Alkoholpolitiken

Motion 1992/93:So318 av Gunnar Thollander m.fl. (s)

av Gunnar Thollander m.fl. (s)
Alkoholfrågan har under 1980-talet blivit en central
fråga i hälso- och sjukvårdsdebatten och mer och mer tonat
fram som en viktig folkhälsofråga.
Från mitten av sjuttiotalet fram till 1984 minskade
alkoholförsäljningen med över 20 %, 
vilket ledde till en minskning av alkoholskadorna.
Särskilt tydlig var konsumtionsminskningen bland
ungdomen. Riksdagens beslut 1984 att i enlighet med
Världshälsoorganisationens (WHO) mål fr.o.m. 1980 fram
till år 2000 minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % 
var utifrån den positiva utvecklingen realistiskt. Men
tyvärr har alkoholkonsumtionen under senare delen av
åttiotalet ökat, framför allt i gruppen 16--19 år (ca 50 %).
Socialstyrelsens 
handlingsprogram för att minska
alkoholkonsumtionen är en bra utgångspunkt och start för
att skapa en ny debatt om alkoholens plats i vårt samhälle
och om de åtgärder som behövs för att minimera alkoholens
skadeverkningar.
Vi delar många av de tankar och förslag som kommer
fram i Socialstyrelsens handlingsprogram och som kan
sammanfattas i målsättningarna:Ingen alkohol under
uppväxttiden. Bättre kunskap och information om
alkoholen. Begränsad tillgänglighet till alkoholen.
Alkohol och folkhälsan
Målet för den svenska alkoholpolitiken är, som nämnts,
att minska konsumtionen med minst 25 % 
till år 2000. Med 1980 som utgångspunkt innebär det
en minskning från 6,4 till 5 liter ren alkohol. 1989 har vi en
konsumtion på över 7 liter ren alkohol (räknat på dem som
är 15 år och äldre). Riksdagen fastställde detta mål 1984 vid
behandlingen av mål och riktlinjer för den svenska hälso-
och sjukvården och WHO:s hälsopolitiska program ''Hälsa
för alla år 2000''. Det senare är ett program som är
gemensamt för ett 30-tal länder i Europa.
Vi svenskar lever allt längre. År 1990 var
medellivslängden 74,8 år för män och 80,4 för kvinnor. Det
är dock stora skillnader vad hälsan beträffar mellan kvinnor
och män (en skillnad som delvis beror på männens högre
alkoholkonsumtion), mellan olika samhällsgrupper och
mellan befolkning i olika delar av landet. Det finns också
skillnader mellan svenskar och invandrare.
Kostens sammansättning, arbetsmiljön, rökning,
alkoholvanor och motion är de viktigaste hälsofaktorerna.
Om man gör en internationell jämförelse är
alkoholkonsumtionen i Sverige förhållandevis låg. Ändå
orsakade alkoholkonsumtionen samhället mätbara
kostnader om ca 100 miljarder kronor, enligt en beräkning
som gjordes 1988. Då inkluderades även kostnaderna för
hushåll och företag för utebliven produktion till följd av
alkoholkonsumtion.
Det är numera allmänt känt att alkoholkonsumtion på
olika sätt påverkar människors fysiska och psykiska hälsa.
Det gäller vid såväl hög som måttlig konsumtion. Ur
folkhälsoperspektiv är det därför angeläget att samhällets
insatser är både generella och riktade mot dokumenterade
riskgrupper. Många är beredda att ändra sin konsumtion
om de blir informerade om klara samband mellan
konsumtion och skador, samt vilka varningssignaler
kroppen ger. Andra behöver få mera personligt riktad
information. Den kan ges i samband med besök på
vårdcentralen eller hos företagshälsovården. Den måste
dock ges med all respekt för den enskildes integritet.
Vi anser därför
-- att forskningen bör inriktas på och program utarbetas
för tidig upptäckt av olika riskgrupper,
-- att personal inom socialtjänsten och hälso- och
sjukvården måste få en bättre och utökad utbildning på
detta område,
-- att kommuner och landsting bör samarbeta och
utarbeta lokala program för att minska
alkoholkonsumtionen med 25 % till år 2000.
EG-anslutning och svensk alkoholpolitik
Sveriges riksdag tog senast vid behandlingen av
folkhälsopropositionen 1991 ställning till att grunderna för
den svenska alkoholpolitiken skall stå fast.
En svensk EG-anslutning kan få stora konsekvenser för
vår alkoholpolitik.
Sverige bedriver tillsammans med Finland och Norge en
alkoholpolitik som är den bäst utvecklade i Europa. Vi
skulle vid en EG-anslutning komma att sammanföras med
länder utan egentlig alkoholpolitik och där frågan snarast är
på vilket sätt man skall kunna stimulera vinnäringen. Inom
EG finns i dag ett enormt vinöverskott. Detta har lett till en
mycket offensiv marknadsföring av vinet i första hand inom
EG. Denna marknadsföring kommer vid en svensk EG-
anslutning att även drabba Sverige.
Det är därför viktigt att det förs en ingående debatt om
vår alkoholpolitik tiden fram till en eventuell anslutning till
EG.
Det är betydelsefullt att riksdagen utvecklar den
alkoholpolitik som vi så framgångsrikt -- i förhållande till
EG-staterna -- har praktiserat under lång tid. Om
konsumtionen är mätaren på en god alkoholpolitik så ligger
vi långt ner på skalan vid en internationell mätning. Det är
bra, men ändå kan mer göras för att nå vår målsättning.
Måttet på god alkoholpolitik är emellertid de
skadeverkningar som alkoholen åstadkommer
EG-kommissionen har satt upp vissa mål beträffande
harmonisering av skatterna på alkohol. Förslagen från EG
ligger på en sådan nivå att om de svenska alkoholskatterna
skulle anpassas till dessa skulle priset på spritdrycker bara
bli ungefär en tredjedel av det nuvarande. Priserna på öl
och vin skulle i stort sett halveras. Priset anses som ett av
våra viktigaste alkoholpolitiska instrument. Vid en EG-
anslutning skulle en mycket kraftigt avvikande
alkoholbeskattning knappast i längden kunna utnyttjas.
I budgetpropositionen aviseras en höjning av skatten på
starkare alkoholdrycker. Det framgår inte klart med hur
mycket och med vilken inriktning. Med hänsyn till den tid
som förflutit sedan senaste höjning, svårigheter att nå målet
med 25-procentig sänkning av konsumtionen samt den
kraftigt ökade starkölskonsumtionen är det angeläget med
en 10-procentig höjning som omfattar hela skalan av
alkoholdrycker.
Tillsammans med ett fåtal andra länder har Sverige ett
monopolsystem för detaljhandel med alkohol,
Systembolaget, och ett för tillverkning och import AB Vin
 &  Sprit. Detaljhandelsmonopolet torde inte strida mot
EG:s regler. Det är viktigt för att begränsa de privata
intressena i alkoholnäringen och därmed en ökning av
försäljningen. Vi anser därför att regeringen bör slå vakt om
detta monopol.
Marknadsföringsreglerna är i allmänhet mer liberala i
EG-länderna än i Sverige, även om t.ex. Frankrike numera
infört stränga regler och frågan om en skärpning är aktuell
också i andra länder. Satellit-TV och andra media som
sprids över landsgränser försvårar för ett land att
vidmakthålla mera strikta regler rörande alkoholreklam. Ur
alkoholpolitisk synpunkt är reklamfrågan viktig. Sverige
har en stor uppgift att i olika sammanhang med
hälsopolitisk motivering verka för att marknadsföringen
begränsas även i andra länder. Här kan aktiviteter inom
världshälsoorganisationen, WHO, vara en väg.
I en situation då några av våra viktigaste alkoholpolitiska
instrument kan komma att ryckas undan är det
utomordentligt viktigt att utveckla andra instrument. Vi
tänker då i första hand på utbildning och information om
dels alkoholens skadeverkningar, dels vikten av att slå vakt
om de regler som finns och kan finnas för att förebygga och
begränsa dessa skador. Regering och riksdag bör därför ge
stora resurser till informationsinsatser på lokal och central
nivå de närmaste åren.
Folkrörelserna bör kunna göra stora insatser i detta
informationsarbete och bör därför få resurser att delta i
arbetet.
Inför folkomröstning om medlemskap i EG är det viktigt
att svenska folket blir välinformerat om konsekvenserna av
ett sådant medlemskap. En saklig information om möjliga
konsekvenser för vår alkoholpolitik är viktig i det
sammanhanget.
Vi anser
-- att ett ev. kommande medlemskap inte får hindra ur
alkoholpolitisk synpunkt motiverade prishöjningar på
alkoholdrycker fram till den dag Sverige blir medlem,
-- att Sverige måste slå vakt om sina alkoholmonopol, i
första hand detaljhandelsmonopolet, och därmed begränsa
privata intressens inflytande över detaljhandeln,
-- att regeringen bör anslå stora resurser till utbildning
och information för att upprätthålla och förbättra svenska
folkets medvetenhet om alkoholens skadeverkningar och
därmed om behovet av en effektiv och restriktiv
alkoholpolitik,
-- att Sverige bör tillse att folkhälsofrågorna kommer
med i EG-förhandlingarna.
Ungdomar och alkohol
Att begränsa ungdomars alkoholkonsumtion och skjuta
upp deras alkoholdebut är framför allt ett arbete med att
påverka attityder och levnadsmönster. Det handlar om och
förutsätter att vuxna blir positiva förebilder, och att
alkoholen får en mindre roll i det sociala umgänget. Det
måste vara socialt acceptabelt att låta bli att dricka i fler
situationer än i samband med bilkörning. Att säga nej till
alkohol med sådana motiveringar som att jag skall arbeta,
måste vara pigg, osv. bör få ett genomslag i
ungdomsgrupperna och i den allmänna debatten. Sångare,
musikgrupper, idrottsmän och andra ungdomsidoler som
tagit ställning mot droger, bör föras fram i massmedia som
positiva föredömen för ungdomar.
Staten bör ge stöd till alkoholfria miljöer och ge
kommunerna resurser att ordna alkoholfria träffpunkter.
Skolan har en viktig fostrande roll. Alkoholfrågan bör
integreras i det ordinarie skolarbetet. Det krävs därför en
gedigen kunskap hos lärare, främst dem på mellan- och
högstadiet och i gymnasieskolan. Denna fråga har
uppmärksammats i olika utredningar men inte lett till någon
utbildning värd namnet. Vi vill peka på vikten av en sådan
utbildning, inte minst i den lärarutbildning som nu sker
inför en förändring av lärarnas roll i skolan. I och med
länsskolnämndens avskaffande har ansvaret för
alkoholundervisningen flyttats till rektorsområde och skola.
Det är viktigt att ansvaret för alkoholundervisning på varje
skola förstärks och klargörs.
Lärarutbildningens kursplaner för ANT-undervisningen
bör ses över och revideras i relation till de nya tankegångar
som skall gälla för skolan och en ny och modern kunskap
om ANT-undervisningen tillföras lärarhögskolorna.
Idrottsrörelsens fostrande betydelse betonas i olika
sammanhang. Den har också ett starkt ekonomiskt stöd
från stat och kommun för sina insatser.
Idrottsrörelsens förhållande till alkoholen har
uppmärksammats och stora insatser har gjorts inom
rörelsen för att begränsa användningen av alkohol. En hel
del återstår dock att göra. Ett krav bör vara att alkoholen
är bannlyst i alla sammanhang, där tonåringar är
närvarande. Det innebär t.ex. att vid idrottsresor och fester
ledarna som goda föredömen skall avstå från alkohol. Stat
och kommun bör som motkrav till bidrag kräva alkoholfri
verksamhet.
Representation
I olika alkoholpolitiska program har betonats vikten av
alkoholfri representation. I början av 1980-talet beslöts om
sådan i en rad kommuner och landsting och även på statlig
nivå. Sedan dess har alkoholen på många håll kommit
tillbaka i representationssammanhang. Vi vill peka på det
angelägna att de vuxna i det offentliga livet är föredömen
för andra och visar på möjligheten att vara tillsammans utan
alkohol och under alla omständigheter utan starksprit.
Kvinnor och alkohol
Det är stora skillnader mellan kvinnors och mäns
alkoholvanor. I början av 1970-talet svarade kvinnorna för
en femtedel av konsumtionen. I dag är motsvarande siffra
en tredjedel. Bland yngre kvinnor förekommer ett mer
manligt dryckesmönster med större mängder och tätare
konsumtion av starkare spritsorter.
Eftersom kvinnors bruk och missbruk av tradition är
mera skuldbelastat är det svårare att komma åt. En kvinnas
kropp är också mer känslig än männens vad gäller
alkoholens verkningar. Kvinnors bruk av alkohol under
graviditeten har särskilt uppmärksammats eftersom det kan
ge fosterskador som tillväxthämning och störning i centrala
nervsystemet.
Vid Karolinska sjukhuset finns sedan tio år EWA-
enheten (Early treatment, Women, Alcoholic addiction)
som försöker att nå kvinnorna i ett tidigt stadium av deras
missbruk. Principen är lättillgänglighet, avskildhet och
anonymitet. Anhöriga är också välkomna för rådgivande
samtal. Här tar man hänsyn till att kvinnors behov av vård
och behandling är annorlunda än männens. Man måste
tänka in barnen och familjen på ett annat sätt. Denna form
av vård bör sedan kompletteras med grupper där kvinnor
stöder kvinnor i ett längre perspektiv.
Kvinnogrupper, där kvinnor stöder kvinnor också över
en längre tid, finns på flera orter i landet. Sådana grupper
har ofta etablerat samarbete med kyrkor och andra ideella
organisationer.
Vi anser
--
att insatser för alkoholfria miljöer och bättre utbildning
i alkoholfrågor är av avgörande betydelse för att ungdomars
bruk av alkohol skall kunna motverkas,
--
att alkoholfri representation bör eftersträvas i så många
sammanhang som möjligt,
--
att det behövs fler EWA-enheter på olika håll i landet,
där kvinnor snabbt kan få behandling.
Vi har med det anförda pekat på några viktiga områden
för vår alkoholpolitik för att kunna infria riksdagens beslut
av år 1984 med WHO:s målsättning om en 25-procentig
minskning av alkoholkonsumtionen till år 2000.
Det förtjänar därutöver att påpekas att WHO:s
regionala kommitté för Europa i september 1992 har strukit
under vikten av att de länder i Europa som har en restriktiv
alkoholpolitik får möjlighet att behålla den. Vidare att de
som saknar en sådan politik får stöd för att utveckla en.
Samtidigt betonas betydelsen av åldersbegränsningar,
prisoch skattehöjningar och kontroll av tillgängligheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att forskningen om
alkoholfrågan bör inriktas på och program utarbetas för
tidig upptäckt av olika riskgrupper,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att personal inom socialtjänsten
och hälso- och sjukvården måste få en bättre och utökad
utbildning i alkoholfrågor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommuner och landsting bör
samarbeta och utarbeta lokala program för att minska
alkoholkonsumtionen med 25
% till år 2000,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett eventuellt kommande
medlemskap i EG inte får hindra ur alkoholpolitisk
synpunkt motiverade prishöjningar på alkoholdrycker fram
till den dag Sverige blir medlem i EG,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige måste slå vakt om sina
alkoholmonopol, i första hand detaljhandelsmonopolet,
och därmed begränsa privata intressens inflytande över
detaljhandeln,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör anslå stora
resurser till utbildning och information för att upprätthålla
och förbättra svenska folkets medvetenhet om alkoholens
skadeverkningar och därmed om behovet av en effektiv och
restriktiv alkoholpolitik,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör tillse att
folkhälsofrågorna kommer med i EG-förhandlingarna, m2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att insatser för alkoholfria
miljöer och bättre utbildning i alkoholfrågor är av
avgörande betydelse för att ungdomars bruk av alkohol
skall kunna motverkas,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alkoholfri representation bör
eftersträvas i så många sammanhang som möjligt,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det behövs fler EWA-enheter
på olika håll i landet, där kvinnor snabbt kan få behandling.

Stockholm den 26 januari 1993

Gunnar Thollander (s)

Berndt Ekholm (s)

Torgny Larsson (s)

1 Yrkande 4 hänvisat till SkU.

2 Yrkande 7 hänvisat till UU.

3 Yrkande 9 hänvisat till KU.
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1993-01-26 Bordläggning: 1993-02-09 Hänvisning: 1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (20)