Adoption i Sverige

Motion 2007/08:So534 av Margareta Pålsson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökade möjligheter till adoption i Sverige.

Motivering

Adoptioner ses ofta som en ynnest för föräldrar som inte själva kunnat få barn. Alltför sällan uppmärksammas det positiva för barn som adopteras. Att få komma från eländiga förhållanden, utan biologiska föräldrar som bryr sig om en, eller har möjlighet att ta hand om en och få en familj med de bästa förutsättningar är något stort.

Det är en ynnest vi verkar för att barn från Ukraina, Indien och Kina ska kunna få del av. Ändå nekas barn ifrån vårt eget land de möjligheterna.

Barn i Sverige som föds av mödrar utan vilja eller möjlighet att värna sina barn adopteras inte bort. De ges inte en andra chans, en chans till en hel familj i ett helt liv. Istället fosterhemsplaceras de – ibland redan vid födseln på sjukhuset – och omplaceras gång efter annan under hela sin uppväxt.

De får bo som mer eller mindre tillfälliga inslag i fosterfamiljen men får aldrig slå rot. Socialtjänsten strävar hela tiden efter att hålla banden till åtminstone modern vid liv utifrån myten att de biologiska banden alltid är bra för barnet.

Självklart kan det vara så att föräldern ordnar upp sitt liv och kan träda in i föräldrarollen. Men ofta är det inte så, och det är i många fall ganska förutsägbart att det aldrig kommer att bli så.

Det finns inga enkla lösningar. Tillvaron är inte svart eller vit. Men för många svenska barn framstår det för mig som fullkomligt klart att det varit bättre om de adopterats till dugliga trygga föräldrar och fått en uppväxt utan ständiga brytningar, utan upprepade vårdnadsprocesser och utan ansvaret för trasiga föräldrar.

Därför bör möjligheterna för att adoptera svenska barn öka.

Stockholm den 4 oktober 2007

Margareta Pålsson (m)