Ämnet idrott i gymnasieskolan

Motion 1990/91:Ub216 av Britta Bjelle (fp)

För intagning till högre utbildning måste man om
platserna inte räcker till göra ett urval bland de behöriga
sökande. För detta urval finns särskilda
poängberäkningsregler. Som huvudprincip kan sägas att
man räknar fram ett medelvärde av betygen i samtliga
obligatoriska ämnen i avgångsbetyget.

Om det sedan visar sig att betyget i idrott/gymnastik är
lägre än eller lika med det framräknade betygsmedelvärdet
skall det inte räknas med. Det kan naturligtvis finnas skäl
för ett sådant synsätt. Emellertid är det av mycket stort
värde att man som ung lär sig att sköta och hålla sin kropp i
trim. Gymnastik medverkar till att den allmänna
prestationsförmågan höjs och främjar en ändamålsenlig
arbetsteknik. Dessutom har gymnastik en allmänt
kroppsutvecklande uppgift.

Ämnet gymnastik/idrott har på senare år dessutom
utvecklats till att bli mer av idrott och idrottsprestationer än
ren gymnastik. Ämnet heter för övrigt idrott i dag. I
grundskolans läroplan anges bland målen för ämnet idrott
följande: ''Genom undervisningen skall eleverna lära känna
grundformerna för rörelse och tillägna sig ett funktionellt
rörelsesätt. De skall få möjlighet att uppleva rytm, att i
rörelse uttrycka känslor och sinnesstämningar samt att
utveckla sin självtillit och skapande förmåga. Eleverna skall
skaffa sig kunskaper om riktiga arbetsställningar och
arbetsrörelser.'' Trots att målen i läroplanen pekar på att
gymnastiken skall ha en given plats i undervisningen, tycks
fristående gymnastik knappast förekomma på lektionerna.
I stället ägnas dessa mest åt bollspel.

I en rapport om idrottsämnet i gymnasieskolan i
Hallands län påpekas med skärpa att det moment som får
den allt överskuggande tidsmängden är bollspel. I
gymnasieskolan tillämpas en ny kursplan för idrott från
läsåret 1989/90. Däri ingår träningslära, ergonomi och
hälsa, idrottsaktiviteter, rörelse, rytm och dans samt
friluftsliv. Man kan konstatera att kursplanen för
gymnasieskolan i och för sig är bred och varierande men vill
man att eleverna skall få mer undervisning i gymnastik
krävs en uppstramning av ämnet. Det skulle kunna ske t.ex.
genom att kursplanen anger att varje idrottslektion borde
inledas med en uppvärmning bestående av fristående
gymnastik. Ämnet idrott/gymnastik borde därför lyftas
fram som ett värdefullare ämne än som görs i dag.

Med hänsyn till att förslitningsskador blivit allt vanligare
i arbetslivet och åldern för förtidspensionering sjunker, kan
man fundera över om det är möjligt att göra gymnastiken
värdefullare i skolan och därmed eleverna bättre rustade för
arbetslivet när de slutar skolan. I varje fall kan man
konstatera att poängräkningsreglerna för ämnet idrott ger
fel signal till unga människor. Dessa kan lätt uppfatta det så
att gymnastik inte är ett viktigt ämne. Av dessa skäl borde
det göras en utvärdering av gymnastikbetygets betydelse för
elevernas motivation och ambition i ämnet idrott.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om värdet av gymnastik och
gymnastikbetygets betydelse.

Stockholm den 16 januari 1991

Britta Bjelle (fp)