som jägare i Norden sedan har använt sig av fram till idag. Dessutom är det oerhört viktigt att få fram bra hundar som kan hjälpa till att hitta skadade djur i samband med till exempel viltolyckor eller skadeskjutningar.

Tyvärr ser vi idag i och med urbaniseringen att människan lever allt längre bort från naturen. Detta leder i sin tur till stor okunskap och vi ser krafter som vill förbjuda löshundsjakt utan att de ser vilka konsekvenser det kommer föra med sig.

För några år sedan beslutade Unesco att falkenering ska klassas som ett immateriellt kulturarv. Ett immateriellt kulturarv syftar till att säkra respekten för och öka kunskaperna om muntliga traditioner, sociala sedvänjor och traditionell hantverksskicklighet.

Falkenering är förbjudet i Norden men vi har istället vår löshundsjakt, som dessutom är betydligt bättre anpassad för vår natur och de viltarter som jagas här. En klassning av löshundsjakten som kulturarv är en viktig pusselbit för att kunna bevara jaktformer med lös hund i framtiden.

Därför bör regeringen snarast utreda möjligheten att få till en klassning av löshundsjakten som ett immateriellt världsarv.

Kjell-Arne Ottosson (KD)