Avveckling av villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden

Motion 2016/17:3011 av Fredrik Schulte (M)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avveckla den villkorliga frigivningen efter två tredjedelar av strafftiden och att varje dömd brottsling i stället måste avtjäna minst den fulla tidsbegränsade strafftid som vederbörande dömts till och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att varje person som dömts till ett tidsbegränsat fängelsestraff sedan det fulla straffet avtjänats därefter ska villkorligt friges under en tid som motsvarar en tredjedel av samma straffvärde, dock högst två år, och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den fånge som missköter sig under sin fängelsevistelse i stället för villkorlig frigivning, i linje med punkten ovan, ska få sitt fängelsestraff förlängt med samma tid och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Sverige har sedan åtskilliga decennier haft en praxis av att tillämpa villkorlig frigivning efter att två tredjedelar av ett fängelsestraff avtjänats. Den som döms till 2 års fängelse för våldtäkt avtjänar alltså endast ett fängelsestraff som är lägre än 1,5 år. Motiveringen för detta är att uppmuntra ett gott beteende under fängelsetiden. Om detta vore det enda motivet kunde lika väl dagens ordning ersättas med ett system där den dömde alltid avtjänar sin fulla strafftid och därefter villkorligt frigivs under en begränsad tid. Ett sådant system vore att föredra av flera skäl. Dagens ordning fungerar endast som en generell strafflindring. Bara ett fåtal brottslingar tvingas avtjäna sitt fulla straff samtidigt som återfallsfrekvensen är hög. Det är uppenbart att tiden för rehabilitering och återanpassning till samhället inte är tillräcklig. Den automatiska villkorliga frigivningen underminerar även transparensen och tydligheten i systemet vilket i förlängningen skadar tilltron till rättssamhället. Då det är allt annat än allmänt känt att den villkorliga frigivningen används rutinmässigt skapas givetvis en stor frustration när anhöriga till en person som mördats upptäcker att 15-åriga straffet för den dömde egentligen betydde ett 10-årigt straff. Istället bör samtliga fängelsestraff avtjänas fullt ut. För att det inte ska saknas incitament för gott beteende under fängelsevistelsen bör den som avtjänat sitt fulla straff därefter släppas fri villkorligt och vara villkorligt frigiven under motsvarande en tredjedel av den avtjänade strafftiden, dock högst två år. I det fall man missköter sig under sin fängelsevistelse bör istället fängelsetiden förlängas med den här föreslagna utökade villkorliga frigivningen.

Fredrik Schulte (M)