Avkodningsutrustning

Motion 1998/99:K254 av Jan Backman (m)

av Jan Backman (m)
Problemet med att otillåten utrustning, s.k. piratutrustning,
används för avkodning av krypterade TV-tjänster ökar
ständigt. Kryptering av TV-program används idag för att
skydda TV-program och andra tjänster så att de inte kan tas
emot av personer utanför abonnentkretsen. Anledningen är
att man skall kunna ta betalt, men i växande utsträckning
också för att av upphovsrättsskäl kunna begränsa
mottagningen av ett satellitdistribuerat program till ett visst
geografiskt område.
Man beräknar att användningen av piratutrustning innebär att kodande
företag, programbolag och upphovsmän går miste om intäkter på en halv
miljard kronor årligen. I samband med övergången från analog till digital
TV-distribution kommer problemet att bli ännu mer påtagligt eftersom
marknaden för krypterade TV-tjänster och andra krypterade elektroniska
tjänster kommer att öka. Frågan har en längre tid varit aktuell inom EU och
ett minimidirektiv ligger nu hos EU-parlamentet för beslut.
Pirattittandet innebär en urholkning av det upphovsrättsliga skyddet och
kraftigt försämrade ekonomiska villkor för upphovsmännen och de utövande
konstnärerna. De som arbetar inom film, teater och musik går miste om
mycket stora belopp varje år. Ett förbättrat skydd för krypterade TV-tjänster
skulle inte bara vara viktigt för konstnärernas försörjning utan skulle med
största sannolikhet innebär produktion av fler svenska program.
Den nuvarande svenska lagstiftningen ger ett mycket begränsat skydd.
Lagen (1993:1367) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (pirat-
lagen) innebär ett förbud mot att yrkesmässigt tillverka och/eller sälja
piratutrustning. Piratlagen innehåller dock inte något förbud mot att den
enskilde använder piratutrustningen för olovlig avkodning av krypterade TV-
tjänster. Det har gjort det socialt acceptabelt och riskfritt att använda sådan
utrustning eftersom lagstiftningen inte ger signaler om en allmän respekt för
det upphovsrättsliga skyddet. I flera länder, däribland Norge, Finland och
Frankrike, är även innehavet förbjudet vilket visat sig minska problemen
betydligt. Det bör därför prövas om inte lagen också borde innehålla ett
förbud mot  enskilds användning av piratutrustning.
Strävan bör vara att skapa överensstämmelse mellan lagstiftningen om
avkodningsutrustning och annan lagstiftning avsedd att skydda upphovs-
rätten.  Erfarenheten av de lagar som reglerar skyddet av dataprogram kan
tjäna som vägledning.
För att någon skall dömas till böter eller fängelse för brott mot lagen om
förbud beträffande viss avkodningsutrustning krävs särskilda skäl och att det
kan motiveras från allmän synpunkt. Denna s.k. särskilda åtalsregel gör lagen
tandlös och har i praktiken inneburit att åklagarna inte driver åtal vidare om
man inte kan visa att försäljningen av piratutrustning överstigit 200 000
kronor. Denna begränsning skall jämföras med den s.k. snatterigränsen som
innebär att åtal regelmässigt väcks om stöldgodset har ett värde över
2 000 kronor.
Straffsatsen för brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodnings-
utrustning är maximalt sex månaders fängelse. Dock har ännu ingen med
stöd av lagen dömts till fängelse. Den låga straffsatsen verkar inte avskräck-
ande och innebär dessutom ett hinder i arbetet med att utreda misstänkta
brott. Kravet för att kunna genomföra en husrannsakan är misstanke om brott
som kan ge minst sex månaders fängelse. Straffsatsen för grovt brott bör
därför höjas så att husrannsakan möjliggörs.
Vid tillämpningen av lagen har det visat sig att de skadelidandes möjlighe-
ter att erhålla skadestånd är mycket begränsade eftersom regler saknas för
beräkning av skadestånd. Lagen bör därför kompletteras med en sådan regel.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av lagstiftning mot användningen av pirat-
avkodningsutrustning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrad straffsats för grovt brott mot lagen om förbud beträffande
viss avkodningsutrustning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det i lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning
införs regler för beräkning av skadestånd.

Stockholm den 25 oktober 1998
Jan Backman (m)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Konstitutionsutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1998-10-28 Hänvisning: 1998-11-03 Bordläggning: 1998-11-03

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (6)