Åtgärder för att minska antalet tonårsaborter

Motion 2002/03:So456 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell nollvision för tonårsaborter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att ungdomsmottagningar arbetar aktivt för att nå ut till pojkar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utformandet av nationella mål för samlevnads- och sexualundervisning i skolan.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kompetensutvecklande insatser för lärare vad gäller samlevnads- och sexualundervisning.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning gällande det ökade sexualiserade språkbruket i skolorna.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning gällande samlevnad och sexualitet i ett mångkulturellt sammanhang.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning gällande pornografins inverkan på ungdomar.

1Yrkandena 3, 4 och 5 hänvisade till UbU.

Tonårsaborter

Antalet tonårsaborter har tyvärr ökat de senaste åren. Att hamna i en situation där abort upplevs som enda utvägen är utomordentligt påfrestande för alla. Att behöva genomgå detta under tonåren, som innebär så många andra påfrestningar i en persons liv, är än värre. Vi har tillsammans ett ansvar för att se till att så få personer som möjligt behöver genomgå en abort. Folkhälsoinstitutet bör ges i uppdrag att med den handlingsplan för prevention av oönskade graviditeter som myndigheten tagit fram som grund, leda arbetet med att utveckla en nationell nollvision för tonårsaborter. Då mycket av arbetet som rör hälsa, samlevnads- och sexualundervisning ligger under kommunernas och landstingens ansvarsområden, är det viktigt att de involveras i arbetet med att utforma och implementera nollvisionen.

Ungdomsmottagningarnas arbete

Att god rådgivning och subventionerade preventivmedel finns lätt tillgängliga är en viktig faktor för att minska antalet oönskade graviditeter. Idag finns ca 200 ungdomsmottagningar i landet, och de flesta landsting erbjuder någon form av subvention av preventivmedel för ungdomar. 96 procent av personalen på dessa mottagningar och 92 procent av besökarna är kvinnor. Insatser för att minska antalet tonårsaborter kan inte enbart riktas mot flickorna. Tonårspojkarna utgör hälften av problematiken. Det är därför viktigt att ungdomsmottagningarna arbetar med riktade insatser för att nå ut till pojkar med information och subventionerade preventivmedel. För att skapa det nödvändiga förtroendet mellan ungdomsmottagningarna och pojkarna, kan de behöva rekrytera mer manlig personal.

Samlevnads- och sexualundervisning

Det är svårt att förändra sexuella beteenden och synen på sexualitet. Skolan har ett viktigt ansvar i att förmedla grundläggande etiska värderingar och normer, även inom sexualitetens område. En god samlevnads- och sexualundervisning är viktig för att minska antalet aborter.

Skolverket påpekar i en rapport att kvaliteten på samlevnads- och sexualundervisningen är väldigt ojämn i landets skolor. Den är till och med skiftande mellan olika klassrum på samma skola och beror mycket på lärarens förmåga att prata om ämnet. Undersökningar som har gjorts visar också att sexualundervisningen i mångkulturella skolor är svag och att eleverna där uppger att tidningar, TV och även pornografi är deras främsta källa till kunskap inom området. Sverige saknar idag nationella mål för samlevnads- och sexualundervisningen. Troligtvis är detta en av orsakerna till att nivån på undervisningen skiftar så markant mellan olika skolor. Bristande förmåga att hantera frågorna hos många av lärarna är också en trolig orsak. Skolverket bör få i uppdrag att utforma nationella mål för samlevnads- och sexualundervisningen samt att i samråd med lärarnas organisationer, Kommunförbundet och Folkhälsoinstitutet utforma kompetensutvecklande insatser för lärare.

Skolans undervisning bör vara både kunskapsförmedlande och beteendepåverkande samt skapa en miljö där elevens självkänsla kring sexualitet kan stärkas. Användande av preventivmedel eller inte är ofta inte en kunskapsfråga, utan en fråga om självkänsla och mod. Det är också viktigt att i undervisningen fokusera på att stärka det som är sunda sexuella beteenden och att påpeka att det inte är fel att vänta med den sexuella debuten. Särskilt viktigt är detta i en mångkulturell miljö där barnen kommer från kulturer som förväntar sig att sexuella handlingar enbart hör hemma i äktenskapet. Främst pojkar, men även flickor, med en utländsk bakgrund finner det svårt att leva upp till både den egna kulturens oskulds- och trohetsideal samt den svenska liberala synen på samlevnad och sexualitet. Det är viktigt att den mer liberala svenska hållningen inte lyfts upp som norm. De positiva sidorna med avhållsamhet och trohet måste belysas i undervisningen. De nationella målen bör särskilt ta i beaktande de skillnader i synen på samlevnad och sexualitet som finns mellan könen och i olika kulturer samt socioekonomiska faktorers betydelse för sexuella riskbeteenden.

Undersökningar visar att elever som har hoppat av gymnasiet utsätter sig för större sexuella risker än de som går kvar på sin utbildning. Detta riskbeteende är särskilt tydligt bland flickorna. Dessa personer är en viktig grupp att nå med god samlevnads- och sexualundervisning. Då det inte kan göras inom gymnasieskolans ramar, behöver vi finna andra vägar. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om hur detta kan göras.

I processen att ta fram nationella mål för samlevnads- och sexualundervisningen, kan flera olika frågor behöva belysas.

Synen på samlevnad och sexualitet

De senaste åren har man kunnat notera ett ökat bruk av ett sexualiserat språk i skolorna. Mobbning med sexuellt laddade tillmälen och sexuella trakasserier har blivit allt vanligare. Vad detta har för konsekvenser på ungdomars syn på sexualitet och deras sexuella beteende är idag inte känt. Ett forskningsprojekt bör utreda hur vanligt förekommande det sexualiserade språket är, vad som ligger bakom det samt vad det får för konsekvenser.

Som nämnts ovan ställer ett mångkulturellt samhälle nya krav på synen på samlevnad och sexualitet. Idag finns en alltför liten kunskap om hur olika synsätt och kulturer kan samexistera och berika varandra. Regeringen bör ta initiativ till en vid och öppen dialog kring frågor om kultur, religion, etnicitet, samlevnad och sexualitet. Dialogen bör vara en del i ett forskningsprojekt som belyser problematiken samlevnad och sexualitet i ett mångkulturellt samhälle.

Våra tonåringar är de största konsumenterna av pornografi. Undersökningar visar att i stort sett alla pojkar har sett en porrfilm och ungefär hälften ser minst en porrfilm i månaden. En majoritet av flickorna har sett på porrfilm, men tittar mer sporadiskt. Undersökningar visar också att personer som ser porrfilm har ett annorlunda sexuellt beteende än personer som inte gör det. Det är däremot ont om bredare undersökningar av ungdomars porrkonsumtion samt vilka konsekvenser en sådan konsumtion får för ungdomarnas sexualmoral och sexuella beteende. För att skolan ska kunna vara en motvikt till den inverkan som pornografin har på ungdomarna, behöver vi ha en förståelse för ungdomars konsumtionsmönster när det gäller porr. Forskning inom detta område bör initieras.

Stockholm den 22 oktober 2002
Chatrine Pålsson (kd)
Sven Brus (kd)	Inger Davidson (kd)
Helena Höij (kd)	Dan Kihlström (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Ulrik Lindgren (kd)
Torsten Lindström (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Olle Sandahl (kd)	Gunilla Tjernberg (kd)